Sommarlägret (3:e generationen)

Så himla bra!!!!!!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Underbart bra, som vanligt börjar bli så nyfiken på vad det är James döljer!

Såå bra! Jag älskar redan denna fanfiction ♥!
Jag är så nyfiken på vad som hänt mellan James och gideon! Hoppas nästan att Tess också ska hata Gideon för att hon och James är ju jättestor tillsammans!
Du skriver ju med en sådan inlevelse att jag önskar att jag gick på det där lägret och fick träffa att getter, kaniner och shettisar .
Det gör ingenting att vi får vänta länge på kapitlen, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Kapitel 6
Tess
Jag drar ett par hårslingor ur ansiktet och struntar i att jag troligtvis får jord i pannan. Trädgården som jag just nu ligger på knä och plockar potatis i ligger bakom mathuset och är inte bara hem till potatis utan även bär så som jordgubbar och blåbär, grönsaker så som morötter, salladshuvuden och ärtor. Det finns även äppelträd och plommonträd. Det bästa med den här trädgården är att den naturligtvis är magisk. Även om man plockar alla äpplen på ett träd så är det fullt dagen efter, så länge man inte skär ner trädet eller drar upp plantorna från rötterna. Angus och Andrea fick idén ifrån den nordiska mytologin där det finns en gris som heter Särimner. Särimner slaktades varje dag, för att morgonen efter återuppstå hel och levande, för att bli slaktad igen. För att Särimner skulle återuppstå behövdes alla ben samlas ihop efter måltiden, saknades det ett ben kunde han inte återuppstå. Jag lyfter blicken och märker att Gideon tittar på mig, men när jag tittar på honom tittar han bort.
- Vad? frågar jag.
Han skakar på huvudet. Jag tittar mig omkring i trädgården. Några utav våra barn hjälper oss att plocka medan de andra är inne i köket och hjälper Suzy och Barclay med disken eller förbereder lunchen. När min korg är full ställer jag mig upp. Borstar bort jorden från mina byxor och sträcker på mig. Gideon tittar på mig igen och jag skrattar.
- Du gör mig nervös! Säg vad det är du vill! säger jag.
Han ställer sig upp.
- Jag har lite svårt att förstå mig på dig bara, säger han.
Jag rynkar pannan och lägger armarna i kors. Vad menar han? Gideon märker att jag tog illa upp av det han sa och jag kan se hur hans ansikte blir avlångt av oro och han skakar ivrigt på huvudet.
- Nej, jag menade det inte som något dåligt. Jag menar, hm, hur ska jag ta mig ur den här röran?
Han verkar tänka efter och jag väntar spänt.
- Okej. nu vet jag hur jag ska säga. Du har tjocka gardiner för fönstret i ditt rum, trots att du har otroligt vacker utsikt. Ditt ansikte lyser av panik varje gång någon nämner att vi ska gå in i skogen och jag har även märkt att du aldrig går ensam upp till stugan. Du väntar alltid på James eller Rose. Och du har själv sagt det, dina bröder har alla varit här, så jag undrar varför du inte har varit här. För du verkar ju älska det här stället. Dina ögon lyser av glädje, säger Gideon.
Jag rycker på axlarna.
- Jag förstår inte vad du menar. Det är ingenting, säger jag och går in i köket.
Jag hoppas att han inte kan se hur jag skakar. Att berätta för honom är det sista jag vill. Ju mindre som vet desto bättre. Tillräckligt många vet.
- Du är ingen bra skådespelerska, säger Gideon, som gått efter mig.
