Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna hade ärligt talat mått väldigt dåligt över det här, och inte haft en aning om vad hon skulle göra - hon älskade ju Edvard och att inte vara sams med honom var nåt hon hatade, och på ett vis undrade hon om det var värt att bara strunta i vad hon tyckte för såhär var hon ju allt annat än lycklig. Men samtidigt var hon livrädd för att bli gravid igen.
Hon hade faktiskt samlat mod och pratat med Amanda om det - de båda kvinnorna var ungefär jämngamla och hade med tiden som Amanda varit där med barnen blivit goda vänner och hon hade nog blivit Siennas närmsta vän åtminstone. Efter mycket om och men hade hon varit hos läkaren om det och fått medicin om det, men hon hade ännu inte sagt något till Edvard - hon vågade väl inte och visste inte hur hon skulle säga det, efter att det redan kändes som om hon förstört så mycket.
Ändå kunde inget jämföras med hur hon kände sig nu. Visserligen hade hon hört ryktena som börjat gå i byn om Edvard, men inte helt och hållet velat tro på dem förräns nu. Förräns hon verkligen fick höra det ifrån henne, som hon tyckte allt annat än gott om men hon var verkligen djupt sviken av Edvard. Nog att hon kanske varit en besvikelse för honom, men att göra såhär och vara otrogen? Det hade hon aldrig trott om honom, och för första gången var hon rejält arg på honom. Hon var väl rätt bra på att hålla sig lugn och blev sällan arg eller riktigt uppretad på något, men det här var långt över gränsen.
Hon hade sett till att undvika honom hela dagen, och de få gånger hon varit tvungen inte talat med honom - i hopp om att kunna hitta bästa sättet att ta det här på. Hitta hur hon ens skulle reagera. Men framåt kvällen hade hon fortfarande inte hittat något. Det enda hon egentligen kommit fram till var att hon tänkte sova i barnens rum istället - hon var alldeles för arg för att sova här med honom.

Edvard hade tänkt att han behövde prata med Sienna om allting men denna dag hade hon varit otroligt tjurig vilket gjort honom tjurig.
Han himlade med ögonen och stannade extra länge på kontoret, eftersom han ändå fick lite gjort med den där sekreteraren Eva där, vissa dagar betedde hon sig högt olämpligt och han hade gått i tankar om att sparka henne.
När han väl var klar så reste han sig upp och gick upp till rummet och såg på Sienna.
"Hej där." Sa han och knäppte av sig sin kavaj.
"Jag tänkte prata om en sak med dig." Sa han lugnt. Hade inget annat sätt att öppna detta samtalsämne på.

Sienna brydde sig först inte ens om att svara honom, inte på hans hej. Hon hade hoppats på att få lite mer tid på sig att tänka ut något. Men hans andra ord fick ögonen att blixtra till lite, fick henne att inse att det nog inte spelat någon roll - när hon snurrade runt emot honom var det ändå bara hur sårad och arg hon var som stod i huvudet utan en tanke på om hon ens tänkt ut något att säga.
Att hon var sårad, chockad och hade gråtit syntes visserligen i ansiktet, men ändå var det nog också där ilskan som syntes tydligt. Något väldigt olikt henne.
"Vadå, om hur du hittat en ny kärlek nu när jag är värdelös för dig?" fräste hon ilsket, än en gång i en ton olik henne.
"Att du vände dig till första bästa kvinna att vara otrogen med när jag ställde till problem? Jag trodde du brydde dig om mig, att du gifte dig av en faktisk anledning annat än att ha någon i sängen men du har fan inte ens brytt dig om att fråga varför jag är rädd! Hade du brytt dig nåt om det kanske du fått reda på att det fanns lösningar, men istället vänder du dig till din jäkla sekreterare.". Fortsatte hon i samma ilskna ton, försökte envist blinka bort de tårar som letat sig fram samtidigt som hon övervägde starkt att gå därifrån. Ur hennes synvinkel var det solklart - han verkade ha tappat intresset helt för henne i samma stund som hon inte längre velat ha barn.

