En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Åååh den här storyn är såååå bra!! Helt AWESOME! Kan inte sluta läsa Hahah men James får inte bli tsm med Sarah, de ska vara albus o Sarah, James o millie, rosa o scorpius får bli tsm igeen de är så söta tillsammmans!!!

Jag älskar det 8} ♥
Det är så målande och jag dras med varje gång jag läser 83

NAW!!!! Älskar Roses nya partner hihi ^^
Åh, är återigen så lättad över att Albus är frisk :'}
Oh yes, Sames ftw ♥

Sluta aldrig skriva för jag ääääälskar det ♥

(har inte varit inne på tråden på länge och har nu läst de senaste 7.000 kapitlena)

HAHA! Jag visste att det skulle bli Sames till slut 8D! Och de två bildar ju det bästa paret evur♥! Alltså. Jag. Shippar. Mig. Till. Döds.

Jag asgjklöä-älskade ju varken Peggy eller Tinde, men jag tyckte om dem, och när man ser hur Albus bryter ihop blir man ju helt 'Åh herregud, stackars Albus och vad jag tycker synd om honom' och börjar gråta.

Rose är ingen av mina favoritkaraktärer, men jag gillar att homosexualitet dyker upp i denna fanfc, eftersom det alltid finns det i världen, och därför är det ju bra om det då och då dyker upp i fanfics. Dessutom så känner jag att Rose plltsligt blir mycket mognare, vilket jag tycker är bra för henne.

Scorpius och MJ är ju så söta tillsammans. Jag verkligen älskar dem♥. Ska bara komma på ett bra shipnamn till dem, och sedan får de ligga andraplats efter Sames i min JAG-SKULLE-INTE-ÖVERLEVA-LIVET-UTAN-ATT-SHIPPA-DE-HÄR-PAREN-lista.

Annars så tycker jag att du är fabulostiskt begåvad. Om jag hade orkat skriva vad mer jag tycker är bäst med dig, hade jag fortsatt här, men eftersom jag inte vill få skrivkramp genom att plöja sida upp och sida ner om vilken naturbegåvning du är, så bestämmer jag mig för att spara mina fingrar till de framtida kapitlen : ).

