En kittel full av kärlek (3:e generationen)

James vad har du gjort?

Scprpius varför ser du allt grått?

Jag älskar denna ff.

Ah great, hade skrivit en jättelång kommentar till det förra kapitlet, men tragiskt nog valde den att kapitulera omedelbart och det känns ju alltid lite svårt när sånt händer. So, perhaps kmr jg att skriva en lång kommentar snart som berättar hur unfreakingbelieveble awsome din ff är, men inte nu, jg säger bara att den är bäst, gaaah I´m in love ♥

Oh my goooood!

James är artist, och med en skitsnygg tjej. Just wondering... HUR FAN SKA DET GÅ? Gillar att folk faktiskt la märke till honom det var coolt. ^_^ ♥
Och artisten som han ska sjunga med tycker att han är snygg. Alltså... Jag vet inte hur du känner dig. MEN I FEEL TROUBLE AND LOVE. >.<

Sen Scorpans kapitel. Det var fint. c:

Men jag shippar ändå Scorose. Även om Scorpan gillar MJ och Rose är lääääbbisckkkk. c;

Kraaaaaaam från mig.

Fortsätt skriva du är SÅÅÅÅ GRYM! ♥

Åh, James, vad har du gett dig in på?! Hur kunde du inte tala med Sarah först? Vi tjejer är faktiskt sjukt skeptiska av oss x) men, allvarligt, varför talade du inte med din flickvän?!

Åh, Scorpius... Har lust att döda MJ nu, men när jag sedan minns hur mycket du gillar henne så kommer jag på bättre tankar... Fast, att kidnappa henne och föra henne till dig vore väl ändå inte så dumt?


x) Mina kommentarer är helt mysko denna gång xD >.> fast, som alltid, AWESOME! ^^

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥


Jag är rädd att den där Juliett är en manslukerska, och precis som Selma... tycker jag att James skulle förklara det för Sarah ♥

