En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Gakdkgkgkgckck så glad jag är nytt kapitel

Gud, det sätter du skriver på. Du målar verkligen upp bilder i huvudet på mig! Och jag älskar det! ♥

Visst jag har aldrig riktigt gillat Sarah, inte på senare tiden u alla fall. Men hon är som de bästa karaktärer både full av fel och av rätt, verkligen verklighettroget och jätteunderbart att läsa om. Det blir liksom son något naturligt och underbartawsome! Jannes är också djup och en väldigt bra karaktär (även om jag har det lite svårt att acceptera att han inte gillar quidits, aja kalla mig galen!) gillar det där med muffinsarna det var en så underbar ja jag vet inte kanske typ fas i deras förhållande.

Albus, ja jag kan bara säga att jag gråter med dig! Albus har jag alltid tyckt varit sp intressant att läsa om, du får till honom så bra oxh tydligt ( även om jag är mer för Gryffindor än Slytherin, japp jag erkänner ut är fördomsfull ) jag älskar det där med hans ollyckliga kärleksliv. Först när Sarah lämnade honom. Och Trine Ion in i storyn, kan jag bväll säga att jag starkt började shippa Albus och Trine. Han måste ju vara ihop med någon som kan förstå det han brinner för! Trines död var något av det vackraste jag läst! Sedan så var det väll bara att shippa om Albus och Peggy passade ju nnästan lika bra tillsammans, men även den drömmen krossades när du fortsatte i din underbara fanfiction. Sedan på bröllopet kan jag bara säga att mitt hjärta brast! Allt det där med att följa sitt hjärta blev så betydligt och nu ser jag på ett helt annat sätt på kärleken. Senare när Albus blir sjuk känns allt fel och obehaglig i mitt hjärta, allt livet, hälsan blir någor större och jag får många gånger fråga mig själv om vad jag skulle ha gjort. Och det händer också ofta att jag måste påminna mig själv om vilken värld jag egenttligen lever i.


Scorps och MJs förhållande är så gullig och enkelt. Hon är ju trots allt en känslolös sten haha älskar det! Hu undrade vad det var MJ ville berätta för Scorpius, jag är faktiskt nästan död på grund av nyfikenhet! Men jag har mina funderingar som i hela taget är ganska galna!

Rose och Halie är ettbra förhållande för att dden här fanfictionen ska få något mer djup! Vilket är bra för få märker alla förhållanden ut sig mer och det blir intressantare för läsaren att läsa. Men jag måste säga att jag inte helt och hhållet släppt taget om Rose och scorp shippet, mest på grund av hur Ron reagera on de skulle gifta sig aja han kommer nog reagera när han får veta om Roses nuvarande förhållande! Haha sådan är jag!

Aja jag måste säga att om du orkar läsa enda ner hit å.

Du är en underbar författare som blandat fantasi oxh fakta på ett sett som är helt underbart! Alla par märker ut sig med problem och helt olikhet och ditt sätt att skriva får minsta lilla grej att värka intressant! Jag älskar den här fanfiction och jag kan bara säga att dina skrivar talanger lätt skulle kunna mäta sig med J.K Rowlings! Jag äälskar den här fanfictionen och det är den bästa fanficttionen jag någonsin läst! Du kommer att gå långt tjejen jag vat det oxh jag hoppas att vi kan stötta dig på din väg till.en storartad karriär!!

Kram till en av mugglis absolut bästa författare!!!

