Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna hade saknat att ha barnen hos sig, även om det egentligen inte dröjt så väldigt länge sedan hon haft det. Därför var det en helt fantastisk känsla att få ha Evelyn intill sig igen, och förstås de andra också.
"Mamma och pappa har en till, men det betyder inte att vi har mindre tid till dig för det." förklarade hon mjukt, hon uppfattade det iallafall som att det var vad dottern var besviken på, men man kunde väl aldrig vara riktigt säker på vad barnen menade.
"Ja, men var försiktig." nickade hon med ett litet leende åt Rafael, den enda som för tillfället verkade nyfiken på honom.

När Siennas svar nådde Edvard så förstod han och han skopade upp MaryLou och pussade på henne och kittlade henne lite och hon skrek av lycka och skrattade och verkade släppa den tjurighet hon tidigare haft.
Edvard slog sig ned på stolen med MaryLou i knäet och hon verkade genast känna sig sedd.
"Du är ju vår stora tjej." Viskade han leendes och detta verkade hon bli stolt över, eller ja glad över.
Rafael rörde sig lite närmare och smekte honom försiktigt, så otroligt försiktigt över kinden.
Bebisen gäspade och Rafael tittade nyfiket in i hans mun.
"Mamma, han har tappat tänderna." Viskade han oroligt och såg på sin mamma med förskräckta ögon.

Sienna log stort av att MaryLou fann sig så snabbt i det ändå, det var ju riktigt gulligt att se hur hon blev så nöjd över att få komma upp i pappas knä. De här fantastiska barnen alltså.
Hon vände strax tillbaka blicken till Rafael igen och kunde inte låta bli att skratta till utav hans härliga fråga.
"Han är fortfarande liten, så dem har inte växt ut ännu." log hon, stortrivdes verkligen för stunden - med barnen och Edvard omkring sig.
"Vi tänkte att ni kanske ville vara med och döpa honom?" log hon.

Rafael nickade sakta, försökte processa detta. Det syntes tydligt.
" Så de växer som allt annat?" Frågade han sedan när informationen väl landat och Edvard flinade lågt.
"Precis. Du har ju inte lika många tänder som mamma eller mig." Sa Edvard och Rafael nickade sakta men släppte sedan detta när mamma pratade.
"Döpa?" Frågade han lyckligt och flyttade sig ännu närmare.
"Min. Han ska heta min." Sa Rafael allvarligt och envist.
MaryLou ställde sig i pappas knä och skakade på huvudet.
"Nej han ska heta liten. För han är liten." Förklarade hon lika envist och Edvard ångrade för en stund att han föreslagit detta.
Det var ju inte riktiga namn.

Sienna kunde faktiskt inte låta bli att fnittra till lite åt deras förslag, även om det kanske inte var det snällaste man kunde göra. Men dem var för söta för något annat.
"Några riktiga namn sötnosar." log hon och Evelyn rynkade pannan.
"Som Filip?" frågade hon, och Sienna log mjukt.
"Ja, såna namn." höll hon med dottern som fortfarande låg nöjt ihopkurad hos sin mamma.

Edvard log brett åt Evelyns namnförslag.
"Precis så hjärtat." Log han och MaryLou koncentrerade sig noga.
" Andrew?" Frågade hon leendes.
Även Rafael såg ut att koncentrera sig.
"Vincent?" Föreslog han och Edvard log.
" Vad bra namn ni kommer på." Log han och smekte MaryLou över håret.

Evelyn log stolt och satte sig likväl också lite mer upp, tydligt ganska glad över berömmet.
"Se, ni kan ju komma på jättebra namn ju." log Sienna, riktigt glad över att barnen fick vara delaktiga och faktiskt verkade riktigt engagerade i det - det gjorde ju allting så mycket roligare om dem kunde göra det som en familj och inte bara hon och Edvard, även om det också kunde ha sina fördelar.
"Vad tycker du?" log hon emot sin man.

Edvard såg på Sienna och log svagt, skrattade lågt.
" Det är ett svårt val." Sa han ärligt.
"Vi kanske behöver tänka lite på det. Han ska ju heta så resten av livet. " Sa han och MaryLou fnissade till.
"Man har bara ett namn." Viskade hon och sträckte sig mot sängen och Edvard lyfte över henne och hon klappade försiktigt på sin lillebror.

Sienna var i ganska många lägen glad att hon hade en make som hade en tendens att tänka lite längre än hon själv. Vilket självklart var en god egenskap.
"Jag gillar Andrew, men vi kan diskutera vidare på det sen." log hon, sådana saker krävdes att man tänkte igenom dem ordentligt innan man bestämde sig för något. Sienna log genast då också MaryLou fick komma över till sängen istället, det var så fint att se hur dem var ihop med sin lillebror.
"När kommer mamma hem igen?" frågade Evelyn ifrån ingenstans och Sienna suckade lätt.
"Jag måste vara här med lillebror lite så han hinner växa till sig lite." förklarade hon, ville inte oroa dem med att hon själv inte var helt bra.

Edvard såg på Evelyn, hon var så klok trots sin ålder. De alla var det.
Han uppskattade vad hon sa, att hon förklarade det så men Rafael verkade inte alls tycka det var bra.
"Han kan växa hemma, jag kan hjälpa honom." Sa hon envist.
"Vi ska leka." Fortsatte han, och Edvard suckade lågt.
"Men du, ser du hur liten din lillebror är? Han kan inte ens krypa än. " Sa Edvard och Rafael synade honom noga.
"mm, liten." Sa han tyst.
Och det verkade övertyga honom om att hans lillebror inte riktigt än var tillräckligt rolig att leka med.