En annan version- En Drarry-fanfiction

Så bra!

Kapitel 14

Harry
En eftermiddag i början av december satt en lista uppsatt i Slytherins uppehållsrum. “Elever som önskar stanna på skolan under jullovet” stod skrivet högst upp. När Harry såg den blev han iskall inuti. Listan hade inte ett enda namn. Nu fick han välja på att stanna på Hogwarts ensam eller åka tillbaka till Dursleys. Precis när han undrade om han skulle tillbringa julen inlåst i skrymslet under trappan igen landade en av Dracos papperstranor på Harrys hand. Han vecklade upp den och möttes av ett kort brev.

Draco,
Hoppas att du och dina klasskamrater mår bra. Jag skriver för att be dig fråga Harry om han vill bo hos oss under lovet, då jag gärna vill möta honom. Vi har sagt till familjen Crabbe och Goyle att vi är bortresta, så de kommer inte att vara där under juldagen som de brukar, och Harry kommer vara fullständigt säker om han vill följa med. Kram,
Narcissa
Under namnteckningen hade Draco tillagt: “Jag har redan svarat och skrivit att du gärna kommer. Du ska inte tillbaka till Dursleys, de är helt enkelt omänskliga” Den iskalla känslan försvann och ersattes av värme. Harry tittade upp mot Draco som satt vid en eldstad en bit bort och log från öra till öra.

Draco
-Följer du med? frågade Draco när Harry satte sig bredvid honom.
-Klart jag gör! svarade Harry. Tror du på allvar att jag skulle välja Dursleys framför personen jag tycker om mest? Då är du galen på allvar. En väldigt söt galning, tillade han och lutade huvudet mot Dracos axel. Det blev tyst en stund.
-Jag är glad att du följer med, sa Draco till slut. Julen brukade vara ganska ensam för mig.
-Jag är glad att du finns, svarade Harry.

Bravo!!! Du skriver ju som en gud, jag lovar!

Jättebra!

Super ny läsare och bevakare

Kapitel 15
Harry
Hogwartsexpressen var nästan full när den tuffade iväg mot London. Nästan alla elever skulle åka hem över julen, det var bara några få som valt att stanna kvar på skolan. Harry och Draco satt i en kupé tillsammans med Zabini, Ron Weasley och Hermione Granger. Zabini berättade en historia om hans betydelsefulla släktingar som ingen lyssnade på, Hermione läste en väldigt tjock bok och ville inte bli störd, Draco satt lutad mot Harry och vek pappersfigurer medan Ron pratade med Harry om skolan. Plötsligt placerade Draco ett pappershjärta i Harrys hand. Harry vecklade upp det och läste på den. “Vet du vem som är den sötaste människan som jag någonsin fått privilegiet att möta? Läs andra ordet en gång till.”
-Vet du, Draco, sa Harry. Du är faktiskt ännu sötare, sa han och kysste honom. Harry märkte samtidigt i ögonvrån hur Ron stelnade till en aning. Han tittade upp.
-Är det ett problem eller?
-Jag visste...Jag visste inte att ni var ihop, sa Ron.
-Tja, nu vet du det, sa Draco obekymrat. Får jag presentera dig för min pojkvän Harry. Han är den snällaste, sötaste och modigaste person jag någonsin mött.
-Så du är.. gay? frågade Ron Harry.
-Bra fråga, svarade han. Just nu verkar det som så, eller hur?
Därmed var diskussionen slut.

Ett par timmar senare bromsade tåget in på perrong 9 ¾ i London. När Harry och Draco klev av tåget pekade Draco ut sina föräldrar. De var ett par som du inte hade börjat småprata med på gatan om du mött dem. Dracos mor hade en irriterad uppsyn, som om någon precis förolämpat henne, och hans far hade ett nonchalant och en smula arrogant uttryck. När Harry och Draco kom fram till dem gav Narcissa först Draco en kram och sa att hon saknat honom innan hon vände sig till Harry.
-Harry Potter. Det är trevligt att få möta dig till slut. Draco har berättat så mycket om dig, sa hon och tog honom i hand. Harry lade märke till att hennes leende inte nådde ögonen.
-Vi ska resa genom spöktransferens, fortsatte Narcissa. Allt du behöver göra är att hålla ett stadigt tag i dina saker och se till att du håller i Draco också. Var beredd, det kan vara en smula obehagligt första gången.

