Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och såg på dem.
"Kom tillbaka med kläderna du stulit Gabriel." Hon log och kramade om Sammy och sen Gabriel.
"Ta hand om er. Inget bråk och ses nästa gång." Hon log.

"Vi ses." Log Gabriel och kramade om henne och pussade henne lätt på kinden innan han släppte taget, vände om och började springa som människa och Sammy var precis bakom honom.

Hon stod oh såg efter dem innan hon stängde och såg sedan på Ek.
"Så ska jag kolla till vingen?" Hon tog fram salvan som hon använt och log.

Gabriel och Sammy var snart inne i byn och det var dags för Gabriel att duscha som människa och sedan även som varg. När duschen var klar så satt han stilla vid sin grotta som varg där pälsen pryddes med olika pärlor efter att ha blivit kammad. Som människa lades det fram speciella kläder och han var oerhört irriterad men satt helt stilla och lät flocken och de kunniga smycka ut honom. Han var ju alfahane för denna stam och denna stam var högt ärad bland dem andra stammarna.

Ek såg på henne, lite besviken eftersom hon behövde skiljas från det söta men hon drog sig bort från äggkoppen och satte sig med vingarna mot henne. "Ja tack gärna." Log hon och såg på henne över axeln.

Hon log och smorde in hennes vinge försiktigt och lade huvudet på sned.
"Du verkade gilla det. Du kan få mer om du nu önskar." Hon hade smort klart och log.
"Jag hoppas att du mår bättre." Hon fyllde koppen och satte ner den.

Ek såg på henne och nickade. "Åh jag gillade det, men sött är inte så hm bra för oss. Vi är ju små och..." Hon tystnade och såg på koppen med stora ögon och flyttade sig närmare den. Fnissade till och hoppade upp på fötterna.

Hon flyttade undan koppen.
"Om det inte är bra för dig ska du inte dricka." Hon såg allvarlig ut.
"Jag är ingen bra väktare olm jag gör er dåliga." Hon drack upp det och log mot henne.
"Du kan få mer frukt."

Ek stirrade på henne och på koppen och funderade på att hoppa upp på henne men då var det redan slut. Det tog henne ytterligare någon minut innan hon lyckades samla sig. "Ingen frukt tack." Sa hon och satte sig. "Vi blir inte dåliga, vi blir..." Men även nu tystnade hon och reste sig upp igen. "Nåväl, ut i trädgården." Sa hon hoppfullt och försökte ta sig vidare mot fönstret.

Det var en hel process att bli klar för det kommande mötet och han var inte den enda som skulle ha pärlor. De andra också, som bevisade deras ställning. "Snart klar." Sa Sammy lugnande och satte fast den sista pärlan och flinade. " Så stilig." Flinade han retsamt innan han själv skiftade form för att få sina pärlor. De var betydligt färre och alla mönster var mindre komplicerade. Med avund tittade Gabriel på honom.

"Nej du säger Ek." Hon tog upp henne i handen.
"Jag vill veta som väktare är det min plikt."
Hon såg på henne och lade huvdet sedan på sned.
"Så vad är det som händer med dig?"

Ek såg på henne när hon förflyttades upp i luften och greppade tag om hennes finger. "Vi kan bli sjuka, typ magknip men till största del får vi en sockerkick, och då blir vi lite hm- galna." Försökte hon förklara, tveksamt.