Vanilla och Marodörerna

Jättebra, mera!!

du skriver jättfint

TYP oj :o ny läsare och ja... SUPER :o I love Sirius ♥ "someone" och denna är helt underbart söt!! :'D ♥

Naaaw, gulligt!!

nice!!

marremusik: Tack
Hihi, blir så glad av kommentarerna! ♥ Kärlek till er!
Kommer ett till kapitel snart

skit bra !

Älskar när ni kommenterar ♥

Kap 9.

/Vanilla

" Får jag gå nu?" frågade jag Madame Pomfrey när jag hade vaknat och kände mig pigg och frisk. Men Madame Pomfrey gav mig en blick som sa skulle-inte-tro-det.
"Du får gå ikväll. Så, drick det här, sen så äter du något. Du har sovit i nästan en ett helt dygn" Sa hon hon och gav mig ett glas med äckligt innehåll. Men jag drack upp det, jag var ju tvungen.
" Du också, drick upp allt." Jag försökte se vem hon pratade med och när drog lite i förhänget så såg jag att det var han som jag hade kastat en besvärjelse på. Oj, det var inte så bra tänkte jag men log när jag såg att min besvärjelse hade träffat honom ganska hårt.
När Madame Pomfrey hade gått så flög det en pappersbit på väg mot mig, jag fångade den i luften och kollade på den.
Ledsen för att du blev så illa träffad, med det var ditt eget fel. Egentligen så skadar jag inte tjejer. Och dessutom är du renblodig. Du är väldigt vacker, vill du ses senare? / Sean.
Jag rynkade på näsan och vände på bladet och skrev: idiot. sen så knövlade jag ihop den och kastade den hårt och hoppades att han fick den i ansiktet.

Jag var sur, jag vill gå härifrån! Jag är ju frisk! Men när jag frågade Madame Pomfrey så svarar hon klockan 20 och det var fem timmar kvar!
Men mina vänner kom och besökte mig så länge dom fick stanna. Sirius kom och besökte mig oftast för att kolla så jag inte hade drunknat i kudden eller så.

Jag kollade på klockan för femte gången på den här sekunden. FYRA timmar kvar!
"Där är du ju!" Jag kollade upp och såg att det var Thomas.
" Hej! Förlåt för att jag inte kom, jag fick inte" sa jag surt
Thomas skrattade, han är så gullig när han skrattar!
" Du har din förklaring iallafall. Hur mår du?" Hans ansikte blev seriöst och han satte sig bredvid mig.
" Jag mår för bra. Eller jag vill ut härifrån, jag har massor med saker att göra!" sa jag och försökte komma på något som hon skulle göra. Det gick inte så bra, jag hade gjort alla mina läxor här för jag hade inget annat att göra och jag hade redan pratat med mina vänner flera gånger.
"Om du ska besökare här hela tiden och du inte vilar så får du stanna här ännu längre" Madame Pomfrey gick förbi och gav en menade blick.
" Men, vi får ses senare då" Han log och tog min hand en sekund, sen gick han.
Åh. jag la mig ner i sängen efter att ha kollat på klockan. Tre timmar och femtiotre minuter kvar.

Tre timmar senare så fick jag gå, även om jag var där bara en dag så kändes det som om jag hade missat allt!

/Sirius

"Ska jag fråga henne igen?" James tittade hoppfullt på mig. Jag skrattade,
" Ärligt? Nej. James, fråga någon annan tillsvidare. Hon kanske blir svartsjuk." Sirius log och insåg att han kunde vinna i schacket som dom spelade.
" Schack matt!" Jag flinade mot Remus som svor.
" Men vem ska jag fråga?" sa James
" Men inte vet väl jag? Ta bara första flicka du ser." sa jag och hjälpte Remus att ta bort pjäsen.

I det ögonblicket så kom Vanilla in genom porträttet glad och rufsig i håret.
" Jag fick gå! " ropade hon och gick mot oss.
" Eh.. Vanilla, vill du gå ut med mig?." frågade James
Hon skrattade och sen såg hon att James var seriös.
" Men, James.. Varför?" hon såg ut som ett frågetecken.
" Så att han kan göra Lily svartsjuk." sa Remus och suckade. Van skrattade och gick runt för att krama James bakifrån.
" Men lilla James.. Jag går och pratar med Lily, det är en mycket bättre ide." Sa hon och gick skrattade upp till flickornas sovsal.

/Lily

Jag pratade med Lauren när Vanilla kom in.
"Hej! Hur mår du?" frågade jag och log mot henne. Lauren gick och kramade henne.
" Jag mår bara fint, men det var inte därför jag kom.. Varför går du inte ut med James?"
Jag tittade chockat på henne.
" Men... han är ju så självsäker, han tror att han äger mig.. Och jag vill inte bli dumpad sen."
Erkände jag och kände hur rodnaden steg.
" Men det är han faktiskt inte, och jag kan garanterat säga att han inte kommer dumpa dig! Snälla ge honom en chans!" Sa Vanilla och log snälla blicken.
Jag suckade, för alla gånger jag hade sagt nej så blev det som att jag inte tänkte efter utan bara sa nej. En chans. Men bara en!
"Okej, EN gång! hälsa honom att vi ses på lördag klockan två utanför slottet!" Vanilla hoppade upp och gick ner för att berätta för James. Hon var verkligen bra på att övertala.
Jag log, och hoppades innerligt att det skulle bli en bra dejt.


/James

Jag lyfte upp Vanilla och kramade henne.
" Sumpa inte chansen nu!" sa hon och flinade.
" Nej jag lovar! det kommer att bli den bästa dagen in hennes liv!" sa jag.
______________________________________
heheheh. bra/dåligt?

meer Och det var ett superbra kap som alla dom andra !

asså så jäkla bra