Draco
Släkten Malfoys herrgård hade varit hela hans värld i elva år, men Draco tyckte att de välbekanta utsirade ormarna i silver runt porten hade aldrig glimmat mer tidigare. Det berodde kanske på att han inte sett dem på nästan tre månader. Porten gled långsamt upp och ett par enorma gröna ögon tittade ut.
-Herre, välkommen hem! sa Dobby försiktigt. Lucius knuffade honom åt sidan och fortsatte in. Narcissa, Draco och Harry följde efter. Dobbys ögon blev om möjligt ännu större när han fick syn på Harry. Han öppnade munnen som för att säga något men förblev tyst.
Draco tog Harrys hand.
-Du ska bo i rummet bredvid mitt. Kom, det ligger hitåt.

Harry
Harry skulle knappast kalla rummet han blivit tilldelad för rum. Sal var ett mer passande ord. Det var lika stort som sovsalen på Hogwarts, med liknande inredning. Allt gick i silver och smaragdgrönt. Han ställde ned Hedwigs bur i fönstret och kofferten vid sänggaveln. Sedan gick han ut och knackade på dörren bredvid som hade en liten metallbricka med Dracos namn ingraverat. Draco öppnade.
-Trivs du inte i ditt eget rum? frågade den blonda pojken med ett leende.
-Alldeles för stort och ensamt för min smak, svarade Harry. Kan jag komma in?
Dracos rum var inte mindre än Harrys, men mer hemtrevligt inrett. Väggarna var översållade med affischer och inramade fotografier, så att väggarna i sten knappt syntes. En brasa sprakade glatt i den öppna spisen och Salazar hoade lågt i sin bur. I ett hörn stod en skinande kvast lutad mot väggen. En Nimbus 2000, samma märke som Harrys egen. Den snabbaste på marknaden. Draco såg att Harrys blick dröjde vid kvasten.
-Du måste tycka att jag är så bortskämd, utbrast han. Du har växt upp under din mosters trappa för att dina föräldrar blev brutalt mördade av mina föräldrars ledare. Du har aldrig fått äta dig mätt och du har blivit mobbad av dina egna släktingar medan jag har bott hela mitt liv i ett eget rum på en herrgård med allt jag kan önska mig, förutom vänner kanske...Han tystnade. Harry gick fram till Draco. Han gav honom en kram.
-Det är okej, sa Harry mot Dracos axel. Du kan inte hjälpa vem dina föräldrar har stöttat och vad de har gjort. Det är i det förflutna och spelar ingen roll. Du är inte heller en dålig människa för att du bor i ett fint hus. Var inte ledsen över att du har det bra. I samma ögonblick hördes en försiktig knackning på dörren. Harry öppnade och möttes av Dobby med en tebricka.
-Jag ska hälsa att middagen dröjer, så här är lite te och några smörgåsar om ni är hungriga, pep han och räckte över brickan till Harry som vacklade under dess tyngd. Brickan var fullastad med te, ett stort fat med smörgåsar och flera sorters kakor. Draco log försiktigt.
-Jag tycker, sa Harry, att om man tittar på den här brickan så får vi uppenbarligen inte middag förrän imorgon.

Jättebra!

Nytt kapitel efter tusen år....
Kapitel 16
Harry
Julen på Malfoys herrgård var den bästa Harry firat. Visst, Dracos föräldrar kunde vara en aning kyliga mot honom ibland, men det gjorde inget när Draco fanns med. Harry kunde för första gången äta färsk mat på juldagen, istället för kalkonben, de sista, torraste potatisbitarna och smaklös brysselkål som Petunia brukade ge honom när middagen var över. Dessutom fick han julklappar! Hagrid hade skickat en flöjt och en stor ask hembakta kakor, av Zabini fick han en bok om quidditch och Draco gav honom en silverkedja med en liten vit kristall. “Den fungerar lite som ett snokoskop, den blir röd om någon du inte kan lita på är i närheten” förklarade han. Harry visste inte vad ett snokoskop var, men han kramade Draco, sa tack och fäste kedjan runt halsen. Den var överraskande varm. Harry gav Draco en silvergrå falkfjäderpenna med hans namn ingraverat intill spetsen.

