Rollspel med egna karaktärer

"ja men jag skulle ju få en nål" sa jag och senpi MvGonagall kom fram till oss
"hur fick du fram et träd?" frågade hon undrande
"jag vet inte senpi, jag tyckte synd om tändstickan så ja då blev det ett träd" sa jag förvirrat
"du blandade in lite mycket känslor! Men det blev ett fint träd så du får tio poäng till Slytherin" sa hon och försvann
"det är ju synd om bänken med" sa jag leende

Jag såg efter professorn och flinade åt Cara.
- Jo, det är synd om bänken men det är värre för tändstickan, den andvänds och slängs nästan med en gång. Bänker får ju uppleva vår trevliga skola, sa jag skämtsamt mot henne och det ringde ut.

"hade du velat bli en bänk!" sa jag allvarligt "och tänk på hur många djur som blir hemlösa på grund av att man gör bänkar och annat" sa jag allvarligt och vi passerade några elever i korridoren som stirrade på mig men sa inget
"kom nu ska vi få ha försvar mot svartkonst" sa jag glatt och gick mot lektionssalen

- Nej, jag vill inte va en bänk, men jag tycker att det vore trevligare än att vara en tändsticka, sa jag lätt och vi satte oss utanför lektionsalen.

"det är väll klart, men det är ändå inte rättvist mot dem" sa jag bestämt och Pansy såg på oss och skrattade
"du pratar om vad som är rättvist för ett träd" sa hon spydigt
"ja det gör jag! Har du problem med det?" frågade jag kallt
"Jag har inga problem men du verkar ha" sa hon
"nej jag har inga problem alls men jag gillar inte din ton" sa jag vänligt
"och vad ska du göra åt det?" frågade hon och log kaxigt och jag kastade iväg en kaststjärna som passerade nån centimeter bredvid hennes huvud
"nästa sitter mellan ögonen" sa jag vänligt och dörren öppnades och jag tog loss kaststjärnan från väggen när jag gick förbi och in i klassrummet och satte mig vid en bänk. Pansy stod skrämt kvar där ute och jag log elakt

Jag flinade åt Pansy och gick in i klassrummet och satte mig vid Cara.
- Det där gjorde du bra, sa jag filnande till henne och jag såg mig om och såg att alla Slytherinnare var där och Hufflarna med. Professorn kom in och såg sig om.
Han hade turban på huvudet och luktade en aningen vitlök.
- Mitt namn är professor Quriller, sa han stammande och såg ut över klassrummet.

Jag log
"det kändes bra och ajgfick ju tyst på henne" sa jag till Roxanne-san och såg när klassen kom in Blaise-san pratade fortfarande inte med mig och jag såg ledsamt på honom. Draco-san log snabbt mot mig när han gick förbi och satte sig bredvid Blaise-san. Jag såg undrande på senpi Qurieller, han såg inte ut som nån bra lärare
"idag ska vi prata om hemsökta platser" stammade han fram och jag såg hoppfullt på honom men tröttnade snart när han bara malde på. Jag vägde huvudet i händerna och försökte att inte somna

Professorn malde på om nå hemsökta platser eller nått. Det hade säkert vart spänande om han inte hade stammat så, och jag tappade strax koncentationen. Jag satt och målade mitt namn på japanska, visserligen med blyerts men det gick enklare.

Jag såg på Roxanne-san som skrev sitt namn och log. Jag tog fram ett bi pergament och började skriva ett brev til Kaname men det gick inte så bra. Jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag ville berätta allt men ändå inte, för då hade jag inget mer och skriva. Jag ville veta varför han inte skrivit men inte anklaga honom. Jag ville berätta hur mycket jag saknade honom och veta om han saknade mig. Men vad jag än skrev blev det inte bra och jag rev tillslut sönder hela pergamentet och gav upp

Cara skrev nått men rev sedan sönder det.
Jag såg frågande på henne, men började sedan rita en drake, jag fick sudda ett par gånger men den blev riktigt snygg. Jag tog upp färgpennerur vaskan och började måla draken, den fisk gröna fjäll och havsblå ögon.