En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Just nu är du inte min bror. Nu är du bara en kille som tror att du kan ta ifrån mig min flickvän.

Åh, vad hemskt och rörande och jag vet nt vad. Tänk vad kärlek kan göra! Men jag skulle ändå råda Al till att släppa Sarah, inser han nt att Sames älskar varandra? Trus me Al, du kmr hitta din rätta, vem kan liksom motstå dig?

Och för sjutton Sarah, bestäm dig!!! Nu är du bara en **** hycklare!! Fyyy!! 3:

På den stranden, i ljuset av månen och till ljudet av vågornas brus, tillbringar vi resten av natten.

Vad fint. Älskar det. Shippar still Scorrose, men det här går åxå utmärkt! Men då får MJ veta vad han är väl? Just good ♥

Älskade det här kapitlet förutom vissa händelser (xp), och det tror jg nt att jag var ensam om! So, plz write mer!!

Love ♥ xoxo

Kapitel 74
Rose
Släktens stora dag är här. Trots att bröllopet inte är här hemma så är det fortfarande otroligt stressigt. Pappa springer runt med halva ansiktet rakat, mamma skriker att den som inte äter frukost inom tio minuter blir utan och jag går runt i morgonrock och hårullar. Eftersom jag är en av tärnorna så måste vi vara där tidigare. Efter en timma av otrolig stress kommer vi äntligen iväg. Vi är trettio minuter försenade men alla är rakade, rena och finklädda. Inne i kråkboet är det lika stressigt som hemma.
- Rose! Äntligen, här är din klänning. Ron och Hugo, killarna håller till ute i garaget, säger Angelina och kör ut dem.
Till dagens ära har garaget blivit städat och renoverats till omklädningsrum medan tjejerna tar över kråkboet. Jag tar emot klänningen ifrån Fleur. Klänningen är axelbandslös och rak. Den är blå och har ett diamantsmycke under bysten. Så himla vacker och den passar oss alla. Mamma hjälper mig att dra dragkedjan. Jag tar ur mina hårrullar. Victorie har bestämt att vi tärnor ska ha utsläppt, vågigt hår och mittbena. Och ingen säger emot bruden.
- Vart är Victorie? frågar Roxanne och sprayar mitt hår med hårspray.
- Här är jag! säger hon och kommer ut ifrån vardagsrummet med Fleur och Fleurs mamma Apolline.
Alla i rummet tappar hakan när Victorie kommer ut. Hennes blonda hår är lockat och uppsatt i en otroligt fin uppsättning. För att ge det hela lite extra glamour så har hon ett diamntdiadem som föreställer blommor. Klänningen är vit och har ett hjärtformat, axelbandslös liv och hennes midja markeras av silvrigt broderier med diamantinslag. Kjolen är dramatisk och helt av tyll. Den är lång och bildar ett släp efter henne. Jag har aldrig sett en sådan vacker brud. Hennes villiegener lyser verkligen igenom i det här tillfället. Molly delar ut våra tärnbuketter som består av vita rosor medan Victories bukett består utav röda rosor som är beströdda med diamanter. Apolline öppnar en flaska champagne och häller upp i flera glas. Alla, till och med Lily, får varsitt glas.
- Endast idag. Det är trots allt en väldigt speciell dag, förmanar Ginny sin dotter.
Vi skålar och sveper innehållet. Dörren öppnas och Bill kommer in. Han är klädd i svart frack och det röda håret är bakåtslickat. Han blir tårögd så fort han får syn på sin dotter.
- Det är dags, säger han.
