Tidvändar (o)lycka

Nytt kapitel!!
Kap. 4

En vecka senare kom det upp en lapp på anslagstavlan där det stod;

Är du intresserad av att vara med i Gryffindors quidditchlag?
Kom till quidditchplanen imorgon (lördag) kl. 13.00
vi behöver en ny sökare och en jagare.
Laget ska befinna sig där också!

Lagkapten Stephen Cole

"Vill du vara med Harry?" frågade James glatt "Jag själv är jagare" tillade han belåtet.
"Såklart jag vill vara med! Jag vill bli sökare!" svarade Harry

Nästa dag när klockan var kvart före ett gick Harry och James ner till quidditchplanen.
Harry var lite orolig över att han inte hade en egen kvast, och hans bankkonto var ju i princip obefintligt.
Han gick till omklädningsrummet, böt om, tog den bästa av skolans kvastar och gick ut på planen.
Det var drygt femton som ville bli jagare och sju -inklusive Harry- som ville bli sökare.
En timme senare hade laget fått sig en ny jagare, som hette Ellinora Hope.
"Alla sökare kommer hit!" ropade Stephen. "Vi har släppt ut dunkarna och kvicken, och ni får -allihop- söka efter kvicken. Den som först fångar den blir vår nya sökare. Uppfattat?" han tittade uppfodrande på dem "Okej, upp i luften med er!"
Harryåoch alla de andra sparkade ifrån marken. Harry, som var van med sin Åskvigg, tyckte kvasten var dålig även fast det var den bästa skolan hade.
Han cirklade runt planen, som vanligt, och märkte att de flesta var ovana att sitta på en kvast. De var bara en pojke som såg självsäker ut, och som kanske kunde mäta sig med Harry
Harry såg hur något glimmade till i ögonvrån, men det var bara någons klocka.

Plötsligt såg han kvicken, bara en liten bit ifrån marken. Han reagerade direkt och flög neråt. Några sökare var kvar i luften, och verkade inte förstå vad som hände, medan resten flög bakom Harry. En dunkare missade Harrys hand med en hårsmån när han sträckte ut handen för att fånga kvicken. Han vred upp kvasten precis innan han skulle ha slagit i marken, och landade mjukt.
"Vi har vår sökare" sa Stephen högt och gick fram till Harry."Grattis Potter" sa han glatt "Jag har inte sett en så bra flygning sedan jag gick fösta året, nu får vi bara hoppas att det går att skilja dig och James åt i luften" tillade han och blinkade.
Sirius, Remus och Peter kom springande mot dem
"Grattis Harry!" ropade Sirius. "Gruppkram" Harry flinade mot dem när han lösgjorde sig från kramen.

Väl uppe i slottet igen gjorde Harry sina läxor, som var nästan exakt de samma som de skulle blir om 30 år, och stupade sedan i säng med ett leende på läpparna.

----------
Okej, lite kortare kapitel blev det den här gången, men jag hoppas ni gillar det ;D

jag gillade inte kapitlet jag älskade det

Lily sa du..? Hmm.. Hon kommer att vara med lite grann i kapitel 6 hon ska nog komma med mer sedan ^^

Ge oss två kapitel!!!
SNÄLLA?

Nehej duu, för mycket av det goda är inte bra XD

Ska försöka att lägga upp det på tisdag ;D

För mycket av det goda gör en GLADARE!!!

DU ROCKAR FEEEETT! Blir det bra så?

Det räcker mer än bra ^-^

Kap 5

Nästa morgon gick de som vanligt ner till Stora Salen och åt frukost. Hittils hade inte Harry fått ett enda brev (vem skulle det vara ifrån isåfall?) och blev förvånad när ett kuvert landade i hans gröt. Han öppnade det ivrigt och det stod;

Öppna inte paketet vid bordet!
Det innehåller din nya Nimbus 500,
men jag vill inte att alla ska få veta att du fått en ny kvast,
för du vill alla ha en.

