Robin Hood och hans glada gäng

Nicci vaknade tidigt på morgonen och såg att de flesta sov. Hon gick fram till Much och han såg på henne
"sovit gott?" frågade han
"så gott man kan på en hård mark. Vad gör du?" frågade hon
"jag ska baka bröd och steka ägg" sa Much och Nicci log
"får jag hjälpa dig?" sa hon leende
"det vore trevligt. De andra är inte så mycket för att hjälpa till" sa Much "kan du göra nått av de?" frågade han
"jag kan baka brödet" sa hon leende och började med degen och valde att hälla i lite socker och la det sen på stenarna och log mot Much och de väntade på att de andra skulle vakna

Adina vaknade när hon kände doften av brödet.
Det var länge sedan hon ätit färskt bröd, ja eller något förutom nån vattnig soppa.
Hon ställde sig upp och satte sig på en sten vid elden.
- Det lukter gott, vad duktiga ni är, sa hon leende ochsåg på Nicci.
- Trodde du inte kunde sådant, ledsen om mina fördommar för adligt folk.
Har inte haft så trevliga upplevelser av dem, sa hon ursäktande och log.

Nicci såg upp och log mot Adina
"jag är som sag inte helt värdelös och vi får lära oss enkla sysslor, sen lär jag mig vissa saker för att jag anser det roligt" sa hon leende "och ja Much är duktig med" sa hon
"kul att nån uppskattar set i alla fall" sa han och rörde runt bland äggröra
"ingen fara, vi är inte alltid så lätta att ha med och göra" sa Nicci och en skugga föll över henne
"räcker det till oss me?" frågade Robin
"om du ber snällt gör det de ja" sa hon och log vänligt och Robin fnös "okej vill du inte ha så" sa hon och delade ut till dem andra
"snälla" sa han tillslut tyst och hon log
"se det var väll inte så svårt" flinade hon och gav honom lite bröd
"tänk om du kunde säga det till mig nån gång" sa Much
"äh håll tys Much" sa Robin och Nicci log roat men sa inget och tog en tugga av brödet

- Du lär det för att det är roligt och jag för att överleva, mumlade Adina och såg sedan på Nicci.
- Förlåt, jag ska hålla tyst, sa hon och tog emot brödet.
Det smakade himmelskt, det var evigheter sensenast.
- Tack, om ni bara visste hur länge sedan jag åt ordentlig mat, sa hon och njöt av maten.
Honsåg på Robin och Nicci och flinade.
-Det där var bra, Nicci, fortsätt så, sa hon roat till henne.

"det är okej" sa Nicci "det är inte ditt fel, det känns snarare som jag är den som inte hör hemma här. Ni har allihop ett svårt liv och jag fick helt enkelt nog av all lyx och överflöd" mumlade Nicci
"det är väll inget fel med det" sa Alan och Nicci log lite och såg sen på Adian
"jag gör bara vad jag kan och ja det tänker jag göra" sa hon leende och Robin såg surt på dem båda
"jag har en känsla av att jag får ångra att jag släppte in er i lägret" sa han
"bara om du behandlar oss orätt" sa Nicci leende och Robin såg på henne
"okej jag har lärt mig min läxa, du behöver inte tjata om det" sa Robin
"det gör jag inte. Jag vill bara bevisa att jag kan göra saker jag med och att du inte får behandla mig som ett barn" sa hon allvarligt och Robin bara stirrade på henne och hon log vänligt
"till dagens arbete. Will och Alan ni går till Notthingham, Much du och djack går till Locksley. John du tar med dig Adian, ni ska inspektera vinter lägret och jag tar med mig Nicci och jagar" sa han och log roat och Nicci undrade om det här var nån bra ide

- Jag har inte haft ett svårt liv, bara annorlunda än ditt.
Jag har en underbar familj och jag älskar dem, sen omvi är fattigaatt vi inte får mat på bordet är det en annan sak, sa hon och ryckte på axlarna.
- Ärligt så förstår jag dig, det verkar trökigt att bara vara där och vara fin, sa Adina och ställde sig upp.
Hon flätade in flätan och fäste den under hatten.
- Lika bra att vara man, sa hon med sin mannsröst och tog sitt koger och sin båge och ställde sig vid John.
Hon såg på Nicci men sa inget, utan böjde sig fram.
- Jag lär dig lite nödvändiga grejer sedan så får du lära mig, jag vill lära mig att läsa, sa hon tyst och lämnade sedan lägret med John.

