Rollspel; under 5e året!

"Uhm... Jag måste gå ett tag, okej?" Mumlar Cho och går tankspritt ut ur kupén. Hayley och Marietta tittar förvånat efter henne.
"Vad handlade det där om?" Frågar Marietta och hennes ögon fastnar på Hayley som håller på att öppna kupédörren av glas. "Kan du inte bara låta henne vara ifred?"
Hayley ler snett och låtsas tänka efter. "Hmm... Nej, det kan jag inte!" Utbrister hon och skyndar efter Cho.

Robin suckade tungt och ställde sig upp innan han sträckte på sig och lade pilbågen i kogret där han även förvarade sitt saracenska svärd.
"Jag går en sväng."sade han till Harry och gick ut ur kupén, flera elever hängde utanför och pratade med varandra om något. De flesta stirrade förstås på honom då han gick förbi men han brydde sig inte precis. Han var ju van att få uppmärksamhet, men inte på det här sättet.

Alexandra har klätt på sig skoluniformen och har återfått sitt röda hår, hon har till och med ändrat lite på näsan så den ser spetsigare ut, ingen större skillnad egentligen. När hon kommer fram till sin kupé ser hon Robin. Hon stannar till och iakttar honom innan hon går in i kupén.

På lagom avstånd följer Hayley efter Cho. Hayley är ingen mästare på att smyga, och självklart går det enkelt att se henne om man vill, men Hayley tvivlar på att någon inser att hon smyger sig efter Cho. Smyger och smyger förresten... Det enda Hayley egentligen gör är att gå en bra bit bakom Cho.
"Åh, hej Harry", hör Hayley att Cho säger när hon tittar in i en kupé och Hayley hoppar fram bakom Cho samtidigt som hon smäller ner båda händerna på vardera sida om Chos huvud.
"Överraskning!" Skriker Hayley och både känner och ser hur Cho hoppar till och blir stel av skräck. Hayley tar tillfället i akt att titta efter vilka som sitter i kupén. Av tre personer känner hon bara igen en.
"Så vilka är dina nya vänner Potter?" Frågar Hayley kärvt. Hon känner inte Potter så pass väl att hon tilltalar honom med hans förnamn, och hon ville inte känna honom så väl heller. "Har du dumpat bävern och vesslan för en..." Hayleys blick granskar snabbt de två okända personerna och fastnar vid den bleka killens rufsiga hår och tjejens signalröda hår "... dålig kopia av dig själv och rödluvan. Hänger du korgen på din näsa eller?"

(Robin hade gått tillbaka säger vi... )

Robin tittade mot henne, utan att ändra en enda min tog han upp sin kniv och kastade den en millimeter från tjejens ansikte så att den träffade i kupédörren i stället för henne.
"Oj då", sade Robin ointresserat, "jag missade."
Harry stirrade på kniven.
"D-duu träffade ju nästan."stammade han.
"Ja? Nästa gång missar jag inte."sade Robin och tog bort kniven från träet och började kasta med den igen.

Damon gick tillbaka till Harrys kupé och såg Hayley och Cho som stod där. Robin hade visst också kommit tillbaka.
"Flytta på dig."muttrade Damon och knuffade undan Hayley ur vägen innan han kastade sig ner på en av tågbänkarna.
"Vad händer?"frågade han då han såg Harrys bleka ansikte.

Alexandra kommer tillbaka och tittar på Hayley.
"Ska det vara en förolämpning? Rödluvan lät rätt coolt. Bara det att du inte kan kalla mig det när jag byter färg eller hur?" Frågar Alexandra glatt och ändrar hårfärgen till blå. "Harry varenda gång jag har rött hår måste du kalla mig rödluvan!" Konstaterar hon glatt. Rödluvan var ingen förolämpning enligt henne lät det faktiskt rätt coolt.
"Visst." Svarar Harry.

Hayleys ansikte har bleknat märkbart när killen drar loss sin kniv från kupédörren. Hon håller fortfarande sina händer på Chos axlar och känner hur Cho darrar.
"Förlåt för att jag störde dig och dina vänner", säger Cho gråtfärdigt till Harry. "Men oroa dig inte, jag ska inte störa igen. Vi ses inte!" Snyftar Cho ilsket och rusar ut ur kupén.
"Cho! Vänta!" Ropar Harry och rusar efter.
"Fyfan vad du är omogen", säger Hayley och ger killen med kniven en mörk blick. "Jävla freak", säger hon åt tjejen. "Men vad hade man väntat sig av en uppmärksamhetsberoende persons kompisar? Ett freak och en galen lönnmördare."

Robin började skratta.
"Du är ju inte bättra själv."sade han oberoat. "Och ja, jag är omogen jag vet det. Men ärligt talat så är jag mycket mognare än dig."
Han ställde sig upp och gick fram till henne.
"Lönnmördaren kan mörda oskyldiga små flickor."viskade han i hennes öra. Innan han backade tillbaka och slog sig ner. "Så vad är ditt namn då?"
Han log, han hade säkert skrämt henne ur vettet, men sanningen var den att han hatade att mörda. Men han älskade att leka med människor.

"Så, jag, är ett freak? Vad kul! Ska den falska blondinen säga." Svarar Alexandra glatt och med ett flin förändrar hon håret till samma blonda färg som Hayleys.
"Inte för att det är fult utan man måste väl färga ögonbrynen också?" Hon tittar menande på Hayleys ögonbryn och förändrar sina till samma färg som håret.
"Men men jag ska väl inte säga något." Fortsätter hon och ändrar håret till bläcksvart.