Rollspel, från olika världar

Jezebel nickade svagt, det var allt han behövde höra. han hoppades bara det var sant, skulle han våga tro? det sulle väll knappast kunna bli värre om Cassian ljög.
"Jag tror dig" sa han svagt och log, han ville tro på Cassian så de var väll samma sak som att tro på honom? de satt tysta en stund utan att säga något
"Jag borde inte sprungit iväg förut, det var inte bara far som fick mig att göra det..." han pausade lite och undrade hur han skulle kunna säga något, Cassian kanske skulle ta illa upp men han var tvungen "...Du var så lik Cassandra att du skrämde mig" sa han tyst

Cassian såg på Jezebel och log. Han visste att Jezebel ville tro men att han inte gjorde det, han skulle tids nog lära sig skillnaden. Cassian nickade svagt när Jezebel svarade och tog genast bort armen, han borde inte ens röra honom med samma händer som Cassandra hade haft. Hur hade han ens tänkt där? Han ville inte plåga Jezebel mer
"förlåt" sa han och satte sig en bit ifrån Jezebel

Jezebel kände sig tom när Cassian flyttade på sig, han hade varit varm och Jezebel hade alltid gillat sånt som var varmt. Jezebel mötte Cassians blick
"Det är inte dit fel" sa han lågt "Jag var bara tvungen att komma ihåg att Cassandra är död" sa han och log svagt mot Cassian "oroa dig inte ni är inte samma person" sa han ochsatte sig bredvid Cassian
"Du är varm" sa han och lutade sig mot honom och kände hur trött han blev

Cassian kände sig lättad öve att Jezebel inte såg honom som Cassandra, de hade båda hatat den mannen. Han log lite när doktorn satte sig bredvid honom
"du mår fortfarande inte bra. Du borde sova i en säng" sa han allvarligt och la sen sin jacka över Jezebel och försökte sen värma honom
"Jezebel?" frågade han och fick ett mm tillbaka "vad gjorde Cassandra med dig?" frågade han försiktigt och visste inte hur Jezebel skulle svara

Jezebel protesterade inte när Cassian påpekade att han fortfarande var sjuk, han visste det själv. han stelnade sedan till när Cassian nämnde Cassandra och han stirrade tyst på väggen framför sig
"saker som jag aldrig vill prata om" sa han lågt, han ville bara glömma Cassandra, han hatade den mannen och rös till och tryckte sig mot Cassian som om han kunde syddda honom

Cassian kände sig sorgsen
"förlåt, jag borde inte lämnat dig hos Cassandra" sa han ursäktande och slo armarna runt Jezebel "det är okej, han kan inte skada dig mer" sa han och strök honom över håret och försökte trösta honom. Även om Jezebel inte grät öppet visste Cassian at han gjorde det inombords och Cassian ville inget hellre än att bara se Jezebel le

Jezebel sa först inget utan bara satt tyst och stilla "det var inte ditt fel, Cassandra kastade ut dig. Han var över präst och du kunde inte göra något" sa han "det var mitt eget fel, jag får skylla mig själv" sa han men önskade att Cassian hade kunnat stanna och att han aldrig skulle försvinna igen. Han visste att Cassandra aldrig mer skulle kunna skada honom men han hemsökte honom ändå.
"du är snäll Cassian och bra dum som har nått hopp om mig" sa han tyst

Cassian stelnade till och vände Jezebels ansikte mot honom
"det var inte ditt fel! Tro aldrig det!" sa han allvarligt och strök en hårslinga ur hans ansikte och log mot honom. Men han kunde förstå varför Cassandra hade velat ha Jezebel han var vacker men det gav inte Cassandra nån ursäkt att skada Jezebel. Nej Jezebel var som en skör blomma, minsta fel man gjorde med honom och han skulle falla sönder. Han log svagt mot honom
"du är minst lika korkad, du jagar en dröm lika mycket som jag gör. Men min dröm är inte lika hopplös som din" sa han och reste sig upp "kom nu, du behöver sova"
Cassian reste sig och drog upp Jezebel på fötter och började leda honom tillbaka till uppehållsrummet

Robin ledde upp Christoffer mot Dumbledores kontor, de kunde lika bra få hela saken överstökad så snabbt som möjligt.
Robin knackade hårt på dörren och Christoffer väntade spänt.
"Kom in."sade Dumbledores varma röst inifrån dörren. Christoffer öppnade den och steg in med Robin tätt efter sig. "Ah, mr Hood och mr Scooter."
Robin ryckte till, han hade aldrig fått veta vad Christoffer hette i efternamn.
Christoffer satte sig ner framför skrivbordet utan att fråga om lov och sträckte fram lappen.
"Mr DUmbledore, jag ber om ert tillstånd att skriva under den här lappen." sade Christoffer myndigt, Robin log och lutade sidan mot väggen vid skrivbordet. Dumbledore tog upp pergamentbiten och vecklade ut den. Det blev tyst ett par minuter medan han läste.
"Mycket intressant. Var har du fått den här lappen ifrån om man får fråga?" frågade Dumbledore och lade ner pergamentbiten på skrivbordet. Robin hade aldrig tänkt på det, han hade aldrig ens läst innehållet.
"Jag har kopierat den, från en bok i biblioteket." svarade Christoffer och skruvade besvärat på sig.
Dumbledore tog upp en fjäderpenna och lät dess spets löpa över pergamentet innan han lade fast det och sträckte det mot Robin.
"Han är på ditt ansvar nu, mr Hood. Ta väl vara på honom."

Jezebel mötte Cassians blick och visste inte vad han skulle säga. Hans far hade sagt att det var hans fel, vem av dem hade rätt? Jezebel var förvånad över hur samma händer som tillhört Cassandra och som hade varit kalla och hemska nu kunde vara så försiktiga när de rörde honom. Cassandra hade nästan dragit av honom håret medans Cassian var så försiktig, nästan som om han skulle gå sönder. Men de var inte samma person de hade bara delat kropp.
"jag vet att jag jagar en dröm men jag vet inget annat, jag har alltid jagat en dröm" sa han och tog sen i mot Cassians hjälp och reste sig innan de började gå mot uppehållsrummet