Orden läser HarryPotter och halvblodsprinsen [Sv]

Nu kommer mer
… Teddy och Earl hade just kommit in från promenaden runt huset, lille Harry hade just slutat skrika och somnat om.
”Är ni redo att fortsätta? Bra, Vem ska läsa?” frågade Dumbledore log stort.
”Jag kan läsa!” sa Sirius som satt med Hermione626 (som jag från och med nu kallar Hermione)
”Ja det är klart att du får då” sa Remus och räckte över den uppslagna boken.
Teddy och Earl satte sig ner i sängen igen tätt ihop och fnittrade lite och kramade varandra mitt i allt.
Fjortis satte sig också tillrätta. Ginny02 kom in igen och satte sig ner.
*Poff*
En flicka med ljusbrunt hår, lite lätt mörk hy hade dykt upp i rummet.
”Det är ju LuckyBella!” sa De tre andra tjejerna som ”poppat” upp från något som kallades mugglarportalen.
”Å jag ville komma hit och så kom jag och aah!” sa Flickan som kallades LuckyBella
”Kan vi kalla dig Bella?” frågade Minerva vänligt.
”Jadå” sa Hon och nickade.
”Då kan jag äntligen börja!” sa Hermione
… Han lät som en entusiastisk samlare som hade blivit överbjuden på en auktion. Uppenbarligen förlorad i minnen stirrade han på väggen mitt emot, medan han vände och vred sig långsamt på stället för att få en jämn värme på baken. ”Din mamma kom förstås från en mugglarfamilj. Jag kunde inte tro det när jag fick reda på det, trodde hon måste ha varit renblodig, så fin som hon var.”
”En av mina bästa vänner är mugglarfödd”, sa Harry, ” Och hon är den bästa i vår årskurs.”
”Visst är det konstigt att det händer ibland?” sa Snigelhorn.
”Egentligen inte”, sa Harry kyligt.
Snigelhorn tittade förvånat ner på honom.
”Du får inte tro att jag har fördomar!” sa Han. ”Nej, nej, nej! Har jag inte just sagt att din mamma var en av mina största favoritelever genom tiderna? Och året efter henne var det Dirk Cresswell – som ju är chef för Tomtarnas samverkanskontor nu – också han är från en mugglarfamilj, en mycket begåvad elev, som fortfarande ger mig utmärkta tips om vad som försiggår på Gringotts!”
”Vem vill veta vad som händer där!?” frågade Tonks men när ingen svarade återgick Hermione.
Han skuttade lite upp och ner och log på ett självbelåtet sätt medan han pekade på de små glittrande fotoramarna på skänken, var och en befolkad med små rörliga invånare.
”Om de är invånare i ramarna så måste det vara ett fasligt liv hela tiden!” sa Molly tvärt.
Albus. Jr och James. Jr skrattade lite.
… Allesammans före detta elever, alla signerade. Där ser du Barnabas Cuffe, chefredaktör för The Daily Prophet, han är alltid intresserad av att höra mina synpunkter på dagens nyheter. Och Ambrosius Flume, från Godisbaronen – en stor korg i present varje födelsedag, bara därför att jag kunde ge honom en introduktion till Ciceron Harkiss, som gav honom hans första jobb! Och där bakom – du ser henne om du bara sträcker lite på halsen – har du Gwenog Jones, som ju är kapten för Holyhead Harpies… folk är alltid förvånade över att jag kallar spelarna i laget vid förnamn och får gratisbiljetter så ofta jag vill!”
