Rollspel, från olika världar

Jezebel kunde inte hejda sig själv och tårarna började rinna men Cassian verkade inte skälla på honom eller säga åt honom att sluta, så som hans far alltid gjort. Cassians famn kändes trygg och han ville aldrig släppa honom så som om alla demoner skulle hålla sig borta från Cassian. Och hörde honom sedan prata med sig själv men han såg på honom
"saker som du inte behöver veta" sa han lågt "men jag kan visa dig en sak han gjorde" sa Jezebel och drog upp tröjan och visade ett ärr som gick från höften en bit upp på magen
"gjorde han det?" frågade Cassian försiktigt och drog fingret längs det och Jezebel stelnade till
"nej jag gjorde det, men han gav mig inget val" sa Jezebel lågt

Robin smög fram till baren då kvinnan som hade torkat glasen gick bort till ett rum bakom disken. Robin såg till att vara tyst medan han letade efter pengakassan, på samma gång som han såg till att höra vartenda ljud som kvinnan gjorde.
Han letade igenom alla lådor och efter ett tag hittade han rätt, den var fylld med små guldmynt, silvermynt samt brons. Han hade aldrig sett sådana förut, men de skulle hjälpa många fattiga människor i Nottingham om han fick dem med sig hem.
Han drog fram en tygpåse ur fickan och började häva in mynten i den, så tyst han kunde. Men det klirrade ändå en aning då han gjorde det. Han hann nästan fylla hela kassen då han hörde kvinnans steg komma mot honom. Snabbt stängde han lådan och hoppade in i skuggorna med sin mörka mantel svept omkring sig så att han syntes mindre.
Kvinnan såg ut över ytan och släkte sedan facklorna med sin trollstav innan hon gick rakt över rummet och låste dörren efter sig då hon gick ut. Robin log för sig själv. äntligen hade han fått spänningen tillbaka.
Snabbt var han på fötter och kröp ut genom fönstret innan han sprang mot skogen.

Cassian tänkte inte innan han rörde såret men ångrade sig genast när Jezebel stelnade till. Han ville inte göra honom obekväm, han visste ju fortfarande ite vad Cassandra gjort med honom. Han såg förvånat på honom
"men varför? Kunde du inte bara stoppat honom? Ni var båda mäktiga kort och även om han var över präst är du ju ändå döden" sa Cassian och hatade sig själv för att han lämnat Jezebel.

