ett år på Hogwarts

''Hej Danielle, ska du inte vara med och spela? Vi spelar ''Finns i sjön'', sa Hannah Abbott glatt när Danielle kom in i sovsalen, i vandring mot sin stora himmelsäng.
''Nej tack, mår inge bra.. jag ska nog ta och sova nu. Men fortsätt spela ni, mig stör ni inte''.
''Okej. Du får krya på dig!'''.
''Tack'', sa Danielle och kastade sig ner på sängen.

Jag suckade...
-"Jack har varit otrogen med en annan tjej.." sa jag och brast i gråt.
Sally satte sig bredvid mig och jag snyftade.

Danielle kunde verkligen inte somna, hur mycket hon än försökte. Hon vände och vred på sig och hostade för att försöka bli av med smärtan i hennes hals, men inget hjälpte.. tillslut satte hon sig upp i sängen och tittade ner på Susan och Hannah som tycktes ha mycket roligare än vad hon själv hade..

Jag såg på Mira och James och log lite. Ja man ska ju alltid börja prata på nått sätt
- är du på väg till Ron? Frågade jag och blinkade med ena ögat mot Mira som nickade
- då har du nog tur, jag såg Granger o Finigan hålla hand förut. Sa jag och log lite mot Mira som nickade. Jag satte mig på golvet
- jag kanske borde prata med Draco. Tror du han vill prata med mig? Jag såg på Mira

- Jag tror inte, jag vet. Sa jag och log.
- Jag bad han ge dig tid att samla dig, han var rädd, eller nej är rädd för att förlora dig ännu mer så han kommer nog blev helt överlycklig om du pratar med han.
Jag log mot Cara som såg osäker ut.

Jag tänkte på vad Mira sa, jag ville gå till Draco men jag är rädd att han ska såra mig igen. Jag klarar inte av det. Men jag klarar inte av att vara osams med honom. Jag reste mig ok nickade
- jag måste prata med honom. Sa jag och började gå ner mot källaren. Jag mötte Draco i entréhallen. Jag såg på honom och han på mig. Jag slängde mig runt halsen på honom och började gråta
- gör aldrig om det där! Sa jag och såg på honom, han nickade osäkert
- vi måste prata. Sa jag och vi gick ut på området

Jag såg Cara försvinna ner mot källaren.
Jag satt kvar och tittade på James.
- Jo, hej. Sa jag och log lite.

- Hej. flinade han tillbaks. Så vem är du som så passande snubblar över mig? frågade han muntert.

Draco hade vandrat runt hela kvällen. Han stannade när han såg Cara gå mot honom. Tänkte hon skälla på honom? Istället så slängde hon sig runt halsen på honom, han log. Det kändes så bra och få hålla henne igen.
- gör aldrig om det där! Sa hon och han nickade. Hon ville prata o de gick ut. De började gå runt slottet
- förlåt Cara för allt. Jag menade de inte. Jag blev bara r
Så...ja jag vet inte. Draco såg på Cara
- jag vet. Men jag skulle aldrig bedra dig! James och jag är bara vänner. Sa Cara till honom
- jag vet. Men jag visste inte vad jag skulle tro. Sa Draco och slog ner blicken
- du behöver inte tro nått. James och jag förstår varandra eftersom vi båda förlorat folk vi älskar. Och James är snäll om man lät känna honom, han är bara lite speciel. Sa Cara och Draco nickade
- kan du förlåta mig? Frågade Draco och såg oroligt på Cara
- ja de kan jag. Svarade hon och kysste honom. Draco kände sig hel igen. Det här hade varit de två värsta dagarna i hans liv. Cara tog hans hand och de gick ner till elevhemmet, de gick och la sig i Caras säng. Cara la sig framför Draco o han la handen runt henne. Hon somnade och han såg på sin ängel och log. Han var glad att allt ordnade sig och snart sov han me

Jag och Draco gick ut och pratade. Jag talade om för honom hur jag kände, att de inte var något mellan James o mig och tillslut blev vi sams. Jag kände mig hel igen. Jag vill aldrig vara ifrån Draco igen, var de sista jag tänkte innan jag somna.

Jag vaknade av att Draco kysste mig och jag log.
- godmorgon. Mumlade jag och slöt åter ögonen.
- godmorgon min ängel. Sa Draco och puttade ut mig ur sängen. Jag såg surt på honom, men jag är glad att allt är som vanligt. Vi tog på oss och gick upp till frukosten. Jag blev irriterade när folk glodde. De var somförstagångenvi blev tillsammans. Har folk inget bättre för sig? Jag började äta medans jag såg glatt på Draco