Life - Lupple & Medi PRS

Hon satte upp nästa och skrattade.
"Jag får ge dig lite extra frukt och kanske lite mer choklad. Du kan få bli lite galen för en kväll." Hon skrattade igen.
"Det är rätt fantastiskt det här. Jag skulle lätt kunna tänka mig att vara väktaren."

Ek fnissade och nickade. "Det skulle jag verkligen förtjäna efter detta." Log hon roat och knäppte ännu en gång med fingrarna. Hon såg på henne, fundersamt." Tänka dig? Men du är ju redan väktaren." Sa Ek oförstående.

Hon började plocka upp veden och gick mot sidan av huset för att ställa in dem och suckade.
"Ja jag vet at jag är det men det är en sak jag funderat på. Ha det alltid varit kvinnor? Ha det alltid varit endast ett barn?" Hon såg på Ek.

Ek såg på henne och lyssnade. "Så vitt jag vet har det alltid varit kvinnor, men det kan ju beror på att när detta hus bildades- när väktaren kom till var det mycket krig hos er människor som era män kämpade." Viskade hon och ryckte sedan på axlarna. "Ingen aning. " Sa hon ärligt.

Hon nickade bara och gick tillbaka till huggstubben. och lade upp tre stycken.
"Det låter rimligt men jag har en fråga. måste jag ha barn?" Viskade hon och såg mot ek oc suckade.
"Jag vet inte om jag är redo."

Ek såg på henne med en tveksam blick och vände sedan ned blicken och ryckte på axlarna. "Jag... vet bara att det alltid måste finnas en väktare. "Viskade hon tyst, knappt hörbart.

Hon nickade och tog ner henne och såg på henne.
"Ek det är inte ditt fel. Oroa dig inte jag skulle ha fått reda på det annars. Det är väl logiskt med? min släkt är typ asgammal." Hon skrattade till och såg på henne.
"Vad säger du? Ska vi gå in och fika en stund?"

Ek såg på henne, leendes. "Det är sant, din släkt är gammal."Viskade hon och nickade. "Ja fika!" Tjöt hon glatt och tog ett hopp rakt upp i luften i hopp om att kunna flyga men föll bara ned i hennes hand.

"Försiktigt." Hon reste sig och gick in och ärmde på chokladen.
"Så jag har en fråga. Vem väljer min partner. Ni eller jag?"Hon lade huvudet på sned.
"Min mamma var visst väktare men när hon dog så blev mormor väktaren igen." Hon suckade.

Ek satte sig på bänken bredvid där hon värmde chokladen och log intresserat men slutade sedan le, blev genast mer allvarlig. "Åh jag vet inte sånt här, jag är inte med i rådet på det sättet."Viskade hon och drog handen igenom håret. "Men jag tror att allas vilja är att du själv ska välja och vilja. Det är i alla fall så jag ser på saken." Sa hon och bet sig lite i läppen. " Det stämmer." Viskade hon.