Tanken på detta verkade muntra upp honom kolossalt.
”Och vet alla de här personerna var de ska hitta er så att de kan skicka er saker?” frågade Harry.
Han kunde inte låta bli att undra varför Dödsätarna ännu inte hade spårat upp Snigelhorn, om korgar fulla med godis, quidditchbiljetter och besökare som ville ha hans råd och synpunkterna kunde hitta honom.
Leendet försvann lika snabbt från Snigelhorns ansikte som blodet från hans väggar.
”Naturligtvis inte”, sa han och tittade ner på Harry. ”Jag har inte varit i kontakt med nån på ett år.”
Harry fick ett intryck av att orden chockade Snigelhorn själv, han såg riktigt förvirrad ut ett ögonblick. Sedan ryckte han på axlarna.
”Men så är det… en klok trollkarl ligger lågt i tider som dessa. Det går väl an för Dumbledore att prata, men att tillträda en tjänst vid Hogwarts just nu skulle vara detsamma som att offentliggöra min trohet mot Fenixorden! Och även om de säkert är mycket beundransvärda och modiga och allt sånt, gillar jag personligen inte dödlighetsfrekvensen…”
”Ni behöver inte gå med i Orden för att undervisa på Hogwarts”, sa Harry, inte utan en viss ton av ironi i rösten. Det var svårt att sympatisera med Snigelhorns bortklemande tillvaro när han tänkte på Sirius, som satt hopkrupen i en grotta och levde på råttor. ”De flesta lärarna är inte med i den och ingen av dem har nånsin blivit dödad – ja, om man inte räknar Quirell förstås, och han förtjänade det eftersom han samarbetade med Voldemort.”
Harry hade varit säker på att Snigelhorn skulle vara en av de trollkarlar som inte stod ut med att höra Voldemorts namn uttalas högt, och han blev inte besviken. Snigelhorn rös till och gav ifrån sig ett pip i protest, som Harry inte låtsades om.
”Jag skulle tro att lärarstaben är säkrare än de flesta så länge Dumbledore är rektor, han lär ju vara den enda som Voldemort nånsin fruktat, inte sant?” fortsatte Harry.
”Förlåt men just nu är det rätt tråkigt!” sa Sirius den yngre.
”Sirius!” sa Minerva strängt
”Vadå?”
”Du kunde lika gärna sagt jag vill hellre ha sexualkunskap av Dumbledore” svarade hon.
”Usch Minnie!” sa Han ironiskt argt.
Snigelhorn stirrade ut i rymden ett ögonblick eller två, han verkade fundera över Harrys ord.
”Jag tror det blir bra med en paus nu!” sa Dumbledore vänligt och kollade speciellt på Sirius.
”Vi kan låta barnen leka på baksidan” sa Molly och Lily.
Teddy och Earl sprang ut tillsammans.
Albus. JR och James. JR sprang efter.
Hermione, Ginny02, Fjortis och Bella satte sig ner och pratade med Sirius och James.
Lily gick iväg för att göra en flaska till Harry, Kingsley och Moody snackade Auror saker, Tonks och Remus satt i ett hörn, Molly började med maten och Arthur satt med Minerva och Dumbledore.
Så gav er nästan 3 a4 enligt word dokuments. Tack för alla underbara 3 sidor av kommentarer.
Ni är bara fantastiskt vackra, söta, awesome vill så gärna träffa er alla på riktigt! Love you guys!