Efter två veckor gick tåget tillbaka. Narcissa gav Harry en stel kram på perrongen och Lucius sa att han var välkommen tillbaka till sommaren. De sprang mot tåget och hann in precis när ånga började ryka ur skorstenen. Draco sträckte sig ut genom fönstret och vinkade när vagnen sattes i rörelse. När King’s Cross försvunnit satte han sig ner bredvid Harry. Det enda som hördes var de dämpade ljuden av hjul mot rälsen. Dracos grå ögon mötte Harrys gröna.
-Mina föräldrar kan vara lite kyliga ibland, men de är vänliga innerst inne. Det är bara det att de var livrädda för Mörkrets Herre under kriget och gick med bland hans anhängare enbart för att överleva. Sedan följer de hans regler av gammal vana, och det var nog därför de var så nervösa runt dig.
Harry log.
-Jag är ju nog inte heller den partner de önskade sig åt sin ende son. Dels är jag ingen flicka, dels är jag deras värsta motståndare.
Draco gav honom en puss på kinden.
-Jag älskar dig i alla fall, ärrskalle.
Tåget visslade och utanför susade åkrar och fårflockar förbi.

Andra terminen på Hogwarts var mycket mer komplicerad än den första. Förstaårseleverna lärde sig nu saker som skulle komma på examensproven och de flesta hade fler läxor än de kunde bära. Harry lämnade ibland in uppgifter en vecka efter att de skulle vara klara då han hade fler quidditchträningar också. Slytherin låg på förstaplats i turneringen och lagkaptenen Marcus Flint var angelägen om att få behålla den platsen. Harry löste situationen genom att hoppa över lunchen och gå till biblioteket istället. En dag gick han in i en flicka med stora tänder, burrigt hår och mörkbruna ögon. Hermione Granger. Hon bar ett säkert halvmeterhögt torn med böcker som spreds ut över hela golvet. Hon log ursäktande och böjde sig ner för att samla ihop dem. Harry hjälpte henne.
-Jag ber om ursäkt, vi har så fruktansvärt mycket läxor och jag vet inte hur jag ska hinna med. Har ni också fått den där uppsatsen om gasplaneterna i solsystemet av professor Sinistra? Jag gjorde ju visserligen klart den för två veckor sedan, men min vän Ron säger att han tror att han aldrig kommer lyckas med den, sa hon väldigt snabbt.
-Uppsats om gasplaneter? Åh herregud, jag har bara skrivit rubriken och den ska vara inne om fyra dagar, suckade Harry.
-Jag skulle kunna hjälpa dig, om du vill, sa Hermione ivrigt. Möt mig här efter sista lektionen,

Draco
-Har du lust att spela schack? frågade Draco Harry när de packat ihop sina saker efter sista lektionen.
-Jag måste gå till biblioteket och göra läxor, jag kommer senare, svarade han.
Draco blev nyfiken. De gjorde ju alltid läxorna tillsammans, varför gick Harry ensam till biblioteket nu? Han bestämde sig för att han säkert bara ville kunna koncentrera sig bättre. Vad skulle det annars vara?

Harry
Hermione borde hoppa över minst två årskurser, tänkte Harry efter tio minuter i biblioteket. Frågor som Harry inte hade en aning om hur han skulle lösa svarade hon på utan tvekan. Hon skrev anteckningar från böcker i rasande fart och efter en stund fick han ett tjockt häfte med information skrivet med prydlig handstil från henne.
-Här, information om gasplaneter och förkylningselixir till läxan i trolldryckskonst. Jag har förstått att du har svårt för det också. Harry tackade och tog emot häftet rodnande. Han var inte precis stolt över att hans elevhemsföreståndares ämne var hans sämsta. Hermione tittade på klockan.
-Det är snart middag, jag måste gå. Men säg till om du behöver hjälp igen!
-Tack, sa Harry med ett leende.

Jättebra! Och kul med nytt kapitel!

Är inget fan av drarry som ett par, mer som en brotp men vissa här skriver så bra att de nästan får mig att ändra mina åsikter angående det.