Life - Lupple & Medi PRS

Hon suckade.
"Inget mer? Tur. Du skrämde mig. När du sa så där så lät det som du kunde dö. Jag blev bara rolig Ek." Hon log och såg ut.
"Ska vi hugga ved?"

Ek såg på henne och fnissade. "Åh du vill inte träffa en älva som är hög på socker. " Sa hon ärligt och nickade sedan. "Hugga." Log hon och pekade mot fönstret. "Ut, ut ut!" Tjoade hon glatt.

Hon log mjukt innan hon gick ut och tog upp yxan och såg på Ek.
"Var vill du vara?" Hon såg på henne.

Ek log. "Hjälp mig bara ut."Bad hon och ställde sig upp och väntade på att få lift av henne.

Hon tog upp henne och satte henne på sin axel.
"Så får man fråga hur gammal du är?" Hon gick mot ohuggen ved och tog några bitar och gick mot huggstubben.
"Jag menar älvor kan bli rätt gamla eller hur?"

Ek lekte med hennes hårslingor både för nöjes skull men också för att ha något att hålla sig fast i. Hon fnissade lite och nickade. "Åh vi kan bli gamla." Sa hon och funderade lite. "Men jag är rätt ung, om man jämför med dem andra. Jag är blott hundra år." Sa hon och bet sig lite i läppen. "Jag blev väldigt nyss vuxen med våra mått." Förklarade hon och studerade naturen med ett stort leende.

"Då måste du ha känt min mormor som liten? Hur var hon?" Hon tog upp yxan och började att hugga ved och kände hur svårt det var. Hon såg sig om.
"Jag antar att mormor fick hjälp med hugga ved sen i sina sista år?"

Ek nickade. "Jag kände henne, hon var livlig som liten." Log hon för att sedan nicka. " Självklart." Svarade hon och knäppte med fingrarna och veden på huggstubben klövs i två bitar.

Hon tog upp nästa för att sätta sig ner.
"Och hennes mamma? Hur var hon? Mormor sa att hon var så snäll. Det här huset har vandrat genom min släkt så länge."

"Hennes mamma var en vänlig själ, hon gjorde personligen i ordning vårt rum- det med alla dockskåp. Målade och snickrade ihop möblerna själv. Innan var det mer som ett loft typ." Sa hon leendes och nickade. "Jag vet väktare." Försäkrade hon och knäppte med fingrarna igen och även denna klövs i två bitar.