Så otroligt braa!

braaaaaaaaaaaaa

Tackar mer imorgon nu ska Elin ha datorn

vem är Elin?

Elin är även känd under namnet Themarauder på mugglis Kommer mer snart

yeeeeeeeezzzzz du är bäst

Jag tyckte det var jättejättejättebra... Men jag blir lite trött på att läsa den. xD
Man läser ju typ hela boken, fast med awesome inlägg av Herr Black. owo

Jag tycker den är jättebra, men den passar inte mig, mer kommentarer från "Dåtiden-eller-vad-man-kan-kalla-det" och kanske mindre från boken så blir det perfekt.

Efter en timmes lek och prat var alla på plats igen.
Boken skickades över till Molly och Molly slog upp sidan.
"Då börjar vi väl" sa Hon och satte sig till rätta.
..."Nåja, det är sant att Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn aldrig har sökt strid med Dumbledore", muttrade han motvilligt. "Och man skulle väl kunna hävda att eftersom jag aldrig har anslutit mig till Dödsätarna, kan Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn knappast räkna mig som en vän... och i så fall är det nog säkrare för mig att vara lite närmare Albus... jag kan inte påstå att Amelia Bones död inte gjorde mig uppskakad... om hon med alla sina ministeriekontakter och allt beskydd..."
Dumbledore kom tillbaka in i rummet och Snigelhorn hoppade till som om han gkömt att rektorn befann sig i huset. "Å där är du ju, Albus", sa Han. "Du har varit borta väldigt länge. Är magen i olag?" "Minnie sexualkunskap var inte rätta ordet utan kroppen var nog mer rätt" sa Sirius retsamt.
Minerva gav Sirius en ända blick och Molly fortsatte
"Nej, jag läste bara mugglartidskrifterna",sa Dumbledore. "Jag älskar verkligen stickmönster. Harry, nu har vi missbrukat Horace gästfrihet länge nog, jag tror det är dags att vi ger oss av."
Harry lystrade villigt till hans uppmaning och hoppade upp. Snigelhorn verkade överrumplad.
"Ska ni ge er iväg?"
"Ja, faktiskt. Jag tror jag känner igen ett hopplöst fall när jag ser det."
"Hopplöst...?"
Snigelhorn verkade oroad. Han snodde sina tjocka tummar och skruvade nervöst på sig medan han såg hur Dumbledore knäppte sin resmantel och Harry drog upp blixtlåset på sin jacka.
"Ja, Horace, jag beklagar att du inte vill ha jobbet", sa Dumbledore och höjde sin oskadda hand till avskedshälsning. "Hogwarts skulle gärna ha sett dig tillbaka på din plats igen. Trots starkt förhöjda säkerhet är du alltid välkommen på besök, om du så skulle önska."
"Ja...visst...mycket vänligt av dig...jag menar..."
"Adjö då."
"Adjö",sa Harry.
De var framme vid ytterdörren när det hördes ett rop bakom dem.
"Okej,okej, jag gör väl det då!"
Dumbledore vände sig om och såg på Snigelhorn stå med andan i halsen i dörr öppningen till vardagsrummet.
"Tänker du återgå i aktiv tjänst och komma tillbaka?"
"Ja,ja", sa Snigelhorn otåligt. "Jag måste vara galen, men ja."
"Underbart", sa Dumbledore och log strålande. "Då ses vi på skolan den första september, Horace."
"Ja, det gör vi kanske", grymtade Snigelhorn.
När de började gå ner för trädgårdsgången kom Snigelhorns röst svävande efter dem.
"Jag kommer att kräva högre lön, Dumbledore!"
Dumbledore skrockade. Trädgårdsgrinden svängde igen bakom dem och de gav sig iväg tillbaka nerför backen genom den mörka och virvlande dimman."Bra gjort, Harry",sa Dumbledore.
"Jag gjorde ingenting",sa Harry förvånat.
"Jo,det gjorde du. Du visade Horace exakt hur mycket han kan vinna på att komma tillbaka till Hogwarts. Tyckte du om honom?"
"Öh..."
Harry var inte säker på om han tyckte om Snigelhorn eller inte. Han tyckte väl att han hade varit trevlig på sitt sätt, men han hade också verkat fåfäng och, hur mycket han än bedyrade motsatsen, alldeles för förvånad över att någon av mugglarsläkt kunde vara en bra häxa.
"Horace", sa Dumbledore och lät Harry slippa säga någonting av det han tänkt, "gillar att ha det bekvämt. Han gillar de berömdas, de framgångsrikas och de mäktigas sällskap. Han njuter av känslan att ha inflytande över dessa människor. Han har aldrig velat besitta tronen själv, han föredrar baksätet- mer plats att bre ut sig på, förstår du. Han brukade handplocka favoriter på Hogwarts, ibland för deras ambition eller deras begåvning, ibland för deras charm eller talang, och han hade en kuslig förmåga att välja ut dem som så småning om skulle bli fram stående på sina olika områden. Horace bildade ett slags klubb med sina favoritelever och med sig själv i centrum. Han presenterade de för folk, skapade nyttiga kontakter mellan medlemmarna och fick alltid nån sorts förmån i gengäld, vare sig det var en gratis ask med hans älsklingsgodis, kanderad ananas, eller chansen att rekomendera nästa juniormedlem till Tomtarnas samverkans kontor."
