Life - Lupple & Medi PRS

Han nickade tankfullt och log mjukt.
"Det låter som en bra förklaring." Han lade huvudet på sned.
"Jag hoppas att din vinge kommer bli bättre."
Han log och åt vidare av maten.

Ek nickade leendes. "Åh ja, det är ju väktarens salva. "Viskade hon glatt.

"En av dem ja." Olivia flinade och åt.
"Jag hoppas frukt är en okej middag Ek. Mormor skrev ni äter inget hellre än frukt och bär."

Ek nickade med ett stort leende. "Åh det är en underbar middag. Jag är nöjd." Log hon och nickade. "Och hon hade så rätt." Log hon ärligt och drog med handen igenom håret och tog några tuggor till.

"Det är en översättning. " Hnlog och Kíh tog sin disk och log.
"Jag ska nog gå. Men jag återkommer. Säg att jag kommer till Gabriel. Jag har annat att göra"

"Ha en säker färd."Log Ek och vinkade åt honom innan hon kröp ihop på kudden, liggandes och rättade till näsduken.

Olivia såg på henne och plockade undan allt innan hon låste dörren och såg på Ek. Hon gick till kontoret och satte sig för att skriva och hummade för sig själv.

När det började skymma för kvällen och alla möten var slut, det kändes som han ålagts en hel del mer ansvar. Han svalde och sprang som varg till Olivias hus och rafsade på dörren. Han ville inte direkt berätta om det, inte ännu. Han hade ju lovat att inte inblanda henne i sina angelägenheter, men han ville vara nära henne.

Hon hörde kraffsandet och gick till ytterdörren. Log och sjönk på knä.
"Hej." Hon lade armarna om honom och kramade honom."
"Jag har saknat dig." Viskade hon tyst och log.

Dörren öppnades och han pressade sig genast mot henne och la en tass över hennes rygg, försiktigt. För att omfamna henne också. Han såg på henne med sorgsen blick men tog sig loss från hennes grepp och gick in i huset och satte sig ned, väntade på att veta vart hon skulle gå, han tänkte följa efter.