Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna nickade tyst, var väldigt lättad över att det här samtalet gått så pass bra att prata med honom ändå. Att han hanterat det bra, och förstod att hon inte skulle lita blint på honom med en gång igen. Inte när han tagit avstånd och på det viset sårat henne även om han då inte varit otrogen. Det skulle krävas att han visade mer uppskattning för det igen, eller helt enkelt bara visade med handlingar att han menade allvar med vad han sagt - även om orden i sig också betydde mycket förstås.
"Bra." hon visste inte själv vilket hon riktigt syftade på, allt antagligen.
"Jag älskar dig med." hon besvarade också hans kyss lätt - för visst kunde de bråka, men han var och skulle nog alltid vara hennes största kärlek vad som än hände. Hon hade blivit sårad men självklart inte slutat älska honom för det. Hon styrde stegen emot sängen - hon hade redan gjort sig klar för det innan han dök upp, hade ju egentligen tänkt lägga sig i barnens rum då.
"Tack." sade hon hjärtligt, var väldigt tacksam att han sade det. Hon lade sig försiktigt ner, fortfarande något tyst - men av många anledningar. Hon hade ju lite lätt dåligt samvete för att ha anklagat honom för att ha varit otrogen, även om han kanske handlat fel på andra sätt. Samtidigt kunde hon heller inte skaka av sig den där envisa känslan av att hon inte dög, men det var sådana där riktigt envisa känslor.

Han gjorde sig klar för sängen och släckte ned innan han kröp ned i sängen.
Låg vaken och tyst ett tag, kändes som han borde säga något.
" Vill du ta en ridtur med mig imorgon kväll? Amanda kanske kan stanna lite extra. Att bara vaka över dem medan dem sover. Och så kommer vi hem en stund senare?" Frågade han lågt och såg åt hennes håll i mörkret.
Kändes för hans del som han i alla fall skulle behöva ha tid med henne helt ensam, utan någon i närheten. Även om de enbart skulle prata.

Mörkret dolde hennes leende, men det var likväl där - hon var glad att han ville försöka göra något, att han ansträngde sig.
Det måste väl vara ett steg i rätt riktning?
"Jag ska prata med henne imorgon bitti, men det borde nog inte vara några problem." Amanda brukade vara väldigt snäll med sånt - plus att de båda var ju goda vänner, och med tanke på att Sienna berättat om problemen med Edvard - fast visserligen hade hon inte hunnit berätta vad Eva sagt - så skulle hon knappast missunna vännen det. Hon tänkte inte ens på att svara på själva frågan, ville självklart följa med - hon ville ju att det här skulle lösa sig så bra som möjligt.
Försiktigt och ganska prövande flyttade hon sig närmare honom, även om hon inte var helt säker på honom ännu ville hon känna att han var nära - att saker började bli bättre än vad de varit det sista.

Edvard lyssnade på henne, han fick inget konkret svar av henne men han misstänkte att det hon sa lutade mot ett ja i alla fall.
"Okej vad bra." Sa han och log svagt, kände att det redan kändes lättare.
Även om det var bara lite lättare.
Han kände att hon flyttade sig närmare och han la försiktigt armarna omkring henne.
Pussade hennes huvud lätt.
"Sov nu älskade du." Viskade han och lekte lite med hennes hår, la sig tillrätta och slog ögonen.

Bara att få ligga intill honom och känna att saker var på bättringsvägen emellan dem gjorde så mycket. Gjorde att allt kändes så mycket lättare. Hon kröp nöjt intill honom, njöt av både doften och värmen som han utstrålade.
"Godnatt." viskade hon mjukt tillbaks, det dröjde inte länge förräns hon hade lyckats somna och hon sov betydligt bättre än på länge.

Edvard somnade kort efter henne men vaknade tidigare och tog sig försiktigt ur hennes grepp och smög ned till köket och gjorde i ordning frukost till henne som hon kunde äta på sängen.
Han skrev en kort lapp som han la på brickan.
//Ta sovmorgon min sköna, jag är på utsidan med barnen. Älskar dig E// Stod det, han la det prydligt och gick upp med brickan och ställde på hennes nattduksbord och kysste hennes panna lätt innan han drog på sig kläder och begav sig till barnens rum och fångade upp dem alla, de var vakna.
Han bar ned dem mot köket för att ge dem frukost.

Sienna dröjde en rätt bra stund innan hon vaknade till, kände sig först ett uns besviken över att han inte var där - men brickan och lappen som hon fann vid sin sida gjorde upp för det, för det var ju rätt gulligt gjort ändå.
Hon satte sig upp och drog över brickan till knät istället för att ägna en stund ät frukosten. Det var härligt att för en gångs skull bara ta det lugnt på morgonen och slappna av efter den senaste tiden, att veta att Edvard hade hand om barnen.
Då hon väl var klar drog hon sig upp för att byta om och gav sig snart till utsidan huset istället på jakt efter resten av familjen.

Morgonen hade minst sagt varit stressig, barnen- wow de var verkligen många.
Och griniga och hungriga.
Men han lyckades ta sig ut med dem och satt nu med dem ute i trädgården och de lekte glatt.
Andrew hade han i famnen och höll koll på de andra.
Han vände blicken bakåt när han hörde dörren öppnas och såg på Sienna.
"Godmorgon." Log han mot henne och samma stund barnen fått syn på henne var det nästintill kapplöpning fram till henne.
Edvard skrattade lågt och studerade dem.

Sienna blev genast förtjust av barnens rus emot henne, lockade fram ett litet skratt.
"Godmorgon." hälsade hon med ett litet leende på Edvard, för att sen gå ner på huk och ägna sig mer åt de förtjusta barnen.
Vilka alla verkade tävla om mammas uppmärksamhet för stunden, mest med olika kottar och pinnar de hittat och ville visa.
Det var oftast fullt upp, men det här var väl också en del av charmen med barn - dem var så spontana och brutalt uppriktiga vad det än handlade om.

Andrew gnällde lågt och verkade vakna till och inse att mamma var där.
Edvard reste sig upp och pussade hans huvud.
"Gå till mamma." Viskade han och bar över honom till Sienna.
"Jag ska in och ja avskeda någon. Kommer snart." Sa han lågt och la över Andrew i hennes famn och försvann in och möttes i sitt kontor av Eva.
De båda satte sig ned och han avskeda henne, hon blev genast väldigt arg men han förklarade situationen, utan att benämna henne som problemet och det verkade göra saker och ting bättre.
" Du får lön månaden ut, och en strålande rekommendation ifrån mig. Men du måste gå, nu." Sa han och hon nickade och försvann ut.
Han följde efter och tog sig ut till familjen igen.
Såg henne vandra bort.