Sjunde året, det värsta, bästa året

Naw, ett nytt kapitel till er från mig! ♥


Kapitel 46


Hogwarts hade egentligen inte förändrats något efter att Ida senast lämnade det, men ändå var allt annorlunda. Gryffindors uppehållsrum var inte detsamma, inte utan hennes bästa vänner som skulle suttit vid soffgruppen framför brasan och pluggat och pratat och skrattat. Nu fanns varken Ron, Harry eller Hermione. Det var absolut inget fel på sällskapet hon fick av Ginny, Dean, Neville och Seamus. Men de var trots allt inte hennes bästa vänner.
”Ida!” sade Dean och knäppte med sina långa fingrar framför ansiktet på henne. Ida ryktes snabbt ur från hennes tankar och fokuserade blicken på Dean.
”Vad?” frågade hon och lyfte frågandes på ögonbrynen.
”Seamus frågade dig en sak om du-vet-vem.”
Ida riktade nu istället blicken mot Seamus som harklade sig lite.
”Jo, vi diskuterade ju om hur vi alla reagerade när vi fick reda på att han var tillbaka.” sade Seamus. ”Så hur var din reaktion.”
”Ja, jag blev ju både chockad och framförallt… rädd.” sade Ida och rös av bara tanken på Lord Voldemort. ”Det finns väl inte så många andra sätt att reagera på tror jag.”
De andra höll med och bytte genast ämne för att komma på lättare tankar. Ida sneglade på klockan. Hon hade fått ett meddelande av Dumbledore nästan så fort hon kommit till skolan tidigare samma dag. Det hade stått att hon skulle komma till hans kontor klockan åtta. Klockan var tjugo minuter i åtta.
”Jag skulle träffa professor Dumbledore vid åtta så jag går nu.” sade Ida och vinkade hejdå till sina vänner innan hon begav sig mot Dumbledores kontor.
Stenfiguren var redan öppen för henne när hon kom fram så det var bara för henne att börja klättra upp för trapporna. Väl uppe knackade hon lätt på dörren till rektorns kontor.
”Kom in miss Crawett.” hörde hon Dumbledores röst från andra sidan dörren och Ida öppnade dörren försiktigt.
”Godkväll professorn.” hälsade hon. Albus Dumbledore satt bakom sitt skrivbord med sitt midjelånga, silverfärgade skägg och halvmåneformade glasögon.
”Godkväll miss Crawett.” hälsade han tillbaka. ”Du är säkert nyfiken på varför jag har kallat hit dig ikväll.” Dumbledore visade med en handrörelse att Ida kunde sätta sig i stolen framför skrivbordet. Ida satte sig samtidigt som hon nickade.
”Det är ganska enkelt egentligen. Vid Hermione Grangers frånvaro, som vi båda har vetskap om varför, har vi ingen kvinnlig försteprefekt. Och jag har valt dig som hennes ersättare. Som du vet delar du försteprefektansvaret med Anthony Goldstein.”
Tystnaden lade sig mellan dem och Ida förstod att det var hennes tur att säga något. Fast hon visste inte riktigt vad hon skulle säga.
”Men jag är ju inte ens en prefekt! Varför…?” började hon men Dumbledore avbröt henne.
”Du vet varför.” sade han. ”Du är bäst lämpad för uppgiften och det är antagligen bara du som kan få Slytherin att sluta fred med de övriga elevhemmen. Detta är en väldigt viktig uppgift som jag hoppas att du kommer lyckas med. Dessutom kommer jag göra dig till huvudansvarig för duellklubbem som vi kommer öppna igen.”
”Och professorn har alltså fullt förtroende om att jag kommer klara av allt det här?” frågade Ida.
”Jag tror inte, jag vet.” sade rektorn och blinkade finurligt mot henne.