Jag kan se hur nervös Victorie blir och även jag känner hur jag får fjärilar i magen. Apolline, mamma, Audrey, Angelina, Fleur och Ginny ger alla Victorie varsin kram innan de snabbt försvinner ut ur huset. Vi tärnor ställer oss på rad. Dominique, som är brudtärna, går sist i ledet, framför Bill och Victorie. Vi hör musik och Lily, som går först, börjar gå. I den soliga trädgården har en vit matta lagts ut. Mattan är kantad av vita stolar, som alla är upptagna av en mängd finklädda människor. Två hundra gäster är bjudna till det här bröllopet. Vid mattans slut finns det ett ett vitt valv som är klätt med vita blommor. Under valvet står Teddy och väntar på sin brud. Vid hans sida står Harry och James. Alla tre är klädda i svart frack har en vit ros i bröstfickan. När vi 6 tärnor har kommit fram och ställt oss på vår sida av valvet gör Fleur och Bill entre. Alla gäster ställer sig upp. Trots att Fleur redan sett sin dotter börjar hon redan att gråta.Jag kan även se hur Teddy är tårögd. Hans bruna hår är precis som Bills bakåtslickat. Trots att Teddy är född metamorfmagus har han inte använt sina ”krafter” på flera år. Han trivs bäst i brunt hår och sitt normala utseende. Den självspelande harpan slutar att spela när Bill och Victorie står vid mattkanten. Bill kysser sin dotter på kinden och ställer sig sen bredvid sin fru. Victorie ställer sig intill Teddy. Det är en gammal trollkarl som ska fröetta vigseln.
- Vi har samlats här i dag för att förena detta par. På brudparets begäran så vill de börja med sina löften, säger trollkarlen och vänder sig till Teddy.
Teddy harklar sig nervöst och tar Victories hand.
- Vi har växt upp med varandra. Alltid varit vänner. Men en jul för sju år sedan, då hände någonting. Du gick ifrån att vara min bästa vän till att bli min nästan flickvän. Vi var däremot tvungna att säga hej då till varandra efter halv år av fram och tillbaka, då du var tvungen att åka tillbaka till skolan för att avsluta ditt sista år. Det fanns de som inte trodde att vårt förhållande skulle hålla på grund av avståndet. Men här står vi nu med en kärlek som är lika stark som i början av vårt förhållande. Och jag lovar dig att vår kärlek kommer att fortsätta vara lika stark under resten av våra liv. Det är ett löfte som jag ger dig idag och det löftet kommer jag aldrig att bryta, säger han.
Det finns inte ett enda torrt öga i rummet. Ner för Victories kind rinner det en tår.
- Jag kan inte förstå att jag äntligen står här. Öga mot öga med mannen som jag ska spendera resten av mitt liv med. Detta är och kommer alltid vara en av de bästa stunderna i mitt liv. För det är nu som jag vet att det spelar ingen roll hur framtiden ser ut. Inte nu när jag vet att jag kommer få spendera den med dig, dig som jag älskar mer än allt annat i världen. Du gav mig ett löfte. Jag kommer att hjälpa dig hålla det där löftet. Jag kommer att stå vid din sida oavsett hur stark motvinden är. För jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är mitt hjärta, säger Victorie.
Trollkarlen säger ett par ord igen och sen börjar harpan återigen att spela. Jag tittar över brudparet och bort mot James. Han visar mig sin profil. Jag följer hans blick ut mot gästerna. När jag får se vad han tittar på suckar jag. James blick är fast på Sarah, som sitter intill Albus. Min aning var rätt. James var i Frankrike.
- Slutligen, Edward Remus Lupin, tar du Victorie Apolline Weasley till din hustru?
- Ja.
- Victorie Apolline Weasley, tar du Edward Remus Lupin till din man?
- Ja.
- Då förklarar jag här med för man och hustru. Du kan nu kyssa bruden!
Teddy drar Victorie intill sig och kysser varandra. Alla gäster ställer sig upp och börjar applådera. Brudparet vänder sig mot gästerna och tillsammans går de ner för gången igen. När de går över mattan får de vita rosenblad kastade över sig. Jag suckar djupt. Bröllop är verkligen fantastiska. Jag tittar på James igen. Han tittar tillbaka på mig och ler ett snett leende innan han vänder bort blicken igen. Okej, bröllop kanske inte är så fantastiska för alla.

