Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

Hej, tack för era kommentarer, blir alltid lika glad över att se att ni tycker om det jag skriver :3

detta kapitel kommer vara uppdelat i två delar och del 1 är rätt kort, men del två kommer garanterat vara längre och få en liten vändning i berättelsen, mer än så säger jag inte nu.

vet inte riktigt mer vad jag ska skriva så hoppas ni tycker om del 1, kommentera er åsikt, gilla inlägget om det förtjänar det och fråga om ni undrar något :3

KRAM!♥

ps. hoppas ni gillar BlacKinnon....
....................................................................................
Kapitel 11 Tvist (del 1: Lilys perspektiv, del 2: James perspektiv)

Dagarna passerar förbi och mina och James patrulleringar har gått från några få i veckan till en daglig vana. Varje kväll gick vi genom Hogwarts korridorer och pratade om allt och inget, vilket i sin tid fick mig att verkligen inse vem det var jag hade gått och blivit förälskad i och det började bli svårare och svårare att förneka det inför alla i min omgivning.

- Det är sant, säger James och jag skakar på huvudet.
- Vad var det som fick den lille fyraåringen James Potter att vilja börja spela piano? Skrattar jag.
- Första gången jag var i en mugglarresturang så fanns det en pianist och jag var förbluffad över hur ett föremål kunde göra så fantastisk musik och hur snabbt pianistens fingrar rörde sig, svarar James och ser drömmande ut i luften.
- Vad har du mer för dolda talanger? Frågar jag.
- Det får du ta reda på själv, svarar han och blinkar med ena ögat och jag himlar med ögonen.
- Vad har du för dolda talanger? Frågar han mig och jag funderar en kort stund.
- Jag har nog inga, svarar jag och han fnyser till.
- Vad? Frågar jag förvånat.
- Alla har dolda talanger, till och med de allra mest talanglösa, svarar James.
- Jaså, alla säger du? Svarar jag och han nickar.
- Vad har Severus Snape för talanger? Frågar jag.
- Han kan reta upp vem som helst med sin blotta närvaro, svarar James och jag skrattar.
- Är det en talang enligt dig? Frågar jag.
- Ja, den kan vara till nytta om man vill bli mördad, svarar James och jag skakar på huvudet.
- Hogsmeade snart, säger James kort och ser på mig med ett leende.
- Glöm det, säger jag bestämt i hopp om att mitt huvud ska förstå det.
- Aldrig, skrattar han och jag skakar på huvudet, men känner mig varm inombords.
- Släpa med dig Sirius istället, svarar jag med ett skratt.
- Han har nog redan planer, svarar han och jag ser förvånat på honom.
- BlacKinnon börjar bli en något, svarar han och jag suckar.

Marlene och Sirius hade blivit bättre och bättre vänner för varje dag som gick och man såg dem lika ofta tillsammans som man sett Sirius och Gabryella. Självklart hade folk börjat prata om det och efter spekulationer om det var något mellan dem så hade namnet BlacKinnon vaknat till liv.

- Jag gillar inte henne, muttrar jag och slår armarna i kors.
- För att hon ersätter Gabryella? Frågar James och jag blänger på honom.
- Säg inte så, säger jag argt.
- Lily det är sant. Marlene kommer troligtvis ersätta Gabryella, men jag tror inte det är något dåligt, svarar James och jag ser dömande på honom.
- Hur kan inte det vara något dåligt? Frågar jag samtidigt som jag försöker lugna ner mig själv.
- Ja såg hur illa vid sig Sirius tog efter Gabryella och hon kommer troligtvis aldrig komma tillbaka. Hon lämnade ju faktiskt avskedsbrev till oss alla, och jag tycker Sirius förtjänar att ha någon som kan göra honom lycklig och jag är säker på att Gabryella skulle tycka det med, svarar han och jag vill höll med honom, men jag gillade det inte.
- Du har nog rätt, men jag gillar inte det eller henne, svarar jag och James ler.
- Du måste inte gilla det, bara acceptera det, svarar James och klappar mig på ryggen.

Vi fortsatte vår patrullering en dryg timme till, även fast det inte hade behövts, men det kändes bra att gå med honom när korridorerna var tomma och skolan var tyst. Allt var fridfullare och kändes enklare på något vis.

- Vi borde gå tillbaks, säger James efter ett tag och jag nickar.
- När har vi nästa patrullering? Frågar jag.
- Övermorgon? Föreslår han och jag nickar.
- Perfekt, svarar han med ett leende.

