En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Åh, jättebra kapitel! Du är sååå underbart fantastisk på att skriva. Jag längtar tills jag får läsa din första bok, för jag VETatt du kommer bli författare bara du vill.

Neeeeej! Kom tillbaka Trine. Tribus passade så bra! Kommer Albus leva resten av livet utan flickvän efter det här?

Jag har inga problem med att en tjej kysser en tjej. Men jag tycker fortfarande att det ska vara Scose, de passade så bra tillsammans!
Du är nästa jk rowling!!!

Oh... Visste att Trine skulle dö. Det hade ju inte blivit spännande alls om båda kom tillbaka till jordelivet... Men Peggy lever iaf.. Palbus. HIHIH ^^ ♥ x) Glad dock att Raley passar. Åh är helt säker på att du verkligen inte behövt fråga om det är okej! Homofobi är inte okej. Det är ju mänskligt och helt okej att ha såna relations. Jag menar se bara på Drarry. Ett par kyssar tjejar emellan gör ju ingenting heller. Jag hade dock flippat om James blivit kär i typ Scorpius xD.. Sames är det ju! ♥ Undrar hur Albus kommer att reagera på Sames. ._. Fast iofs så var ju han otrogen med.. Det kanske inte räknas? Han får välja Peggy då! Men tänk om inte hon överlever? ._. Tror faktiskt att Albus kommer överväga att berätta men han kanske tror att det inte hände och omg Tralbus var det ju men sedan blev det Palbus.. xD Scorose är faktiskt ett av mina otp's! x)

So... Scorose om de träffas på bröllopet så kan MJ och Hailey bli tillsammans cuz MJ är ju lite tomboy.

Bäst som vanligt men det vet du ju redan! Puss på dig skriv mer nu! ♥

Love /Trezzan™ ♥

När kommer mer? Jag läääääängtar!!

Hemskt att Trine är död ;__; men det var jättegulligt när Rose och Hailey kysstes♥ I ship it c:

Undra hur Scorpius kommer reagera... hoppas att han inte börjar slänga ur sig massa dumma saker!

Väntar spänt på nytt kapitel

Kapitel 72
Sarah
Efter att jag tillbringat en tid utan James, tar jag cykeln till mormor. Mormors herrgård ligger lite utanför staden och är stor, vit och påminner om slottet Versailles. Herrgården ligger bakom stora grindar och har en stor grusrondell, med en gigantisk fontän i mitten, på husets framsida. På baksidan finns det en stor trädgård med pool och ett lusthus, där man har utsikt över vattnet som ligger en bit bort. Jag parkerar min cykel vid ingången och knackar på dörren. Mormors hembiträde Marjorie öppnar och släpper in mig.
- Frun är på altanen, säger Marjorie och niger.
Jag nickar och går igenom de stora rummen som alla påminner om balsalar. I taket hänger kristallkronor och väggarna är beklädda med utsmyckningar av guld. tack vare de stora fönstren är rummet fulla av ljus. Mormor ligger på en schäslong ute på altanen. Hon är klädd i en bikini som visar lite för mycket men som tur är så har hon en sidenmorgonrock över. Hennes mörka hår är dolt under en stor hatt.
- Sarah! Vilken överraskning! säger mormor och ställer ner sitt vinglas men gör ingenting för att skylla sig.
- Ja,jag tänkte komma förbi, säger jag och sätter mig ner på schäslongen bredvid hennes.
- Vart är James? frågar hon och tar ett bloss ifrån sin cigarett.
Jag tittar ner i altangolvet. Mormor suckar och plockar upp en liten klocka som hon ringer i. Marjorie kommer ut.
- Ja frun? frågar hon.
- Marjorie, är du snäll och fixar lite te och tekakor? Sarah kommer vara här en stund, säger mormor och ger mig ett snett leende.
Marjorie niger och försvinner. Mormor vänder sig mot mig.
- Det är Albus. Han har varit med om en olycka och James var tvungen att åka till sjukhuset, säger jag.
- Men lilla vännen, jag tror att du klarar dig utan James ett par dagar, säger mormor och skrattar.
Jag biter mig i läppen.
- Det är inte det som är felet. De här dagarna med James fick mig att helt glömma bort Albus och vi har inte ens gjort slut än! säger jag.
- Men ni hade en paus där ni kunde se ifall ni verkligen passade ihop och med tanke på vad jag såg med dig och James så har ni något speciellt, påpekar mormor.
Jag ryser vid minnet av att mormor bara klampade in i rummet. Jag undrar vad som hade hänt ifall hon kommit in ett par minuter senare... I alla fall, mormor kanske har rätt. Vi, eller rättare sagt jag, sa att vi skulle ta en paus för att se vad det var vi ville och de som hände under den pausen hände. Men jag tror inte att Albus räknade med att jag skulle bli... tillsammans? på g? komplicerat förhållande? ja, någonting med James. Jag suckar och lägger mig ner. Marjorie kommer ut med en en bricka te, tekakor och marmelad. Hon häller upp te i koppar innan hon lämnar altanen igen.
- Hur länge dröjer det innan då åker vidare till ditt hösthus i Schweiz? Bara så att jag är beredd, säger jag och brer marmelad på en av tekakorna.
Mormor kollar på mig över sina solglasögon.
- För det första, villan i Schweiz bor jag bara i under vinten och för det andra, jag stannar eventuellt längre än planerat. I alla fall sommaren ut, säger hon.
Jag lyfter förvånat på ögonbrynen.
- Varför? frågar jag.
Hon sträcker ut sin hand och smeker min kind.
- Jag har saknat dig hjärtat, säger mormor.
- Jag har saknat dig också mormor, säger jag och ler.
Mormor dricker av teet men grimaserar.
- Usch, det är fel tesort. Marjorie!
Jag himlar med ögonen. Och där har vi den mormorn som jag känner.