Sarah
Efter den vackra vigselceremonin går vi vidare mot ett stort vitt tält. I det här tältet finns det runda bord som är placerade på trägolvet. I taket hänger det stora kristaller, som ser ut att vara för tunga för tältets tak, men det är ett under vad magi kan åstadkomma. Men det finns mer i tältet. Det finns en bar där en man i svart väst och fluga torkar glas med en trasa. Servitörer i vit skjorta och svart fluga går runt med brickor fulla av glas. Vid tältets ingång står det en man, med liknande klädsel som bartendern. Han har en karta över bordsplaceringen i sin hand.
- Albus Potter och Sarah Greengrass, säger Albus till mannen.
Han tittar på sitt papper och berättar att vi ska sitta vid ett av de runda borden närmast huvudbordet. Med en arm runt min midja leder går vi in. Alla tittar på oss och pekar. Jag känner igen samma beteende ifrån min första dag på Hogwarts. Albus går ganska stelt med tanke på att hans brutna revben fortfarande gör ont.
- Är du okej? frågar jag.
- Jadå. Har jag sagt hur fin du är idag? frågar han.
Jag nickar. Jag känner mig faktiskt fin. Den mörkblåa klänningen sitter fantastiskt på mig och mitt mörka hår är enkelt utsläppt, vilket jag trivs bäst i, med ett par hårtester som är fästa bakom huvudet.
- Du är också fin, säger jag.
Albus ler. Det här känns obekvämt. Hans hand runt min midja känns inte lika naturlig som den gjorde förut. Våra samtal känns mer som kallprat men jag kunde inte säga nej när han frågade. Jag visste att James blev ledsen men jag kunde inte säga nej. Albus låg i en sjukhussäng efter att ha överlevt en olycka där en av hans närmsta vänner dog. Trots att jag är en otroligt dålig flickvän och trots att vi inte riktigt är tillsammans helt än, så kände jag mig tvungen att säga ja. Vi sätter oss ner vid bordet och får snart sällskap utav George och Angelina, Victories moster Gabrielle och hennes man Gaspard. Jag tittar mig över axeln och får syn på James som sitter vid ett bord på andra sidan av rummet. Intill sig har han en ung blond kvinna som måste vara Gabrielles dotter Adrienne. De pratar glatt med varandra. James möter min blick för en stund. Han vänder bort och lägger armen runt hennes stol. Jag biter ihop och vänder mig om igen. Gabrielle räcker fram sin hand över bordet.
- Jag är Victories moster Gabrielle. Trevligt att träffas, säger hon och jag ler när jag hör hennes franska brytning.
- Trevligt. Sarah. Jag är en... vän till familjen, säger jag och skakar hennes hand.
- Sarah är faktiskt ifrån Frankrike, säger Angelina.
Både Gabrielle och Gaspard spricker upp av lycka. Genast börjar de prata på om hur trevligt det är med någon annan som har samma modersmål. Jag svarar glatt på franska och plötsligt känns situationen mycket lättare. Någon slår i ett glas och alla vänder sig mot huvudbordet. Teddy och Victorie sitter under den blomsterklädd bågen. På Teddys högra sida sitter Harry och Ginny, som är det närmsta Teddy kommer föräldrar, och på Victories högra sida har hon Bill och Fleur. Teddy ställer sig upp.
- Min fru, jag kan inte förstå att jag äntligen får säga min fru, i alla fall, min fru och jag önskar er varmt välkomna och vi hoppas att det ska bli en trevlig fest. Jag förstår att ni måste vara hungriga, så varsågoda och låt det smaka, säger han och sätter sig sen ner.
Precis som på Hogwarts dyker maten upp ifrån ingenstans på våra tallrikar. Precis som på restaurangen i Frankrike fylls våra glas på hela tiden.
- Albus har berättat att du har varit i Frankrike sedan början av sommaren, hur var det? frågar George.
- Ja, hur var det i Frankrike? undrar Albus.
- Bara bra, säger jag. Jag fick träffa mina vänner och min mormor. Allting var perfekt, säger jag. Hur har det varit här?
George börjar genast prata om historier ifrån Weasley Vassa Varor. Vissa utav dem är riktigt galna och alla vid bordet skrattar högt. Någonstans mellan förrätten och huvudrätten så känner jag hur Albus lägger sin hand på mitt lår. Jag lyfter mitt glas och låtsas som ingenting. Hans hand börjar glida längre upp. Ingen annan vid bordet märker någonting och så försiktigt jag kan lägger jag min hand på hans och lyfter över den till hans ben. Jag börjar inse att det här börjar gå för långt. Vi kan inte hålla på såhär. Jag tittar bort mot James igen. Adrianne håller precis på att viska något i hans öra och James ler ett dumt leende. Ja, det här börjar gå för långt. Det måste få ett slut. Innan det blir ännu mer komplicerat. Återigen klingar någon i ett glas och den här gången är det Fleur som står upp. Hon har sitt glas i handen.
- Min älskade Victorie. Det känns som om det var igår som jag fick hålla dig för första gången. Det känns som om det var igår som du lärde dig att säga mamma. Du kommer alltid vara din pappas och min lilla flicka. Vi älskar dig så otroligt mycket och vi är så glada att du har hittat någon att älska och någon som älskar dig. För det är så det ska vara, man ska vara med den man älskar. Victorie, grattis vännen. Skål! säger Fleur och lyfter sitt glas.
Vi lyfter våra glas och vi dricker. Hennes ord gick rakt in i mig. Man ska vara med den man älskar. Jag tittar på Albus. Jag måste avsluta det här.

