Rollspel med egna karaktärer

"självklart, därför kan det vara riktigt skönt att vara här ibland även om jag saknar mitt hemland" sa jag och log mot henne "de är mycket användbara och nej jag ser dem inte men jag vet att folk brukar ha dem i stövlarna, armarna, innefickan och i bälten" sa jag och log lätt "men grejen är att folk lättare ser när man drar dolkar" sa jag och kastade iväg några kaststjärnor och Roxanne såg förvånat på dem och Lanc skall till lite skrämt "förlåt gubben" sa jag och klappade honom och log mot dem båda "se ingen märker att man har dem i handen" sa jag och log sedan mot henne när hon kommenterade min fars arbetsrum "jag har också undrat det. Han är väldigt stolt över sin samling men jag tycker den är lite skrämmande" sa jag och ryste till och vi lämnade rummet och jag gick igenom vardagsrummet och log lite och gick sedan ut i trädgården som var en rosenträdgård med en grusmatta med en steggång och jag slog mig ner i ett runt lusthus med ett lågt bod och kuddar att sitta på och jag slo mig ner och Sebastian kom med tee och kakor och jag log mot henne
"det är bara att ta för sig" sa jag och hällde upp lite grönt tee

Jaglog glatt mot henne efter hon hade kastat och lugnade Lanc.
- Jo, det har du rätt i men för mig funkar de alldeles utmärkt.
Sen så har ja ju Lanc med, du ska vara glad att han inte flög på dig idag, sa jag och vi gick ut ur hennes fars arbetsrum och ut i trädgården.
Jag såg på det låga bordet och tänkte att fler konstiga saker på en dag hade jag aldrig vart med om.
Jag satte mig ovant ner vid det låga bordet och tog emot te koppen.
- Tack, sa jag leende och tog en kaka.
- Saknar du Japan mycket?, sa jag undrande till henne.

Jag log och nickade lätt
"ja men jag antar att det beror på vad man är uppvuxen med och det är jag verkligen, jag blev riktigt orolig när jag såg honom, jag visste inte vad han var för något och jag visste inte hur jag skulle hantera honom" erkände jag och tog en kaka och tog en klunk av teet och funderade lite
"ibland, en del av mig kommer alltid finnas i Japan men jag gillar England med även om det är en stor kontrast till varandra" sa jag leende
"CARA" jag hörde min mors röst
"här mor" ropade jag från trädgården och hon kom ut och man kunde se att hon var min mor, hon hade samma stora bruna ögon som jag och samma kropsform men istället för blont hår hade hon brunt långtnhår och hon såg undrande på oss och jag log "mor det här är Roxanne-san" sa jag och log mot min nya vän "Roxanne det här är min mor Yuuki-san" sa jag och min mor log
"trevligt att träffas" sa hon och räckte fram handen

Jag nickade och log och ställde mig upp när hennes mor kom in.
Jag tog hennes hand och besvadrade leendet.
- Trevligt att träffa dig med, ni har ett mycket vackert hus, sa jag leende.
Lanc började morra och ställde sig i försvarsällning, jag böjde mig ner och höll i honom.
- Ni får ursäkta honom, Lanc gör så när han möter främlingar, ni förstår säkert varför, sa jag leende och lugnade ner honom.
- Om han för nosa på dej, så känner han igen din lukt?, sa jag frågande till Caras mor.

Min mor log
"tack så mycket" sa hon och bugade lätt log henne "det var mycket vänligt Roxanna-san" sa hon och såg sedan på hunden och log "självklart" sa hon och sträckte fram handen och Lanc nosade lätt på henne och viftade sen på svansen
"Hållå?" hörde jag en röst från huset
"pappa är hemma" sa jag glatt och log stort
"här ute" ropade min mor och snart hörde jag steg på plattorna och min far kom fram till oss och jag log mot honom och även jag och han var lika, jag hade fått hans hår och han precis som jag eller jag som han hade låtit det växa ner till midjan och han hade ett par varma gråa ögon och han var lång och ståtlig och han och min mor var det finaste paret jag visste trotts sina olikheter
"hejsan" sa han och kysste min mor och rufsade om mitt hår och vände sig sedan mot Roxanne
"det här är Roxanne-san" sa jag leende och log sedan "och det här är min far, Jezebel-san" sa jag och log mot Roxanne och min far hälsade med ett svagt leende
"stannar du på middag?" frågade min far vänligt

