Rollspel, från olika världar

Robin suckade djupt.
"Jaja, ge mig femton minuter så hittar jag honom." Robin spurtade iväg ut ur skogen och in i slottet. Det var inte så värst svårt att hitta Jezebel, att sitta i mitten av en korridor var inget som var svårt med att hitta någon. Åtminstone inte då man hade marodörkartan till hands.
"Cassian söker efter dig", suckade Robin och gick fram till jezebel, han såg verkligen sårad ut, "är du okej?"

Jezebel såg upp och mötte Robins blick och sänkte sen huvudet
"Cassian letar alltid efter mig, det har han gjort sen den dagen han började jobba för mig och jag försvann första gången" sa han tyst och mindes att hans pappa hade piskat honom och han hade lämnat högkvarteret utan att se sig om och Cassian hade följt efter honom, de hade inte sagt ett ord till varandra på hela kvällen, det blev som en tyst förbindelse. han återvände till nuet och såg sen på Robin igen "Men den här gången får han inte hitta mig. enda sen jag var liten har min far tagit allt jag brytt mig om ifrån mig, han dödade alla kattungar jag hittade, han fick mig att äta upp Snark men jag tänker inte låta det hända Cassian!! jag tänker inte låta han dödas eller torteras för att min far ska plåga mig! jag känner inget när han slår mig längre men jag tänker inte låta honom skada Cassian. förstår du? du får inte låta honom hitta mig" sa han allvarligt och böjde sen hvudet och skakade på det "Men för att svara på din fråga, nej jag är inte okej! jag har precis lämnat den enda vän jag haft" sa han tyst och undrade om ens Robin skulle förstå. han hade sina vänner och sin familj

Cassian såg efter Robin och började sedan vandra otåligt fram och till aka över gården. Vad var det med Jezebel? Varför hade han plötsligt hatat Cassian igen? Hade han gjort något fel? Han förstod inte alls. Han antog att de hade med Alexis uppfostrings sätt at göra men han förstod inte varför de kom så plötsligt och blicken han jätt honom var full med skräck. Cassian ville bara springa runt i slottet tills han hittade Jezebel men han ville inte tvinga sig på Jezebel som precis lärt sig vad vänskap är

Robin satte sig ner bredvid Jezebel och tittade ner i marken.
"Men din far är inte här nu, han kan inte skada varken dig eller Cassian." sade Robin försitkigt, han hade inte precis hunnit med allting som Jezebel hade sagt. "Ni två kanske borde stanna här, för alltid. Så att du aldrig mer behöver komma hem till din far och alla andra."
Robin ställde sig upp igen, det var allting han kunde göra just nu.
"Jag berättar inget för Cassian." var allt han sade innan han gick förbi hörnet och försvann upp för trappan. Han hade ingen lust att ta på sig plågorna som Jezebel bar på, han hade tillräckligt i hjärnan som det var.
"Robin, vänta!"ropade en barnslig röst bakom Robin, han suckade och svängde om då Christoffer kom springandes mot honom med ett brett leende. Han hade manteln på sig som Robin givit honom. Han hade stulit den från en kille i Nottingham och hade på något konstigt vis fått den med sig hit.
"Vad är det?"frågade Robin och satte sig ner på huk för att vara i jämn höjd med Christoffer. Han log brett med sin nya pilbåge i ett stadigt grepp i ena handen och en pergamentrulle i den andra.
"När åker du hem?"
"När året är slut, varför undrar du?"
"Jag vill följa med dig!"

"Tror du det är bättre att stanna här med ex Snape?" sa Jezebel och skrattade tort och funderade sen "Jag måste hem till honom det är det problemet är" sa han och såg sen på Robin när han reste sig upp
"Tack" sa han och log svagt och stirrade sedan in i väggen och kände hur tyget på shortan började bli blött

Cassian gav upp och gick mot slottet och såg Robin prata med en kille
"ursäkta" sa han till killen och så på Robin "hittade du honom?" frågade han allvarligt "och lju inte för mig! Vad har han gjort? Han har skurit sig själv eller hur?" sa Cassian och tog en Paus "sa han varför?"

Robin suckade, han hatade att bli avbruten.
"Cassian, jag skulle just fortsätta söka efter Jezebel när Christoffer här kom, så kan du vänta ett tag!" sade Robin och gick avvikes med Christoffer.

"Är du seriös?"frågade han av Christoffer som nickade.
"Jag vill följa med dig till Sherwood då du åker hem, jag är inte bra på magi och jag känner på mig att jag hör hemma med pilbågen och med dig." Christoffer tittade djupt in i ögonen på Robin och såg bedjande på honom. Robin visste inte vad han skulle säga, han hade själv ingen son och det var farliga saker som han höll på med. Men han behövde någon att lära upp det han kunde och han såg att Christoffer hade det som behövdes.
"Men dina föräldrar?"frågade Robin och såg allvarligt in i ögonen på Christoffer.
"De är döda, jag lämnades på ett barnhem då jag var fem, förstår du inte? Jag har ingen, förutom du!"
Robin suckade.
"Du vet inte vad som väntar dig om du följer med mig, du får nästan ingen mat eller dryck och vi stjäl från de rika. Det är mycket farligt, mycket!"
"Jag vet, här."sade Christoffer och räckte fram pergamentrullen. "Dumbledore måste skriva under det, annars slipper jag inte med."
"Okej", sade Robin till sist, "jag ska se vad jag kan göra."

Cassian såg på Robin och visste att han ljög. Han såg sånt med en gång. Men han väntade tålmodigt på att Robin skulle bli klar. Underhuden lekte han med en kniv och hoppades att Jezebel inte hade gjort något korkat! Han ville veta vad det var med honom? Efter att han hade vaknat upp var han som förbytt. Han undrade hur länge Robin skulle prata med ungen

Jezebl kände det varma blodet rinna melln fingrarna, han gillar sånt som är varmt. han förtjänade såren, han hade sårat Cassian även om han ville skydda honom. varför var välrden så komplicerad? varför var människor så elaka? lika bra att låte jorden gå under så människorna slutar att existera. han slöt ögonen och försökte att inte tänka alls

"Går du till Dumbledore direkt?"undrade Christoffer ivrigt. Robin skrattade och rufsade om killens hår.
"Inte än, jag har lite saker att ta hand om. Men jag söker upp dig innan jag går dit, du har mitt ord."
Robin gick tillbaka till Cassian och lade pergamentrullen i fickan på vägen dit.
"Så, angående Jezebel så kan jag inte berätta något för dig." sade Robin, han visste att det var en stor risk. Han kunde bli i strid med Cassian på det här viset, men han var tvungen att ta risken.
"Jag skulle gärna berätta allting för dig, jag lovar. Men om jag säger åt någon att jag inte ska berätta något så håller jag det, hoppas du förstår."