Jag suckar och ställer korgen på bänken.
- Är du snäll och tvättar och skalar de här? frågar jag en av killarna och vänder mig sedan om och inser att Gideon står precis bakom mig.
Han har armarna i kors och lyfter på ett av sina ögonbryn.
- Varför vill du ens veta vad det är jag döljer? frågar jag.
- Så då döljer du alltså någonting, säger han.
Jag suckar och tar tag i hans handled. Med ett hårt tag drar jag med honom ut ur köket och ut till trädgården igen. Jag tittar mig över axeln och drar med honom bakom en tjock buske som står på ett avskiljt ställe en bit ifrån mathuset. Jag släpper taget och suckar.
- Visst, okej. Jag har en hemlighet men om jag ska berätta för dig vad det är så måste du lova att inte berätta för någon. Jag vill inte att hela lägret ska veta, säger jag och spänner ögonen i honom.
- Jag lovar, Gideon allvarligt.
Jag suckar igen och lägger armarna i kors.
- När jag var fem år tog mamma och pappa med mig och mina bröder på en picknick i skogen. Det var påsklov så John-David och James-Andrew var hemma ifrån Hogwarts. Eftersom det här var James-Andrews första år på Hogwarts så slutade han aldrig prata om det. Tillsammans med John-David berättade han för mamma och pappa om precis allt som hänt sedan jullovet. Marcus-Anthony, som fortfarande hade tre år kvar innan det var hans tur lyssnade med stora öron på vad våra äldre bröder pratade om. Själv så tyckte jag inte att det var särskilt intressant. Jag ville leka och som femåring har man inte särskilt bra omdöme, så när jag fick syn på en fjäril jagade jag genast efter den trots att den flög iväg långt bort ifrån min familj. När mina föräldrar upptäckte att jag var borta, vilket var bara ett par sekunder efter att jag försvunnit ur synhåll, fick de panik och började leta. Men jag som hade fullt upp med att jaga fjärilen hörde inte när de ropade på mig, så jag gick bara längre och längre in i skogen. Det var inte förrän det började mörkna och fjärilen försvann som jag insåg att jag var helt ensam och vilse. När pappa hittade mig hade jag varit borta i nästan två timmar och jag var helt likblek i ansiktet. Det var inte förrän mamma plockade upp mig i sin famn som jag började storgråta, säger jag.
Bara minnet av den där dagen får det att rysa i hela kroppen.
- Du måste ha varit livrädd. Jag kan tänka mig att skogen måste vara en hemsk plats för en ensam femåring, säger Gideon.
Jag nickar.
- Om jag ska vara ärlig så drömmer jag fortfarande mardrömmar om det ibland. Den här sommaren blir den första som jag frivilligt sätter min fot i en skog sedan dess, säger jag.
- Du behöver inte vara orolig. Jag finns här för dig, säger han och lägger en hand på min axel.
Handen är varm. Precis som hans ord. Han menar vad han säger. Han bryr sig. Jag kan se det i hans ögon. Jag känner plötsligt hur hela jag känner mig varm och hur det hettar på mina kinder. Gideon harklar sig och tar bort sin hand. Precis som om han också kände det.
- Vi kanske borde gå tillbaka till köket, säger han.
- Det låter som en bra idé, säger jag snabbt.
Utan att egentligen titta på varandra skyndar vi fram från busken och in i köket där vi sedan håller oss på avstånd från varandra. Det är inte förrän på kvällen då jag har lagt mig i min säng som jag ställer mig frågan, vad var det där?