SNÄLLA, BLI IHOP MED MJ JAG SHIPPAR SCOMJ SÅÅÅÅŨÅÅÅÅÅ MYCKET♥♥♥♥♥♥


I lovin´ it♥

Kapitel 86
Albus
Mamma kom hem med böckerna ett par dagar efter att Lily åkt till Hogwarts. Det var nu tre veckor sedan och böckerna ligger orörda på mitt skrivbord. Jag sitter i sängen och lutar ryggen mot sänggaveln. Jag tittar på böckerna. Ett tunt lager damm har lagt sig på den översta boken. Det knackar på dörren och mamma kommer in med tvättkorgen under armen. Sedan jag blev... sjuk, så har mamma gått ner i arbete och är hemma två dagar i veckan för att hålla koll på mig. Men hon döljer det genom att storstäda huset, tvätta en massa kläder som inte behövs tvättas och hon lagar mat. Jag äter säkert tre stora mål om dagen plus tre mellanmål.
- Jag tänkte laga pannkakor, säger hon och plockar upp mina smutskläder.
- Jag är inte hungrig, säger jag.
Mamma tittar på mig. När jag vaknade upp i sjukhussängen så var min mammas ansikte blekt och sjukt. Gammalt. Men nu, hon ser äntligen ut som hon alltid har gjort. Ögon som lyser, det röda håret uppsatt i en tofs och ledigt klädd i en rutig skjorta och urtvättade jeans.
- Är du säker? Du åt inte särskilt mycket till frukost, säger hon.
- Inte särskilt mycket? Du tvingade i mig två tallrikar gröt och tre stycken smörgåsar, påpekar jag.
Mamma rycker på axlarna.
- Jaja, du gör som du vill, säger hon.
Hon ler och slänger en tröja på mig innan hon lämnar rummet. Två sekunder senare sticker mamma in huvudet igen.
- Om du inte vill äta så kan du i alla fall studera. Det är ingen idé att åka tillbaka till Hogwarts om du inte har skött ditt arbete, säger hon och försvinner sen igen.
Jag suckar och kastar ner tröjan på golvet igen. Jag ger böckerna en blick och lämnar sängen. På vägen till skrovbordet passerar jag spegeln som sitter på väggen. Jag stannar och tittar på min spegelbild. Ett par veckor på sjukhus och ytterligare ett par veckor hemma har gjort så att, trots min mammas gödning, de svarta slitna mjukisbyxorna sitter lågt på mina magra höfter. Mitt ansikte är spetsigare. Kindbenen är mer utmärglade, precis som mitt nyckelben. Jag har alltid varit smal men nu är jag mager. Min blick fastnar på mitt ansikte. Det brukade vara runt. Mjuka linjer. Ett snällt ansikte. Just nu påminner det om James ansikte. Skarpa och hårda linjer, som ger ett väldigt maskulint utseende. Ett ansikte som kan få varenda tjej att bli svaga i benen. Även min tjej föll för det där ansiktet. Jag suckar och fortsätter fram till böckerna. Lyfter upp dem och bär dem till sängen. Jag blåser av dammet och öppnar boken. Låter blicken vandra över de magiska orden.Jag suckar. Gud vad jag saknar skolan. Jag vill inte vara här längre. Jag vill gå i skolan som vanligt. Jag saknar att vakna upp i ett rum som jag delar med fyra andra killar. Jag skrockar lågt när jag inser att jag till och med saknar lukten av Jaspers svettiga strumpor. Saknaden gör det lättare för mig att läsa. Med lätta fingrar bläddrar jag blad i den tjocka boken. När pappa flera timmar senare kommer hem från jobbet och kommer in för att hälsa, har jag redan läst hälften. Han stänger dörren efter sig. Pappa sätter sig mittemot mig i sängen och tar upp en av böckerna.
- Pappa, ångrar du att du inte gjorde sjunde året? frågar jag.
Han rycker på axlarna.
- Ibland men jag tänkte oftast inte på det. Jag menar, jag visste redan vad jag ville göra resten av mitt liv, svarar pappa.
- Jag trodde att man var tvungen att gå ut skolan för att bli Auror, säger jag.
Pappa skrattar.
- Jag pratar inte om att bli Auror Al. Jag pratar om att vara gift med din mamma och bilda en familj. Oavsett om jag var släkt med Dursley via DNA så var de aldrig min riktiga familj. Jag har alltid drömt om det, säger han. Och nu har jag det.
- Ja men visst drömde du om att bli Auror? undrar jag.
- Självklart. Hur skulle jag annars kunna bli chef över Auror- avdelningen? frågar pappa och blinkar retligt med ögat.
Jag ler och sen blir vi tysta.
- Jag vill inte vara hemma längre, säger jag efter en stunds tystnad.
- Jag vet. Och du ska få åka till Hogwarts. Snart. Jag lovar, säger pappa och lägger en hand på min axel.
Jag nickar. Han kramar axeln och lämnar sedan sängen. Mamma kommer in.
- Kvällsmaten står på bordet. Ska ni äta ikväll eller imorgon? frågar hon med disktrasan i handen.
Jag slår ihop min bok och tillsammans med, vad som måste vara, världens bästa föräldrar lämnar jag mitt sovrum. Nere i köket sitter vi och äter av mammas lasagne. Jag håller på att lägga upp min andra portion när ytterdörren öppnas och stängs. Min storebrors röst hörs.
- James? säger mamma.
Mycket riktigt. James kommer in i köket. Mamma lämnar sin stol och ger honom en stor kram. Sen är det pappas tur. En lika stor kram. James tittar på mig. Våra föräldras blick flackar mellan oss. Jag förstår dem. Stämningen mellan mig och James är spänd. Jag är fortfarande inte särskilt förtjust i honom efter vad han gjorde. Jag låter tallriken med min andra portion stå kvar på bordet när jag ställer mig upp.
- Tack för maten, säger jag och lämnar sedan köket.
Jag nästan springer upp för tappan och stänger dörren till mitt sovrum med en smäll. Jag borde egentligen känna tacksamhet mot James. Han hjälpte mig att komma tillbaka till verkligheten men en bror blir inte tillsammans med brorsans flickvän. Oavsett om de har en paus eller inte. Det gör man inte bara. Jag sätter mig i sängen och plockar upp boken igen. Jag har hunnit halvvägs igenom nästa kapitel när dörren mellan mitt och James rum öppnas. Han kavlar upp armarna på tröjan och lutar sig mot dörrkarmen.
- Hur mår du? undrar James.
- Hur tror du man mår när man gå och träffar en psykolog? kontrar jag.
James suckar.
- Jag kom inte hem för att bråka, säger han.
Jag tittar upp.
- Varför kom du då hem? frågar jag.
James går in i mitt rum och sätter mig på sängkanten.
- Jag har fått ett erbjudande om att sjunga på Juliette Duipns nästa skiva. Hennes manager hittade mig när jag spelade gitarr på torget. Jag tackade ja till hennes erbjudande, berättar han.
Jag tittar på honom genom smala ögon.
- Jag ber om ursäkt för att jag inte ställer mig upp och ger dig applåder, fnyser jag.
James suckar.
- Al, kom igen, säger han.
Jag skakar på huvudet.
- James, bara gå. Snälla, säger jag.
James öppnar munnen men jag håller upp en hand och stoppar honom. Han suckar och lämnar sängen. James stänger dörren som kopplar samman våra rum och jag tittar länge på den. Om jag reagerar såhär med James, hur kommer det då bli när jag får komma tillbaka till skolan och träffar Sarah?