Nicci log "det är kul ibland men i längden är de tråkigt" sa hon och nickade sen "jag lär dig allt du vill" sa Holm och såg de andra försvinna och såg sen på Robin och reste sig upp och flätade håret och satte sen upp det i en knut och tog på sig handskarna och manteln
"då ger vi oss av" sa Robin och hon nickade lite nervöst och Robin gav henne en pilbåge
"jag kan inte änvända en sån här. Adelsdamer får inte lära sig det" sa Nicci och hon såg på bågen
"då får jag väll lära dig då" sa Robin och ryckte på axlarna och de följde en stig och Nicci försökte gå så tyst hon kunde men Robin verkade inte anse att det var tyst nog
"slappna av så går du tystare" sa han irriterat
"jag gör faktiskt mitt bästa" sa Nicci och såg på honom
"det är inte bra nog" sa Robin
"nehe herr tjuv då kan du jaga själv så stannar jag här" sa hon och satte sig ner
"men Nicci det var inte så jag menade" sa Robin och såg på henne
"hur menade du då? Det är inte mitt fel att jag inte fick smyga runt i skogen som jag ville och jag försöker faktiskt" sa hon
"ja jag vet. Okej ja vi försöker igen. Kom så lär jag dig" sa han och hjälpte henne upp och hon log
"tack och jag lovar att inte vara så jobbig" sa hon leende och försökte smyga så tyst hon kunde

- Det skulle du aldrig ha lovat, jag vill lära mig mycket, skrattade Adina och gick med John.
Han såg på henne och hon märkte att han var osäker, nu när han visste att hon var tjej.
- Nå, hur känns det att blivit slagen av en tjej?, sa hon roat och han log lite svagt men skrattade sedan.
- Jadu, det känns märkligt flinade han och de tog av från stigen och gick längre in i skogen.

( Var är det där lägret någonstans? eller kan jag bara hitta på XD )

(det ligger i några grottor i SherwoodxD)

Robin tystnade henne och stannade, framför dem stod en dovhjort och han höjde sig båge och hon såg på honom. Det gick så fort att hon knappt han reagera, pilen flög iväg och dovhjorten föll till marken
"wow, jag har hört hur fort du la skjuta men wow" sa hon bara
"övning. Kom nu" sa han och tog hennes hand och drog med henne fram till hjortenoch hon såg på den och Robin räckte henne en kniv
"vad skall jag göra med den? Du har hungern dödat den" sa hon undrande
"ja men vi kan inte ta med oss den sån här så nu styckar vi den" sa Robin och Nicci nickade och tog upp kniven och såg sen på hjorten "du har aldrg gjort det här innan va?" sa han och hon skakade på huvudet
"jag vet inte ens vart jag ska börja" sa hon
"då får jag väl visa dig" sa han och satte sig på huk och öppnade bålen och tog utt organen "de går alla att äta" sa han och Nicci kände hur hon mådde illa och hon vände sig om och spydde och säg sen skamset på
Robin
"förlåt" mumlade hon och han såg på henne men sa inget på en stund
"det är okej. Var det blodet?" frågade han
"nej" svarade hon, blod hade hon sett förut "det var nog snarare helheten" sa hon lågt och kände att hon fortfarande mådde illa. Robin ställde sig upp bredvid henne
"du vänjer dig, om du fortfarande vill stanna det vill säga" sa han
"så lätt blir du inte av med mig" sa hon och vände sig bort från hjorten
"det är okej, jag mådde inte så bra efter att ha dödat mitt första djur heller" erkände han och hon kikade svagt

( Oki XD )

Hon följde efter John och de kom efter ett tag fram till ett par grottor.
Hon såg sig om och kollade efter där de gått, så hon skulle minnas vägen.
John gick in i grottorna och de kollade matföråden, som var i skapligt skick.
Liksom redskaps föråden med, bara lite smågnagare hade varit där, men mer kunde man inte vänta.