När vi kommer fram till uppehållsrummet stannar James upp. Han ser sig omkring och rotar i sina fickor innan han svor till.

- Jag har tappat en sak, säger han irriterat.
- Behöver du hjälp med att hitta det? Frågar jag.
- Nej, gå du och lägg dig, vi syns i morgon, svarar han en aning stressat.
- Okej, godnatt, svarar jag och han ler mot mig innan han önskar mig en god natt och ger sig iväg ut i korridoren igen.

Nej JAG GILLAR INTE BLACKINNON! SIBRYELLA SKA DET VARA! *FÖRTVIVLAD* DETTA ÄR ICKE OKEJ... FAST JILYN VAR JU VÄLDIGT, VÄLDIGT UNDERBARTFANTASTISKT GULLIGT! HEHE JAG DÖR SÅ UNDERBART DET VAR ATT LÄSA JILY! Jag dör igen. GUD SÅ BRA HUR KAN DU SKRIVA SÅ HÄR?! Men Lily lyssna på mig nu, svälj stoltheten och gå ut med James, och Gaby kom tillbaka nu på momangen.

Mckinnon är nu officelt min hatkaraktär...


GABY KOM TILLBAKA NUUUUUUUUUUUUUU


kapitlet var bara för bra! Och jag längtar tills nästa! Du gjorde verkligen min dag!
Kram!

Hahahahaha AWSOME. Vill veta mer nu. JILY. Men ingen
SIBRYELLA

Jätte bra. I ♥ JILY

Shit, har inte kommenterat på länge känner jag..
har läst varje kapitel men inte kommit på något att skriva, men nu jävlar

För det första, JAG HATAR HON MCKINNON
det ska vara Sibryella & det tror jag dom flesta håller med om!

För det andra är jag så jävla glad att Lily äntligen börjar inse vilken underbar person James egentligen är, Jily ftw

För det tredje så är du gryyymt jävla bra på att skriva, man verkligen dras med in i berättelsen, god damn woman, fortsätt så

Hej allesammans!
allt bra?
Vill bara säga att ni är helt F A N T A S T I S K A
har legat sjuk i flera dagar nu och inte haft orken att göra något, men sen när jag väl orkat logga in på mugglis har jag sett era kommentarer och de gör verkligen mina dagar bättre så tack så jättemycket!

nu däremot ska jag berätta något...
jag hatar denna delen... tycker jag börjat skriva jättetråkig för att vara helt ärlig, men nu efter denna delen kommer saker verkligen börja hända och låt oss säga att det kommer bli en hel del drama, kärlek och elixir hit och dit så hoppas det låter intressant ;3

Kommentera vad ni tycker om denna delen, gilla inlägget om det förtjänar det och fråga om ni undrar något!

K R A M !♥
---------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 11 Tvist del 2 (James perspektiv)


Jag skyndade mig ut från uppehållsrummet i jakt efter mitt misstag. Jag hade gjort det oförlåtliga mellan oss marodörer; tappat marodörkartan. Svordomar svävade inne i mitt huvud och jag kände inget annat än ren ilska över min klantighet, men till slut efter en kvarts letande hittade jag den.
Den låg på orörd golvet och lättnaden spreds sig.

- Tack gode gud, viskar jag för mig själv och lyfter upp den.
- Det är lika lätt att stjäla från er britter som det är att flyga på en kvast, hör jag en bekant röst bakom mig och jag hoppar till.

Rösten tillhörde Gabryella. Hon stod lutad mot väggen inne i skuggorna och med sina mörka kläder skulle hon inte blivit sedd om hon inte sagt något. Hon såg ut som hon gjort senaste gången vi sett henne, förutom att den mörkblå klänningen utbytts till en vin röd. Hennes mörka hår ramade in hennes hår och hennes ögon var inte längre blå, utan grå.

- Gabryella, vad gör du här? Viskar jag chockat.
- Tror du jag tänker sitta och se på medan den där saken stjäl Sirius? Frågar hon en aning förolämpat.
- Ursäkta, men va'? Frågar jag oförstående.
- Flickan, vem är det? Frågar hon och kommer närmare mig.
- Vem? Frågar jag och får ett slag på huvudet. Aj, utbrister jag och Gabryella ser idiotförklarande på mig.
- Flickan som följer efter Sirius som en lite duvunge, svarar Gabryella ilsket.
- Marlene? Frågar ja och hennes blick mjuknar en aning.
- Berätta om henne, säger hon kort.
- Vad vill du veta? Och vart har du varit? Frågar jag och hon himlar med ögonen.
- Lite överallt, och jag vill veta allt du kan berätta, svarar hon.