- Trevligt att träffas, sa jag leende till Caras far och hörde sedan Lanc morra, jag log ursäktande mot hennes far och lugnade Lanc.
- Skulle Lanc kunna få nosa på dig så att han vet att du är en vän?, sa jag vänligt till hennes far och log sedan.
- Jag stannar gärna på middag jag skulle bara behöva få kontakta mina föräldrar så de vet var jag är, sa jag vänligt och log.

( Varför avslutas du namnen med - san? )

(i Japan så är det en artighets grej man avslutar namnen med olika saker o san är antingen jämnlike lr en person med högre status än dig själv :p)

Min far log och sträckte fram handen och Lanc nosade på honom och var sen nöjd och min far klappade honom på huvudet
"då säger vi det. Jag går till köket" sa min far och log "vad vill ni ha?"
"suchi" sa jag och log stort
"tänk att jag anade det. Jag vet inte vad din vän anser om det dock, men om hon inte gillar det kan alferna säkert fixa något annat" sa min far lätt och började sedan gå mot huset min mor bugade lätt mot oss och jag besvarade bugningen och vände mig sen mot Roxanne
"du kan få låna Ryuk igen" sa jag och busvisladd och en svart skugga kom flygande och landade på min arm och jag klappade honom och lossade pennan och pergamentet som han hade med sig "här har du" sa jag och log mot Roxanne

( Aha , jag är jämlike med dina föräldrar, coolt )

- Har aldrig smakat suchi så det blir den första, sa jag vänligt.
Hennes mor bugade mot oss och jag viste inte vad jag skulle göra så jag stod bara och log mot henne.
- Varför bugar ni hela tiden?, sa jag undrande till Caranär vi åter blev ensamma.
Jag tog emot pergamentet och pennan och skrev att jag stannade över på middag gav pergamentet till Cara som knöt fast det och falken flög iväg.
Vi började sedan gå mot köket.

(haha ja jag är artig lr så kan jag erkänna att jag inte kmr ihåg alla titlar och var för la att leta upp dem via telen xD)

"suchi är jätte gott, det är typ det godaste jag vet" sa jag leende och lo sen "det är så vi gör i Japan för att visa ömsesidig vördnad och respekt o ju djupare du bugar desto mer respekt ger du den andra. Så möter man någon med högre ställning än sig själv bugar man djupare än vad den gör mot dig" förklarade jag och var inte alls van vid att folk inte gjorde så här. Jag tog imot brevet och skickade iväg Ryuk och började gå tillbaka mot huset och in i matsalen som var en blandning av en japansk o engelsk, de var japanskt inrätt men hade ett engelsktbord eftersom mi far föredrog det framför att sitta på golvet, vi satte oss vid bordet och alferna kom snart med maten och Roxanne såg lite förvånat på pinnarna
"Sebastian, kan du ge Roxanne-san kniv och gaffel" sa jag vänligt och han bugade och hämtade vanliga bestik och jag log mot henne och började sedan äta med min pinnar
"så hur träffades ni?" frågade min far vänligt

( Hahaha XD )

- Hoppas inte dina föräldrar tycker jag är oartig bara.
Jag bugar inte för folk i vår släckt anses det att man ger sig och är besegrad, sa jag förklarande och satte mig i köket.
- Tack Sebastian, sa jag vänligt och tog emot bestiken av honom och log tacksamt mot Cara för att hon förstod.
- Vi träffades i skogen jag skulle gå ut med Lanc och släppte honom lös.
Han fick vittring på något och det var Cara, som tur var hann jag fram innan det hann hända något.
Jag är inte van med människor i närheten, så det var därför jag släppte lös honom, sa jag förklarande så att de inte skulle tro att jag gjorde det med flit.