Rose
Den sista sommarsolen syntes för flera dagar sedan. Nu öser regnet ner utanför fönstren. Ute på skolgårdarna syns stora pölar av det grumliga vattnet. Och det är nästan som om solen tog med sig alla blickar. Jag kan nu gå ner in i sällskapsrummet utan att folk viskar som galningar. Hailey och jag kan också sitta och pussas i korridorer som andra förälskade par utan att någon stirrar på oss med uggleögon. Att någon kommer att titta, det förstår vi men det är också skönt att det vi har har blivit lite mer accepterat och inte någon större grej. Just i det här ögonblicket sitter Hailey och jag på golvet med utsikt ut över en av skolgårdarna. Vi kan se hur de stora dropparna faller ner. Hailey har sin kind mot min axel och jag har min arm runt hennes axlar. Med fingrarna gör jag små cirklar på hennes vänstra axel. Det här är skönt. Skönt och mysigt.
- Rose, får jag fråga dig en sak? frågar Hailey.
- Självklart, säger jag.
Hon harklar sig och jag får känslan av att hon stålsätter sig för frågan.
- Vad var det som hände mellan dig och Adrian? frågar Hailey.
- Det vet du redan, säger jag.
Hon tittar på mig och skakar på huvudet.
- Jag vet bara vad alla rykten säger, påpekar Hailey.
Jag biter mig i läppen.
- Det är egentligen inte så mycket att säga. Det hände en sak och vi insåg att vi inte var kära i varandra, säger jag.
- Vad var det för sak? frågar Hailey envist.
Nu är det min tur att stålsätta mig. Fan, hon kommer tycka att jag är hemsk.
- Den här saken var att jag hade sex med Scorpius, säger jag.
Hon drar sig ifrån mig. Tittar på mig. Sen lägger hon sin kind mot min axel igen. Hailey säger ingenting.
- Varför? frågar hon tyst efter en stund.
Jag suckar.
- Scorpius och jag fick aldrig något riktigt avslut. Vi behövde båda två få något sorts avslut för att kunna gå vidare. Och det fick vi. Det var kanske inte det bästa sättet men vi fick ett avslut, svarar jag.
- Är det verkligen slut mellan er? frågar Hailey.
Jag lyfter upp hennes ansikte mot mitt och kysser henne. Hailey lägger sin hand på min nacke och trycker mig närmare henne.
- Ja, det är verkligen slut, viskar jag.
Hon ler och vi kysser varandra igen. Steg i korridorren hörs och vi glider isär. Professor McGonagall kommer gående. Hon tittar förvånat på oss.
- Ms Weasley? Ms Stubb? Borde inte ni vara på väg till era sällskapsrum? Det är alldeles snart utegångsförbud, säger hon.
Vi ställer oss upp.
- Självklar Professorn, säger Hailey och vi börjar gå.
- Ms Weasley, kan jag få ett ord med dig? frågar Professor McGonagall.
Hailey tittar på mig och jag mimar ett hej då innan jag går tillbaka till McGonagall. Professorn tittar på mig med trötta ögon. Hon börjar bli riktigt gammal. Jag menar, på mamma och pappas tid var hon knappast särskilt ung.
- Jag hoppas att det inte kommer bli någon upprepning av förra terminen Rose, säger hon.
- Absolut inte. Förra terminen ska inte upprepas, lovar jag.
Och då ler Professorn. Någonting hon nästan aldrig gör. Hon vänder sig mot fönstren.
- Det här är mitt sista år på Hogwarts Rose. Du kommer bli den sista Weasley som jag er ta examen här ifrån. Gör mig inte besviken, säger Mcgonagall.
- Ska du lämna Hogwarts? säger jag förvånat och ställer mig bredvid henne.
- Jag är en mycket gammal häxa Rose. Jag kanske lever många år till men jag är klar här på Hogwarts, säger hon och tittar på mig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Professor Mcgonagall rätar på sig och leendet försvinner.
- God natt Ms Weasley, säger hon och går sedan sin väg.
Jag vänder om och går raka vägen till sällskapsrummet. Sarah sitter i soffan med ett brev i handen. Jag sätter mig ner bredvid henne. Hon har uppspärrade ögon och verkar vara i chock.
