~ [Private Roleplay] ~

Christian får syn på Alex i ett av hörnen på dansgolvet där hon ivrigt iakttar honom. Han undrar vad hon tänker på. När han plötsligt befinner sig nära Sebastians kropp går hans undermedvetna och rättar till glasögon och han blir röd igen. Men det verkar så mycket lättare nu, inte lika intensivt och farligt. Han kanske till och med klarar av att dansa.

"slappna av, jag för" skrattade Sebastian och fick god lust att ta av Christian glasögonen så han inte kunde rätta till dem bär han var nervös men han lät bli. Han drog ut dem mitt på dansgolvet. Han tog Christians vänsterhan är i sin högra och la den andra runt hans midja och började snurra runt dem. "det är lättare om du slappnar av" sa han leende och kunde inte låtabli att reta Christian genom att föra honom närmare sig

Christian stelnar lite men tar ett djupt andetag och låter den andre föra. Nästa gång de snurrat runt ett varv är Alex försvunnen, men han hittar henne lite längre bort pratandes med bartendern. Christian inser att han gör så igen, tänker för mycket. Alex har sagt att för att ha kul, då ska man vara någorlunda tom i huvudet. Så han försöker verkligen slappna av.

Sebastian visste inte varför men han fann verkligen det hela jätte roande. kanske för att Christian var så olik dem allihop. Kanske för att han inte hörde hemma här alls, eller för att han var så oskyldig. han fick nästan Sebastian att känna sig skyldig. han visste inte för vad, men det fanns alltid något. han snurrade dem ett varv runt och stannade sedan och log
"Du trivs inte här egentligen va?" frågade Sebastian

Christian tar inte riktigt in frågan, men när han väl gör det så måste han erkänna att han verkligen inte gör det. Alex del av stan är nog inte hans.
"Nej." Svarar Christian efter en viss tvekan, eller fundering. Han är bara här för att Alex så vackert lurade hit honom. Hon är bra på det, och kanske är det därför hon klarar sig så bra i sina kretsar.

"Vad sägs om att lämna det här stället då?" frågade han utan att vänta på svaret den här gången heller. Han tar Christians hand och går mot utgången "Alex klarar sig, tro mig" sa han och såg på Liam som kom emot dem.
"Där ser man" skrattade Liam "Så du spolade mig"
"Du vet mycket väl vår relation" sa Sebastian leende och Liam skrattade
"Klart jag vet" sa han och försvann och Sebastian drog med Christian ut på gatan och släppte sedan hans hand och tog ett djupt andetag
"Det här är lugnare inte sant" sa han och tände en cigg

Christian ser Alex förtjusta blick när hon får syn på honom och han antar nästan att hon längtat efter något sånt här. Alex brukar komma ut när hon vill hem, även innan hon ringer honom.
"Ja." Svarar Christian och andas lättat både ut och in. Det får honom att tänka på nätterna i barnhemmet då Alex övertalat honom till att gå upp på taket med henne och sova istället för att ligga i rummet. Någon enstaka gång var det han som fick med henne upp istället - men det var mycket lättare än tvärtom.

Sebastian tittade på Christian och log varmt
"Vad sägs om en kaffe på ett lugnt ställe? jag kan några bra nere i centrum" sa han och började gå. han undrade varför han frågade Christian när han ändå drog med honom. Egentligen var han elak som inte lät honom svara, men han anade vad han gick igenom. han gick mot cafe svalan och gick in.
"Sebastian" sa en tjej som stod där och han log lite
"Hejsan Jill" sa han och slog sig ner vid ett bord "två latte"

Christian är nog lika förvirrad som innan och alkoholen tar väl ut sin rätt. Förhoppningsvis fick han bara inte i sig så mycket att han inte kommer kunna studera imorgon. När kvinnan, som tydligen hette Jill, kommer tillbaka med två lattes och en av de läggs ned framför honom - eftersom han satt sig ned vid ett av borden så känns det en aning mer skyddat än på baren. Även om han är någonstans där han aldrig varit förut.

Sebastian log varmt mot Jill, han ansåg det bäst att vara sams med servitriserna, man visste aldrig vad de kunde tänkas hitta på med ens mat och dryck annars.
"Christian om du vill gå hem så säg det så tar jag dig hem" sa han enkelt "Jag menade inte att dra bort dig från krogen, jag antog bara att du inte trivdes och att det skulle kännas bättre här"