P.s du är en av mina största idoler! Kram ♥

Kapitel 81
Albus
Lily håller på att packa till Hogwarts. Min koffert står däremot fortfarande kvar i källaren. Jag kanske är frisk nog att få lämna sjukhuset men att gå i skolan, det går varken botare, psykologer eller mina föräldrar med på.
- Era brev ha kommit! säger mamma och tar breven ifrån ugglan som har satts sig i det öppna fönstret på baksidan.
Hon ger Lily sitt och men behåller mitt. Jag kan se hur hennes fingrar klämmer på kuvertet. Mamma ger pappa en blick och pappa tar kuvertet. Även han känner på brevet. Han nickar sakta och mamma suckar.
- Kan jag få brevet idag? frågar jag surt och tar det ifrån pappa.
- Albus, du kanske borde... säger mamma men det är för sent.
Jag har redan öppnat det. Jag tittar ner och varje muskel i min kropp stelnar till. Med en skakig hand plockar jag upp det gröna och silvriga emblemet som berättar att jag har blivit vald till kapten för Slytherins quidditchlag. Som om emblemet bränt mig låter jag det falla ur min hand och ner på bordet. Jag andas häftigare.
- Det är okej Albus. Jag skriver till Professor Snigelhorn och förklarar, säger pappa lugnt och försöker lugna ner mig.
Jag nickar. Sakta börjar jag andas som vanligt igen. Kapten. Om det här brevet hade kommit innan sommaren så hade jag varit överlycklig. Jag hade hoppat upp och ner och skrikit. Men nu. Jag har inte ens någon kvast längre. Den blev förstörd i olyckan. Olyckan som skedde under ett Quidditchläger. Som om någon har hört mina tankar knackar det på dörren och jag är den första som snabbt reagerar. Allt för att slippa tänka på det som just hände. Jag öppnar dörren och blir överfallen av en solbränd person med vitt hår.
- Tack gode gud att du lever! Jag har varit så orolig! säger Scorpius.
Jag kramar om honom och klappar honom broderligt på ryggen. Det känns som om jag ska börja gråta.
- Fattar du hur rädd jag har varit? Är du okej? Mår du bra? Vad har hänt? Vad händer? svamlar han.
Jag skrockar och ber honom lugna ner sig. Vi går upp på mitt rum. Scorpius slänger sig på min obäddade säng och jag sätter mig på min skrivbordsstol. Han väntar.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Jag blev lite konstig efter olyckan. Det finns inte så mycket att säga, säger jag.
- Vad händer nu? undrar Scorpius och fingrar på ett av mina gamla gosedjur.
- En jäkla massa piller, säger jag och nickar mot burkarna som står på nattduksbordet.
Min bästa vän tittar på burkarna och sedan på mig.
- Jag trodde du var frisk, säger Scorpius.
Jag ger ifrån mig ett litet skratt.
- Frisk? Jag kanske är fysiskt frisk men psykiskt är jag långt ifrån frisk. Precis innan du ringde på så kom breven med boklistorna. Det visar sig att jag har blivit kapten för vårt quidditchlag. Det var nästan som om jag trodde att jag skulle bryta ihop av tanken att sitta på en kvast, säger jag.
Han suckar.
- Vad tråkigt. Det kan inte vara lätt. Men du får väl komma till skolan? undrar Scorpius.
Jag skakar på huvudet.
- Kanske om två veckor. Min psykolog säger att jag måste lära mig att kontrollera de anfall som kan ske. Anfallen är inte längre några sammanbrott mer som panikångest. Det beror tydligen på att min hjärna fortfarande håller på att bearbeta allt som har hänt. Och att vara runt en massa människor som ställer frågor om olyckan kan framkalla anfall, säger jag.
- Fan vad jobbigt, säger Scorpius.
Jag nickar och inser att jag inte ställt en enda fråga om hur hans sommar har varit. Jag kan se att han har spenderat de mesta av tiden på stranden. Gud, jag har nog aldrig sett en sådan solbränd nyans på hans hy.
- Hur var Hawaii? Fick du simma med delfinerna? Du kanske träffade en sjöjungfru, säger jag.
Scorpius gråa ögon mörknar en nyans och jag rynkar förvånat min panna.
- Du träffade någon, säger jag.
Han harklar sig och sätter sig upp på sängkanten. Drar fingrarna genom håret som är hemskt vitt.
- Hon heter MJ. En riktig pojkflicka. Tuff och vägrar visa känslor. Vi fick en dålig start men sen blev vi vänner. Den där vänskapen blev till slut ett förhållande och vi hade något bra tillsammans, säger Scorp.
- Vad hände? frågar jag.
- Jag berättade för henne vad jag är. Jag kunde inte åka därifrån utan att berätta att jag är trollkarl. Hon tog det inte bra. Hon sa att jag inte var normal och sen gick hon därifrån utan att titta tillbaka, säger han och tittar ner.
Fan. Ännu ett krossat hjärta. Vi kanske borde starta en klubb. Scorpius tittar upp igen.
- Så, har du och Sarah blivit sams igen? Jag menar, hon måste väl ha besökt dig på sjukhuset, säger han.
Jag grimaserar och Scorpius ser nyfiken ut.
- Sarah är tillsammans med James. De har tydligen haft någonting emellan sig sedan alla hjärtans dag men det var inte förrän i början av sommaren, när James följde med Sarah till Frankrike, som de erkände att de var kära i varandra. Men de höll det hemligt för alla andra. Tills jag kom på dem och berättade för alla under Teddy och Victories bröllop. Till mitt försvar så hade jag ett nervsammanbrott, säger jag.
Scorpius verkar ha blivit stum och det ser ut som om han fångar flugor med sin mun.
- Det där... ärligt talat så hade jag Sarah och James på känn men det är fortfarande en överraskning. Hur känner du? frågar han.
Jag rycker på axlarna.
- Vi hade ju en paus och vi sa att ifall någonting hände så hände det. Dessutom så träffade jag också någon annan, säger jag och sätter mig bredvid honom.
Återigen blir Scorp stum.
- Va? Vem? frågar han.
- Trine. Hon var ifrån Norge och spelade sökare. Vi kom väldigt bra överens och om jag hade fått mer tid tillsammans så tror jag faktiskt att jag kunde ha blivit kär i henne, svarar jag.
Scorpius nickar.
- Äsch du kommer får se henne igen. Jag menar, Norge ligger inte så långt bort, säger han och föreställer sig en karta framför sina ögon.
Jag suckar.
- Trine dog i olyckan, säger jag.
Min kompis suckar och lägger en hand på min axel.
- Jag vet inte om jag kommer klara av att gå in på Hogwarts Scorp. Att se hur alla tittar på mig. Och se allting som påminner mig om hur mitt liv var innan olyckan. Se allt som påminner om Peggy, säger jag och suckar.
- Vet du vad? Vi kommer ta oss igenom det här året tillsammans. Jag kommer alltid finnas vid din sida. När du blir galen kommer jag tvinga i dig tabletter. När du börjar packa och skrika att du vill åka hem kommer jag skaka vett i dig och när du känner att du vill prata så kommer jag lyssna, säger Scorpius.
Jag ger honom en broderlig kram.
- Jag är så glad att du är hemma, säger jag.
Han ler och nickar.
- Jag är glad att du är vid liv, säger Scorpius.