James
Det regnar. Och då menar jag inte lite duggregn. Det verkligen öser ner. Men idag är första gången sedan vi kom hit för en vecka sedan som det har regnat. Alla håller till i samlingshuset. Dels för att det är kortare att gå till mathuset men även för att det inte finns särskilt mycket att göra utomhus. På något vis hamnade jag i kreativitetsverkstaden. Tess och Rose drog med mig hit. Så just nu sitter jag och klipper i färgat papper. Jag vill hellre vara nere i källaren med Albus, Lily och Hugo och spela spel.
- Se inte så sur ut. Det är roligt att pyssla, säger Rose.
Jag grimaserar.
- Har du pratat med Tess förresten? frågar hon.
Tess är och hämtar en tub med lim, så Rose passar på att fråga medan hon är borta.
- Inte än, svarar jag. Jag ska göra det däremot.
Tess kommer tillbaka, vilket gör att jag inte får höra Roses åsikt om att jag ännu inte berättat för Tess. Inte för att det gör mig någonting att slippa höra Rose säga, för säkert sjunde eller nionde gången, hur hon tycker att jag verkligen borde berätta. Någonting som jag också tycker men det blir aldrig något bra tillfälle. Sedan vi kom hit har jag och Tess inte hunnits ses så mycket som jag hade hoppats på att vi skulle. Antingen så har hon eller jag köksarbete eller så är vi för trötta för att umgås efter att ha hållit koll på ungdomar hela dagen. Det skulle ha varit mycket lättare ifall vi hamnade i samma grupp. När Tess sätter sig ner vid vårt bord igen skrockar hon för sig själv.
- Vad skrattar du åt? frågar Rose.
- Jag kom och tänka på någonting roligt som Gideon sa häromdagen, säger hon och börjar limma fast glitter på sitt papper.
Det där är ännu en orsak till varför jag inte har berättat för henne. Tanken på att hon spenderar hela dagarna med Gideon gör mig irriterad, vilket är ganska idiotiskt eftersom ifall jag berättar så kommer hon sluta spendera hela dagarna med Gideon.
- Jaså, och vad ska Gideon för roligt då? fräser jag.
Hon suckar och tittar på mig.
- Hjälper det ifall jag berättar att Gideon har en flickvän? Får det dig att må bättre? frågar Tess.
- Har Gideon en flickvän? säger Rose förvånat.
- Ja, hon heter Caroline och de har varit tillsammans i två år. Hon går på Durmstrang, precis som Gideon, berättar Tess.
- Har Gideon en tjej? Då antar jag att hon ser ut som ett troll, muttrar jag.
Tess får plötsligt något ledsamt över sitt ansikte.
- Hon och jag är faktiskt ganska lika. Gideon visade en bild. Blond, blåa ögon och ett runt ansikte, säger hon lågt.
Stämningen runt vårt bord blir snabbt väldigt låg och stel. Fan, hur ska jag lyckas ta mig ur det här?
- Då ser hon ju definitivt inte ut som ett troll. Då måste hon vara mycket vacker. Inte för att någon kan vara lika vacker som du, säger jag och lutar mig fram för att ge henne en kyss men Tess drar sig undan.
- Bra försök, muttrar hon och återgår till pysslandet.
Jag suckar och lämnar rummet. Albus, Lily, Hugo och Allison sitter och spelar knallkort. De tittar på mig när jag sätter mig ner. Jag vänder mig mot Allison och möts av ett brett leende och glittrande ögon.
- Stämmer det att Gideon har en flickvän som heter Caroline?
Hon nickar.
- Ja, hur så?
Jag skakar på huvudet. Då stämmer det. Han har flickvän. Det är bra. För det betyder att han inte behöver gå efter min. Om jag nu bara berättar för Tess så kanske jag hindrar honom från att gå efter henne överhuvudtaget.
_______________________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera gärna!

