Kimberly Potter

Bra!
Mer!!!

SUPER!!

Så sjukt bra! ♥

Super duper bra!!!

Mer!

Herpderp it's awesome!:3 mer tack så snarast du kan?:3

Taaaack! Tyvärr så är det näst sista kapitlet nu..

Kapitel 11 (sista delen)
Det hade endast varit en kort tillfällighet att Sirius hade hållit om henne, inte för att hon klagade. Hans överkropp hade ju varit...snygg. De satt nu i biblioteket, eller rättare sagt hon och Remus. Kim var ju tvungen att gå på alla lektioner tills hon skulle komma tillbaka till framtiden igen. Inte för att hon visste när eller hur det heller.
”Hittar du det?”frågade Remus, han kikade fram över högen med böcker mellan dem.
”Ingenting.”suckade Kim till svar, de hade letat i över en timme efter hur man hittar botemedlet till ett riktigt kraftigt enhörningsbett. Men de kunde inte hitta det någonstans.
”Går det bra?”frågade en mjuk röst bakom henne som fick henne att hoppa till. Hon blev väldigt förvånad över att se Sirius ensam och inte med James. ”Quiddich.” var det enda han behövde säga innan han slog sig ner bredvid Kim och öppnade en bok som låg i hennes säkert tre meter höga...okej kanske inte tre meter men åtminstone en halv meter hög med böcker.
”Nej inte alls.”muttrade Remus surt och slog ihop den femtonde boken och lade den på en annan hög. ”Jag ger upp, jag tänker strunta i den här fåniga läxan.”
Sirius och Kim stirrade på honom.
”Seriöst? Att DU tänker strunta i en läxa? Visst säkert.”sade Sirius och flinade brett mot Kim som flinade lika brett tillbaka. Remus gjorde en grimas mot honom.
”Tänk för att jag tänker det.”sade han och lade händerna i kors över bröstet. Just då kom en flicka från Hufflepuff fram, Remus blev direkt röd om öronen och dök ner i en bok. Hon fnittrade och vände sig sedan mot Sirius.
”Jag har svaret till den frågan.”berättade hon och förklarade sedan ordagrant svaret. Då hon hade gått vågade äntligen Remus titta upp.
”Osis Månis, du har visst gjort läxan i alla fall.”

Senare samma dag, det kändes mer som ett år för Kim, så gick alla fem ner till stora salen. Dumbledore hade svamlat något om någon överraskning vilket betydde att alla elever skulle samlas. Kim kunde 'knappt bärga sig' eller egentligen så längtade hon mer efter den varma sängen som väntade på henne uppe i sovsalen.
Hon och Sirius hade kommit närmare varandra, Kim hade även fixat en dejt med Hufflepuff eleven och Remus vilket hon var mycket stolt över. Remus var däremot mycket nervös och vägrade att säga ett ord till Kim, fast hon visste att han var överförtjust över vad hon hade gjort.
”Kära elever, och lärare, vi ska idag samlar här för att...”babblade Dumbledore.
”Ska någon gifta sig eller?”viskade Sirius i hennes öra, det fick henne att nästan gapskratta, men lyckades ändå återupprätthålla sig och inte skratta.
Kim hörde inte alls på vad han sade, hon kände sig en aning yr. Som om hon var på väg att vakna från en mycket lång dvala. Som om någon ropade på henne långt bortifrån med en skrämd och orolig röst. Hon lade handen för pannan, men den var inte het så hon hade definitivt inte feber. Sirius gäspade bredvid henne, James hade ögonen för Lily en bit ifrån dem. Remus hade sina ögon fästa mot Hufflepuff bordet och Slingervans bet på sina naglar.
Plötsligt kände sig Kim rolig, som om alla skulle skratta åt henne. Vad är det som händer, tänkte hon förvirrat och tittade sig omkring. Allas blickar var fästa på Dumbledore i där framme i salen. Plötsligt visste hon vad det var som gjorde henne så nervös, Sirius hand låg ovanpå hennes på bänken som de satt.
Fast det hjälpte inte, hon kände sig fortfarande snurrig. Som om hon drogs in i sig själv. Orden som sades gick in genom ena örat och ut i andra. Plötsligt såg hon ingenting heller, allting blev svart och hon kände hur hon var tvungen att luta sig mot Sirius för att hålla sig vaken. Annars skulle hon dras in i mörkret.
Bilder började spelas upp framför henne, minnen. Sirius och hon som stred...Lily som log mot henne och berättade om överraskningen...Lupin som kramade om henne... Voldemorts röda ilskna ögon...Ron, Hermione, Harry, Sirius och resten i hennes hjärta...Sirius som lade armarna om henne och kysste henne ömt...
Kim föll ihop på marken, men innan hon föll hörde hon en svag orolig röst: ”Jag älskar dig!”

BRA!

super bra! mera!

Jättebra!