Rollspel från värld till värld

Fai säg på dem båda och log
"trevligt. Jag är Fai. D Flowright" sa han och log vänligt. Han såg sig omkring i den nya världen "ja den är inte som min" sa han och lantvinet på sned och såg på Mokona som log
"jag kan bära era saker som ni inte vill ha" sa han
"kan du ta min stav?" frågade Fai vänligt och Mokona nickade och svalde staven.
"jag tycker vi ska försöka skaffa andra kläder så vi smälter in. Vi drar väldigt mycket uppmärksamhet till oss nu" sa Fai och log mot de andra

Richard vände sig mot Fai när han pratade och såg på Mokona som svalde hans stav
"jag kan ta svärdet med" sa Mokona och log
"nej, jag bär det" sa Richard. Han gav aldrig ifrån sig svärdet om han verkligen inte måste. Han såg sen på sina svarta kläder, de var en krigstrollkarls kläder. De svarta byxorna, svarta stövlarna och shortan med guldarmbanden längst ut med symboler från dansa med döden och den svarta manteln med guldkant längst ut. De var hans kläder han bar när han ville visa vem han var eller hade något viktigt att göra men han förstod att Fai hade rätt
"ja det är sant" sa han och gick in i skogen och bytte om till sina skogsklädder. Ett par bruna byxor och stövlar. En grön shorta och så hängde han bältet runt midjan med svärdet och knivarna i, han stoppade även en kniv i stöveln och gick sen till aka till de andra
"ta de här Mokona" sa han och Mokona log och svalde dem och såg sen på de andra

Klaus såg på Mokona, den såg väldigt annorlunda ut och han skulle definitivt inte ge något åt den. Han litade inte på den, han litade inte på någon. Men då det gällde kläderna så hade de ju rätt, inte för att Klaus hade någon lust att ta på sig sådana kläder igen. Han gillade dagens kläder, de var inte precis så väldigt olika från den här världens.
I stället lade han endast en mantel fast om halsen och drog upp huvan, i fall någon skulle fråga något så behövde han ju bara säga åt dem att sticka, så löd de.
"SÅ du behöver hjälp att hitta någon, är du säker på att den personen finns just här?"frågade Klaus allvarligt.

Richard vände sig mot Klaus
"nej jag är inte säker på att Kahlan är här, men om hon är det lär folk veta det. Hon kan Inge gå förbi obemärkt, om hon inte gömmer sig de vill säga" la han till eftertänksamt, han hade lärt Kahlan både spåra och dölja sina spår, men han var inte säker på hur mycket hon komihåg eftersom ingen komihåg henne borde hon inte kommaihåg dem heller. Det var det som var problemet, han visste inte i fall hon skulle komma ihåg honom när de sägs, men det berodde kanske på vilken värld hon hamnat i, den kanske hade magi som skulle hjälpa dem. Han såg på byborna som tittade konstigt på dem
"vi bör kanske fråga dem och inte bara stå här och se misstänksamma ut" sa Richard och började gå mot byns centrum

Klaus suckade och följde efter Richard, han hade ju varit i den här världen förut och visste att de laglösa var bra tjuvar. Inte för att de någonsin hade stulit från honom.
"Det finns ett gäng laglösa här som är väldigt bra på att snatta", sade han med låg röst. "Bara så ni vet."
I byn så var det marknadsdag, byborna gick överallt, skrattade, skrek och försökte få varorna billigt. De flesta märkte inte ens att de hade kommit, Klaus tittade upp mot innerborgen.
"Där inne är sheriffen, om de tagit henne till fånga så är hon i fängelsehålorna."berättade han.

"bra att veta, men de skulle bara försöka" sa Richard skarpt, han hade stoppat tjuvar förr, särskilt när han och Nicci bot i gamla världen. Han såg upp på borgen
"jag bryter ner den sten för sten om jag måste för att få ut henne, men jag tror inte hon sitter i fängelset. Hon är inte rätt person att fängsla och jag tror inte sheriffen har gjort det" sa han och vände sig om och satte en kniv under hakan på en man som försökte ta hans pengar
"jag skulle inte göra det om jag var du" sa Richard bestämt och såg på mannen "jag antar att ni är tjuvarna som Klaus nämnde" sa han och la en hand på svärdet och log sen "ni kanske kan hjälpa oss, vi eller jag letar efter en person som heter Kahlan Amnell och undrar om ni sätt henne?" sa Richard tålmodigt och tog undan kniven

Mannen såg storögt på dem och knuffade sedan undan Richard från sig, Klaus fnyste.
"Berätta vad du vet, Allan", sade Klaus, han kände igen mannen som stirrade på honom.
"Hur vet du vad jag heter?"frågade han misstänksamt.
"Bry dig inte om det, berätta nu ifall du har hört namnet vad-det-nu-var?"sade Klaus tålamodigt.
"Jag tror det, alltså, sheriffen har något skumt på gång, menar jag", sade Allan långsamt. "Min ledare vet säkert mer om saken."
"Ta oss till honom", befallde Klaus men Allan bara skakade på huvudet.
"Jag vet inte varifrån ni kommer eller vad ni gör här, men så går det inte till här. Möt oss vid norra vägen i skogen om en halvtimme", sade Allan snabbt och slank sedan undan i folksamlingen. Klaus tittade på Richard och ryckte på axlarna innan han plockade upp ett äpple från en vagn bredvid sig.

Richard såg på Klaus och log
"ja du har ju varit här förut så du får nog visa vägen" sa han och såg på slottet "är hon där inne får jag ut henne och har han skadat henne får han betala för det" sa han och tänkte på att Jagang hade slått henne, han var glad att nån hade tagit henne där ifrån om hon nu inte hade hamnat nån stans värre. Han såg på folk omkring och de verkade nyfikna på dem men de ställde inga frågor. Han undrade hur de andra hade det hemma, han hoppades de var okej, och at de levde när han kom tillbaka

Klaus gjorde en gest mot skogen efter att ha kastat äppelskrutten i en vakts huvud som direkt kom springande mot dem. Han skrattade och såg på de andra.
"Lite spänning måste vi väl ha", sade han bara och började springa mot skogen, han sprang sakta med tanke på att de andra annars inte skulle hinna med honom.
Vid skogskanten så hade vakten redan slutat springa, så Klaus kunde lugnt gå in i skogen mot den norra vägen med de andra efter sig. Eftersom han varit exakt där förut så var det inte ett så stort problem för honom.
"Framme", sade han och satte sig ner på en sten vid sidan om vägen.

Richard sprang utan problem bort från vakten, han hade sprungit ifrån vakter förut och hade han varit hemma hade det antagligen varit Jangangs arme och då hade han dödat dem, men de här var oskyldiga människor. De kom fram till mötesplatsen och Richard lutade sig mot ett träd och hörde några pilar komma flygande och han drog svärdet och de studsade undan på svärdets yta och Richard säg si omkring och märkte männen i skogen
"vad vill ni?" frågade han allvarligt
"det var du som ville prata med oss" sa en man och kom ner från ett träd
"inte om ni skjuter på mig" sa han allvarligt och höll fortfarande i svärdet, han tänkte inte stoppa undan det förens han var säker. Han hörde en pil bakom sig och duckade
"Allan din idiot" sa personen framför honom och Richard såg på honom
"tänker ni skjuta på oss eller lyssna på oss?" sa han och kände svärdets vrede flöda genom honom