Yay! Blir så glad av nya kapitel! Detta är ju spännande, hade du planerat att bärätta vad som hände mellan gideon och James innan vi dör av nyfikenhet?
Jag shippar INTE på långa vägar Tess och gideon hehe.. Jag har dock en känsla av att Tess kommer tycka att hela "händelsen" mellan James och gideon var James fel .
Suveränt skrivet som vanligt! Längtar redan efter nästa kapitel

JÄTTE BRA! Lämgtar till nästa!

Jag vill veta vad det är mellan Gideon och James. Tell me!!

Jätte bra skrivet!!!

Jag hoppas verkligen att fler öppnar sina ögon för denna ff så vi kan få fler kommentarer! Du skav veta att du skriver så väldigt bra så att du förtjänar fler kommentarer, jag tror att det kanske är några som läser utan att kommentera. Jag läser iallafall och längtar efter nästa kapitel. Förstår att det kan ta lite längre tid mellan kapitelna nu när det är sommar

Kapitel 7
Tess
James fick be om ursäkt i två dagar innan jag förlät honom. Egentligen var det ingen stor sak att bli arg över. Men jag gillade uppmärksamheten han gav mig när han bad om ursäkt. Vi har inte kunnat umgås särskilt mycket på tumanhand sedan vi kom hit. Därför är jag extra glad över imorgon. Imorgon är det den 13 juli. James födelsedag och vi firar åtta månader. James har sagt att han har planerat något speciellt, bara för oss två. Jag kramar vattnet ur håret och virar in mig i handduken.
- Ett kvällsdopp är verkligen underbart, säger Rose. Synd bara att James och Albus är köksansvariga.
Jag nickar.
- Ja men jag tycker att de borde vara klara vid det här laget. Så lång tid tar det inte att diska, säger jag.
- Hm, de har säkert hamnat nere i källaren. De har blivit förtjusta i ett tevespel, säger Hugo.
- För James skull så hoppas jag att det är det han har blivit förtjust i, muttrar jag.
- Jag antar att det är Allison du menar. Har du inte högre tankar än så om min bror? Jag menar, ni firar åtta månader imorgon, säger Lily.
Jag tittar på en henne och blinkar. Det där var förvånande.
- Jag tror inte att det har undgått någon att Allison är en väldigt söt tjej och hon verkar ha tagit sikte på James, säger Hugo.
- Men det betyder inte att James har tagit sikte på henne. Han älskar Tess, säger Lily.
Hon börjar låta som ett tjurigt litet barn.
- Jag vet att James älskar mig Lily och jag älskar honom. Dessutom så litar jag på honom men jag litar inte på Allison. Jag antar att James har smittat mig med sitt Murphy-hat.
- James har i alla fall en bra orsak till att hata Gideon, mumlar Lily.
- Och den är? frågar jag.
Hon tittar på mig, sedan sina kusiner, och sedan mig igen.
- Det är inte vår historia att berätta, säger Lily.
Jag suckar och vi plockar ihop våra saker för att sedan gå upp till stugorna och skiljas åt där. Lily och Hugo försvinner in i ödlornas stuga men Rose och jag står kvar ute.
- Angående det där med Allison, du behöver inte oroa dig. Lily har rätt, James älskar dig, säger hon.