Jezebel såg inte på Cassian utan stirrade bara rakt fram i luften
"Det hände efter att Cassandra slängde ut dig" började Jezebel iskallt
"Försvinn!" Cassandra's röst var fyld av ilska "Never return to my castle again!"
Jezebel Vände bört blicken från Cassanda när han skrek på Cassian som var blek av ilska Det var därför han hade vänt bort huvudet, han var inte van vid att någon blev arg för hans skulle. Jezebel såg i ögonbrån hur Cassian flyde från rummet och hur Cassandra stängde dörrren. Jezeel hoppades att han skulle försvinna långt bort från här så han inte kunde säga de orden som unde såra honom så och se igenom honom.
Jezebel brukade inte bry sig om andras pålågor eller sorger så varför brydde han sig om Cassians? ar det för att Cassian brydde sig om honom? Han hoppades verkligen inte det för han ville inte vara tvungen att bry sig tillbaka, han visste inte om han ens kunde.
"Vad är det för blick, Jezebel?" sa Cassandra som hade stängde dörren och gick in till mitten av rummet och lutade sig mot byrån med armarna korsade och symboliserade den överklass han var a very picture of decadence and luxury…until och Jezebel tvingade sig själv att möta hans blick en blick som han var rädd för
"Vilken blick?" sa han, och Cassanra skrattade
"Den blicken! du har haft den enda sedan parasiten pratade med dig, gjorde det han sa dig upprörd?"
"Nej" sa Jezebel snabbt "Du måste inbilla dig saker."
"Jag tror inte det," Sa Cassandra och reste sig upp och gick fram till Jezebel tills de stod bara några centimeter ifrån varandra "Gjorde hans berättelse dig upprörd?"
"Självklart inte." Svarade Jezebel även om han för sig själv svarade: mer än du kan ana.
"Do you really think he would be able to save "Tror du verkligen han ska kunna rädda dig?"
"Nej." Sa Jezebel och visste att ingen kunde rädda honom
"Tror du han verkligen vill rädda dig?" sa Cassandra allvarligt
"Det spelar ingen roll." svarade Jezebel men visste att Cassian ville rädda honom mer än någon annan
"Kom igen Jezebel, något har gjort dig upprörd, jag ser det." sa Cassandra silkeslent. "De ser väldigt sårbar ut"
"Jag mår bra," ljög Jezebel och mötte Cassandras iskalla blick.
"Var det för att han nämnde din far som du är så här?" Frågade Cassandra och skrattade när Jezebel vitnade, "Eller är det för att Cassian linkar din bror, Kain?"
Medans han pratade flyttade sig Cassandra så han stod snätt bakom Jezebel och la en hand på hans axel medans den andra började leka med hans hår och förde munnen närmare hans öra. Jezebel frös och visste inte vad han skulle göra.
"Ah," Viskade Cassandra och missfröstod varför Jezebel stellnade till "så det är anledningen. jag har alltid misstänkt att Kortmästaren valde honom för att han liknar din bror. han har väll alltid gillat att skada dig"
Cassandras placerade sina händer på Jezebels höfter och lutade huvudet mot hans axel
"Fast o andra sifan," fortsatte Cassandra, "Du verkar ju inte ha något imot när han skadar dig. jag tror faktiskt du gillar det, gör du inte Jezebel? bara ligga där och låta någon göra de här märkerna" Cassandra lät sin hand vandra innanför Jezebels shorta och röra skaren med sina iskalla händer. Jezebel la upp en sköld och visade inga känslor, han tvingade sig själv att inte skaka, springa iväg trotts att monstret röde honom. han förstod att även om Cassandra hade sätt in i hans själ hade det inte hjälpt honom att förstå Jezebel över huvudtaget. Jezebel gillade inte smärtan. hur kunde någon gilla att li behandlad på det sättet? det var bara det att hans känslor var så smärtsamma att det nästan var en befrielse att bli piskad så han slapp tänka, men Cassandra misstolkade allt helt fel, han trodde Jezebel verkligen gillade det. Jezebel regaerade knappt när Cassandra knäppte upp hans shorta och sedan gick och ställde sig framför honom och betraktade Jezebel innan han tog av sin egna shorta. Jezebel stirrade rakt fram utan att se något eller känna något, tills Cassnadra gick fram och tog av honom glasögonen och började prata
"Vill du att jag ska skada dig Jezebel?" Cassandras röst var inte högre än en viskning och trotts att Jezebel ände hur arg han blev sa han inget
"Om du säger något, vad som helst så är det ett nej," Cassandra log sadistiskt. "Allt du behöver göra är att säga ett ord."
Kanske Cassandra inte förstod honom alls. Jezebel ville inte det här, han förstod vad Cassandra tänkte göra och han hatade det, men vad skulle han säga? nej? gör inte det här? snälla? Nej, Jezebel kunde inte säga någon av de orden,han hade aldrig bätt sin far att sluta och han kunde inte heller be Cassandra. De kommande minuterna var blanka och Jezebel skärmade av sig från resten av världen. han var knappt medveten om att hans kläder låg på marken, knappt medveten om Cassandras kalla händer som rörde honom och han hörde hans snabba andetag. det var lätt att stänga ute, Jezebel hade varit i sånna här situationer förut. han hade studerat nöjet i psyisk tortering. han kunde utan problem stänga ute det som behövdes. tills Cassandra tog fram Scavenger's Daughter och lät hans hand vila på den samtidigt som han såg på Jezebel.