- Har det hänt något? frågar jag.
Sarah tittar på mig och blinkar.
- Jag har fått ett brev ifrån James, säger hon och hennes röst är skakig.
Jag suckar. Jag visste det. Det var för bra för att vara sant.
- Du kommer klara dig. Det kanske var för det bäst, säger jag.
Men Sarah verkar inte lyssna på mig.
- Han har blivit erbjuden att få sjunga med Juliette Dupin. James ska bli artist! säger hon.
- VA? utropar jag och tar brevet. På grund av din min så trodde jag att han hade gjort slut.
Sarah skakar på huvudet. Jag läser igenom brevet. ”...jag är hemma i ett par dagar för att berätta för familjen innan jag åker tillbaka till Frankrike och börjar inspelningarna. Jag är så spänd Sarah. Jag har insett att det är det här jag ska hålla på med. Om nu bara du var här så skulle allt vara ännu bättre...”. Jag tittar på henne.
- Är du okej med det här? frågar jag.
- Varför skulle jag inte vara det? James är en underbar sångare och gitarrist. Det är perfekt för honom, säger Sarah.
Jag tror att hon verkligen är i chock. Jag menar Juliette Dupin! En av det här årtiondets snyggaste sångerskor. Och häxor.
- Är du säker? Jag menar, han kommer bli otroligt eftertraktad om det går bra, säger jag.
- Jag är bara glad över att han har hittat något som han verkligen gillar. Jag måste gå och skriva tillbaka. Med en gång. Åh, det här är så spännande, säger hon och skyndar upp för trappan.
Jag lutar mig bakåt. Hon tar det hela alldeles för lättsamt. Och jag känner min kusin. Det här kommer inte bli lättsamt. Särskilt inte med Juliette Dupin i bilden. Jag kryper ihop och tittar in i elden. Den sparkar lågt och fyller rummet av värme. Sakta känner jag hur mina ögon stängs och jag somnar. Jag drömmer om Scorpius. Jag drömmer om hur det kändes när jag kände hans armar om mig. Hans nakna hud mot min. De många kyssarna som smälte samman till en. Jag känner hur hela jag skakar när explosionen närmare sig. Den kommer närmare och närmare. I samma stund som explosionen har ebbat ut vaknar jag av ett ryck. Elden har slocknat och det är kallare samt mörkare i rummet. Jag vet inte vad klockan är. Jag sätter mig upp. Jag andas häftigt och andfått. Jag skakar. Det känns nästan som om jag upplevde explosionen och inte drömde om den. Hailey. Varför drömde jag inte om Hailey? Det är Hailey som är jag är tillsammans med. Inte Scorpius. Vi är bara vänner. Vi är slut. Jag kanske bara drömde det eftersom jag och Hailey pratade om det förut? Ja, så måste det vara. Jag sträcker på mig och går försiktigt upp på trappan. Sovsalen är fylld av ljudet av sovande andetag. Jag smyger fram till min säng och klär av mig innan jag lägger mig ner under mitt täcke. Jag lägger mig ner på kudden och blundar. Haileys ansikte syns framför mig. Jag ler ett litet leende. Det är såhär det ska se ut. Bara såhär. Inget annat.

kommentera! jag älskar era underbara kommentarer som är fulla av känslor, tankar och teorier! :*

ÅÅH nej, NU KAN JU INTE ROSE ÅNGRA SIG - IGEN!

I LOVE IT♥VERKLIGEN BRA♥

NEJ, ROSE DET VAR FÖR ATT DU FORT FARANDE ÄR KÄR I SCORPIUS, OCH SCORPIUS ÄR FORTFARANDE KÄR I DIIIIIG!!!!!


Super kapitel!

NEEEEEJJJJ
ALBUS LUGNA NER DIG JAG SLÅR VAD OM ATT DET KOMMER BLI SLUT MELLAN SARAH OCH JAMES SNART EFTERSOM
DEN DÄR DUPIN ANTAGLIGEN KOMMER FRESTA HONOM SÅ TA DET LUGNT KEEP CALM
DET KAN FORTFARANDE BLI SARAH OCH DU IGEN ♥ (och du vet att du älskar henne )

NEJ ROSE SKÄRP DIG DET FÅR INTE VARA SANT ÅH NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ
Du får inte ändra dig - IGEN

Verkligen ett bra kapitel! Hoppas att Albus och James snart blir sams!