Dumbledores armés nya tid

keep going! ♥ //true Nuna shipper

jag joinar

♥

Hej!

Sorry att jag inte lagt upp något kapitel på länge! Har inte riktigt haft tid. Men nu ska jag i fortsättningen försöka få upp lite oftare.

Det blir ett rätt kort kapitel idag. Ska försöka med ett till imorgon!



Kapitel 8 - Den man kan lita på.

Ginnys perspektiv.

Neville och Luna var med varandra nästan hela tiden de följande dagarna. De satt med varandra på nästan varenda måltid, de höll varandras händer när de följde varandra till lektionerna och de satt i korridorerna med huvudet mot den andras.
Ginny hade bara flinat när hon sett dem hålla hand dagen efter, men hon kände sig mer ensam än någonsin. Hon hade inget problem med att de var tillsammans. Hon fick vara med, och hon hamnade inte utanför. Det var bara det att hon saknade Harry så att det gjorde ont i magen. Hon tänkte på hans läppar mot hennes och på hans hand på hennes höft, och den andra andra hennes hår. Hon saknade att känna doften av honom, och att veta att han mådde bra. Hon saknade hela honom. Det rev i henne när hon tänkte på hur han försvann ifrån henne på bröllopet, hur han försvunnit ifrån henne in i tomma intet. Vart fanns han nu? Tänkte han på henne? Visste han ens att hon saknade honom? Ginny var inte förälskad i Harry Potter, hon var tokkär i Harry Potter.

Det var den 21 december, en måndag, Den sista dagen innan tåget hem skulle gå. På förvandlingskonsten skulle de förvandla tvättbjörnar till kannor, Proffessor McGonagall var mycket bestämd att allt skulle gå exakt rätt till. Men Ginny såg att hon såg ovanligt nervös ut, hennes läppar var sammanpressade till ett streck och hon var ovanligt blek. Ginny tänkte att det nog berodde på dödsätarnas kontroll på skolan. Ginny gav henne ett leende när hon gick förbi, och Ginny kunde svära på att hon fick ett litwt leende tillbaka.

När Ginny och Samantha, en flicka som hon delade sovsal med, kom ner i stora salen till lunch så satt Luna och Neville vid Gryffindorbordet. Luna hade avslappnat lagt sitt huvud mot Nevilles axel, och Neville såg ut som om han fått en stor påse chokladgrodor. Samantha gick vidare mot sina andra klasskompisar, medans Ginny satte sig med Neville och Luna.

Ginny tog åt sig en kycklingfilé och sa:
"Vad har ni nu efter Lunch?" Luna svarade henne med drömmande röst:
"Vi har ju Örtlära tillsammans, men frågan är om den inte är inställd..."
Ginny rynkade pannan och hennes bruna ögon kollade undrande på Luna.
"Varför skulle den vara det?" Luna flinade och gjorde en gest mot ett utav de höga fönsterna, där snöstormen yrde utanför.
"Aha" Ginny återgick till sin kyckling.
"Ginny? Mår du bra?" Luna sänkte rösten och kollade oroat på Ginny. Medans Neville med stor kraft försökte skära isär en rova.
"Ja, jo, alltså jovisst, toppen!" Ginny log ett försök till ett leende, men Luna reste sig upp och sa:
"Kom." Neville kollade upp.
"Vart ska ni?" Luna tog armkrok med Ginny.
"Vi kommer straxt!" Luna drog med sig Ginny mot dörren till stora salen, och och dörröppningen mötte de en ytterst ovälkommen person.
"Jaså, här har vi rödtotten och Lollan! Vilket patrask den här knäppa skolan släpper in!" Draco Malfoy släpiga röst fick Ginnys ögon att bli mörka av hat, men Luna drog vidare henne igenom entréhallen och in ett litet rum till vänster om marmortrappan. Luna slängde en blick upp i taket för att kolla att Peeves inte var där, innan hon oroat kollade Ginny i ögonen.
"Vad är det som är fel? Har det hänt något?" Ginny kollade ner i golvet. "Jag saknar honom... Hela tiden.." Luna log medlidande, sedan gick hon fram och slog armarna om Ginnys kropp.
"Det är svårt, ellerhur?"
"Mm.." Ginny, som nästan aldrig grät, fick tårar i ögonen när Luna var så otroligt snäll mot henne. Hon brydde sig på riktigt. Luna var verkligen en riktig vän, en vän att lita på.


Luna och Ginny hade varit i Biblioteket för att plugga på läxan i trollkonsthistoria. Men nu var de på väg tillbaka till sina uppehållsrum.
"Vi syns imorgon i entréhallen, efter frukost!" Sa Ginny glatt när de skulle skiljas åt.
"Ja, vi måste sitta i samma vagn på tåget!" Luna kollade med stora ögon på Ginny och nickade dramatiskt.
"Såklart, Lunis!" Ginny flinade.
"Ses imorgon Gi!" Luna hoppade skrattande iväg igenom korridoren, och försvann runt hörnet. Ginny skrattade till och fortsatte sin vandring mot Gryffindortornet.

Nästan alla elever skulle åka hem över jul. Det var bara två elever var över jullovet, två slytherinelever ifrån femte årskursen. Föräldrarna ville veta hur deras barn mådde, och barnen ville veta hur deras familjer mådde.
Ginny längtade efter Bill, Fred och George, hennes mamma och pappa.
När hon somnade den kvällen drömde hon mardrömmar som handlade om mörka perronger, fyllda av ansiktslösa främlingar






TACK FÖR ATT DU LÄSTE!

JÄTTEBRA!!

JÄTTESUPERAWESOME!

Haha Neville och Luna... Så gulliga de är ♥

Har bara en liiten påpekan, och det är att du skulle kunna hoppa ner en rad varje gång någon säger något.

Istället för


kan du ha



så blir det enklare att läsa



Åh, det verkar som att vi får dramatik i nästa kapitel...

Löve It

---

Happiness can be found even in the darkest of times if one only remember to turn on the light.

Du skriver sååå bra! Kan inte du bli en författare!?