För att se kläder och frisyrer klicka här:

victories klänning


tärnornas klänning


victories frisyr


tärnornas frisyr


sarahs klänning


sarahs frisyr

Jag älskar det. ♥

Åh, vilket fint bröllop!!! Kul att du tog med bilder, de var jättefina! Rose är riktigt smart, att hon kan räkna ut allt alltså.

Stackars Albus, en flickvän som nt älskar honom/är kär i honom :'( men Sarah hat rätt, de kan nt fortsätta såhär... Hoppas bara Albus hittar nån och att han nt blir för förkrossad

Men som vanligt; JÄTTEBRA skrivet, jag är nog nt ensam om att älska det ♥

Nej, trådskaparen tog bort sin användare!?

Jag hittar inte ord för hur underbart du skriver! Detta är min absoluta favoritfanfiction!

Du har rätt Sarah, ni kan inte fortsätta så här. Albus förtjänar någon bättre än Sarah! Trine var perfekt för Albus.
Sames!
Nej Teddy! Du ska ha TURKOST hår.

Det var kul att du tog med bilder.


Du är en underbar författare!

Ps. Hon har inte tagit bort sin användare, det är bara en bugg

Kapitel 75
James
Bröllopet mellan Teddy och Victorie är det första av många. Inte för att några av mina andra kusiner har några respektive men i framtiden så kommer de. Jag är säker på att den här fracken kommer vara riktigt utsliten när det är Hugos tur. Jag sveper mitt femte glas champagne och tittar ut mot dansgolvet som är omringat av alla bord. Victorie och Teddy dansade sin första dans som gifta och alla snyftade glatt. Nu är dansgolvet upptaget av en massa andra par. Jag kan se mina föräldrar, mormor och morfar och flera ganska okända par.
- Ska vi inte dansa? frågar Adrianne och fingrar på min frack krage.
Jag synar rummet och får syn på morbror Charlie som sitter och pratar med någon av Teddys vänner.
- Han där borta, säger jag och pekar på Charlie. Han vill gärna dansa med dig.
Hon tittar på honom en stund och nickar sakta. Sen lämnar hon bordet och jag ger ifrån mig en lättad suck. Teddy kommer och sätter sig på stolen Adrianne nyss lämnat. Hans ögon lyser av lycka.
- Kom igen James. Dansa! Ha roligt, säger han.
Jag grimaserar.
- När tänker du berätta vart du har hållit hus? frågar Teddy.
Den frågan har jag fått höra ett antal gånger den senaste veckan. Både av kusiner och morbröder.
- Vad skulle du säga om jag sa att jag har varit i Frankrike? frågar jag lågt.
Han tittar länge på mig innan han verkar förstå. Teddy skrattar och slår till mig på armen.
- Jag visste att du inte skulle kunna hålla dig borta. Vad säger Al om det, jag menar de är väl tillsammans? frågar han.
Jag suckar.
- De tog en paus samma dag som Sarah fick höra om EQT och Albus säger ingenting om det eftersom han inte vet någonting, säger jag.
Teddy grimaserar och jag nickar instämmande. Nu kan jag se skymten av Sarah ute på dansgolvet. Hon dansar med Luis. Jag ler ett snett leende. Fred och Luis var de enda i min familj som inte träffat Sarah och de blev helt betagna av henne. Jag har för mig att Fred skyndade fram till Sarah när Albus lämnade bordet.
- Har du tänkt berätta för honom? frågar Teddy.
- Självklart men Sarah vill göra det, svarar jag och ställer mig upp. Ursäkta mig, jag ska avbryta en dans.
Jag tar mig emellan de dansande paren och knackar på Luis axel.
- Någonting emot om jag tar över? frågar jag.
- Självklart inte. Tack för dansen Sarah, säger Luis och ger henne en puss på kinden innan han går iväg.
Musiken ändras till en lugnare melodi och jag håller henne nära mig.
- Dina kusiner är väldigt trevliga, säger Sarah.
- Vi delar samma sorts smak, säger jag med ett leende.
Hon ler inte tillbaka.
- Varför dansar du inte med din bordsgranne? frågar Sarah spydigt.
Jag skrattar.
- Du kan inte mena allvar att du är svartsjuk? Behöver jag påminna dig om att det är du som är här med en annan dejt? frågar jag.
Sarah trycker ihop sina röda läppar och börjar sakta dra sig bort, så jag tar ett hårdare tag.
- Kommer du ihåg vad som hände förra gången vi dansade? undrar jag.
Hon rodnar. Självklart kommer hon ihåg.
- Det var en underbar natt, säger Sarah och suckar.
Jag nickar instämmande.
- Jag berättade för Teddy om oss, säger jag.
Hon tittar upp på mig med stora ögon.
- Vad sa han? frågar Sarah nervöst.
- Han var allt annat än förvånad. Jag börjar nästan tro att folk väntar sig att vi ska vara tillsammans. De måste tycka att vi passar, säger jag och låter mina ögon titta runt.
Jag kan se att flera av gästerna tittar på oss. En mer än de andra. Albus ögon följer vartenda steg vi tar. Han står vid utgången till tältet med en sammanbiten min och en knuten hand vid sidan. Jag sväljer och slutar att dansa.
- Han vet, säger jag och tittar bort mot honom.
Sarah tittar frågande på mig och följer sen min blick. Hon drar efter andan och tar ett steg ifrån mig. Albus skakar sorgset på huvudet och går iväg. Sarah tar sig igenom dansgolvet och går efter honom. Jag ställer mig vid de självspelande instrumenten och pekar på dem med min stav, som jag har dolt bakom fracken, och musiken blir lite högre. Allt för att ingen ska märka det som kommer hända utanför tältet. Det vore inte snäll mot Victorie och Teddy. Jag vill inte förstöra deras dag också.