Rose
Jag har gått ner för den här trappan varje morgon och hoppats att jag ska känna hennes parfym eller får se hennes blonda huvud böjt över en tidning. Men varje dag har jag fått känna smaken av besvikelse. Efter tre dagar utan Hailey gick jag upp till Mr L och frågade vad som hade hänt. Hailey hade tackat ja till erbjudandet om att bli assistent på ekonomiavdelningen. Hon hade sagt att det inte längre fanns någonting som höll henne kvar i arkivet. Idag är det sista dagen på the Daily Prophet och jag är återigen ensam. Alla tidningar är sorterade. Alla hyllor dammade. Bordet är rent och prydligt och det här hur lätt som helst att komma ner och med en gång hitta det nummer man söker. Jag tittar mig omkring i det dystra arkivet och suckar tungt. Ett tag så var det här en plats jag längtade till. Nu vill jag bara här ifrån och aldrig mer komma tillbaka. Jag släcker lampan och går upp för trappan igen. I matsalen möter jag Ginny, som har blivit tvingad till jobbet av både sina bröder, sin man och sin son. Bredvid henne sitter Roxanne. Jag sätter mig vid dem.
- Sista dagen. Det måste kännas skönt, säger Roxie.
Jag rycker på axlarna och öppnar min lunchlåda. Mamma fortsatte att bre smörgåsar med sylt, tills jag sa ifrån. Precis som arkivet så gav vitt bröd och sylt mig minnen som jag inte vill komma ihåg. Istället blir det vitt bröd och skinka. Roxanne tittar frågande på Ginny, som bara rycker på axlarna.
- Hon har knappt sagt ett ord de senaste dagarna. Hennes föräldrar vet inte heller vad som är fel, säger hon och pratar om mig som om jag inte vore här.
Men jag bryr mig inte. De får prata om de vill. De skulle ändå inte förstå om jag berättade. Någon går förbi mig. Jag rycker till. Doften av vanilj. Jag tittar mig över axeln. Hailey. Det är första gången jag ser henne på flera dagar. Hon sätter sig ner vid ett bord där hennes mamma sitter. Petronella får syn på mig och fyrar av ett glatt leende. Hon vinkar. Mrs Stubb säger någonting till Hailey, som ser ut att tvinga sig själv att titta på mig. Jag möter Haileys brungröna ögon. De avslöjar inte så mycket. Det blir en kort ögonkontakt. Hailey viker bort den först. Jag suckar. MIn kusin och faster tittar på mig.
- Hur mår Albus? frågar jag för att byta samtalsämne.
- Bättre. Scorpius kom över igår och det fick honom att må mycket bättre. Men däremot så fick vi ett brev om att han har blivit Quidditchkapten. Stackaren var nära på att bryta ihop, så det blir ingen skola än, säger Ginny.
- Det kan vara bra. Jag menar, hans utbrott på bröllopet har spridit sig ganska långt. Hur har Victorie och Teddy det förresten? Trivs de på sin bröllopsresa? frågar Roxanne.
- De trivs jättebra. De har varit i Paris och är nu i Verona, säger Ginny.
- Åh Verona. En av kärlekens städer. Jag vill också också på en romantisk resa med någon som jag gillar. Vill inte du det Rose? frågar Roxie.
Jag nickar. Självklart. Bara de att den jag gillar vill knappast åka på någon romantisk resa med mig.

