Children of Us [SV] [PG]

meer!

Jätte bra!!

Jätte bra, älskar den!

Hoho..jag vet vad hermione håller på med ;D
mer by the way!

Ja, men det vet inte Alexis xD

ne, det är så kul när man vet saker

Mwaha, nice! ♥

Nu börjar det bli spännande på riktigt


---


Kapitel 3
The Birthday you never forget!
6 november 1993

Alexis vaknade där hon sov i sin säng i Ravenclawtornet. Hon satte sig gäspande upp på sängen och såg ut genom fönstret och insåg att det hade snöat under natten.
”Oh, den första snön” tänkte hon högt för sig själv. Hon såg bort på Mandy som sov i sängen bredvid henne. Hon undrade om hon skulle väcka henne eller inte? Det var ju helg och ledigt, inga egentliga tider att passa. En uggla kom susande mot fönstret och Alexis kände genast igen den. Hon öppnade fönstret och släppte in ugglan. Hon tog det lilla brevet den hade med sig. Det var till henne, Miss A Dolder. Hon vecklade ut brevet och började ivrigt läsa.

Kära Dotter!

Jag hoppas du har det bra på skolan och att dem inte är allt för outhärdliga emot dig. Du vet jag hade det likadant, ja nästan i alla fall, hela min familj, familjen Malfoy har alltid varit Slytherinare så kommer jag och blev Raveclaware. Det var inte speciellt uppskattat ska jag säga dig. Ta vara på dig min skatt och Grattis på 14-årsdagen, min stora flicka.

Med kärlek Din Mor

När Alexis läst klart brevet kände hon sig glad och bättre tillmods. Ja, det kanske inte skulle vara en dum födelsedag ändå? Alexis la ifrån sig brevet satte sig skönare i sängen och funderade lite. Ja nu var hon 14år, knappast en barnunge som folk kunde gör som de ville med. Nä, hon skulle minsann visa dem allesammans. Sen slog en tanke Alexis, hennes far skickade aldrig brev till henne, om han inte skällde ut henne eller gav henne någon from av order. Hon suckade över tanken att ens egen far hatade en av en enda anledning. Det var minsann inte lätt att vara en Dolder och en Malfoy. Men visst var hon det, både till utseende och till egenskaper. Det var ju hon och inte hennes bror som kunde prata med ormarna. Det var hon och inte Adrian deras fars ögonsten som var en animagus. Där slog tanken Alexis, kanske hon skulle våga sig ut på nätterna i slottet i sin orm skepnad? Ingen skulle veta att det var hon och hon skulle ju inte höras? Hon log åt tanken på äventyr, det fans ju oändliga möjligheter ansåg hon. Hon hörde lite ljud från Mandys säng och hon vaknade ut sina tankar och så bort mot sin vän. Mandy hade vaknat och såg bort mot Alexis. Deras blickar möttes.
”God morgon, och grattis på födelsedagen” sa Mandy och log lätt. Alexis kunde inte heller hindra sitt leende.
”God morgon själv och tack”.

På efter middagen satt Alexis, Mandy, Terry och en ny flicka de lärt känna, Luna Lovegood som gick året under dem och spelade knallkort i uppehållsrummet. Alexis hade en rätt trevlig dag ändå med sina vänner. Alexis hade kommit på en idé, något hon ville prova. Hon ville smyga sig ut på natten i som orm. Hon visste att hon kunde göra det och det skulle hon. Viljan blev allt starkare av att hon tänkte på det.
Det var nu allmänt känt att Sirius Black en galen mördare som enligt tidningarna och ministeriet ansågs ha varit anhängare till hennes pappa. Hon hade aldrig hört namnet och så, men ja hade han varit i Azkaban i 12år hade hon ju knappast kunnat träffa honom och minnas. Black var den första som någonsin brutit sig ut ur trollkarsfängelset. Han var nu på flykt och alla visste att han troligen hängde runt knutarna mot Hogwarts. Alexis hade en känsla som om hela Black affären var något vriden åt fel håll. Men varför eller hur hade hon ingen aning om det var hennes magkänsla som sa det. Men hela skolan var på spänn och lärarna garv visa säkerhets regler. Sen hade dem där läskiga Dementorerna omringat skolan för att hindra Black från att komma in. Detta gjorde att många elever var på sin vakt och nervösa. Slytherinarna burkade göra nöje av att skämta med folk också skrämma dem om Sirius Black eller Dementorerna.

Solen gick ner och det blev mörkt utomhus. Alexis såg ut mot den stjärnklara himlen och log, ”i natt skulle det ske” tänkte hon tyst för sig själv. Dem gick och la sig, alla väldigt trötta utom Alexis. Alexis kröp ner i sängen för att ingen skulle veta om hennes tänkta nattliga aktivitet. Mot midnatt hade alla flickorna i hennes sovsal somnat utom hon själv, hon var inte alls trött utan bara nyfiken. Alexis reste sig ur sängen och på några sekunder var hon borta men en stort fin orm låg på golvet i sovsalen. Alexis log i ormens skepnad, hon hade nästan glömt känslan att vara orm. Hon slingrade sig iväg ut till uppehållsrummet och sedan vidare bort till ut i slottet. Alexis fylldes av en härlig känsla av frihet när hon slingrade sig igenom slottet. Hon slingrade sig ner över trapporna ner mot en flicktoalett på andra våningen. Det var en dragnings kraft där ifrån som vill att hon skulle dit, hon kunde inte hejda sitt slingrande. Toaletten var mysko tyckte hon när hon slingrade sig in där. Hon fick syn på ett spöke och blev väldigt förvånad och spöket blev minst lika förvånad av att se en orm slinga sig in. Alexis insåg att hon var på missnöjda Myrtles toalett, fast det kanske hon borde ha gissat sig till innan. Utan att riktigt tänka så väste hon ”lås upp” på parselspråket. Hela sektionen med handfaten började röra på sig och det öppnade sig till ett stort håll. Alexis slingrade sig närmare och sedan ner i hållet. Alexis var helt betagen av synen där nere i grottorna eller vart var det hon hamnat?

Alexis slingrade sig ivrigt över golvet, det var fuktigt och kusligt där nere. Hon insåg att hon måste vara långt ner under slottet under fängelsehålorna och nere i sjön möjligtvis. Hon slingrade vidare i något som ja påminde om en kulvert eller korridor utan dörrar. Till slut kom hon fram till ett stort runt håll som var igen bommat och stängt av ett stort lock med Slytherins märke på. ”lås upp” väste hon igen på parselspråket precis om hon gjort detta tusentals gånger ändå hade hon aldrig varit där. Det stora locket öppnade sig likt en dörr och hon kunde slingra sig in och vidare. Hon kom in i en stor öppen sal, med en smal gång i mitten och det var vatten runt om. Det var orm märken överallt på pelare och längstbort i änden var det ett stort statyhuvud i sten. Alexis var inte dum, så hon insåg att det måste vara en av bild av Slytherins grundare Salazar Slytherin. Genast insåg hon snabbt att hon var i det som alltid i gåtor kallats Hemligheternas kammare.

Gud! ^^
mer, älskar verkligen det!♥