Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade.
"Men idag så måste jag förbereda för vintern. Jag gjorde det inte i sommras.." Hon såg på dem och log.
"Som nu alltså?" Log hon och såg på Ek.
"Vad menar du?"

Sammy nickade. "Självklart." Log han och såg på Ek. "Och du har en skogsälva till hjälp. De är kunniga om naturen." Log han för att sedan bli mer allvarlig. "Som nu." Suckade Sammy. Ek såg på henne med ett sånt där finurligt leende. " Åh bara att ni båda har vissa förväntningar och de behöver inte vara samma." Fortsatte Ek och Gabriel såg på henne med varnande blick och älvan började plocka med duken på bordet.

Hon flinade och såg på Ek.
"Vill du hjälpa mig sen? Jag ska se till vingen efter jag ätit men den ser redan bättre." Hon såg på Sammy.
"Så vad gillar du chokladen?"

Ek nickade. "Åh gärna." Log hon glatt och ställde sig upp och nickade. "Efter." Viskade hon glatt. Sammy nickade. "Väldigt god, och pannkakorna. Du är en gudinna i köket." Log han.

Hon log och pekade på en burk med nötkräm.
"Det är en hemlig gudagova." Hon log och såg på Ek.
"Vill du ha lite med? Jag ska se om jag kan hitta en fingerborg."

Ek nickade lite. "Jag kan smaka."Log hon och studerade burken hon pekat på. "En fingerborg. "Hon fnissade. "Ett litet fat går bra, och den minsta sked du kan hitta. "Log hon.

Hon skrattade och letade men hon hittade till slut en äggkopp och visade.
"Den kanske är för stor kanske?" Hon lade huvudet på sned.
Jag ska se annars vad mormor har."

Ek såg på äggkopen och fnissade. "Den är stor, men du kan hälla i lite." Förklarade hon för att sedan skaka på huvudet. "Du behöver inte leta nu." Sa hon försäkrande.

Hon log, hällde upp halva och log.
"Du får böja dig in i koppen bara."'
Hon slog sig ner vid bordet och sträckte sig så hennes rygg gav ifrån sig ett knäppande ljud.

Ek nickade. "Jag vet." Log hon lugnade och studerade krämen och smakade sedan på den. Det var väldigt sött och hennes ögon blev väldigt stora. "Mums." Kvittrade hon.
Sammy log mot dem och ställde undan sitt och Gabriels i diskmaskinen och log sedan snett. "Vi måste tyvärr vidare, det kommer ta ett tag innan vi ser dig igen." Sa han med ett ursäktande leende och Gabriel reste sig upp. "Ta hand om dig."Bad han och svalde hårt.