When Playtime Becomes Reality [SV]

Åh vad bra det är! Grymt kul att du lägger upp så ofta! ;D

Gagagagaaa. Jag dööör

Stackars Alaska jag börjar gilla henne

Ahh, så kul att ni gillar't! Har varit ledig idag så därför jag kunnat uppdatera så mycket Här har ni en till!

---

Dagen därpå undrade de alla samma sak; hade det funkat? Hade eleverna gått på det? De behövde inte vänta länge på svaret för bara de kom ner till sällskapsrummet kunde de höra hur det pratades om det. Blake var först ner den morgonen. Hon ställde sig vid utgången för att vänta in de andra, så som de bestämt kvällen innan. Uttråkat såg hon sig omkring. Det stod en grupp tjejer ett par meter bort och hon kunde höra den ena tjejen detaljerat berätta för de andra hur seriemördaren såg ut. Svor att hon hade sett honom med egna ögon samma kväll som Melanie blivit mördad. Blake himlade med ögonen och riktade sitt fokus mot en grupp yngre elever i soffgruppen snett bakom henne. Hon såg en av killarna hålla upp deras förfalskade artikel framför de andra som för att bevisa för dem att det han sade var sant. Tjejerna såg skrämda ut, killarna uppjagade.

Varenda konversation Blake lyssnade in på verkade handla om seriemördaren. De spekulerade i vem hans nästa offer skulle bli, påstod att de hade någon avlägsen släkting som känt en utav de som blivit mördade på Beauxbatons, med mera. Det var nästan skrämmande hur deras lögn vuxit och blivit mer invecklad utan att de ens behövt lyfta ett finger. Men om det var något Hogwarts elever var bra på så var det att ge eld åt ett rykte...

"Wow, det gick snabbt."

Blake vred på huvudet och fick syn på Alaska som slutit sig till henne. Hon var blek i ansiktet och såg med stora ögonen sig omkring i det sysselsatta sällskapsrummet. Överallt stod grupper av elever med kopior av deras artikel. Blake nickade.

"Oh my god, hörni, en av tjejerna i årskurs fem kom precis fram till mig och undrade vem jag trodde skulle bli seriemördarens nästa offer, och hon var fullt seriös!" utbrast Kayley när hon kom fram till dem ifrån sovsalarna och skrattade. "Jag kan inte fatta att de verkligen gick på det!"

"Sch!" hyschade Alaska henne och såg ännu vitare ut i ansiktet. "Om någon får reda på att det var vi som--"

"Sluta prata om det då!" väste Blake och såg upp när Scarlett anslöt sig till dem. Hennes ögon lös av stolthet när hon såg sig omkring på tumultet hon skapat. Sedan vände hon sig till Alaska och Blake.

"Ni två ser ut som om ni just fått reda på att en seriemördare härjar på skolan", sade hon och flinade. "Kom igen, slappna av! Vårt skämt funkade perfekt!"

"Lite för perfekt, enligt mig", muttrade Blake.

"Äh, det enda vi gjorde var att lägga grunden för dem, resten har de gjort själva. Om du frågar mig är de lika delaktiga i det här som vi. Dessutom gjorde vi dem bara en tjänst. Hade de inte haft det här att skvallra om hade det hittat något annat inom en vecka. Vi går trots allt på ett internat. Det finns inte så mycket att göra för underhållning här", sade Scarlett sakligt.

"Amen", sade Kayley och flinade. "Där är killarna", tillade hon just som Landon, Axl, Nate och Chase slöt sig till gruppen. De såg lika förundrade ut över skicket i vilket sällskapsrummet var. Axl såg motvilligt imponerad ut, Nate flinade från öra till öra och Chase hade bara ögonen för Scarlett som vanligt.

Blake mötte Landon i en godmorgon-kyss. Genast märkte han att hon inte var helt okej med hur mycket deras lögn vuxit och han lade en lugnande arm omkring henne, viskade så att bara hon hörde, "Ingen kommer få reda på att det var vi, älskling. Ta det lugnt." Sedan kysste han henne på hjässan och hon slappnade med ens av.

"Detta är guld värt", sade Nate och gnuggade sina händer mot varandra, fortfarande med det där flinet på läpparna.

"Ska vi gå och äta eller?" undrade Axl, rösten sur.

De satte av mot Stora Salen och hela vägen ner var det ganska lugnt, men så fort de klev in i salen på första våningen möttes de av kaos. Ljudnivån låg långt över vad som var tillåtet och artiklar skickades fram och tillbaka mellan borden. De var överallt och när Blake slog en blick ner mot honnörsbordet såg hon att även lärarna hade fått tag på ett antal exemplar och pratade mellan varandra med allvarsamma miner. De slog sig snabbt ner vid mitten av Slytherin-bordet som vanligt och Blake försökte låtsas som ingenting, försökte bete sig som vanligt. Hon började ta för sig av maten, hällde upp kaffe i sin hjärtkopp och pratade om lektionerna för dagen med Landon.