James
Det där ögonblicket då James öppnade ögonen... det var obeskrivligt. Allt jag kan säga är att jag nästan kunde se hur ängslan lämnade mina föräldrars axlar. Mamma började gråta av glädje och hon lutade sig fram och kysste försiktigt Albus panna flera gånger. Pappa började gå fram och tillbaka i rummet och blinkade bort tårarna. Albus lyfte sakta och försiktigt sin hand och la den på mammas. Det fick henne bara att börja gråta ännu mer. Jag kände att jag behövde lämna rummet. För mycket känslor på samma gång. Ute i korridoren sätter jag mig ner på en stol och pustar ut. Runt hörnet kommer Preston. Han gråter. Jag behöver inte ens fråga ifall det är glädjetårar eller inte.
- Jag beklagar Preston, säger jag och vi kramas.
Han nickar och tittar bort mot Albus rum.
- Han vaknade precis, förklarar jag. När dog hon?
- Botaren kom precis och sa att hon dog på operationsbordet för ett par minuter sedan. Du kan väl berätta det för Albus? Jag vet att de var väldigt bra vänner, säger Preston.
Jag nickar och han fortsätter sen att gå. Jag går tillbaka in till Albus rum. Alla fyra tittar på mig.
- Du behöver inte vara ledsen längre James, säger Lily och missbedömer mitt minspel.
- Kan ni lämna rummet en stund? Jag behöver prata med Albus, säger jag.
Mina föräldrar och lillasyster lämnar rummet utan att säga emot mig. Jag sätter mig ner bredvid Albus och tar ett djupt andetag.
- Jag träffade Preston Blake förut. Han berättade att Peggy fick en hjärnblödning i olyckan och att de var tvungna att operera. Alldeles nyss så träffade jag honom igen. Peggy överlevde inte Albus. Hon dog på operationsbordet, säger jag.
Lillebror sluter sina ögon. Han öppnar dem inte på en lång stund men när han gör det så är de gröna ögonen tårfyllda.
- Hon är borta James. Jag såg henne gå. Jag kommer aldrig få träffa henne igen, säger Albus.
Jag suckar. Det kanske var dumt av mig att berätta just nu.
- Jag vet att Peggy betydde mycket för dig men just nu måste du fokusera på att bli frisk, säger jag.
- Jag menar inte Peggy. Jag pratar om Trine, mumlar Albus och sluter ögonen igen.
Ett par sekunder senare så har han somnat. Mina föräldrar kommer in igen och jag lämnar rummet. Trine? Det verkar som om Albus inte är riktigt klar i huvudet. Jag letar fram närmsta telefon och plockar upp papperslappen med hennes telefonnummer.
- Det är Sarah, svarar hon.
- Hej det är jag, säger jag.
Sarah snyftar och jag förstår att hon gråter.
- Varför är du ledsen vännen? frågar jag.
- Det är inte viktigt just nu. Hur mår Albus? frågar hon.
- Han vaknade för en stund sedan. Peggy är död däremot, berättar jag.
Hon suckar.
- Gud så hemskt. Han måste må hemskt. Hur mår du? frågar Sarah.
- Bättre nu när jag får höra din röst, erkänner jag och känner hur jag börjar gråta. Han kunde ha dött Sarah.
Jag kan höra hur hon sätter sig ner.
- Om jag var där hos dig så skulle jag krama om dig och viska att allting kommer bli bra, säger hon.
Jag skulle gilla att ha henne här. Jag skulle behöva att ha henne här. Trots allt som är komplicerat så skulle att ha henne nära mig få mig att få mycket bättre.
- Jag måste gå. Älskar dig, säger jag.
- Jag älskar dig också James, säger hon och vi lägger på.
Jag nämnde aldrig Trine, vem hon nu är. Sarah är tillräckligt förvirrad, och att nämna Trine när jag inte ens vet vem hon är skulle bara göra mig förvirrad.