Som ny försteprefekt gav det Ida en hel del nya förmåner. Till exempel hade hon officiellt tillgång till prefekternas badrum, tillåtelse att gå ut efter utegångsförbudet och ett eget litet uppehållsrum i Gryffindoranda. Hermione hade nämnt allt detta flyktigt till Ida tidigare av läsåret. Hermione hade inte varit intresserad av ett eget uppehållsrum, och inräknad egen sovsal, då hon inte tyckte om tanken på att sova själv. De få gångerna hon faktiskt använt det hade hon varit tillsammans med Ron…
Ida styrde genast tankarna åt annat håll då hon under inga omständigheter ville tänka på sina vänner på det sättet!
Det var morgonen därpå. Ida satt nere vid frukosten och skulle strax ha terminens första lektion i trolldryckskonst. Stämningen i Stora Salen var tryckt och nervös. Alla pratade fortfarande om Lord Voldemorts återkomst och det skulle nog alla fortsätta göra i ytterligare några veckor framåt.
Ett par händer lade sig plötsligt på hennes axlar och hon hoppade förskrämt till. Ida vände sig snabbt om och såg att det var Draco.
”Du skrämde mig!” sade hon och log lite mot honom.
”Det var absolut min mening.” sade Draco sarkastiskt och kysste henne. ”Ska vi gå till trolldryckslektionen?” Ida nickade.
”Vi ses på örtläran sen!” sade hon till sina vänner och gick jämsides ut ur Stora Salen med Draco.
”Men vad är då detta som mitt öga skådar?” sade Draco plötsligt. ”Har du helt från ingenstans blivit försteprefekt?”
”Ser så ut, eller hur?” svarade hon. ”Det var bland annat det Dumbledore ville prata med mig om igår. Sen gjorde han mig även till huvudansvarig för duellklubben och jag ska få Slytherin att sluta fred med resten av elevhemmen.”
”Lycka till med det…” fnös Draco och Ida gav honom en hård stöt i sidan med sin armbåge.
”Du och jag är ju vänner, så det börjar ju bra!” sade hon.
”Jag skulle nog betrakta oss som mer än vänner, babe.” viskade Draco som stannade och drog Ida tätt intill sig.
”Usch, kalla mig aldrig babe igen.” sade Ida och rynkade på näsan.
Draco skrattade lite bara och kysste henne. Men Ida avslutade den snabbt.
”Vi har faktiskt en lektion att gå till.” sade hon. ”Och jag tror inte hångel i korridoren är en tillräckligt bra orsak att komma för sent för.”
”Jag tycker det låter som en tillräckligt bra orsak…” mumlade Draco medan de snabbt gick ner för trapporna mot fängelsehålorna.
”Vilket plötsligt påminner mig om en sak.” sade han tvärt. ”Jag är skyldig Finnigan en rejäl förhäxning efter att lagt sina smutsiga händer på dig!”
”Hur ädelt det än är av dig, så låter det just nu som om jag tillhör dig och inte är tillsammans med dig.” sade Ida nästan förnärmat.
”Jag vet, men om det får dig att känna dig bättre kan jag ju tala om att jag tillhär dig. Vi tillhör varandra.” sade han sammetsmjukt.
Ida kände hur hon blev varm inombords. Även fast orden i sig skrek kliché, kunde hon inte låta bli att le mot Draco när de tillsammans klev in i klassrummet.

Mycket bra skrivet min vän!

Väldigt bra skrivet, gillade verkligen detta kapitlet!

Omg älskade kapitlet, speciellt efter att Draco kommit in :3 hoppas Ida utnyttjar sin egna sovsal hehe *pervo*
Du skriver helt fantastiskt som vanligt, blir bara mer och mer förälskad i den här berättelsen ♥

Haha, mina vänner är lite pervo av sig och det ha börjat smittas av sig på mig, så jag typ fick nån millisekunds fangirling-moment då jag läste att de få gångerna Hermione använt sin egna sovsal så ha Ron varit med... Heh... heh.......... xD

Två fantastiska kapitel! ♥

Jag bjuder er på ett lite kortare kapitel idag och inte så händelserikt, och antagligen inte så jättebra då det blev skapat under mina egna känslostormar eftersom en av mina fåglar dog igår och jag mår inte alls bra och därför använder jag skrivandet som terapi.