Bilresan till Kings Cross är kort. Hugos uggla Archie sitter i sin bur mellan mig och Hugo. Han hoar högt och varje gång Hugo matar honom med döda råttor vill han bara ha mer.
- Snälla Hugo, måste du mata honom i bilen? Det kommer lukta döda djur, säger mamma.
- Men Archie måste äta, säger Hugo till sitt försvar. Dessutom, varför får inte han äta i bilen när pappa just nu stoppar i sig en påse chics?
Mamma tittar på pappa, som mycket riktigt, har ena handen i en chipspåse och den andra på ratten. Hon himlar med ögonen. Diskussionen är över. På parkeringen står Familjen Potter och väntar på oss. Pappa parkerar bilen och vi packar ut våra koffertar. Mamma går fram till Albus och kramar om honom. Han ler och stoppar händerna i fickorna på den lite förstora munkjackan. I en stor grupp går vi in på tågstationen. Det känns som att jag går flera mil bakom de andra. Som om någonting hindrar mig från att åka till Hogwarts. Lily och Hugo är först genom spärren. Efter dem går pappa och Harry tillsammans med Albus. Mamma vänder sig mot mig.
- Ska du gå före oss? frågar hon.
Jag nickar och biter mig i läppen. Drar sen min vagn igenom spärren. Ljudnivån ändras snabbt. Det är stor skillnad mellan Kings Cross och HogwartsExpressen. Här är det folk överallt. Ugglor och katter som är osams. Även ett par paddor.
- Rose! ropar Sarahs bekanta röst.
Hon och Scorpius står en bit bort och jag går fram till dem. Sarah har satt upp sitt mörka hår och har ett väldigt brett leende. Det nästan lyser om henne. Scorpius är otroligt solbränd och hans hår som var ljust innan sommaren, är nu väldigt ljust. Sarah och jag kramas och sen av ren reflex vänder jag mig till Scorpius och gör mig beredd att krama honom också men jag hindrar mig själv i sista sekund. Istället sträcker jag fram min hand.
- Hej Scorpius. En bra sommar? frågar jag.
- Rose. Ja, det har det varit. Hur var din? frågar Scorpius.
- Bara bra, säger jag.
Samtalet känns lite stelt men inte obekvämt. Jag vänder mig mot Sarah.
- Vad du verkar lycklig, säger jag.
Hon fnittrar.
- Jag ska berätta sen. Jag lovar, säger Sarah glatt.
Jag känner mig nyfiken men hon kommer inte att berätta något. Vi går mot tåget och Sarah och Scorpius går upp före mig i tåget. När jag står på trappsteget och är beredd att ta steget in i tåget vrider jag på huvudet och tittar mig omkring. Ser min familj. Ser hur Albus ångrar att han följde med när han ser hur alla tittar på honom när de går förbi. Men bakom dem kan jag också se en tjej med kort, blont hår. Hon står där borta och vi får ögonkontakt, precis som på the Dailey prophet.
- Rose? Kommer du? frågar Sarah, som sticker ut huvudet genom fönstret till en närliggande kupé.
Jag nickar och gör mig återigen beredd att ta steget in i tåget men jag kan inte. Jag tittar bort mot min familj igen och bortom dem. Hailey står kvar. Ögonkontakt igen. Hon vänder sig om och börjar gå mot trappan i slutet av tåget. Jag hoppar ner för trappan där jag står och springer. Min familj tittar förvånat på mig när jag kommer springande. Ännu mer förvånad blir de när jag springer förbi dem.
- Hailey! ropar jag.
Hon vänder sig om och jag slänger mig runt hennes hals. Jag kysser henne och jag känner hur hennes armar kramar hårt om min midja. Inför min familj, inför elever på Hogwarts och inför deras familjer kysser vi varandra.
- Vi är bland folk, säger Hailey tyst.
- Jag bryr mig inte. Det har jag aldrig gjort. Jag gillar dig, säger jag.
Hon ler och vi kysser varandra igen. Tåget ger ifrån sig ett tjut som säger att det alldeles strax är avgång. Hand i hand går vi upp för trappan och eleverna pressar sina näsor mot kupédörrarnas fönster när vi går förbi. Jag öppnar dörren till kupén där Sarah, Scorpius samt Lily och Hugo sitter. Jag kan se hur de ser förvånade ut.
- Det här är Hailey, min flickvän, säger jag och känner mig återigen otroligt lycklig.

tack så otroligt mycket för alla fina kommenterar! ni kommer få mycket mer att kommentera om i de kapitel som kommer dyka upp och jag är säker på att ni inte har väntat någonting att det som jag har planerat för våra huvudrollsinnehavare!

omg. JAG DOG.
Jag älskar dig och din ff.
Jag älskar Albus.
Jag älskar Sarah.
Jag älskar Scorpius.
Jag älskar James.
Jag älskar Rose.
I Freakin' love this~ ♥

SÅSÅSÅSÅ BRA!