ÅÅååååååå nej! är Peggy också död?! ♥♥♥♥♥

I LOVE IT♥♥♥♥

BÄST.
I love it.

Peggy... ...död? DÖD?! Va, nej!! Först Trine och sen bara kmr Peggy och DÖR!!! Sååå orättvist!!! Blä!!!

But still; bäst. Både storyn och språket. Forever. ♥
♥

Oh my god.... Så mycket känslor... NEEJ!!!! INTE BÅDE TRINE OCH PEGGY!!! D'x Jag blev lite smått förvånad när Trine dog, men som Trezzan sa, någon nära var "tvungen" att dö för att få en känslohöjare. Men du chockerade mig verkligen när du lät Peggy också dö...
Men det är det som författare kan göra. Dem kan skapa och dem kan förgöra. Dem kan addera och subtrahera. Dem kan dela sin värld med andra. Och dem kan även säga mer än tusen ord och historier genom några ynka stavelser. Och det är du,johhana, en författare utan fantasins gränser!

Jag har absolut nada problema med att det blir ett tjejpar för tillfället! ^^

Jag vet inte om jag vill att Scorpan och MJ blir tillsammans, jag anar ugglor i mossen med henne... >.>

Haha, Trezzan xD. Jag tror jag hade flippat en aning om typ en av dessa snygga Hawaii-badshortskillarna hade förklarat sin stora kärlek för Scorpan!! xD

Dessutom vill jag bara tillägga att jag tjuvläser som en riktig tjuv! Jag försöker alltid skriva en kommentar men det slutar med att jag inte vet vad jag ska skriva och så blir det tillslut alldeles för långt för att skriva, eftersom jag inte vet säker hur jag ska uttrycka mig till denna fantastiska fanfiction... x)