Plötsligt lutade en utav eleverna i årskursen under dem sig över bordet mot dem. "Har ni hört? Tydligen skickade någon ett exemplar av artikeln till Melanie Scotts föräldrar och de skickade vidare den till aurorerna som just nu undersöker saken. Jag hoppas de får tag på jäveln innan någon mer blir mördad, eller vad säger ni?"

De hummade alla något instämmande till svar och eleven försvann bort till Ravenclaw bordet. Antagligen för att berätta om nyheten för dem med. Så fort han försvunnit såg de alla på varandra under tystnad. Blake svalde hårt och det såg ut som att Alaska skulle spy upp den lilla frukost hon fått i sig. Den enda som fortfarande såg lika kylig ut var Scarlett.

"Är du inte rädd för att någon ska få reda på att det var vi?" undrade Blake.

"Äh, vad är det värsta som kan hända? Det enda vi gjorde var att sprida en artikel. Det är inte olagligt. Dessutom är vi bara elever och elever sprider rykten. Om aurorerna på allvar tror att den där artikeln är sann så är de inte vidare bra på det de gör."

"Jag håller med Scarlett", sade Chase och log mot den blonda flickan.

"Såklart du gör", sade Axl och himlade med ögonen.

"Vad ska det betyda?" sköt Chase tillbaka.

"Okej, om ni småflickor är klara nu, så kanske vi kan fokusera på vad som är viktigt?" sade Nate och de blev med ens tysta. "Kan vi alla bara svära på att vi inte under några omständigheter säger ett ord om det här till någon? Deal?"

De nickade alla instämmande. "Deal."

Okej. Fy på dom. Vad har dom nu gjort? Detta var illa...

Oh no, inte bra...
Men att alla tror på det, till och med aurorerna!
Jag känner på mig att det här inte kommer sluta bra...

Omg du anar inte hur bra du skriver. Detta är så sjukt bra.

Bara väntar på att helvetet ska bryta loss på riktigt...

Tycker nog bäst om Axl so far, och lilla Alaska. Tycker inte om Scar eller Chase...

Fortsätt skriva! Helt awesome att vi fått tre hela kapitel idag!

Tack hörni! Är för det första hemma, plus att jag är inne i en riktigt bra skrivperiod så orden bara rinner av mig, riktigt kul! Dessutom är den här fanfictionen sjukt intressant, om svår, att skriva. Såå glad att ni tycker om det! Stort tack för att ni tar er tid att kommentera och gilla

---

Kayley suckade och skruvade förgäves på läppstiftet mellan tumme och pekfinger. Det hade levt på sista versen i flera veckor nu och verkade tillslut ha gett upp. Såklart skulle det vara precis innan deras lektion med världens snyggaste lärare också, vilket bara var hennes vanliga tur. Ännu värre var att de inte fick lov att gå till Hogsmeade till helgen på grund av mordet på Melanie Scott, vilket betydde att hon inte skulle kunna köpa nytt på mer än en hel vecka. "Fan, det suger att vi är bannade från Hogsmeade", muttrade hon till Scarlett och Alaska som satt på varsin sida om henne vid tremannabordet. Lektionen hade ännu inte dragit igång och de väntade på att klockan skulle slå halv nio. Fortfarande var det stundande hotet från seriemördaren på allas munnar. Allas förutom Slytherins sjundeklassare, vill säga. Men i kaoset som låg över skolan likt en tjock dimma verkade det inte vara någon som lade märke till det.

Scarlett suckade och doppade febrilt sin fjäderpenna i sin flaska bläck. "Ja, jag skulle verkligen behöva köpa nytt bläck. Det går åt dubbelt så mycket när man är vänsterhänt och smetar ut allt hela tiden", muttrade hon och gnuggade på sidan av sin hand för att få bort den röda bläcken hon alltid insisterade på att använda sig av. Hade Kayley varit hon hade hon använt sig av något mer intetsägande, som svart, vanlig bläck, eftersom det nu såg ut som att hon hade intorkat blod på händerna. Inte för att det var Scarletts fel att hon var vänsterhänt och då ofta råkade dra med handen i bläcket innan det hann torka.

Kayley slog en snabb blick på sitt armbandsur och såg att det bara var två minuter kvar tills att professor Greyson skulle dyka upp och stänga dörren till lektionssalen, vilket betydde att hon började få ont om tid och då hade hon inte tid med Scarletts sinande bläck. "Hallå, jag får låna ditt läppstift Alaska. Snabbt."

