ett år på Hogwarts

[Det är jag som är professor Dawson (Jackie) : D]

Jag såg på Draco och log. Tänk att jag var påväg och förlora honom. Vi åt och skrattade tills Draco sa
- jag måste fixa en grej. Men vi syns i uppehållsrummet sen. Han reste sig gav mig en kyss och försvann. Jag såg efter honom när han gick. Vad ska jag göra nu då? Lika bra och göra lite läxa. Jag gick till biblioteket och började göra läxan i försvar mot svartkonst

Draco gick för att leta efter Viole och han hittade henne i en korridore med Sally. Han hälsade med en nick och vände sig sedan mot Viole
- hej. Skulle du kunna hjälpa mig komma på något jag kan göra för Cara så jag visar att jag verkligen älskar henne? Han gav till och med Viole ett leende

Jag ryckte på axlarna mot Sally och såg min bror komma.
Han satte sig bredvid mig och log lätt.
-"Hej, viole? Skulle du kunna hjälpa mig att komma på något sätt, så jag kan bevisa för Cara att jag verkligen älskar henne?" sa han och log.
Jag nickade.
-"Är ni sams igen?" frågade jag och torkade tårarna.
Han nickade med ett stort leende och berättade om hans och Caras samtal.
-"jag tror redan att Cara vet hur mycket du älskar henne, men jag hjälper dig gärna!" sa jag och snörvlade till.

Draco log mot sin syster
- jo jag vet att hon vet. Men jag vill visa det. Några förslag på vad jag kan göra? Draco log lätt och såg sen på sin syster
- förresten hur är det? Han la armen tröstande runt henne som normala bröder antagligen alltid gjorde.
- Jack är en idiot jag hoppas du vet det. Sa Draco uppmuntrande

Jag satt i biblioteket och gjorde Snapes läxa och skrattade lite när jag läste frågorna. Den var inte så svår och jag var snart klar. Jag tog snart fram min bok om stjärnor och drömde mig bort.

Snape halkade på en banan. Hur ofta händer det på en skala till tio. Snape var för cool för att ramla omkull. När han ramlade gick allt i slowmotion. (kändes det som) Och hans rock fladdrade i fallet och hans ben stack rakt ut. Han landade på ryggen med benen fortfarande i vädret. Hur gick det till tänkte han, medans han låg med benen, fortfarande i vädret.
Eleverna som gick förbi visste inte om det var okej att skratta. Ingen vågade det iallafall. Så alla sprang iväg, rädda för att han snart skulle explodera i ett vredesutbrott.
Men det gjorde han inte.
Konstigt nog.
Han reste sakta på sig, sopade av dammet, viftade med staven så att hinken skulle plocka upp även bananer och sedan spatserade han iväg. Coolt.

Dumbledore var iförd en grön klänningsliknande sak och rosa kaninöron nör han hoppade fram bakom ett hörn och skrämde Snape. Dumbledore log elakt
- hej Snape något nytt som hänt? Frågade han

' Tänk dig att världen står still och du bara ser en enda person. Allt rörde sig runt men du har bara fokus på en, ögonkontakt. Du känner dig ett med den personen som om nått speciellt klickar och den personen blir din verklighet. " så kände jag när jag satt mitt emot James och vi tittade in i varandras ögon. Jag log generat men vände aldrig bort blicken.

- Inget nytt, sa Snape med en misstänksam blick.
Vi ska ha lektion idag, muttrade han vidare. pussssss skrek han över axeln när han skuttade iväg mot salen. Precis framför salen så intog han givetvis sin coola gångstil. Den som alla elever var rädda för. Och så fixade han fram en ondskefull min.