Rollspela ?

Alexander tittade sej förrvirat runt på perrongen. Han hade, rymt kan man säga till stationen. För att han ville till Hogwarts. Han måste till Hogwarts. När han hade fått brevet från skolan hade hans pappa behövt berätta. Att Alexanders mamma var en häxa. En mycket duktig häxa. Men han ville verkligen inte att Alexander skulle till den där skolan. Den där hemska platsen. Hur mycket Alexander än bad. Nej. Så Alexander hade fått sitta på sitt rum och sura. Hela tiden läsande på brevet. Hur skulle han få alla de här sakerna? Hade han ledset tänkt. Man kunde ju inte köpa en trollstav överallt. Så han hade nästan givit upp. Men bara för någon timme sedan så rymde han hemmifrån, när hans pappa var och handlade. Då tog han till flykten. Så nu var han här, på King Cross. Utan varken trollstav eller något annt än kläderna han hade på sej och en liten ryggsäck med två mackor. Han hade ingen annig om vad han skulle göra...

Jag tittade ut genom fönstret, och såg plötsligt en pojke. Ryggsäcken såg att att vara fylld med en bok, inget mer. Hade han kommit fel, var han en mugglare som bara råkat gå in i väggen mellan plattform 9 och 10? Hade han glömt bort att köpa sina böcker och sådant? Jag tänkte lite över det, och tåget skulle just starta, hade jag för mig eftersom det lät 'tut tuuut' och folk småsprang in till tåget. Jag tittade mig nervöst omkring. Plockade snabbt upp sakerna och kollade efter en kupe med folk. Allt var fullt, de sista kottarna hade gått in och jag såg precis när en perfekt kupe övertogs av ett par blondhåriga flickor. Jag stegade snabbt tillbaka till min egen kupé, som otroligt nog var tom. Jag tittade undrande, varför hade de inte märkt kupén, när den var tom och.. Jag såg genast problemet. Treph hade smugit sig ur mitt lösa grepp, suttit sig på mattan och lortat ner hela mattan.. Med dedära som mat omvandlas till.. ehm.. Jaja. Jag försökte stressat komma på formeln till att göra rent allt, Mamma hade försökt lära mig de väldigt länge. Kanske ett år eller så, jag var ganska dålig på att uttala ordet och rörelsen med staven. Efter några sekunders tänkande knep jag ihop ögonen hårt och klämmde i med "Renskrubba!". Jag öppnade de och mattan var ren och slät igen. Jag tog tag i Treph, la honom i fickan och sjönk trött ner på sittplatsen igen. Antagligen på samma fläck som förut.

Alexander hörde, eller såg att tåget nästan hade börjat gå. Snabbt hoppade han på. Bara hög tag i en pinne som satt fast på tåget och klättrade upp. Några tittade nyfiket på han, för han hade ju bara sin ryggsäck och de viskade sedan med varandra. Han rodnade lätt och öppnade en dörr til en kupe. Men den var alldeles fyld, av några tjejer. Återligen rodnade han djupt igen och stängde sedan dörren. Sedan öppnade han en till dörr till en kupe och tittade in. Där satt en tjej (Igelkotte ).
"Kan jag... öö.. sitta här?" stammade jag fram och rodnade lite till.

Jag såg plötsligt pojken jag sett tidigare, han som kanske varit en mugglare. Men nej, en mugglare skulle inte gå in på Hogwarts expressen. Eller? "Jo, det går bra" sa jag glatt och kollade på han lite. Han verkade vara en typ som rodnade mycket, ansiktet såg ut som en blek tomat fördetmesta. Men det var ju iallafall roligt att någon ville sätta sig här. "Varför har du typ inget i väskan? Har det hänt något?" frågade jag försiktigt och rev lite i mitt hår, som om jag skulle ta det oseriöst och inte bry sig om det senare. Men jag var verkligen nyfiken, jag hade aldrig hört någon som glömt trollstav och böcker och allt sådant.

Jag saatte mig på sätet mitt imot henne och sa
- var för gråter du ?

Bara för att få igång rollspelet gör jag ett inlägg <:

Jag lutade mig bakåt, andades tungt och tänkte på saker, allt möjligt. Men mest om.. Jag vet faktiskt inte. Det bara var som det var. Jag hoppades Pojken tänkt klart, för han hade inte rört en fena sedan frågan.

Alec satt fortfarande ensam i sin cupe Och kände sig extremt ensam.
- Undrar varför ingen vill sitta här? Tänkte han för sig själv.

Tyvär jag vill inte vara med.

Mamma tittar vänligt på flickan som frågat och säger:
"Du ska bara gå rakt igenom väggen här så kommer du till perrongen"
Jag nickar mot flickan.
"Vi kan gå tillsammans" säger jag och ler.
Kanske har jag fått min första kompis.

Men Borde inte den här vara på Quidditchplanen???