Den e bara såå bra Läser allt♥

Kapitel 80
James
Två veckor kvar till skolstart och Sarah har blivit mycket mer keligare. Jag kan knappt gå in i sovrummet utan att hon attackera mig med kyssar. Inte för att jag klagar men det gör lite ont att se hur hon lider av att vi snart kommer skiljas åt. Hon åker tillbaka till skolan och jag... ja, vad ska jag göra? Jag har hela livet framför mig. En omålad duk. Bara att bestämma mig. Suck. Jag rör runt i smeten och vänder ner blåbären. Sen häller jag ner smeten i formarna och in i den varma ugnen.
- Vad gör du? frågar Bradley.
Den fem år gamla pojken tittar nyfiket på mig.
- Jag bakar blåbärsmuffins, säger jag.
Hans ögon lyser upp av lycka och han trycker den lila näsan mot ugnsfönstret. Jag lägger mina händer på hans axlar och drar bort honom innan han bränner sig.
- Ska vi dela på den smet som är kvar? frågar jag och räcker fram en tesked.
Bradley nickar snabbt och ler brett när jag tar fram skålen. Vi står vid ugnen och äter utav den blåa muffinssmeten. Sarah kommer in i köket.
- Vad gör ni? frågar hon glatt.
- James bakar! säger Bradley och ler ett leende som är omringat av blåfärg.
Hon tittar på mig och tittar sen på ugnen.
- Jag visste inte att du kan baka, säger Sarah sakta men inte lika glatt.
Jag vänder mig till Bradley.
- Om du går och leker igen så ropar jag när muffinsen är klara, lovar jag och han nickar innan han springer iväg.
Jag tittar på Sarah. Hon verkar inte riktigt veta vad hon ska göra. Hennes blick flackar och jag kan se hur de där vackra blåa ögonen ser ledsna ut.
- Hey, vad är det som är fel? frågar jag och går fram till henne.
- Du bakar! Jag trodde jag visste allting om dig men jag hade visst fel. Jag är din flickvän, borde inte jag veta något sådant? frågar hon hysteriskt.
Hennes röst är gäl. Jag skrockar lågt och kramar om henne. Stryker hennes lugnande över ryggen.
- Ta det lugnt Sarah. Det är inte som om jag är expert på att baka. Jag tycker bara om att göra det ibland. Det är inget att bli hysterisk över, säger jag.
Sarah suckar och borrar in sitt ansikte i min halsgrop. Det är mysigt. Vi står där i köket med armarna om varandra medan lukten av blåbärsmuffins sakta omsluter oss.
- Förlåt, men det här med att det bara är två veckor kvar av lovet gör mig faktiskt väldigt hysterisk, suckar hon.
- Jag trodde att du trivdes på Hogwarts, säger jag förvånat.
Sarah tittar på mig.
- Du kommer ju inte vara där, säger hon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det där. Hon har ju rätt. Jag kommer inte vara där. Och hon kommer inte vara här. Vad här nu innebär för mig.
- Jag är här nu, säger jag.
Sarah ler och vi kysser varandra. Ljudet av fnissningar avbryter vår läppbrottning. Vi vrider på huvudet och ser hur två barnansikten snabbt försvinner bakom dörrkarmen. Vi ler. Sakta kommer ansiktena fram igen men när de märker att vi kollar så försvinner de igen. Återigen fnissningar. Jag vänder mig mot ugnen. Det är otroligt stökigt på diskbänken runt ugnen.
- Sarah, om du hjälper mig att plocka i ordning här så lovar jag att du får en extra muffins, säger jag med en glimt i ögat.
Sarah förstår min glimt och spelar genast med.
- Så du menar att alla som hjälper till med att städa får en extra muffins? säger hon med högröst.
Både Connie och Bradley kommer fram bakom väggen. De står snart framför mig med stora ögon.
- Vi vill ha en extra muffins! säger Connie.
- Vi vill städa! säger Bradley.
Jag ler och rufsar till deras hår.
- Vet ni vad, ni kan få varsin extra muffins utan att behöva städa. Men ni måsta vänta tills de har svalnat lite, säger jag och plockar ut formen ur ugnen.
- Nej, vi ska städa! säger Bradley bestämt.
Sarah och jag tittar förvånat på varandra över de smås huvuden. Vi börjar skratta medan Connie och Bradley börjar ställa mått och bunkar i diskmaskinen samt torka av diskbänken med en trasa. Jag och Sarah bara står och tittat roat på dem. Clair och Beau kommer in. De tittar förvånat på sina barn.
- Hur gick de där till? frågar Beau.
- James har bakat muffins, säger Sarah.
Clair tittar på mig och lägger en hand på min axel.
- Vart var du och dina muffins när jag försökte lära Parker att plocka undan sina leksaker när han var liten? frågar hon.
Jag skrattar och viftar med handen över muffinsen.
- Om någon tar fram någonting att dricka så kan vi njuta av dessa muffins allesammans, säger jag.
Beau skyndar fram till kylskåpet och vi tittar alla på honom. Han tittar oskyldigt på oss.
- Jag älskar blåbärsmuffins, säger Beau och rycker på axlarna.
Vi skrattar men en stund senare så sitter vi runt bordet och äter av de nybakade muffinsen och dricker pumpajuice. Lennox och Parker har även gjort oss sällskap. Jag tittar på Sarah. Hon ser gladare ut där hon sitter intill Connie och fnissar. Men när vi får ögonkontakt kan jag se att hennes leende inte matchar blicken jag får. Den är ledsen. Jag ger henne ett snett leende och inser att jag måste fixa det här. Jag måste göra någonting.