Jag suckar.
- Jag vet. Ses vi vid frukost? frågar jag.
Rose nickar och vi säger hej då. När jag passerar barnens sovsal ler jag vid ljudet av deras skratt och prat. Precis när jag ska gå in i mitt rum vrider jag på huvudet och märker hur det lyser ifrån Gideons rum. Jag går fram och knackar.
- Kom in, säger han och jag öppnar dörren.
Gideon ligger på sin säng och läser en bok. Han tittar på mig och lägger ner boken.
- H-hej, harklar han sig.
- Hej. Vi har badat, säger jag.
Gideon nickar.
- Jag kan se det, säger han.
Jag tittar ner och kommer på att jag står klädd i endast bikini och handduk. Jag harklar och håller handduken ännu närmare min kropp.
- Du skulle ha varit med. Vattnet var jätteskönt, säger jag.
- Tyvärr men jag badar inte i den där sjön, säger Gideon snabbt och ställer sig upp.
Jag lyfter frågande på ett ögonbryn.
- Kom igen. Jag vet att vattnet inte är det mest fräscha vattnet som finns men till och med James har badat och James är veklingen en riktig badkruka. Vilket jag inte riktigt förstår. Han kan hur lätt som helst flyga på en kvast högt upp i luften men han tvekar över att hoppa i lite vatten, säger jag.
Gideon tittar på mig.
- Jag är allergisk mot en alg som finns i sjön. Det är därför jag inte badar och vad gäller James, det är inte så konstigt att han är en badkruka, suckar han.
- Och varför är inte det konstigt? Har det någonting att göra med varför ni inte tycker om varandra? frågar jag och lägger armarna i kors.
- Hey, jag tycker om James. Det är han som inte tycker om mig, säger Gideon.
- Varför tycker han inte om dig? Vad har du gjort mot honom?
Nu börjar jag bli trött på det här. Gideon sätter sig ner och gömmer sitt ansikte i sina händer. Jag tänker inte gå härifrån förrän han ger mig en förklaring. Eftersom jag uppenbarligen inte får något förklaring ifrån James inom den närmsta framtiden så är Gideon mitt enda hopp. Han tittar upp på mig.
- Gå till samlingshuset. Jag kan inte berätta för dig vad som hände men om du går till samlingshuset och tittar på fotografierna så lovar jag dig att du kommer ha vad som krävs för att få James att berätta för dig, säger han.
Jag står kvar en stund men han verkar inte vilja säga något mer så jag går till mitt rum. Egentligen så borde jag duscha men jag byter min bikini mot ett par jeans och en tröja och skyndar sedan ner till samlingshuset. Det är ingen där och med bestämda steg går jag fram och börjar granska fotografierna. Det dröjer inte länge förrän jag hittar ett foto som föreställer två stycken bekanta pojkar. Jag rynkar pannan.
- Tess?
Jag snurrar runt och får syn på Suzy.
- Hej Suzy, säger jag och vänder mig mot fotografiet igen.
- Det är tråkigt att se dem osams. De som brukade vara bästa vänner, säger hon och suckar. Ja, fram till olyckan.
- Olyckan? säger jag.
Suzy tittar förvånat på mig.
- Vet du inte vad som hände? frågar hon.
Jag skakar på huvudet och Suzy börjar berätta.