Scorpius
Solen värmer oss. Vågorna svalkar oss. Jag ligger med armarna under huvudet och tittar upp på den blåa himlen. MJ ligger vid min sida och med sitt finger målar hon cirklar på min mage.
- Scorpius, var det din första gång? undrar hon.
Jag skakar på huvudet.
- Vem var din första? frågar MJ nyfiket och tittar på mig med sin haka på mitt bröst.
Jag inser att jag inte berättat om mitt tidigare kärleksliv och suckar.
- Det är komplicerat. Min första gång var med mitt ex, säger jag.
- Vad är det för konstigt med det? frågar hon och ler.
Jag tittar på henne.
- Hon var mitt ex när vi gjorde det, säger jag.
MJ flämtar förvånat och jag nickar. Komplicerat var rätt ord ja.
- Vill du berätta? frågar hon och sätter sig upp.
Jag häver mig upp på mina armbågar och tittar ut över havet. Historien spelar upp sig framför mig som om allting hände igår.
- Rose och jag hade nästan varit tillsammans i ett år. I början av skolåret så blev vi lite osams och när hon började göra ett skolarbete med en otroligt attraktiv kille, blev jag rädd. Tankar som att hon skulle göra slut började bildas. Vi var inte bästa vänner när vår ett års dag kom men jag tänkte att det var de perfekta tillfället att bli sams på. Jag köpte blommor och klädde mig fint. På vägen till henne så kom jag på henne när hon hånglade med en annan kille på en bänk. Samma kille som hon gjorde skolarbete med. Efter det så kunde jag inte vara i samma rum som henne, säger jag.
MJ plockar upp en hand med sand och filar den genom sin hand samtidigt som hon väntar på att jag ska fortsätta.
- Min bästa vän Albus är Rose kusin och han avskydde att vi inte kunde umgås alla tre som vi gjort förut, så när jag insett att jag inte längre hade några känslor för Rose, frågade jag ifall hon kunde hjälpa mig med mitt skolarbete. Jag låg verkligen efter och Rose är den smartaste eleven på skolan. Rose var tillsammans med Adrian, samma kille som hon varit otrogen med men jag bestämde mig för att inte tänka på det. Den andra gången som hon hjälpte mig hade hon på sig en parfym som jag gav henne när vi varit ihop. Jag följde henne till hennes rum. Utanför var det riktigt oväder och jag vet inte hur men plötsligt så kysstes vi. Sen gick vi in i ett klassrum för att fortsätta kyssas och sen hade vi gjort det, säger jag.
MJ vänder sig mot havet. Jag väntar på en reaktion. Hennes min är svårläst.
- Och här trodde jag att jag hade en komplicerad första gång, säger hon och tittar leende på mig.
Jag skrattar.
- Jag antar eftersom du berättade din, så får jag berätta min. Blir det bra? frågar MJ.
Jag nickar.
