Mrs Dolder - ett fängelse! [Sv][PG]

Ett till kapitel kanske passar sig fint, vad tycks?
Ja, ni får ett i alla fall. Enjoy!

-----

Kapitel 6.
No one escape punishment!
29 oktober och 1 - 2 november 1979

Clowe satt i en av sina två fåtöljer och i den andra satt Bella. Clowe sa inget med hon mindes klart och tydligt sin makes vrede när hon förra veckan varit ute och gått till kyrkogården.
”Du gör som jag säger, du lämnar inte huset utan min tillåtelse, Du får inte vara ensam länge, om inte jag är vid din sida är Bella det” hade han skrikit. Clowe hade blivit så arg och frustrerad för hon hade förstått att hon skulle få dras med Bella en hel del. Bella där emot gillade att vara i Clowes närhet, för att kunna tycka ner henne och säga elaka kommentarer. Bella trivdes alltid med att håna folk, och hon levde på andras olycka. Voldemort viste mycket väl om den ansträngda relationen mellan Clowe och Bella och gjorde det till Clowes bestraffning.
”Ingen går ostraffad” muttrade hon för sig själv i sina tankar. Det var på efter middagen och Clowe tog upp en av sina böcker och började läsa för hon var rastlös. Bella satt med benen i kors och såg på Clowe, och släppte inte ögonen ifrån henne. Clowe kände hur Bellas blickar brände där dem mötte henne. Efter middagen följde Voldemort själv med Clowe upp och han satte sig i den fåtöljen som Bella tidigare suttit i. Clowe satte sig på sängen och lutade ryggen mot väggen. Clowe suckade, hon hade som oftast föredragit att vara ensam, men nu fick hon knappt vara ensam på Toaletten.
”Clowe, hur mår du, du ser bekymrad ut?” sa Voldemort lite ironiskt.
”Kanske för att jag aldrig får vara ensam” snäste Clowe tillbaka.
”Men det är inte mitt fel, kom ihåg det” sa Voldemort kyligt tillbaka. Även deras relation var bittrare en vanligt. Clowe vände bort huvudet och la sig ner på sängen. Voldemort som satt nedanför fotändan som vanligt tog sin kalla bleka hand och sträckte sig efter Clowe fotled. Han tog tag i den och strök fingrarna sakta längds hennes smalben. Clowe rös i hela kroppen med avsky, hon hade aldrig gillat hans beröring. Clowe blundade och försökte att inte visa sin avsky för sin mans beröring, utan såg nästan ut att njuta av det. Fast Voldemort visste att Clowe inte var så förtjust i det. Voldemort släppte sedan greppet om Clowes fotled och Clowe slappande genas av lite mer.

Natten gick Clowe sov djupt trotts att Voldemort satt i fåtöljen och vaktade henne hela natten. Tre dagar för följdes sig nästan identiska. Clowe var mest på sitt rum och antigen var Voldemort eller Bella där med henne. Hon åt nere med Voldemort i matsalen som alltid och hon kände av att Voldemort började bli otålig på att barnet skulle födas. Själv önskade hon att barnet aldrig skulle födas, fast hon visste att hon inte hade något val i den frågan och den stunden. Voldemort hade mer och mer försökt att närma sig sin fru, även om han inte blev helt avfärdad av henne så kände han av att hon inte gillade det.

Voldemort hade under tiden han inte varit med Clowe, när han suttit ensam funderat mycket. Han beundrade nästan Clowes karaktär, hennes drivkraft, hennes mod och han föraktade hennes godhet och ofta vishet. Han var fascinerad över henne och hur härdad hon blivit sedan dem gift sig. Det hade inte varit enkelt att få Clowe till altaret och det hade lockat honom lite. Han kunde inte låta bli att bli road över hur Clowe hade blivigt sedan bröllopet, hur hon sakta brutits ned men ibland kunde ha sina rebelliska upptåg.

Clowe låg nu som så ofta upp i sin säng på rygg och kollade i någon bok eller vilade i ständig uppsikt. Så hon kunde inte låta tårarna rinna som hon brukade utan kämpade i mot hennes känslor och att visa dem. Därimot så låg hon ofta och tänkte tyst för sig själv när hon trodde att ingen kunde läsa hennes tankar. Hon beklagade sig för sig själv hur tragiskt hennes liv var och hon viste troligen att det skulle sluta minst lika korrupt. Hon hade ingen aning hur hennes liv skulle sluta, förutom olyckligt. Hon skulle aldrig kunna dö lycklig så länge hon var gift med mörkrets herre. Fast dog hon skulle hon ju slippa honom och den tanken var en aning frestande. På natten när hon sov började hon gråta och tårarna rann ner från hennes kinder och Voldemort satt och såg på. Han märkte det eftersom han varit väldigt uppmärksam och såg lite förvånat på henne. Clowe fortsatte sova ganska djupt meddans tårarna rann. Clowe märkte det inte att hon gråtit fören på morgonen och då skämdes hon nästan.
”Vad fick dig att gråta?” Frågade Voldemort känslokallt.
”Det var nog bara en dröm som fick mig till det, min herre” sa Clowe försiktigt, även då hon inte drömt på hela natten…

Lucius hade fler kvällar filosoferat för vad som blivit av med hans syster och han själv. Lucius hade svackor i sin karaktär och saker han blev svag för. Han suckade åt sig själv och tyckte han var patetisk. Han saknade sin mor precis lika mycket som han visste att Clowe gjorde. Han visste att det inte var Clowe som varit orsaken till mammans död. Han kunde knappt förstå hur blind han varit att gifta bort sin syster till den man som orsakat honom alla den smärta det gjort att förlora sin mor och låssas vara oberörd. Lucius visste inte riktigt om han skulle kunna förlåta sig själv, men kanske, kanske skulle Clowe kunna förlåta honom. Men han trodde knappt det, han skulle inte förlåtit sig själv för det. Han kysste mjukt sin fru innan de somnade i den stora sängen på herrgården.

Kul att du skriver ur olika personers perspektiv.

Oj, jag har visst missat att kommentera innan! xD Bra kapitel båda två Samma saker som jag har sagt innan med lite särskrivning och så.

Men håller med ovanstående talare, härligt med olika perspektiv!^^

Måste vänja mig med din Voldemort. För Jos Voldie är liksom helt annorlunda, för mig så kan han inte känna sådana känslor som du beskriver. Men ska bli spännande och se hur han utvecklar sig

Toppen som vanligt!

Vill ha mer.

Mer, idag!

^Malin är hemma hos mig idag och säger vid frågan om det blir mer idag: "Jo.. Hm. Kanske sen då."

meeeeeer!!!!!

Ber ni riktigt snällt så kommer det ett eller två kapitel imorgon

*Be jättesnällt och ge kaka*

SNÄÄÄLLAA!!!