Rollspel, från olika världar

Robin var helt förvirrad, vad menade de? Fast det var även orättvist båda visste något om tåg-grejer och sådana saker. Medan han själv inte visste något och vad hade det där svarta konstiga djuret sett på honom sådär för? Med de stora ihåliga ögonen, ännu värre då Jack hade dragit med dem till just den vagnen som Jezebel satt i.
Plötsligt uppenbarades ett stort slott bakom träden. Det var magnifikt, till och med högra och större än det i Nottingham, fast det verkade lättare att smyga in i det än sheriffens.
Vagnen stannade vid ett par stora dörrar som de andra människorna strömmade in i. En man med en konstig klädnad stod vid trappan. Han hade halvmånsformade glasögon på nästippen och långt grått hår. Hans ögon var helt och hållet fästa på Robin, Jack och Jezebel då de steg ut.
"Där är ni ju. Jag var rädd att jag hade tappat bort er."sade mannen milt.

Jezebel klev ur vagnen och såg på Dumbledore och suckade, han tyckte den här mannen var väldigt irriterande är han bara log hela tiden
"Du vet ju vart alla är" sa Jezebel lite trött, han ville bara komma in och sova och orkade inte med någon föreläsning. även om Dumbledore var trevligare än de flesta andra han träffat men Jezebel litade inte på folk

"Kom med in, ni två har säkert massvis med frågor."sade mannen vänligt utan att sluta le. Robin förstod genast att mannen alltid var glad, irriterande nog så var han lite som sheriffen då han var överlycklig. Vilket mycket sällan hände, endast då han lyckades fånga Robin, vilket också mycket sällan hände.
De följde efter mannen till en stor hall, med en stentrappa framför dem och dörrar på vardera sida.
Robin litade inte på mannen, så diskret tog han en pil från kogret och lade den i strängen.
"Du kommer inte att behöva använda den där."sade mannen roat. Robin stirrade på den gamle, ingen hade någonsin märkt att han tagit en pil och mannen hade ännu till haft ryggen vänd mot dem!

Jezebel såg roat på Robin när Dumbledore hade överraskat honom. han hade själv blivit överraskad när mannen inte ens hade lyft på ögonbrynen när han landt i hans kontor i somras
"Jag tror inte unga mr Disraeli har sagt någt till er?" sa han frågande och såg sen på honom
"Nej det har jag inte o andra sidan brukar jag inte sammanbeta med folk som skjuter pilar på mig" sa han ochs gå på Robin

Robin ryckte oskyldigt på axlarna.
"Jag sköt inte på dig, endast bredvid dig och du vägrade att berätta för oss."sade han och såg rakt in i ögonen på Jezebel.
"Seså, inte ska ni väl börja bråka redan?"sade mannen glatt. Robin himlade med ögonen, vilken underlig man.
"Kan du berätta för mig vad som händer nu?"frågade Robin riktat mot mannen då de hade kommit in i ett litet rum fullt med träbänkar och stolar i. Konstiga rum, tänkte Robin förvirrat.

"Ja för det brukar ju funka? hota folk och de berättar gärna vad du vill veta eller vadå?" frågade han roat men kom sen på att det brukade funka, fast Jezebel tyckte det var roligare att få folk att lita på honom och sen hugga dem i ryggen. de kom in i rummet och han satte sig på en bänk
"Ni verkar behöva lite information. precis som jag sa till mr Disreali måste ni lära er lita på varandra, förstå varandra och tillslut bli någon annan än den som ni kom hit som för att kunna återvända hem" sa Dumbledore och Jezebel väntade roat på deras reaktion

"Väntavaddå?"sade Robin snabbt och stirrade på mannen. "Är det meningen att JAG, Robin Hood, ska lita på den här typen? Aldrig i livet, jag vill hem nu. Det finns folk som svälter och dör! Jag måste hjälpa dem och varken du eller han där ska stoppa mig från det."sade Robin ilsket och spände sin båge rakt mot mannen. Men han log fortfarande roat, vilket retade Robin ännu mer.
"Och du."han nickade mot Jezebel. "Det brukar inte alltid funka, men ibland använder vi stup också. Så säg till ifall du vill prova."

"Ja unga mr Hood, det måste du och du får gärna försöka ta dig hem på egen hand och när du vill ha min hjälp så finns jag har" sa Dumbledore och log "Sen kommer ditt folk klara sig" sa han. Jezebel såg roat på Robin
"Jag bryr mig inte om i fall du hotar mig, du kan inte göra mig mer illa än nån annan och jag har sagt att jag inte har något imot att dö" sa han
"Jag skulle inte göra det om jag var du mr Hood, om en av er dör, är ni fast här" sa Dumbleodre och log vänligt och Jezebel undrade vad de skulle göra nu?

"Vem har sagt något om att döda?"sade Robin roat, han hade väldigt stor lust att skjuta iväg en pil mot Jezebels arm, det skulle säkert ta flera veckor att hela en sådan skada. Men, han hade ju lovat sitt gäng att de inte skulle döda om det inte var ytterst nödvändigt och om det var sant det som gubben babblade om så skulle han vara tvungen att inte döda någon.
"Okej, sir, berätta om vad vi måste göra så slipper jag härifrån någon gång, jag har en sheriff att råna."

"Jag är läkare så jag kan läka de flesta skador men du kan ju prova" sa Jezebel vänligt och riktade sedan sin blick mot Dumbledore
"Det är mycket enkelt" börade Dumbledore och log "Ni måste lära er att förstå de andra, förstå varför de gör som de gör. sedan lita på dem och verkligen lita på dem. jag har bara läst om det här och trodde aldrig jag skulle få uppleva den här förtrollninen, men ni kommer bli prövade och då måste ni lite på den andra personerna med era liv och sen måste ni utvecklas och bli en helt ny människa" sa han som om det vore det enklaste i världen