- Okej. Hm, hur ska jag börja? Jo, det för för två år sedan. Jag var femton och mådde väldigt dåligt eftersom pappa gått bort året innan. Jag skolkade och var väldigt otrevlig mot alla jag träffade. En natt så hade jag precis gjort sönder en staty när en poliskonstapel kommer. Han är ganska ung men förstår vad jag har gjort. För att slippa bli åtalad börjar jag klä av mig mina kläder och mitt försök lyckades. Vi gjorde det på motorhuven, säger hon och grimaserar.
Jag skrattar igen. Här sitter vi. Två personer med ett komplicerat kärleksliv bakom sig och ett stort öppet hav framför sig. Vad som helst kan hända i vår framtid.
- Vill du ha frukost? frågar jag och ställer mig upp.
MJ nickar och jag hjälper henne upp. Jag lägger mina händer på hennes kinder och kysser henne. Hon ler. Jag har på mig gråkvällens kläder, jag har sand på obekväma ställen och jag har haft sex på en offentlig plats. Trots det så har jag aldrig känt mig såhär lycklig. Hand i hand går vi mot min bungalow för att fixa frukost. Det tar tid eftersom jag hela tiden stannar och kysser henne om och om igen.
- Att sova på en strand är inte särskilt optimalt, erkänner MJ när vi kommer in i bungalowen och sandkorn ramlar ur hennes hår när hon skakar på det.
Jag skrattar instämmande och öppnar kylskåpet.
- Jag föredra att sova i en säng, säger jag.
- Vad mer föredrar du att göra i en säng? frågar MJ.
Jag vänder mig om och tappar nästan greppet om mjölkpaketet när jag får se att hon har tagit av sig alla kläder. Jag ställer tillbaka mjölkpaketet i kylskåpet och stänger dörren.
- Låt mig visa vägen till sovrummet, säger jag och börjar gå.
MJ följer leende efter mig. Med ett snett leende drar jag för draperiet mellan sovrummet och resten av bungalowen. Gud vad jag älskar Hawaii.

Jättebra! Fortsätt skriva!

Gud vad jag älskar din ff. Gud vad jag älskar storyn. Gud vad jag älskar karaktärerna. Gud vad jag älskar allt som har med din ff att göra.

Förutom; detta trassel med Salbus vs Sames, jag tror jag dör, vad hemskt det är, speciellt då du skriver så levande. Det känns som att jag är Sarah och då kan jag knappt leva med mig själv mm okok
But again; stackars lilla Albus, lider med honom :'( >< fast jg kan fortfarande nt förneka Sames, men de skulle absolut kunna skött det bättre, definitivt *irriterad*

Vad kallar man shippen between Scorp och MJ? Scormj? Nee, det blir fel... Iaf shippar jag dem hårt, trots Scorrose också skulle gå för sig...

Men hoppas det löser sig m Albus å Sames, vill nt spilla några tårar :'( ><

Hoppas du skriver mer snart ♥

Okej, jag ät halvt desperat nu. När kommer nästa kapitel?