Harry såg plötsligt framför sig en livfull bild av en väldig uppsvälld spindel, som spann ett när runt honom och ryckte i en liten tråd här och där för att få sina stora och saftiga flugor lite närmare.
"Jag berättar inte allt det här för dig", fortsatte Dumbledore, "för att vända dig mot Horace - eller, som vi nu måste kalla honom professor Snigelhorn - utan för att varna dig. Han kommer utan tvekan att försöka få in dig i sin samling, Harry. Du skulle bli klenoden i den: Pojken som överlevde... eller, som de kallar dig nu för tiden, Den utvalde."
Vid dessa ord smög sig en kyla, som inte hade någonting med den omgivande dimman att göra, över Harry. Han påmindes om några ord som han hört några veckor tidigare, ord som hade en hems och speciell innebörd för honom:
Ingen av dom kan överleva om den andre överlever...
Dumbledore hade stannat till i jämnhöjd med kyrkan som de passerat tidigare. "Det blir bra här ,Harry. Vill du vara snäll att ta tag i min arm." Den här gången var Harry mer redo för transferensen, men han tyckte fortfarande den var obehaglig. När trycket försvann och han kunde andas igen stod han på en landsväg bredvid Dumbledore och tittade framför sig på det hus han älskade näst mest i hela världen: Kråkboet "Å vad gullig han är" sa Molly som var tvungen att torka tårarna. "Ja han är helt underbar", sa Moody ironsikt "Läs vidare så vi blir klara någon gång."
Molly fortsatte Trots den känsla av fruktan som just svept igenom honom kunde han inte bli på annat än gott humör vid åsynen av det. Ron fanns där inne, "Ron och Harry känner varandra" sa Molly och kollade på pojken i Arthurs famn. Lily log brett. ...och det gjorde också mrs Weasley, som lagade godare mat än någon han kände.
"Om du inte har nåt emot det Harry", sa Dumbledore när de gick in genom grinden, "Skulle jag vilja ha ett litet samtal med dig innan vi skiljs.I enskildhet. Kanske här inne?"
Dumbledore pekade på ett förfallet uthus av sten där familjen Weasley färvarade sina kvastar. Lätt förbryllad följde Harry efter Dumbledore genom den gnisslande dörren in i ett utrymme som var lite mindre än ett vanligt skåp. Dumbledore tände spetsen på sin trollstav, så att den lyste som en fackla, och log ner mot Harry.
"Jag hoppas du förlåter mig för att jag säger det, Harry, men jag är belåten och stolt över hur bra du verkar klara dig efter allt som hände på Ministeriet. Tillåt mig säga att jag tror Sirius skulle ha varit stolt över dig."
Harry svalde, rösten tycktes ha svikit honom. Han trodde inte att han kunde stå ut med att diskutera Sirius. Det hade varit smärtsamt nog att höra morbror Vernon säga: "Är hans gudfar död?" Alla snyftade till när de pratade om att Sirius var död. ...och ännu värre att höra Sirius namn vårdlöst framkastat av Snigelhorn.
"Det var hårt och grymt att du och Sirius fick en så kort tid tillsammans",sa Dumbledore stilla. "Ett brutalt slut på vad som skulle ha varit ett långt och lyckligt förhållande."
Harry nickade, med ögonen ihärdigt fästa på spindeln som nu kröp över Dumbledores hatt. Han visste att Dumbledore förstod, att han till och med anade att innan hans brev anlände hade Harry tillbringat nästan hela sin tid hos Dursleys med att ligga på sin säng, vägra äta och bara stirra på det dimmiga fönstret, fylld av den iskalla tomhet som han hade kommit att förknippa med Dementorerna.
"Det är svårt att inse",sa Harry till sist med låg röst, "att han inte kommer skriva till mig igen."
Det började plötsligt svida i ögonen och han blinkade. Det kändes dumt att behöva erkänna det, men det faktum att han hade haft någon utanför Hogwarts som brydde sig om vad som hände honom, nästan som en förälder, hade varit en av de bästa sakerna med upptäckten av gudfadern... och nu skulle postugglorna aldrig mer bringa honom den trösten...
"Sirius representerade mycket för dig som du aldrig hade känt till tidigare", sa Dumbledore milt. "Förlusten är naturligtvis överväldigande..."
"Men medan jag var hos Dursleys", avbröt Harry och rösten blev starkare , "insåg jag att jag inte kan isolera mig eller... eller klappa ihop. Sirius skulle inte velat det, eller hur? Och i vilket fall är livet kort... se på madam Bones, se på Emmeline Vance ... det kan vara jag nästa gång, eller hur? Men om det är det", sa han häftigt och tittade nu rakt in i Dumbledores blå ögon, som glittrade i ljuset från trollstaven. "ska jag se till att jag tar med mig så många Dödsätare jag kan, och Voldemort också om jag klarar av det." "Det är ju fruktansvärt att er pojke utsätts för sådant" sa Molly och log inte det minsta.
Lily kunde inte le denna gången utan bara nicka.
"Väl talat, både som dina föräldrars son och Sirius äkta gudson!" sa Dumbledore med en gillande klapp på Harrys rygg. "jag lyfter på hatten för dig ... eller skulle göra det om jag inte var rädd att överösa dig med spindlar... Alla gav till ett nästan påtvingat skratt.