Prof. M. McGonagall

Och mycket riktigt så kom tre stora ugglor och landade med ett avlångt paket framför honom. Han fick anstränga sig till det yttersta för att inte börja frusta av skratt. Ett nästan exakt likadant brev skulle han få i framtiden.
Han tog det och ställde sig upp.
”Kom!” sa han åt Marodörerna.
De gick snabbt upp till sovsalen och öppnade paketet. Ut rullade en Nimbus 500, som Harry antog var den nyaste på marknaden när han såg James och Sirius blickar.
”En Nimbus 500!” stönade James avundsjukt när han såg på kvasten ”Vem har du fått den av?” Harry ansträngde sig för att hålla ansiktet i styr när han visade upp brevet.
”McGonagall?! Är det här ett skämt eller!?” sa Sirius chockat ”Sen när är hon så generös?” frågade han med gäll röst när Harry skakade på huvudet.

Ett par dagar efteråt såg Harry hur Remus blev allt slitnare och tröttare. Det var fullmåne inatt, och Harry tänkte att han skulle ”komma på” att Remus är varulv nästa morgon.
Dagen gick precis som vanligt, förutom att Remus ideligen kastade blickar på sitt armbandsur. På natten låtsades han sova och hörde när Peter, James, Sirius och Remus smög ut.

Nästa morgon vaknade Harry först och såg att James och Sirius hade några sår i ansiktet och på armarna. Han gick till Remus' säng där han sov, och skakade lite på honom.
”Vakna” viskade Harry. Remus stönade, men öppnade inte ögonen. ”Jag vet att du är en varulv” vid de orden slog Remus upp ögonen och kröp ihop vid kanten av sängen och stirrade på Harry.
”H-Hur visste du det?” stammade han
”Inte så svårt.. Du har sett tröttare och slitnare ut för varje dag närmare fullmåne, och du och de andra smög ut mitt i natten -Ja, jag var vaken- Då slog det mig när ni kom in igen, eftersom Sirius och James har sår på armarna och i ansiktet, och antagligen på andra ställen också” svarade han med en axelryckning. Remus såg misstänkt på honom en stund, innan han sade;
”Ingen annan har kommit på det så snabbt, av de få som vet”

Plötsligt rörde James på sig och ramlade ner från sängen
”Vaeresomhänder” frågade han sömndrucket.
”James, Harry vet att jag är en varulv.” sa Remus trött.
”Va!?” utropade han och spärrade upp ögonen ”Hur vet han det?” frågade han och stirrade på honom.
”Jag listade ut det” svarade Harry ”Och...” han drog handen genom sitt hår ”Jag vet att du, Peter och Sirius är animagusar”
”Va?!? Berättade du för honom!!?” James såg panikslaget på Remus
”Nej, jag visste inte att han visste... Hur vet du?” frågade han
”Men kom igen, som att tre omyndiga trollkarlar skulle kunna hantera en vildsint varulv?” frågade Harry och himlade med ögonen. Han hoppades att han inte spelade sin roll för bra.

”Jag är helt säker på att James är en hjort, Tagghorn, nu när jag har tänkt på vad Peter sa om att min partonus liknade honom.”
”Jag antar att Sirius är en.. Hund? Tramtass alltså. Och Peter måste väl vara en råtta? Slingersvans. Och Remus, du är Måntand eller hur?” De stirrade chockat på honom, verkade han för smart?
”Och ni har gjort marodörkartan.” avslutade han. Nu började även Sirius röra på sig och vakna. James gick fram till honom
”Harry vet att vi är animagusar, och en varulv.” sa han. Sirius satte sig käpprakt upp i sängen
”Va? Kom han på det själv” frågade Sirius högt. James nickade
”Välkommen till gänget” flinade han

ÄNTLIGEN! OMH vad gryyyym du är på att skriva! Vill ha fortsättningen!

Nejmen nu får ni nog vänta några dagar! ;D
Nästa kapitel är jäääääääteeeelång XD