Jag börjar berätta lite kort om Marlene för henne, så som vart hon kom ifrån, vilka ämnen hon var duktig i och så vidare medan Gabryella lyssnade noggrant och såg sig med jämna mellanrum omkring i korridoren som om vi var bevakade.

- Så hon är ute efter honom, säger Gabryella när jag avslutat.
- Vad är det för hemskt med det? Du sa ju själv till Sirius att göra det som gör honom lycklig och om Marlene..., mer hann jag inte säga förrens Gabryella avbröt mig.
- Den där saken, Marlena, kan inte göra honom lycklig, svarar Gabryella argt.
- Marlene, rättar jag och får en blick som hade kunnat mörda.
- Dessutom, du vill väl att Lily ska vara lycklig? Säger hon och jag blir förvirrad.
- Ja, svarar jag förvirrat.
- Då kan du ju sluta bjuda ut henne, säger Gabryella ilsket och jag himlar med ögonen.
- Okej, jag fattar, men vad vill du jag ska göra angående BlacKinnon? Frågar jag och får en ny dödande blick.
- Har de ett förbannat smeknamn? Vrålar Gabryella och flera tavlor vaknar till och jag drar Gabryella in i skuggan innan de får syn på henne.
- Är du från vettet? Viskar jag när tavlorna återigen somnat.
- Är de redan ett par? Frågar Gabryella argt och med sorg i ögonen.
- Nej, svarar jag och hon andas ut.
- Gabryella, vad vill du jag ska göra för att förhindra det? Frågar jag och hon ser en aning tomt på mig.
- Hitta någon som jag kan låna kroppen av, svarar hon och jag ser chockat på henne.
- Va? Frågar jag och hon börjar förklara:
- Hitta någon som kan gå med på att hålla sig undan på dagarna och som jag kan förvandla mig till med polyjuiceelixir, men det kan inte vara någon av er marodörer eller Lily, svarar hon.
- Varför inte bara använda din metamorfmagus- förmåga? Frågar jag och hon ser sorgset på mig.
- Jag kan inte kontrollera den efter min förbannelse, svarar hon och jag nickar tyst.

Vi står tysta en stund och jag funderar på vem som skulle kunna gå med på det, men kan inte komma på någon som inte var en av oss. Men jag var tvungen hitta någon för jag kunde se i Gabryellas ögon hur hon grubblade på hur hon skulle kunna förhindra Sirius och Marlene.

- Hur går det med att få Lily? Frågar hon efter ett tag.
- Lika bra som förut, svarar jag med en suck och hon ler.
- Ge inte upp, snart så sväljer hon sin stolthet, svarar hon och jag ser förvånat på henne.
- Det krävs inte att vara ett geni för att se att hon uppenbarligen tycker om dig mer än vän, svarar hon och jag fnyser.
- Jo, men visst, svarar jag och hon ler.
- När bjöd du ut henne senast? Frågar hon nyfiket.
- En halvtimme innan du dök upp skulle jag gissa, svarar jag.
- Hon sa nej? Frågar hon förvånat.
- Ja, svarar jag nedstämt.
- Bjud ut henne i morgon igen, säger Gabryella bestämt.
- Nej, svarar jag.
- Jo, svarar hon bestämt.
- Varför skulle hon ändra åsikt över natten? Frågar jag skeptiskt.
- För att du kommer hota henne i morgon, svarar Gabryella med ett skratt.
- Ursäkta? Frågar jag oförstående.
- Säg att det är sista gången du frågar henne. Någonsin, svarar Gabryella.
- Är du galen? Frågar jag.
- Jag tror vi alla är det, svarar hon kort.


Jag funderar på det hon sagt, men det lät inte vettigt utan helt vansinnigt. Genom att följa Gabryellas förslag skulle jag antagligen kasta iväg alla möjligheter jag hade med Lily, eller så skulle jag mot all förmodan lyckas att vinna Lilys hjärta. Man kunde ju alltid drömma.


Plötsligt hörs ett ljud en bit från korridoren och på mindre än en millisekund hade Gabryella börjat marschera bort mot lätet och drog fram Kelsey som gömt sig bakom en staty.