...Och nu, Harry, övergår vi till ett närliggande ämne... jag antar att du har läst the Daily Prophet de senaste veckorna?"
"Ja",sa Harry och kände hur hjärtat började slå lite fortare.
"Då har du säkert sett att det har varit störtfloder, snarare än små läckor, om ditt äventyr i Profetiesalen?"
"Ja", sa Harry igen. "Och nu vet alla att jag är den som..."
"Nej, det gör de inte", avbröt Dumbledore. "Det finns bara två personer i hela världen som känner till hela innehållet i profetian om dig och Lord Voldemort, och de står båda i det här illaluktande, spindelfyllda kvastskjulet. Det är emellertid sant att många har gissat , alldeles riktigt, att Voldemort skickade sina Dödsätare för att stjäla en profetia och att profetian gällde dig. Men visst har jag rätt när jag nu säger att du inte har berättat fär nån att du vet vad profetian sa?"
"Nej, det har jag inte gjort",sa Harry.
"Ett klokt beslut på hela taget" sa Dumbledore."Fast jag tror att du borde rucka lite på det till förmån för dina vänner, Ronald Weasley och Hermione Granger. Ja", fortsatte han Harry såg häpen ut, "jag tycker de borde få veta. Du gör dem en otjänst om du inte anförtror dem en så viktig sak."
"Jag ville inte..."
"...oroa dem eller skrämma dem?" sa Dumbledore och granskade Harry över kanten på sina halvmånsformade glasögon. "Eller ville du kanske inte erkänna att du själv är oroad och skrämd? Du behöver dina vänner, Harry. Som du så riktigt påpekade, skulle Sirius inte velat att du drog dig undan i ensamhet."
Harry sa ingenting, men Dumbledore tycktes inte kräva något svar. Han fortsatte: "På tal om ett annat, men ändå besläktat ämne, skulle jag vilja att du tar privatlektioner hos mig i år."
"Privatlektioner... hos er professor Dumbledore?" sa Harry och vaknade överrumplad upp ur sin tystnad. "Ja. Jag tror det är på tiden att jag tar större del i din utbildning."
"Vad ska professorn undervisa mig i?"
"Å, lite av varje", sa Dumbledore lättvindigt.
"Harry väntade hoppfullt, men Dumbledore utvecklade inte det hela närmare, så han frågade om en annan sak som hade oroat honom lite.
"Om jag har lektioner med er, professor Dumbledore, behöver jag väl inte ha lektioner i ocklumenering med Snape?" "Stackars barn!" utbrast James och Sirius.
"Professor Snape, Harry.... och nej, det behöver du inte."
"Så bra" , sa Harry lättat, "därför att det var ett..."Han hejdade sig, rädd för att säga vad han egentligen tyckte. "Jag tror ordet fiasko skulle passa bra här",sa Dumbledore och nickade.
Harry skrattade.
"Det betyder att jag inte kommer se mycket av professor Snape hädanefter", sa han "Hurra" skrek James och Siriusarna.
... "för han vill inte låta mig fortsätta med trolldrycks konst om jag inte har 'Utomordentligt' i betyg i min G. E. T. - examen, och det vet jag att jag inte har."
"Räkna inte dina G. E. T.- betyg förrän du de har kommit med posten", sa Dumbledore allvarligt. "Vilket föresten, nu när jag tänker på det, borde bli någon gång senare idag. Och så två saker till, Harry, innan vi skiljs åt. Först och främst vill jag att du från och med nu ständigt ska ha din osynlighetsmantel med dig. Till och med inne i skolan. För säkerhets skull, fattar du?"
Harry nicakde. "Han har min osynlighetsmantel, vad bra!" sa James glatt till Lily som inte såg lika glad ut. "Å han använder den inte till spratt" sa äldre Sirius. Lily såg betydligt gladare ut då.
..."Och för det andra: under tiden du bor här har kråkboet försetts med den högsta säkerhet Trolldomsministeriet kan erbjuda. De här åtgärderna har förorsakat vissa olägenheter för Arthur och Molly - till exempel så genomsöks all deras post på Ministeriet innan den vidarebefodras. De har inte det minsta emot det, för det enda de bryr sig om är din säkerhet. Det skulle emellertid vara att löna dem illa om du riskerade livet medan du bor hos dem."
"Jag förstår" sa Harry hastigt.
"Nå, då så", sa Dumbledore. Han sköt upp dörren till kvastskjuket och klev ut på gården. "Jag ser ett ljus i köket. Låt oss inte längre förvägra Molly chansen att få klaga över hur mager du är." "Det var det kapitlet." sa Molly
"Tack för att ni tar hand om Harry" sa Lily och kollade på alla.
"Ingen orsak Lily!" sa Dumbledore och han talade för alla för alla nickade och log.
" Ska vi fortsätta på nästa kapitlet efter middagen?" frågade Ginny02 och fick instämmande miner från Hermione, Fjortis och Bella.
"Ja självklart måste vi det!" sa Dumbledore
"Pappa, får jag sitta med Earl?" frågade Teddy äldre Remus.
"Snälla mr Lupin" sa Earl och gjorde stora ögon.
Alla skrattade lite när Remus svarade "Ja!"
------------------------------------------------------------
Så nu har jag spenderat 2h på detta xD Hoppas ni gillar det

JAA