Edvard var glad över att hon i alla fall tittade på honom nu, men det han såg oroade henne. Han tänkte börja att förklara vad han ville prata om men hon hann före.
Och hon var arg.
Otroligt arg, han hade aldrig sett henne så arg någonsin.
Han hörde hennes ord och fattade inte ens vad hon pratade om.
Hans nya kärlek?
Första bästa kvinnan?
Otrogen?
Sekreteraren, Eva?
" Sienna, nu lugnar du ner dig." Sa han strängt och såg på henne.
" Vad pratar du om? Jag tänkte prata med dig om barngrejen. Men det du pratar om känns mer viktigt. " Sa han och hur oförstående han var syntes tydligt i hans ansikte.
"Älskade Sienna. Jag vill att du tar tre djupa andetag, nej tio. Sen kan vi prata." Sa han och la armarna i kors över bröstet och fick lite tid att tänka och skrattade till.
"Vänta, älskling. Tror du jag har varit otrogen? Med Eva?" Frågade han och det hela i hans synvinkel kändes jättelöjligt nästan roligt.
"Sienna, jag älskar dig. Att du inte vill ha barn, är såklart jobbigt men vi har fyra helt underbara ungar. " Sa han och såg på henne, sträckte ut sin hand för att ta hennes.
" Älskade älskade du, jag vill att du verkligen lyssnar. Jag har aldrig någonsin haft samlag med någon annan än dig. " Sa han, "och jag har inga planer på att göra det med någon annan än dig heller." Sa han och såg på henne.

Sienna fnös först bara åt att han tyckte hon skulle lugna ner sig - det klart han tyckte det som betett sig så, även om hans min iallafall sådde ett litet frö hos henne.
"Tror? Hon kom och berättade för mig, så försök inte." fnös hon.
Hon ville först instinktivt dra undan sin hand, och efter en kort stunds tvekan gjorde hon också det. Visserligen hade hans sista ord iallafall fått lite verkan och hon hade lugnat ner sig något, men hon var fortfarande långt ifrån glad även om rädslan börjat ta över mer i ansiktet. Rädslan för att hon skulle ha rätt, all skuld hon kände för att ha sabbat dem två - hon hade ju minst sagt mått dåligt över det det sista.
"Jag lyssnar, men det ändrar inte det minsta på hur du betett dig det sista. Jag är livrädd för att få barn igen, men du verkar inte ha minsta förståelse för det - istället verkar du bara bry dig om att du inte får som du vill, men hade du brytt dig och inte betett dig som om du förlorat allt intresse för mig efter det hade du ju vetat om att jag till och med gått till läkaren om det." protesterade hon.

Edvard såg på henne, och försökte genast bli allvarlig igen.
" Vad berättade hon Sienna? Hon har betett sig opassande men jag har aldrig svarat på hennes agerande. Jag har till och med tänkt på att sparka henne för att hon är så opassande ibland." Sa han ärligt och svalde hårt.
Han lät henne dra undan handen och han stängde igen deras sovrumsdörr och lutade sig mot den.
"Jag fattar att du är rädd för att få barn Sienna, du har haft fyra hemska förlossningar och en gång förlorade vi ett barn. Jag har full förståelse för det. Jag blev bara besviken när du sa det okej. Jag har tänkt mycket på detta." Sa han lågt.
" Först så kändes det otroligt jobbigt för att jag vill ha fler barn, sen för att du inte vill ha det. Och så ja jag fick ju inte vara nära dig. Så jag blev liksom även sorgsen över det. Över att ha ett äktenskap med dig utan att vara med dig, fysiskt. " Sa han lågt.
"Men jag har tänkt och jag tänker att jag klarar mig. Jag har ju dig och barnen." Sa han och såg på henne.
Men hajade sedan till.
"Gått till läkaren, Sienna- vad pratar du om?" Frågade han allvarligt.