- Hur länge har du suttit där och har du haft någon med dig? Frågar Gabryella ilsket och Kelsey ser panikslaget på henne.
- Jag har bara suttit här en kort stund, viskar hon.
- Är du ensam? Frågar jag panikslaget.
- Ja, viskar hon och Gabryella släpper taget om henne.
- Vad har du hört av vårt samtal? Frågar Gabryella.
- Att ni behöver någon som kan låna ut sin identitet till dig, svarar Kelsey och Gabryella får ett vansinnigt leende över hennes ansikte.
- Perfekt, då har vi ju dig, säger hon och Kelsey ser förskräckt på henne.
- Aldrig, jag är inte skyldig någon av er något, svarar hon och Gabryella rycker tag i henne tröja.
- Lyssna noggrant nu. Det är inte förhandlingsbart, om inte du ställer upp på det så kommer jag enkelt släpa med mig dig vart jag än ska och härefter och göra resten av ditt liv till rena totyren så ge mig ett förbannat hårstrå och håll dig undan i morgon och vid lite andra tillfällen, säger Gabryella och jag och Kelsey ser chockerat på henne efter hennes hot.
- Är det förstått, frågar Gabryella och Kelsey nickar och rycker snabbt ifrån sig ett hårstrå.

Gabryella lägger det i en liten flaska och ser sedan belåtet på oss och sedan på sin flaska och skakar den en aning. I den låg färdigbryggd polyjuiceelixir som skulle förvandla henne till Kelsey och om vi skulle åka fast skulle vi alla få hemska konsekvenser.

- Möt mig i morgon här vid klockan åtta, säger Gabryella belåtet.
- Vad exakt tänker du göra? Frågar jag.
- Jag ska äta frukost med er, svarar hon och ser sedan på Kelsey.
- Jag tar med något till dig, säger Gabryella och Kelsey nickar.
- Detta stannar mellan oss, förstått? Frågar Gabryella allvarligt och både jag och Kelsey nickar och Gabryella ler.
Då så, god natt och så syns vi i morgon, svarar hon glatt och öppnar ett fönster och flyger sedan iväg i sin animagusform.

Jag och Kelsey blir kvar stående innan vi går iväg mot uppehållsrummet. Hon verkar vara i chock och jag misstänker att även jag var det. Jag hade gett mig ut i korridoren efter marodörkartan, men istället även mött på Gabryella och nu fick jag inte ens berätta det för någon.

- Har hon alltid varit så aggressiv? Frågar Kelsey och jag ler.
- Inte riktigt, svarar jag och Kelsey ler lite.
- Är du okej? Frågar jag och hon nickar´.
- Ja, svarar hon kort.
- Det är snällt av dig att göra detta, svarar jag och hon rycker på axlarna.
- Jag vill bara känna mig behövd, och det är ingen stor sak efter att jag nästan förstörde hela deras förhållande, svarar hon och jag tänker tillbaks på minnet av Gabryellas och Sirius korta uppbrott.
- Nu hjälper du dem rädda det, svarar jag och Kelsey ler.
- Bra,svarar hon och släpper ifrån sig ett kort skratt.
- Vad? Frågar jag.
- Nu återstår bara att se om Krums planer fungerar; ska du bjuda ut Lily i morgon? Frågar hon och jag funderar kort.
- Ja, svarar jag.
- Blir det sista gången du bjuder ut henne? Frågar hon nyfiket.
- Ja, allra sista gången, svarar jag.

Åå jätte bra. Jag vill ha mer. Undra vad Lily svarar nästa gång James bjuder ut henne, hm

Okej måste bara je utlopp för mina känslor. Några meningar och gaaaaaaaaaaahhhhhhhh Gaby jag dör!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! GAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! nu ska jag läsa resten av kapitlet och sedan dö (igen)


Edit: *slår min hårt typ 1000 ggr* Jily, *död* Sibryella *död* JAG. BEHÖVER. ETT. TILL. KAPITEL.

GAAAAAHHHHHHHHHHHHH!

sorry för konstig kommentar

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhh
Årkar inte skriva hur mycket jag skriker och...
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ GABRYELLA IGENTLIGEN

ÅÅÅHHH

Åh om jag ska vara helt ärlig så älskar jag Gaby just nu, jag hade gjort precis samma sak, om jag nu hade kommit på de så..
men alltså ååh, Kelsey kanske inte är så hemsk som man tror

ÅH SNÄLLA LILY SÄG JA, JAG BER DIG

blev lite mycke 'åh' märkte jag, men det är precis så jag känner för det här kapitlet - ÅÅÅÅÅHHHH

Snälla sirius, förstå att gabryella är den enda för dig så kan ni leva lyckliga i alla era dagar ♥3333
samma med lily.. WE WANT JILY, NOW