Hu säg inte så vi kommer ju dö av nyfikenhet, ändå det är näst intill omöjligt att dö när det finns en så här underbar fanfiction att läsa om! Tyvärr orkar jag inte riktigt skriva en lång kommentar men jag hoppas att du kan förstå hur mycket den här fanfictionen betyder för mig! Tack för att du förgyller våra liv med din underbara skrivartalang!!

Jag blev så lycklig så att jag började skratta när det kom ett nytt kapitel. Du har sån skrivarglädje! Du tröttnar inte.

Jag är såå besviken på mig själv, jag har tjuvläst JÄTTEMYCKET utan att kommentera. Men det beror på att när jag börjar skriva en komentar när det har kommit ännu ett underbart kapitel, så lyckas jag aldrig. Det beror på att vad jag än skriver så känns det som att du förtjänar bättre.

Du beskriver varenda plats med sådan inlevelse så att man tror att man är där. Man glömmer vilken värld man egentligen lever i.
Du beskriver varenda person så verklighetstroget! Alltså alla karaktärer har sina bra och dåliga sidor.

SCOSE!! ska de va!!

VARFÖR!?! kom Hailey tillbaka till Rose och förstörde allt?

ALBUS!! kom tillbaka till hogwarts!

TRINE!! kom tillbaka till livet!

SAMES!! fortsätt va ihop typ


Detta är den bästa ff som finns!! Jag beundrar dig! Oftast loggar jag in BARA för att kolla om det har kommit ett nytt kapitel ♥

När jag och lily, luna diskuterar om denna ff irl (vilket vi gör ofta xD) så brukar vi förkorta den: "ekfak"

Jag avslutar denna kommentar likadant som lily, luna:
Tack för att du förgyller våra liv med din underbara skrivartalang!! ♥

ps. har du funderat på att lägga ut den på fanfiction.net?

Aw, älskar det. Typ lever på den här berättelsen. Seriously. JG dör varje gång jag läser. Älskar alla karaktärer, och hur du beskriver dem. I love it.

Känns som om jag har sagt det ett par ggr nu, men jag känner verkligen med Al, stackare. Han har verkligen hela världen emot sig. Hoppas han träffar nån snart. Det är at least tur att Scorp finns dör som vän, älskar hur de pratar med varandra. So I hope the best for Al :{

Åh, blev lite tänd vid tanke på en solbränd Scorp, tänker mig honom som Draco, och vem skulle inte motstå en solbränd Draco Malfoy?

Även fast jag gillar Scorrose tycker jag ändå om Hailey, och hennes relation med Rose. Och de "avslöjade" det!!!! Yay!! Älskar slutet, det där med "det här är min flickvän", naw, så sött ♥

Sames ftw, men är det nåt speciellt som Sarah ska berätta, elr är det bara om Sames relation? Curious...

Blir bara liiiite rädd när du säger att det kmr hända mkt nu, jag hoppas åt det bättre hållet...

Älskar din ff, avgudar den ich dig, och jag vill ha mer, nu!! ♥

Jag är säker på att du inte vill döda mig, det är jag, men det känns verkligen som om du försöker! :o

Hur kan man skriva något sånt här underbart och sedan... avsluta ett kapitel? O.o Det är helt enkelt orättvist >.< x)

Jag älskar det och herregud, jag längtar tills nästa kapitel! Sarah har fått reda på något av James, eller hur? (jag har mina aningar, men vågar inte gissa xD ) Det är därför hon var så glad?

Och Rose, ja, Rose gjorde ett bra val! Detta är underbart ^^ Jag gillar verkligen att du skriker om homosexualitet, för vissa verkar ha problem med det (tack och lov inga vad jag har sett här på mugglis) och att göra det så här är underbart! :3 Plus, Rose är klart mycket lyckligare nu ^^

Fast... Nu börjar jag verkligen undra hur det ska gå med/för MJ och Scorp... det var förmodligen endast en sommarromans, men det känns fel att det endast var så. Han förtjänar något större efter allt!

^^ Kanske Scorp och... Lily???? :O