Alaska rotade motvilligt i sin väska efter den svarta hylsan och släppte den i Kayleys framsträckta hand. Hon tog av korken och skruvade sedan fram stiftet med en grimas. "Fan, jag passar inte i vinrött. Har du inget annat?" Alaska skakade på huvudet.

"Här. Ta mitt ljusrosa, men då får du ge mig din flaska bläck i utbyte", sade Scarlett och höll fram sitt tio-galleoners läppstift.

"Deal!" Kayley sköt över sin bläckflaska mot Scarlett och lade sedan på ett snabbt, men precist, lager utav det ljusrosa läppstiftet på sina annars naturligt röda läppar. I nästa sekund slog klockan halv nio och professor Greyson stängde igen dörren till salen med en smäll. Alla tystnade med ens och till och med Scarlett tittade upp från vad det nu än var som hon skrev med Kayleys bläck.

Professor Greyson harklade sig och klev fram till tavlan. "Ja, då börjar lektionen nu. Får jag höra ett ord till om en seriemördare som härjar på Hogwarts eller Melanie Scotts mord drar jag av femtio poäng från båda era elevhem, uppfattat?" sade han strängt och både Slytherinarna och Ravenclawarna nickade.

"Bra. Då kan vi dra igång dagens lektion. Har någon av er hört talas om--"

Plötsligt ljöd rektorns förstärkta röst genom klassrummet, "Alla elever ska infinna sig i Stora Salen för information om artiklarna som spreds över skolan igår kväll. Jag upprepar, alla elever. Klart slut."

Genast spred sig ett lågt mumlande bland Ravenclawarna. De åtta Slytherinarna såg bara i tystnad på varandra. Nu låg de risigt till. Till och med Scarlett såg lite nervös ut, tyckte Kayley.

Professor Greyson suckade och slog ihop läroboken som han plockat fram. "Jaha, ni hörde vad rektorn sa. Jag vill att ni läser sida 90 till 150 som kompensation för dagens missade lektion. Sätt fart nu." Han klappade i händerna och Kayley reste sig upp, slängde sin väska över axeln. Alaska gjorde detsamma, liksom Blake och Landon som satt snett bakom dem, och resten av killarna som satt allra längst bak. Men Scarlett satt kvar.

"Kommer du, Scar?" undrade Kayley och såg bort mot dörren där alla strömmade ut. Hon ville inte behöva gå själv hela vägen dit, eller ännu värre bli fast med några från Ravenclaw som bara pratade om deras artikel.

Scarlett såg upp på henne och nickade med ett vänligt leende. "Jag kommer, gå du så länge. Ska bara fråga professor Greyson om en sak i boken som jag inte riktigt förstod när jag läste det", sade hon och pekade på en paragraf i boken på sida 150. Kayley var inte förvånad över att hon redan läst sidorna som Greyson gett dem i läxa till nästa gång. Hon var alltid ett steg före alla andra.

Kayley sneglade bort mot professorn som stod lutad över sin kateder och önskade att hon själv kommit på någon ursäkt att stanna kvar och prata med den sexiga mannen, men Scarlett hade förstås hunnit först, vilket var orättvist eftersom hon inte verkade alls lika intresserad av honom som Kayley var. "Okej, ses där då", sade hon och satte av ut ur salen. På sin väg förbi professorn låtsas-råkade hon tappa sin väska med ett, "ojdå". Han böjde sig genast ner och plockade upp den åt henne och hon log ett strålande leende mot honom. Hoppades att hennes rikemans läppstift skulle göra susen. "Tack så mycket, professor Greyson", sade hon så oskuldsfullt hon bara kunde. Professor Greyson log mot henne och Kayley fick hindra sig själv från att slita kläderna av honom. Inte för att hon var något sorts slampa, vilket detta uppenbarligen fick henne att låta som, men han var bara så snygg... Det kunde liksom inte hjälpas.

"Du borde nog sätta fart till stora salen nu om du inte ska bli sen", förmanade professorn henne och Kayley nickade dumt. Precis innan hon klev ut genom salen slängde hon en blick över axeln och såg Scarlett stå bredvid Greyson med sin bok uppslagen och det brände till i magtrakten av svartsjuka.

Åh så sjukt bra att läsa när man sitter på tråkiga lektioner. 8D ♥

Greyson är mördaren?
Han är ju ung, snygg vill inte höra om morden.
Och vad är det med Dumblis och stora salen?
Kanske han fått reda på att det var ""gryffindorarna""? :o