Lily Potter (SV)

OMG? Voldy xO

MER, det var ett tag sen du skrev.

skriv mer och längre kapitel ahh är inte voldemort död!!!!!!!!!

Snälla skriv.

herregud! hade helt glömt bort den här... Om ni fortfarande vill läsa den kan jag skriva mer...

LäsLäs

=)

hehe, oki, eftersom jag har lust att skriva just nu så kommer här ett kapitel (bara ett år försent eller så...)
-----------------------------------------------------------
Kap 11
Lily är alldeles kall, nu förstår hon varifrån dementorerna kom.
Men hur? Det säger hon högt. Voldemort tittar upp på henne. Han hade bara avvärjt lamslagningen som de kastat på honom.
- Hur? säger han med kall röst. ”Hur tror du?”
- Åh, säger Lily och lyssnar inte längre på honom. För bakom honom hade en person hon kände igen dykt upp.
- Jag hjälpte honom förstås, säger ingen mindre än Cho Chang.
- Nej, utbrister Albus förskräckt. Cho hade ju varit hemma hos dem flera gånger.
- Varför? frågar James.
- För att Harry var så okänslig och blev ihop med den där tjejen Weasley istället för mej!
- Inget illa ment, men jag är ganska glad att han valde henne, annars hade liksom vi inte funnits… sa Lily.
Cho bara tittade på henne med hat i blicken.
- Jag fattar fortfarande inte hur, säger Sam.
- Eftersom ni ändå ska dö snart kan jag berätta för er, säger Voldemort med kylig röst. ”I mina gamla horrokruxer fanns det tillräckligt mycket av min själ kvar för att Cho här skulle kunna samla ihop det och återuppliva mig.”
- Det krävdes mycket mörk magi men det var det värt, sa Cho med överlägsen röst.
Albus bara stirrar på henne med halvöppen mun. Han hade varit lite småkär i henne i evigheter. Lily tycker nästan synd om honom.
Just då hörs en röst.
- McGonagell, säger James.
Lily vänder på huvudet och tittar mot henne. Hon och Nevill (som är lärare i örtlära) står vid det ena hörnet av slottet och stirrar på Voldemort och Cho. Det hörs en smäll och Voldemort och Cho är borta.

Cho...? :o