Scorpius
Jag sitter med min stav i hand. Tittar på den. Hör hur den nästan skriker att jag ska använda den. Jag suckar och bäddar ner den under mina tröjor. MJ kommer in i sovrummet.
- Packar du redan? frågar hon.
Jag skakar på huvudet.
- Inte än. Det behöver jag inte göra förrän imorgon, säger jag skämtsamt.
Skämtet går inte fram. MJ tittar på mig. Hon ser blek ut. Hennes ögon är glansiga. Jag ställer mig oroligt upp.
- Har det hänt någonting? frågar jag.
MJ öppnar munnen för att säga någonting men stänger den sen och skakar på huvudet.
- Jag tycker bara att det är tråkigt att du snart kommer att åka, säger hon.
Jag går fram och kramar om henne.
- Jag kommer tillbaka. Jag lovar. Så fort jag kommer hem så ska jag boka en ny resa hit, säger jag.
MJ nickar. Jag ger henne en kyss. Jag kan fortfarande känna den där känslan som säger att min stav saknar mig. Jag känner hur det nästan bubblar upp ur mig men jag biter ihop och sväljer sanningen.
- Jag kom över för att fråga ifall du ville äta middag med oss. Mamma vill gärna det, säger hon.
- Vill inte du det? frågar jag med höjda ögonbryn.
Jag menar, hon ser inte särskilt glad ut. MJ spärrar upp sina ögon.
- Självklart. Jag tänkte bara på något annat, säger hon och ler.
Det behövs ingen expert för att se att det där leendet är en av de mest tvingande och falskaste leenden någon har lett men jag låtsas som ingenting. Om hon inte vill prata om det så behöver hon inte. Jag ler mot henne, även det ett falskt och framtvingat leende. Innan vi lämnar sovrummet tittar jag bort mot min resväska och suckar. MJs familj är mer välkomnande än vad inbjudan var. De pratar, skrattar och göder mig med mat. Jag trivs. Hellre det här än att sitta ensam i bungalowen och äta nudlar eller något annat lättlagat.
- När är det du åker Scorpius? frågar mormor.
- I början av nästa vecka. Jag skulle vilja stanna längre men jag måste hem och fixa inför skolstarten, säger jag.
- Vilken årskurs går du i? frågar morfar.
Jag dricker lite av mitt vatten. Vi har nästan klarat hela sommaren utan frågor om min skola. Jag antar att jag får skylla mig själv som tog upp ämnet. Men vad ska jag svara? Jag menar, mugglare har inte precis samma skolsystem här som vi trollkarlar och häxor har.
- Sista, säger jag efter en stund och de nickar.
- MJ gick ut sista året i somras. Det betyder att du har skaffat dig en yngre pojkvän MJ. Lite lammkött, säger Mrs Turner och armbågar retligt sin dotter.
MJ, som har suttit tyst under hela middagen, tittar på oss. Hon ställer sig upp. Ger mig ett kort ögonkast.
- Ursäkta mig. Tack för maten, säger MJ utan att ens ha ätit av någonting på tallriken.
Alla tittar efter henne när hon lämnar rummet. Hennes familj tittar sen på mig. Jag rycker förvånat på axlarna. Någonting är fel. Jag vet inte vad men jag vet att hon inte vill att jag ska följa efter henne. Den där blicken hon gav mig. Den sa allt. Hon vill vara ensam. Jag stoppar gaffeln i min köttbit och middagen fortsätter.

Två dagar har gått. Jag har kommit halvvägs i min packning och städning men har inte kommit någonstans med MJ. Jag har inte sett henne sedan middagen. Det har varit väldigt tomt i min säng. Killarna har dykt upp lite då och då. Mest för att se ifall jag vet vad som har flugit i MJ men också för att dricka upp resten av mina cola burkar. Jag torkar av matbordet för säkert sjunde gången. MJ dyker hela tiden upp i mina tankar, så jag glömmer av vilken del av bordet som jag har torkat och inte torkat. Om två dagar åker jag härifrån. Jag måste berätta för henne innan jag åker. Jag kan inte åka härifrån utan att ha varit helt ärlig. Det skulle äta upp mig inombords. Det skulle vara lika hemskt som det är att äta pepparminstpraliner i form av grodor. Jag menar, de hoppar runt i magen och man mår bara illa. Jag måste göra det. Nu. Inte sen. Jag lägger ner disktrasan och går ut genom dörren. På den lilla altanen krockar jag nästan med MJ!
- Jag måste berätta en sak för dig! säger vi samtidigt.
Jag blinkar.
- Kom in, säger jag och backar.
MJ nickar.
- Vill du ha någonting? Jag har tyvärr bara vatten. Killarna har druckit upp all cola, säger jag.
- Jag vill inte ha någonting, säger hon och hennes blick flackar.
Det är som om hon vill fästa blicken på allt förutom mig. Jag tar ett djupt andetag.
- Jag måste berätta en sak för dig! säger vi återigen samtidigt.
- Jag först! Jag måste verkligen få säga det här innan jag åker. Det är nog bäst at du sätter dig ner, säger jag och pekar mot en av köksstolarna.
MJ suckar och sätter sig ner. Jag sätter mig ner på stolen mitt i mot henne och tar hennes hand. Smeker den sakta med tummen.
. Jag har inte varit helt ärlig i sommar. Jag har dolt en väldigt stor grej av min liv. Du förstår, vi är inte så lika du och jag. Vi lever i två helt olika världar, säger jag.
Hon förstår inte. Det kan jag se i hennes ögon. Ögonen säger allt. Jag stålsätter mig och tar ett djupt andetag.
- MJ, jag är en trollkarl, säger jag.
MJ rynkar sin panna. Jag biter mig i läppen. Väntar spänt på att hon ska säga någonting. MJ börjar skratta.
- Du skojar? Jag trodde att du typ skulle säga att du var en prins som har rymt hemifrån eller någonting. En trollkarl Scorpius? Du skrämde mig verkligen där ett tag, säger hon.
Jag suckar. Hon tror att det är ett skämt. Jag ställer mig upp och går in i sovrummet. En stund senare kommer jag tillbaka med min stav i handen. MJ ställer sig sakta upp.
- Det här jag kommer visa dig är någonting som jag vill att du håller för dig själv. Jag skulle inte berätta det här för dig om jag inte verkligen gillade dig, säger jag.
Med en lätt svepning med staven börjar bordet att sväva. MJ rycker till. Hon är rädd.
- Jag är en trollkarl MJ, säger jag.
Hon tittar på mig med uppspärrade ögon. Backar sakta mot dörren. Jag tar ett steg fram och hon rycker till igen.
- Håll dig borta från mig, säger MJ med viskande röst.
- Snälla, säg inte så! Jag är precis samma person som jag har varit hela sommaren, säger jag.
Hon skakar på huvudet.
- Nej, du är inte normal Scorpius. Jag måste gå. Jag kan inte vara här längre, säger MJ och går ut ifrån bungalowen.
Jag går efter henne.
- MJ! ropar jag men hon fortsätter bara att gå iväg.