"Ett ord betyder nej" sa han lägre än förut "kom ihåg det.
"Du får inte använda den om du inte vinner vårt vad" sa Jezebel tillslut och lyckades hålla rösten stadig. Cassandra la undan tortyr redskapet och log sen elakt och böjde Jezebel över byrån och han kände Cassandras andetag i nacken. Jezebel koncentrerade sig på det gröna tyget som låg på byron och såg till att hans bröst inte rörde det.
Cassandra mumlade något som Jezebel inte hörde och de kalla händerna las runt hans midja för att hålla honom på plats och Cassandra rörde sig framåt och det kalla skinnet röde det varma och den första smärtan kom och Jezebel stängde ute världen totalt. men det betydde inte att han inte kände något. han kände allt, svetten som rann från Cassandras kropp, smärtan som var hemsk, men uthärdig i alla fall för Jezebel. han hörde Cassandra som mumlade fraser, hans andetag. Jezeel var livlös i hans armar och rörde sig bara när Cassandra gjorde det. han koncentrerade sig på det gröna tyget och smärtan. det kunde varit vad som helst som skadade honom.
Cassandra borrade smärtsamt in naglarna i Jezebels hud. Jezebel antog att det gjorde nån skillnad för Cassandra, han var ju trots allt van vid yngre kroppar än Jezebels, han var också van vid att inte få någon respons så att Jezebel var tyst gjorde honom inget alls. Jezebel skulle inte klara mycket mer, Cassandra skulle avsluta det hela när han ville och sedan lämna Jezebel som skulle gå tillbaka till Delilahs högkvarter och be om ursäkt till sin far
"Cassian." sa Cassandra. Är han varför...du är så...långt borta från...mig nu"
Jezebel stelnade till och slog genast upp ögonen och öppnade munnen för att säga något men fick inte fram ett ord.
"Berätta för mig, Jezebel," sa Cassandra och slickade Jezeel i nacken och saktade ner lite så han kunde prata ordentlgt "Tänker du på honom? du kan berätta för mig, om du behöver en annan pojke. jag har massor en bart för dig"
Jezebel stängde ögonen och et sig hårt iläppen tills det kom blod. han kunde stänga ute smärtan men inte stänga ute bliderna som kom upp i huvudet. Cassandra var verkligen ett monster. det var allt han kunde göra från att skrika när Cassandra pratade på om hans brott, erögningar och synder
Jezebel kunde inte tänka på Cassian på det sättet, inte efter det han sagt tidigare, kändes det som ett brott att bara låta Cassandra tänka på det sättet. Cassandra hade fortsatt igen och Jezebel kände smärta som om det brände som om han skulle falla isär. men det var orden som skadade honom mest. Cassandra pratade om alla pojkar han haft och om den pojke som han hade nu och som han klätt ut till tjej och ju mer smärta han vållat dem detso mörkare blev Cassandras röst.
Jezebel vågade inte öppna ögonen, och ju mer Cassandra pratade desto mer kände han smärtan. Det kändes som han svek nån del av sig själv, Jezebel visste att han inte var nån snäll man, men han viisste också att han aldrig skulle bli så sjuk som Cassandra. Jezebel klarade inte av att höra orden mer och önskade att Cassandra kunde bli klar snart. han travade med handen och hittade sina byxor och skalpellen som låg i dem och kände sig genast hoppfull, innan Cassandra hade förstått vad som hänt hade Jezebel tagit skalpellen och skärt upp ett djupt sår från midjan till höften. han kände smärtan men det var en smärta han kunde kontrolera och den smärtan kunde stänga ute Cassandras ord. Blodet rann ut från såret och ner på det gröna tyget, det rann över Cassandras hand som höll ett tag om Jezebels höft och gjorde att den gled.Cassandra stannade upp och Jezebel slöt ögenen och väntade på att Cassandra skulle bli klar. och när han inte rörde sig sjunk Jezebel ner på det gröna tyget som nu ver mer rött. Cassandra placerade lätta pussar på Jezebels rygg innan han drog sig bort och Jezebel igronerade känslan. inom några minuter hade Cassandra tagit på sig och torkat av blodet på handen på Jezebels kläder och Jezebel satt halvt hoppsjunken på golvet och Cassandra stannade i dörren.
"TackJezebel" sa han och log vänligt mot honom. "jag fann det mycket underhållande" sa Cassandra och såg på blodet som samlades på golvet och log bredare "med trixs som det där kan jag förstå varför Cassian ville behålla dig själv. du hittar ut själv" sen försvann Cassandra demonen i mänskligform och lämnade Jezebel som gjorde precis vad Cassandra sagt
Jezebel återvände till nuet och ara stirrade rakt fram och vågade inte möta Cassians blick. han undrade vad Cassian tyckte om honom nu?

