Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna log svagt utav den lilla kyssen hon fick, skakade därefter lite lätt på huvudet som för att avfärda hans ursäkter.
"Du är här nu och det är vad som spelar roll." sade hon, hon hade velat ha honom där men just nu var hon bara så lättad att han faktiskt var här och så slut att hon inte orkade tänka på det nu.

Han nickade sakta och smekte hennes kind.
"Älskling, försök att sova. " Viskade han, hon var så trött.
Det syntes.
"Jag stannar." Förklarade han sedan och kramade hennes hand lite hårdare.
"Jag älskar dig Sienna." Sa han och pussade henne på pannan igen och smekte henne över håret.

Sienna ville protestera, ville vara vaken och få vara där hos honom. Men samtidigt visste hon också nu att han var där, och hon var så trött så det skulle ändå vara välkomnat. Hon log lite och kramade hans hand tillbaks, letade efter ett bra svar men hann inte komma fram till något innan tröttheten överraskade med att ta överhanden tidigare än hon trott. Men så behövde hon väl också det.

Edvard såg henne när hon somnade vilket gick förvånansvärt fort.
Men hon förtjänade att sova.
Han kysste hennes panna mjukt.
"Sov gott min älskling." Viskade han och vände sig mot sköterskan som kom in till dem med sonen i famnen.
Han tog sin son från sköterskan och la honom vid sitt bröst och han sussade nöjt.

Det hade tagit tid för Sienna att bli helt pigg igen, men långt om länge så var hon äntligen bra igen. Vilket var otroligt skönt, hon hatade att inte kunna göra någonting och man tröttnade på att hela tiden bli uppassad på efter ett tag.
Den lille sonen växte i rasande takt, alldeles för snabbt om man frågade Sienna - men så hade det väl också varit med alla barnen. De växte upp för fort. Det i sig kanske varit en bidragande faktor till att de också fått så många barn. Just den frågan, barn, var väl något som hängde i luften - de hade inte talat om det ännu, men hon anade att Edvard skulle ha en annan åsikt än hon själv där. Vilket hon tyckte var jobbigt, även om hon självklart hoppades att han skulle förstå.
Hon hade nyligen lyckats få just barnen i säng, hade nästan genast gått till deras sovrum istället för att byta om och slå sig ner på sängen med en bok i handen.

Edvard satt på sitt kontor fram tills det mörknade utanför och gick föst då upp och fann sin älskling i sängen med en bok.
Han klädde av sig och kröp ned intill henne.
Smekte henne sakta över armen.
"Hej där." Log han och lutade sig mot henne för att kyssa henne.
Det hade varit underbart att hon kommit hem, att hon var pigg.
Och till en början hade han förstått varför de inte haft så mycket tid tillsammans i sängen.
Men nu, efter all denna tid kändes det lite löjligt.
Han hade försökt varje kväll men inte fått något bra gehör.
Han såg på henne och lät sin hand röra sig ned mot hennes lår.
I hopp om att ikväll skulle det ske.

Sienna log då han dök upp, besvarade genast kyssen hon fick och lade en hand om hans nacke.
"Godkväll." log hon smått.
Hon hade väldigt dåligt samvete för att hon hållit honom på avstånd, för det hade ju inget med honom att göra egentligen - tvärtom ville hon väldigt gärna närma sig honom mer. Men hon vågade inte, helt enkelt för hon var rädd för att hon skulle bli gravid igen. Dels hade hon fullt upp med dem de hade, hon var inte säker på att hon skulle orka med fler - men där skon egentligen klämde, det var att hon var rädd. Rädd för en till födsel efter allt som hänt tidigare och efter att ha förlorat ett barn.
Ett tag hade hon velat skylla på att hon blivit avrådd ifrån det av läkaren, men hon kunde inte ljuga för honom. Trots allt fanns det ju lösningar på att de kunde vara intima utan att hon riskerade det, men hon hade inte haft modet att ens berätta för honom och än mindre skaffa några sådana örter. Trots att det egentligen inte ansågs som skamligt för en gift kvinna som redan hade barn.
Trots att hon hemskt gärna ville låta honom fortsätta - bara en sådan lätt beröring var nästan nog för att få henne på fall - tvingade hon sig att stoppa hans hand lite, slog skamset ner blicken.
"Förlåt." viskade hon, skakade lätt på huvudet.
"Förlåt. Jag vill så gärna vara med dig, men jag är rädd att bli gravid igen." Det var tydligt hur hon skämdes för dem orden.

Edvard kände hur hon stoppade hans hand och han drog irriterat bort den.
Vad var grejen ens?
"Sienna. "Började han men hon hann före, hon hade i alla fall mage nog att be om ursäkt.
Han såg på henne, såg hennes skamsna blick och försökte förstå.
Men sen kom orden.
Hon ville inte ha fler barn.
Han satt tyst en stund och bara bearbetade hennes ord.
Visst de hade fyra barn, två pojkar och två flickor.
Hon hade gett honom arvingar, två stycken.
Hon hade gjort ' det som ansågs vara rätt ' för en kvinna att göra.
Men han kunde ändå inte riktigt fatta, de var ju så unga. Skulle de inte vara intima någon gång mer, resten av deras äktenskap?
" Mhm." Var den enda han fick fram.
Han kunde inte säga något mer, något bättre.
Detta var på nått sätt inte jätteöverraskande, hon hade haft svåra förlossningar, de hade förlorat ett barn men det kändes ändå som en käftsmäll.

Hans reaktion fick det att kännas ännu sämre, som om hon verkligen gjorde honom besviken. För var det inte just vad hustrur skulle vara till som hon sade nej till? Eller ja, åtminstone hälften - hon gav ett tyst löfte till sig själv att hon skulle tala med läkaren om det. För självklart ville hon vara honom till lags men fler barn? Hon klarade inte av det, inte psykiskt och kanske inte heller fysiskt. Men det gjorde så ont att göra honom besviken också.
Hon ville förklara, ville få honom att förstå varför hon var så rädd för det - men samtidigt visste hon av hans reaktion att döma att han antagligen knappt skulle lyssna, så hon drog sig istället bara lätt undan.

Edvard såg på henne, vände undan blicken och la sig ned.
Detta var oerhört konstigt.
Han kunde inte fatta det, eller han kunde snarare kanske inte finna sig i det.
Veckorna gick och det hade varit konstigt mellan dem sen den där kvällen och han hade försökt förstå, hade försökt accepterat men han var inte där än.
Han kanske aldrig skull komma dit.
Barnen var lika underbara som alltid och hans kärlek för Sienna hade inte förändrats ett dugg. Han fann det bara svårt att vara nära henne eftersom hon uppenbarligen inte ville göra någonting.
Han hade inte pratat med någon om detta, ville inte lysa upp något som faktiskt var felaktigt gentemot samhället.
Hon skulle ge honom barn, men hon ville inte.
Han tänkte ju inte tvinga henne.