Och, jo, AWESOME, ofc ^^

Kapitel 76
Albus
Det brast för mig. Att de bara kunde med. Inför ögonen på alla gäster. Vem som helst kunde ju se att de har någonting mellan sig. Jag skakar på huvudet och börjar gå runt på gården. Det är mörkt ute men jag kan se skillnaden mellan himlen och fältet.
- Albus! säger Sarah.
Hon går efter mig.
- Albus! säger hon igen.
Jag stannar och vänder mig om. Sarah stannar ett par meter ifrån mig.
- Jag borde ha lyssnat på vad alla andra sa. Att du och James passar bättre. Jag menar, till och med mina bästa vänner tycker att du passar med James! Så vad var vi? Ett försök till att komma närmare James? frågar jag.
- Det där är inte sant Albus! Jag gillar dig men det vi hade var inte bra längre, säger Sarah.
- Gillar? Jag trodde att du älskar mig, säger jag och hennes ord slår mig som en örfil.
Hon suckar.
- Det trodde jag med. Men nu vet jag att jag har inte älskat dig sedan du lämnade mig för quidditch första gången. Jag stannade kvar för jag vet hur bra vi hade det i början och jag hoppades att vi skulle hitta dit igen men det gjorde vi inte, säger Sarah.
Jag vänder mig om. Tittar på det stora fältet. Där ser jag henne. Trine står där. Blond och leende. Jag blinkar och sen är hon borta. Jag tittar åt ett annat håll. Peggy. Med kvast i handen och vinden i håret. En blink och även hon är borta. Jag drar fingrarna genom håret. Känner smärtan ifrån mina skador men struntar i det. En kvist bryts av och jag vänder mig om. Ett par steg bakom Sarah står James. Han håller upp händerna i en skyddande position.
- Hur kommer han in i det hela? frågar jag och tittar med avsky på min bror.
- Jag fick känslor för James på alla hjärtans dag. Han fanns där när du inte fanns där. De där känslorna har sedan satt mig i situationer som du inte behöver veta om. Men det var inte förrän när han överraskande mig genom att följa med till Frankrike och erkände att han var kär i mig som jag släppte lös mina känslor, säger hon.
- Har ni haft sex? frågar jag.
Jag vet inte varför jag frågar. Det bara slinker ur mig.
- Al, börjar James men jag håller upp en hand och tystnar honom.
Då ser jag dem båda två. De står intill James. Kysser hans kinder. och stryker honom över bröstkorgen. Viskar i hans öra och tittar skrattretande på mig. De har också valt honom. Jag börjar skrika. Jag skriker tills min röst knappt orkar mer. Jag fram till James och börjar slå på honom. I bakgrunden kan jag se hur bröllopsgästerna har samlats utanför tältet och tittar förvånat på uppståndelsen. Pappa och Ron är snabbt framme vid mig och James. Jag fortsätter att slå på min bror. Slår honom i ansiktet. I magen. Överallt. Samtidigt som jag gör det så skriker jag. I hans bruna ögon kan jag se hur mitt ansikte är alldeles rött och jag känner hur jag gråter. Pappa tar tag om min midja och drar bort mig. När han drar bort mig ifrån James kan jag se hur både Peggy och Trine har försvunnit. Ron stöttar James vars näsa har börjat blöda. Jag tar mig ur pappas grepp och vänder mig mot vår publik.
- Min flickvän och storebror ligger med varandra! De ligger med varandra! Och Peggy är död! Och Trine är död! Och min flickvän och storebror ligger med varandra! skriker jag.
Det är knäpptyst. Alla tittar på mig. Jag tittar omkring. Allas blickar är mot mig. Blickarna är oroliga och nervösa. Som om de undrar vad jag ska hitta på härnäst. Jag tar ett steg fram och de backar. Blinkar och stannar upp. Tittar mig omkring igen. Det drar i mina smilgropar.
- De ligger med varandra! säger jag och börjar plötsligt skratta.
Jag känner hur skrattet bara bubblar upp ur mig.
- De ligger med varandra! Och Peggy och Trine är döda! säger jag mellan mina skrattsalvor.
Jag hamnar på knä. Mina byxor möter gräset och jag fortsätter att skratta. Pappa kommer fram till mig. Skrattet försvinner och ersätts av tårar. Det bara forsar ur mig.
- De är döda pappa, gråter jag.
- Det är okej Albus. Det är okej! säger pappa och stryker mig över armen.
De ligger med varandra och Peggy och Trine är döda. Borta. Bara sådär.