(Asså jag ber om ursäkt att dethär blev as långt och jag hoppas ni inte hatar mig för det här inlägget men jag var tvungen att ha med det!!!)

(jag trodde aldrig det skulle ta slut :p men du fick mig att börja gråta!! Du kan inte vara så elak mot Jezebel!!)

Cassian visste inte vad han skulle säga, det var ju hans fel. Hade han inte kommi för att prata med Jezebel från början hade det aldrig hänt. Han vågade inte ens se på Jezebel, det var hans fel och nu hade han Cassandras kropp hur hade han ens vågat röra Jezebel eller ens prata med honom
"jag är ledsen Jezebel" sa han lågt och tittade ner på sina händer "lika bra jag går" sa han och började resa på sig

(Förlåt, men jag var ju tvungen att ha med något som hände honom och jag vet jag gråter när jag läser det med, dock är det inte jag som skrivet det utan en annan tjej )

Jezebel vände sig mot Cassian när han skulle gå
"Det är inte ditt fel, det var det aldrig" sa han allvarligt, han ville inte få Cassian att tro det och han tog hans hand när han skulle gå
"Snälla,gå inte" bad han "Du är inte Cassandra och jag vill inte vara själv med mardrömmarna" sa Jezebel lågt och mötte Cassians blick

Cassian stannade när Jezebel tog hans hand
"men hade jag inte kommit hade det aldrig hänt" sa han sorgset "och jag har Cassandras kropp och det var han som gjorde det mot dig" sa Cassian och ville bara hoppa ut genom ett fönster. Så bra hade han varit på att skydda Jezebel, det var ju hans fel. Han mötte Jezebels blik och såg sorgen och rädslan i hans ögon och satte sig ner igen
"jag går ute om du inte vill. Oroa dig inte det är ingen fara, han kan inte röra di mer" sa Cassian och höll händerna i knät även om han helst ville hålla om Jezebel så han inte skulle se så rädd ut vågade han inte

Jezebel skakade på huvudet "Cassian det var inte enda gången och hade du inte kommit hade det hänt på något annat sätt" sa han lugnt "Ja Cassandra gjorde det, men inte du. anklaga inte dig själv, snälla" sa Jezebel, han ville inte se Cassian lika sorgsen som han själv. han nickade svagt "inte när jag är vaken" sa Jezebel lågt och såg på Cassian innan han drog upp benen till hakan och gömde ansiktet, han hatade sig själv för att han hade sagt något, nu var Cassian också ledsen, det var hans eget fel inte Cassians. det hade hans far sagt så fort han kom tillbaka, så varför tog Cassian på sig skulden. Jezebel tog upp skalpellen som låg på nattduksbordet och skar ett lätt snitt i hanleden så blodet rann

Cassian bara gapade, inte enda gången hur ofta hade inte Cassandra rört honom? Han önskade han hade dragit iväg Jezebel därifrån när han kunnat. He skulle han inte kunna anklaga sig själv? Men han nickade och såg på Jezebel, han hatade att se honom så umtålig. Han var döden, mannen utan känslor, utan att bry sig om något! Men var inte det här vad Cassian ville? Ville han inte att Jezebel skulle bli mer männsklig? Han såg Jezebel skära sig själv och satte sig framför honom och tog skalpellen ifrån honom
"straffa sig själv genom att skada sig själv är inte rätt sätt? Vad din far än säger så var det inte ditt fel! Du behöver inte ta på dig skulden! Det va Cassandras inte ditt fel! När ska du sluta lyssna på Alexis?" sa Cassian och tog fram bandage ur byrolådan och såg på Jezebel som inte sa något och Cassian tog försiktig tag i honom men när han inte reagerade så lindade han om såret

Jezebel sa inget när Cassian tog skalpellen ifrån honom, hans far hade aldrig stoppat honom när han straffat sig självså var inte det vad man skulle göra? nej hans far hade sagt att det var Jezebels fel inte Cassandras, så vem hade rätt? han kände sig så förvirrad
"Men han vet vad som är rätt och fel" sa Jezebel bara och kände snart ett bandage runt handleden och när Cassian var klar såg han på honom och la sig ner i hans knä
"Vem har rätt Cassian? du eller min far?" frågade han undrande och kände sig helt förvirrad