Rollspel med egna karaktärer

Jag bara ryckte på axlarna och såg på draken och nickade gillande och började sedan skugga en bild på palatset i Japan och målade in mig och Kaname när vi satt på muren och såg ner på stupet. Våra föräldrar hade blivit rasande när de fann oss, och de hade skällt så på Kaname tills ja sagt att det var min ide och de hade sagt att jag skulle vara försiktigare eftersom jag var Japans framtid och jag hade bara suckat och gömt mig i ett av träden. Jag målade klart bilden och såg gillande på den

Jag såg på Caras teckning och log och såg sedan en skugga på bänken och kollade upp.
Quirrell såg på oss han såg inte glad ut, och resten av klassen såg roat på oss.
Hur länge hade han stått där och vad hade vi missat?

Jag såg upp på senpi Quirell
"jag hade uppskattat om ni lyssnade" sa han
"vi lyssnade, senpi Quirell" sa jag vänligt
"jaså? Vad kan du säga om skuggornas berg då?" stammade han fram och jag log, de berget låg i Japan vilket gjorde det lätt
"skuggornas berg ligger inärheten av Sapporo på ön Hokkaido i norra Japan! Klanen som vaktar berget heter Kuran! De flesta av folket bor på ön men ett fåtal utvalda bor i palatset Kirarokuna, eller stjärnornas palats på engelska. Berget är hem åt andarna som går förlorade i Japan under krigen. Andarna kallas Derider. Andarna tjänar klanen Riddle när de behöver dem till att försvara landet. Andarnas speciall förmåga är att de går in i folk och sliter i sär dem innefrån och ut samtidigt som de samlar all information om den personen. Andarna har funnits där sen det första kriget uppstod i Japan. För att en Derid ska bli fri krävs det tillstånd från klanen Riddle. Är det något mer senpi Qurillel vill veta?" frågade jag vänligt

- Nej, det var bra miss Riddel, sa han en aningen förvånat och granskade mig.
- Skuggornas berg är precis det hon sa, sa jag gravalvarligt med troskyldigt ansiktsutryck.

Han nickade lite förvånat
"tio poäng till Slytherin" sa han och ställde sig vid tavlan och fortsatte prata igen och jag var glad över att ja fått frågan om något som låg i Japan, han borde tänkt på att jag visste det! Han borde kopplat ihop namnen men han kanske inte är så smart? Jag fyllde i de sista detaljerna i bilden och klockan ringde och vi gick ut "det gick ju bra" sa jag leende

Jag flinade åt Cara och nickade.
- Men korkad måste han vara, jag mena det var ju typ med din klan också. Och han borde ju ha märkt att jag inte kunde ett dugg, sa jag med ett flin.
- Så vad har vi nu?, sa Blaise och jag tog upp schemat.
- Håltimme, vi ska ha kvastflygning här när den börjar i vår, så vad ska vi göra vi har inga läxor så vi kan göra vad vi vill, sa jag och såg på dem.

Jag nickade roat "ja eller hur och även om jag inte vet vilken klan jag tillhör så borde han se att jag är från Japan" sa jag lätt och log
"har du träffat en sån där ande?" frågade Draco-san som kom upp bakom oss och Blaise-san vägrade prata med mig och jag såg ledsamt på honom
"ja det har jag, det är Kanames klan som vaktar dem så när vi hälsade på hans familj som bor precis vid skuggornas berg så träffade jag en massa av dem" sa jag leende
"vem är den där Kaname?" frågade Draco-san
"han är en barndomsvän" sa jag leende och funderade sen på vad vi skulle göra "kan vi inte utforska slottet?" frågade jag glatt

- Ja, det gör vi men vi lämnar väskorna först, jag orkar inte släpa omkring dem till efter lunch, sa jag och vi lämmnade väskorna i sovsalen och mötte killarna i sällskapsrummet.
- Så, vart ska vi börja?, sa jag glatt och uppspelt.

Jag nickade och funderade sedan
"vi kan väll börja uppifrån och gå neråt eftersom vi ändå ska äta och tillslut gå ner hit" sa jag leende och såg på dem

- Fast i astronomitornet eller norrtornet får ni inte vara, sa en röst och vi vände oss om och såg Marcus.
- Du dyker visst upp lite varstans, sa jag roat och han flinade.
- Får jag göra herrskapet den äran att vara er vägvisare under denna ytterst interasanta rundvandring av detta magnifika slott?, sa Marcus medenn låtsasbugning.
- Visst det skulle uppskattas, du vår ödmjuke tjänare, sa jag och visade med en gest att han fick sluta att buga och resa sig upp.