Det är dags. Bungalowen är städad. Min väska är packad. Jag ska åka hem. Jag låser bungalowen och vänder mig mot havet. Jag kommer nog aldrig få se ett sådant hav igen. Endast i mina drömmar i så fall. Om jag någon gång kommer kunna sova vill säga. Jag har inte kunnat sova en blund sedan MJ gick. Jag drar resväskan bakom mig när jag går till MJs hus. Jag ställer väskan vid det nedersta trappsteget och går sen upp för trappan för att knacka på dörren. När jag hör steg på andra sidan ber jag en kort bön att det är MJ. Men det är det inte. Det är Mrs Turner.
- Då var det dags, säger hon.
Jag nickar och räcker fram nyckeln.
- Tack för att jag fick vara här i sommar. Det har varit fantastiskt, säger jag.
- Det tycker vi också Scorpius. Du kommer vara saknad här, säger Mrs Turner.
- Inte av alla, grimaserar jag.
Hon suckar.
- Vad hände? frågar hon.
Jag tar ett djupt andetag och plocka fram en pappersbit ifrån min ficka.
- Kan du ge den här till MJ? Det är min adress. Jag kommer skriva till henne när jag kommer hem. Säg att jag kommer sakna henne, säger jag.
Mrs Turner nickar och tar både lappen och nyckeln innan vi säger hej då och dörren stängs. Jag går ner till min resväska och drar den bort mot bussen som ska ta mig till flygplatsen. Snart är jag hemma.

Naw, älskar Sames, still ♥ ^^ Hoppas deras förhållande kmr att hålla under Sarahs skolår... 00

Nooo!!! What happened with MJ?! Va sjutton, hon kan ju inte bara flippa ur så där, jag menar det kan väl inte vara så hemskt att ha en onormal pojkvän? Aw, jag som shoppade dem :'(

Är lite beroende av denna ff, så hehe om du r snäll skriver du mer snart ^^

Awesome! Du kan inte ana hur mycket jag har saknat det här kapitlet!

Jag undrar hur James ska lösa det hela? :3

Scorp... Du frågade aldrig vad MJ hade att berätta!! Nu kommer jag längta efter nästa kapitel ännu mer för att få reda hur allt kommer gå ihop, men ändå är det inte Scorp och James nästa gång *suck*

Den här ff kommer bli min död (en ljuvlig död, men min död) jag kommer ta kål på mig själv genom att undra, fantisera och tänka. >.<

Tycker fortfarande att Scorpius och Rose är bäst ihop, även om det var längesedan...
Bra i alla fall!

LOVE~
Seriöst, jag älskar det ♥
SAMES SAMES SAMES fast jag undrar hur det kommer gå med Albus nu när Sarah och james är ihop? Och när James inte är där ... ? Nä, men jag får bara hoppas att han mår bra (så bra man kan må i ett sånt där tillfälle)

MJ och Scorpius ...... I'M CRYING

SUPERDUPER BRA KAPITEL!