Tack för mig, nu ska jag gråta och börja skriva på nästa kapitel medan ni läser detta. Kram och tack för att ni finns och lämnar fina kommentarer trots att alla kapitel inte alltid är bra! Kärlek till er ♥



Kapitel 47


Idas nya, privata uppehållsrum påminde om gryffindors uppehållsrum. Rummet innehöll en likadan soffgrupp som det större uppehållsrummet framför en likadan eldstad. Men detta rummet innehöll ett vackert ekskrivbord och en hel vägg fylldes upp av en enorm bokhylla.
”Usch, lite väl Gryffindor för min smak.” sade Draco och rynkade på näsan.
”Det var ju aldrig något fel på mitt rum hemma hos mig!” sade Ida och himlade med ögonen. ”Och vad trodde du egentligen, Malfoy? Att det skulle vara en dekor av grönt och silver i Gryffindors försteprefekts uppehållsrum?”
”Så vi är tillbaka på efternamn igen, Crawett? Jag gillar det.” sade han och blinkade flörtigt till henne. ”Det är ju som i början av vårt förhållande.”
Ida bara skakade på huvudet och gick vidare mot sovrummet.
Sovrummet hade en stor himmelsäng, mycket större än den hon hade i sin vanliga sovsal. Rummet hade också en byrå och en liten läshörna med fåtölj och en betydligt mindre bokhylla än den i sällskapsrummet.
”Tror du att det är för tidigt för att gå och lägga sig än?” frågade Draco och lyfte på ena ögonbrynet.
”Pervo.” sade Ida och skrattade.
”Ursäkta? Det låter precis som om vi aldrig har haft sex.”
”Sluta.” sade Ida och försökte dölja att hennes ansikte fick en lätt röd nyans.
”För du är väl medveten om att vi har det va?”
”Ja, och jag tycker vi faktiskt kan göra våra läxor innan vi… hrm… gör något annat.”
Draco närmast skuttade tillbaka ut i uppehållsrummet och innan Ida ens hunnit komma ut från sovrummet var både hennes och hans böcker framtagna och uppslagna framför brasan.
”Nu kan vi studera en liten stund här så kan vi ägna oss åt andra saker senare i sovrummet.” sade Draco och log menande.

Lite senare samma kväll låg de i den stora sängen. Draco hade somnat medan Ida låg och bläddrade genom fotoalbumet hon gett honom i julklapp. Hon kunde knappt tro att det snart gått en hel månad sedan de var på balen! Men det har också gått en månad sedan Lord Voldemort hade återvänt. En månad sedan Sirius dött. En månad är en kort tid, men allt och inget hinner hända under den tiden.
En högljudd snarkning från Draco slet Ida iväg från hennes tankar och hon skrattade till lite istället. Nej, du snarkar aldrig Draco, tänkte hon sarkastiskt.