Sienna kunde faktiskt inte låta bli att fnysa lätt åt vad han sade heller den här gången.
"Att du gick och var otrogen med henne?" sade hon, såg det lite som självklart efter att hon stått här och gormat om det.
Men han fick henne att lugna ner sig mer i vilket fall som helst. Hon var utan tvekan fortfarande upprörd, men betydligt mindre än tidigare. För ärligt talat lät det ju som om han vettigt tänkt igenom det mer, även om hon inte ansåg det vara en fullgod ursäkt för hur han betett sig ännu.
"Då borde du ha pratat med mig om det, inte låtit mig gå och tro att du helt tappat intresset. För jag vet mycket väl att jag är en bedrövlig hustru för det. Men jag vill försöka vara en bra mamma också, och då behöver jag finnas där för dem. Och som det är nu har jag knappt tid till dem vi har." hon pratade mycket lugnare än tidigare nu, vilket var ett framsteg iallafall. För en dålig hustru ansåg hon sig som, utan tvekan - vad som ansågs vara en bra fru var ju att vara sin man till lags, och det kunde hon ju verkligen inte påstå att hon varit utan istället hade hon förstört för dem. Hon suckade något då han frågade - män.
"Vi lever inte på 1800-talet längre, man behöver inte gå i celibat för att man inte vill ha barn." kommenterade hon.

"Men älskling det är lögn. Jag har inte ens rört henne förutom då vi skakar hand på slutet av dagen. " Sa han allvarligt och såg på henne, kände sig oerhört irriterad över att hon vägrade förstå.
Varför trodde hon nått så galet?
Edvard suckade lågt och slöt ögonen.
" Jag har inte tappat intresset, men jag ber om ursäkt för att jag inte pratade med dig om detta. Men jag behövde processa det ensam först- kan du förstå det?" Sa han och såg på henne.
"Du är en fantastisk hustru och en perfekt mamma älskade Sienna. Tro aldrig nått annat." Sa han och steg längre fram emot henne.
"Åh verkligen?" Frågade han, detta öppnade ju en helt ny värld. Kände sig otroligt oinformerad, för hon verkade uppenbarligen väldigt informerad.
"Hur?" Sa han sedan och såg lite skamset på henne. Han hade ingen som helst aning hur de kunde undvika att bli gravida även om de var intima.

Sienna ville tro på honom, och sakta men säkert så började hon väl också bli mer övertygad - det var ändå hennes make det handlade om, och hon litade ändå mer på honom än på Eva.
Hon valde ändå att inte svara på det, mest bara för att inte dra det vidare något - hon behövde lite tid att smälta det hela, även om det börjat iallafall.
"Jag kan förstå det, även om jag kanske inte tycker det var rätt." sade hon - men hon var väl inte tvungen att göra det heller.
Åt hans påstående kunde hon inte annat än att skaka lite på huvudet, höll då inte med om den saken.
"Jag tror på vad ni visar." sade hon uppriktigt, att säga något var enkelt men att visa det var något annat - och den sista tiden hade hon väl blivit allt annat än uppskattad som fru. Handlingar vägde väl helt enkelt tyngre än ord. Denna gången drog hon sig inte undan något då han närmade sig, hade ändå lugnat ner sig en hel del.
"Fråga läkaren och inte mig om du vill veta hur, jag lyssnar bara och tar medicinen." sade hon uppriktigt.

" Det behöver du inte heller." Sa Edvard och såg på henne.
"Jag vill bara berätta hur jag tänkte." Sa han ärligt och lyssnade sedan vidare.
Hon var så klok ibland.
" Jag förstår att detta kommer ta tid Sienna, att du ska förlåta mig. Men jag vill att vi ska kommunicera igen. Vi måste prata om saker för att det ska bli bättre. " Sa han lugnt och nickade sakta.
"Medicin? Intressant." Sa han uppriktigt och klev fram de sista steget och torkade bort hennes tårar.
Kysste henne mjukt.
" Jag älskar dig så mycket. " Log han och backade sedan.
" Jag ska sparka Eva imorgon, detta är ohållbart. " Sa han och gick förbi henne och knäppte upp sin skjorta.
Satte sig på sängkanten och studerade henne.
" Det här med barn, det är okej. Om du inte vill ha fler så har vi inte fler. " Sa han lugnt och knäppte av sig sina skor.