James
- Kom igen storebror, du ligger efter! säger Albus skadeglatt.
Jag grymtar och försöker få min bil att åka snabbare. Efter att ha tillbringat en hel dag i köket är det skönt att gå ner i källaren och spela lite tevespel med Albus. Att Albus däremot vinner är inte lika skönt. Att förlora är inget som jag föredrar. Och jag gillar inte att förlora mot Albus. Han är en lika dålig förlorare som jag men en ännu sämre vinnare.
- Jag försöker men min kontroll är sämre än din, muttrar jag.
- Det var den jag använde igår när jag vann över dig tre gånger, säger Albus.
Jag grimaserar.
- Jag tyckte att jag hörde era röster, säger Allison som helt plötsligt står intill oss.
Hon tränger sig ner mellan mig och Albus, vilket innebär att hon sitter väldigt nära. Någonting som min lillebror blir väldigt glad över. Stackaren har blivit helt förälskad i den här blonda tjejen.
- Vem ligger efter? frågar hon.
- James, säger Albus glatt.
Allison tittar på mig med ett höjt ögonbryn. Hon lägger sina händer på min kontroll och börjar styra min bil. På något sätt lyckas hon få min bil att köra fortare.
- Jag har det här spelet hemma, förklarar hon.
Tillsammans lyckas vi komma i kapp Albus, som plötsligt börjar se lite bekymrad ut. Tio minuter senare har Albus bil hamnat i diket och vår bil korsar mållinjen som vinnare.
- Synd att vi inte slog vad, säger jag och rufsar till min lillebrors hår.
Albus muttrar någonting som skulle ha gett honom utegångsförbud i en vecka ifall mamma hört honom och gäspar sedan. Det är ganska sent, de flesta har nog redan gått och lagt sig, så Albus ställer sig upp och säger god natt. När han går blir det bara Allison och jag kvar. Trots att Albus har gått sitter hon fortfarande nära.
- Är du sugen på en till match? frågar hon och lägger huvudet på sned.
Jag biter mig i läppen. Egentligen borde jag gå och säga god natt till Tess, hon har nog badat klart nu. Men jag antar att hon kommer vara vaken i tio minuter till.
- Visst, säger jag och vi startar om spelet.
Det märks att Allison har det här spelet hemma. Hon kan varenda fusk. Hon hittar till och med genvägar som jag aldrig tänkt på. Självklart så vinner Allison matchen men nu när jag har sett vad för fusk som finns vill jag ha revansch.
- En match till, säger jag bestämt.
En match till blir två och två blir sedan till tre. Det är inte förrän jag har förlorat min femte match som jag känner att det räcker. Klockan är dessutom nästan midnatt.
- Jag ska gå och lägga mig nu, säger jag och ställer mig upp.
- Jag följer med. Vi ska ju ändå så till samma ställe, säger Allison.
Jag nickar och vi går upp ifrån källaren. Solen har försvunnit och ersatt utav en silvrig måne som lägger hela lägret i ett svagt månljus. När vi har kommit till början av backen huttrar Allison till.
- Det är lite kyligt, säger hon.
Jag ser att hon bara är klädd i en t-shirt och ett par bomullsshorts, så jag tar av mig min luvtröja och hänger den runt hennes axlar. Allison ler.
- Tack, säger hon och vi fortsätter att gå upp mot stugorna.
När vi har kommit fram så stannar jag och Allison tittar förvånat på mig.
- Jag ska gå och säga god natt till Tess, förklarar jag.
- Åh, jaha. God natt då, säger hon.
Hon tar ett trevande steg framåt och ger mig en kram. Gesten chockar mig, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Men jag lägger händerna på hennes rygg och kramar om henne under ett par snabba sekunder innan jag släpper taget. I ögonvrån kan jag se hur en skugga passerar i ett utav fönstren i vargarnas stuga men jag hann inte se vem ägaren var.
- God natt James, säger Allison med ett leende och går sedan bort mot björnarnas.
Jag vänder mig mot vargarnas stuga och går in. Som väntat så hörs det låga röster ifrån sovsalen där barnen sover, trots att lamporna är släckta sedan en timme tillbaka. Under Tess rum lyser det däremot. Jag lägger min hand på handtaget och trycker ner. Men dörren rör inte på sig. Den är låst.
- Tess, det är jag.
Inget svar. Jag hör inte ens steg. Jag knackar.
- Tess, öppna, säger jag.
Fortfarande inget svar. Jag knackar och försöker öppna dörren igen. Men självklart så är den fortfarande låst.
- Tess, älskling, öppna. Har det hänt något? frågar jag oroligt.
Jag får inte något svar den här gången heller. Istället kan jag se hur ljuset under dörren försvinner. Tess släckte lampan. Hon var där inne. Hon hörde mig. Hon ville bara inte prata med mig. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag knackar igen.
- Tess, snälla säg någonting, säger jag.
Den här gången med svagare röst. Men nej. Ingen reaktion. Orolig och förvirrad lämnar jag vargarnas stuga och släntrar över till björnarnas. När jag kliver in i mitt och Albus sovrum lyfter Albus sitt huvudet och tittar frågande på mig.
- Var i helvete har du varit? frågar han.
- Spelat tevespel med Allison, mumlar jag och börjar ta av mig mina kläder.
Albus ser förvånad ut.
- Där ser man. Åh, juste, grattis på födelsedagen föresten, säger han och nickar mot vår väckarklocka.
Den är två minuter över midnatt. Nu är det den 13 juli.
__________________________________________________
Hoppas att ni gillar! Kommentera gärna! Dela med era vänner!

Jättebra!!
Undrar verkligen vad som har hänt mellan James och gideon

Men nej! Jag shippar James och Tess jättemycket, James får inte bli kär i Allison! Nu måste jag får veta vad som hände mellan James och gideon. Superbra och spännande kapitel!