Ännu en vecka förflöt utan några vidare incidenter. Ida och Draco sov varannan dag i Idas egna sovsal och varannan dag i deras elevhems sovsalar. Ida ville inte lämna sina vänner bara för att hon hade en pojkvän nu för tiden. Men att sova i hennes gamla sovsal hade sina nackdelar, för att Lavender och Parvati slutade bokstavligt talat inte att fråga om Draco. Hon tyckte att det borde ha lagt sig eftersom de varit tillsammans officiellt i snart tre månader. Men bara tanken på att de firat jul tillsammans och sov tillsammans större delen av veckan var väl för mycket att försöka handskas med. Speciellt med tanke på deras skvallerberoende så behövde de veta allt.
En annan nackdel var att Hermione inte fanns i sovsalen längre. Det var det värsta med allt som rörde skolan. Ingen av hennes bästa vänner var inte bland henne. Och hon hade inte hört något från dem sen de reste. Bara tanken på hennes bästa vänner fick ögonen att tåras. Hon visste inte vart de var, vad de gjorde eller… Hon visste ingenting, och det gjorde henne så frustrerad och så orolig och…
”Ida, du gråter.” sade Draco och drog henne mot sig.
”Jag vet att du inte gillar att jag gråter.” hulkade hon. ” Men just nu kan jag inte hjälpa det, för jag vet inte vart mina vänner är eller vad de gör…”
”Är inte jag din vän?” frågade han och drog på munnen.
”Det är inte rätt tidpunkt att skoja nu!” sade hon hårt.
”Förlåt, jag ville bara…”
”Nej, lyssna på mig nu! Du fattar inte hur det känns! Du fattar inte hur det känns att vara helt jävla ovetande om vad ens vänner är och jag har inte hört från dem på flera veckor!”
”Ida, du skriker.” sade han bara lugnt. ”Är det något annat, för du kan omöjligt skrika på mig bara av anledningen för att dina vänner inte hört av sig. Och det har bara gått tre veckor sen de åkte.”
Ida upptäckte att hon börjat andas häftigt och drog genast några djupare andetag samtidigt som tårarna började rinna igen.
”Förlåt, förlåt…” viskade hon och tryckte sig närmare Draco igen. ”Jag är bara så rädd och orolig för deras skull.”
”Jag vet.” svarade han bara. ”Jag vet.”

Åh, så himla känslosamt! Jag skulle typ dö om jag var i Idas situation (heter Ida själv också, hehe) och mina tre bästa vänner var försvunna. Den här ff:en är så bra!
Jag gillar verkligen det här med Draco och Ida, känns så fint att de "trotsar" sina elevhem som hatar varandra och istället älskar varandra. ♥
Vill ha mer av denna superbraiga ff!

Det är verkligen en jättebra ff! Men det är så långt mellan uppdateringarna att jag inte har någon koll alls när du uppdaterar vad den handlar om men kommer fortsätta läsa ändå, du kanske skulle kunna summera den lite kort här?

Haha, jag ska ge en kort summering om vad som hänt hittills i Sjunde året, det värsta, bästa året :

- Ida Crawett är bästa vän med den gyllene trion

- I början av året inleder hon en "hemlig" relation med Draco Malfoy

- Ida och Draco gör slut under ett par veckors tid, men blir tillsammans igen efter ett gräl (det låter weird, men de inser medan de bråkar att de fortfarande vill ha varandra). Ida är smått hatad av Gryffindor ett mycket kort tag.

- Därefter var det en julbal som Ida gick på med Draco, de har sen… ehm… lite roligt efteråt.

- Ida och Draco ska fira jul hemma hos Ida, och när Ida skickar hem en uggla till hennes föräldrar i uggletornet så kommer Seamus upp dit också. Seamus, som har visat att han har känslor för Ida under hela hösten, kysser henne. Ida blir överrumplad och vet inte vad hon ska göra, men han avslutar snabbt kyssen. Ida berättar senare för Draco om vad som hänt, men han blir inte arg på henne.

- På juldagskvällen får Ida en uggla av Hermione som berättar att Sirius har dött (Harry var hos honom under julen) och när Ida kommer till Grimmaldiplan så får hon också reda på att Lord Voldemort återuppstått.

- Professor Dumbledore ber Ron, Harry och Hermione att åka och söka upp (2) horrokruxer, medan Ida får åka tillbaka till Hogwarts med Draco.

- Ida blir försteprefekt och huvudansvarig för duellklubben.

Efter det har det inte hänt så mycket mer utom att Ida saknar sina vänner som jag skrev i det senaste kapitlet



Och jag förstår att det är jobbigt att hänga med i handlingen då det är långt mellan uppdateringarna och den är lång! Och alla har ju inte lika bra kolla som jag (men jag är ju författaren också) ;D

Kram till er så blir det en uppdatering inom en snar framtid