Rose
Vi sitter inne i kråkboet. På bordet står resterna av bröllopstårtan men ingen rör den.
- Stackars Albus, säger Victorie och lutar sig mot Teddy.
Hon har bytt om till myskläder och hennes hår hänger i stora lockar över axlarna. Det faktum att hennes kusin i princip har förstört bröllopsfesten bryr hon sig inte om.
- Det måste vara hemskt. Att må så där, säger Dominique.
Jag nickar instämmande. Jag tittar bort mot vardagsrummet. Sarah och James kommer in i köket. Alla tittar på dem.
- James ska följa mig hem nu men jag vill be om ursäkt för att ha förstört bröllopet innan jag går. Det här är sista gången ni kommer få se mig jag lovar, säger Sarah och jag hör på hennes röst att hon är nära gråten.
Victorie ställer sig upp. Teddy lägger en hand på hennes arm. Hon går fram till Sarah och alla i rummet håller andan. Victorie lyfter armarna och kramar om Sarah.
- Du är alltid välkommen här. Dessutom hur ska du och James kunna vara tillsammans om du aldrig träffar hans familj? Vi har alla här inne gjort dumma saker men att bli kär är inte en av dem. Vem som helst kan se att du och James älskar varandra. Albus kan helt enkelt inte se det just nu men han kommer göra det när han blir frisk igen. Så om du inte kommer hit så drar jag hit dig i håret, hotar hon och vi andra skrattar.
James tar Sarah i handen och de lämnar huset. Victorie går tillbaka till sin plats.
- Min fru damer och herrar, säger Teddy och kysser hennes tinning.
Hon ler och lutar sig mot honom igen. Sen faller tystnaden igen.
- Kommer verkligen Albus bli frisk? frågar Luis och ställer frågan alla har frågat sig själva.
Ginny och Harry försvann med Albus till Sankt mungos med en gång. Än så länge har de inte hört av sig. James tvingade en orolig Lily i säng och fick lova att väcka henne ifall någonting hördes ifrån deras föräldrar.
- Någon som ska äta av tårtan? frågar farmor.
Ingen har svarat på Luis fråga. Vi skakar på huvudet och hon plockar undan.
- Det är nog dags för oss att åka hem, säger Percy och Audrey nickar.
Tillsammans med sina döttrar lämnar de kråkboet. Inte många minuter senare så åker även George och Angelina med Fred och Roxanne. Mamma tittar på farmor.
- Går det bra om vi stannar Molly? Jag vill vara här när vi får höra ifrån Harry och Ginny, säger hon.
- Det går så bra så, svarar farfar och farmor nickar instämmande.
Jag döljer en gäspning. Allt prat om sängläggning får mig att inse hur trött jag är. Men ingenting undgår mormor.
- Sängarna är redan bäddade, säger hon och ler.
Jag nickar och säger godnatt. Med smygande steg går jag upp för den knarrande trappan. Jag går in i närmsta rum. Fred och Georges. Jag tar av min klänning och öppnar en byrålåda. I lådan hittar jag en alldeles för stor tröja som passar perfekt att sova i. Klänningen hänger jag på en galge på dörren och sen sätter jag mig på sängen och suckar. Tittar på väggklockan. Det är sent men sträcker mig efter telefonen som pappa hjälpte farfar installera för bara några år sedan. Jag slår numret och håller luren mot mitt öra. Hör hur signalerna går fram.
- Hallå? svarar en trött röst.
- Hej, det är jag.
- Är allt okej? frågar Hailey och låter med en gång piggare.
Jag rycker på axlarna.
- Bröllop tar fram både det bästa och det sämsta hos människor, suckar jag.
- Vill du prata om det? undrar hon.
Jag kryper ihop på sängen. Jag är bara glad över att få höra hennes röst.
- Det är sent, säger jag.
- Jag är vaken. Berätta, säger hon.
Jag skockar men börjar berätta allt som hänt under kvällen. Allt från första gången jag såg Victorie i sin bröllopsklänning till hur jag såg Albus bryta ihop i sin pappas famn.

om det inte bli kommentarer efter det här kapitlet så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för att ni ska kommentera