Kapitel 73
Scorpius
Jag ska inte ljuga. Att träffa MJ efter den där kyssen var förvirrande. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig eller vad jag skulle säga. MJ däremot, hon var samma retliga person. Jag kanske bara drömde. Det kanske var en fortsättning på den där drömmen. Det har nu gått två dagar och jag har inte fått någon förklaring eller något svar på alla frågor som snurrar runt i mitt huvud. Jag drar handen genom mitt hår och rättar till min piké. Ikväll är det luau, en Hawaiiansk fest hemma hos MJs familj. Det var Mrs Turner som har bjudit in mig Vi möttes i affären igår. Det är konstigt, för jag har aldrig hört MJ nämna luauen och alla andra i gänget är tydligen bjudna. Jag suckar. Jag kanske inte ska gå. Det kanske är bättre att stanna här. Jag tittar mig omkring bungalowen. Det är ganska stökigt. Jag kanske skulle kunna städa...Gå på luau eller städa. Nej, jag går. En skvätt av parfym och sen är jag klar att gå. Innan jag lämnar och låser bungalowen tar jag med mig buketten med blommor som jag köpt. Mamma har lärt mig att alltid ha med blommor när man bli bortbjuden. Det är fullt med folk ute på familjen Turners stora bakgård. I träden har de hängt upp färgglada lyktor och sådana där läskiga träfigurer står framför en scen där ett band spelar. Det finns långa bord med mat och två män grillar en gris över öppen eld. Mrs Turner ler brett när hon får se mig komma. Hon är klädd i en mörkblå klänning och har en rosa lei, krans, runt halsen.
- Scorpius! säger hon och vi kramas.
- De här är till dig, ett tack för att du bjöd in mig, säger jag och räcker fram blombuketten.
Mrs Turners leende blir ännu bredare.
- En sådan gentleman! Jag ska genast sätta dem i en vas. Ta för dig av maten och ha en trevlig kväll! säger hon och klappar mig på kinden.
En liten flicka kommer fram till mig och räcker upp en lei. Jag böjer på knäna så att hon kan trä den över mitt huvud.
- Blev jag fin nu? frågar jag.
Hon nickar. Jag tittar mig omkring och tittar ett blomsterarrangemang som jag tar en blomma ifrån. Blomman sätter jag i flickans hårband.
- Nu är du också fin, säger jag.
Flickan ler och springer snabbt iväg till en kvinna, som jag antar är hennes mamma. Hon rycker i kvinnans klänning och säger någonting till henne. Kvinnan tittar på mig och ler snällt. Jag vinkar och fortsätter sen att gå runt.
- Scorp! ropar någon.
Trots att jag är ganska lång så behöver jag stå på tå för att kunna se över de stora, solbrända männen. Vid ett bord får jag syn på killarna. Jag tar mig igenom havet av folk och kommer till slut fram till dem. De har också på sig varsin lei och har varsitt glas i handen. Harvey och Kevin sitter och sitter och stoppar i sig en massa mat ifrån två stora tallrikar.
- Inte visste jag att du skulle vara här, säger Alexander.
- Jag träffade Mrs Turner i affären och hon bjöd in mig, säger jag och sätter mig ner.
Marcus räcker mig ett glas och jag dricker av det. Det smakar beskt.
- Vad är det här för något? frågar jag och grimaserar.
- Har du aldrig druckit öl förut? Alla dricker det på luau, säger Liam.
Jag nickar. Öl alltså. Usch, då smakar mjöd mycket bättre men det säger jag inte högt.
- Mina föräldrar dricker inte alkohol, säger jag snabbt och de tar min lögn som en orsak till min reaktion på drycken.
Harvey putter tallriken mot mig och jag tar för mig. Drycken kanske är otroligt äcklig men maten är faktiskt ganska god. Resten av kvällen håller jag mig undan ölen men har trevligt ändå. Vi sitter runt bordet och äter av den grillade grisen och allt annat. Mörkret faller sakta över luauen men någon tänder facklor och festen fortsätter. Bandet spelar och folk börjar dansa med varandra. Jag tittar ut på dansgolvet och det är då jag får syn på henne. Det mörka håret är utsläppt och vid ena örat har hon fäst en vit blomma. Hon har på sig en rödklänning och hon dansar med en lång, solbränd kille. Där fick jag min förklaring till varför hon inte nämnt kyssen. Jag ställer mig upp.
- Det är sent, jag borde gå hem, säger jag.
- Redan? Vi tänkte ju ta ett nattdopp, säger Marcus.
- En annan gång killar. Jag är trött, säger jag.
Jag går fram till Mrs Turner och säger hej då. Även hon ser lite ledsen ut över att jag redan går. Innan jag lämnar bakgården tittar jag bort mot dansgolvet igen. MJ och jag får ögonkontakt men jag fortsätter bara att gå. Jag tar en omväg och hamnar på stranden. Jag tar av mina skor och går barfota över de kalla sandkornen som är upplysta av månen.
- Scorpius! ropar en kvinnlig röst som knappt hörs över det mörka vattens vågor.
Jag tittar mig över axeln och får syn på MJ. Hon springer emot mig.
- Varför går du redan? frågar hon när hon kommer fram till mig.
- Vad hände med killen som du dansade med? Gav du honom en kyss och gick sedan bara iväg? frågar jag.
MJ lägger armarna i kors men säger inget mer.
- Den där kyssen har fått mig att bli galen. Jag har funderat på vad den betyder, vad det kanske kan vara början på och vad som skulle ha hänt ifall det inte hade hänt. Men du verkar inte vara lika förvirrad, säger jag.
- För det första: jag känner inte den där killen och för det andra: Förvirrad? Jag trodde att om jag betedde mig om som ingenting hade hänt så kanske kyssen bara skulle rinna ur sanden. För när jag gick ifrån dig den kvällen insåg att jag du är bara här i ett par veckor till. Sen sätter du dig på en plan och försvinner. Detta insåg jag efter att jag gav dig den där kyssen. Så du har fel, jag är förvirrad! säger MJ.
Jag sparkar med foten i sanden.
- Varför kysste du mig då? frågar jag.
- För jag har fått känslor för dig din idiot. Jag har haft känslor för dig sedan vi satt på den där dumma trappan och pratade. Sen när vi hade den där stunden i vattnet så blev de där känslorna bara större, säger hon.
Jag tittar upp på henne. MJ andas häftigt och andfått. Jag drar med handen i nacken. Tittar på henne under ögonlocken.
- Vad skulle hända ifall jag sa att jag hade känslor för dig också? frågar jag.
- Jag vet inte, säger MJ och biter sig i läppen.
Hon tar ett par steg fram.
- Men jag antar att jag skulle lägga armarna runt din hals, säger MJ. Efter det skulle jag ställa mig på tå, så att jag kan se dina ögon, innan jag kysser sig igen.
Sen gör hon det. Jag känner hennes armar runt min hals och sen känner jag hur hennes läppar möter mina. Jag låter mina händer lägga sig runt hennes midja. På den stranden, i ljuset av månen och till ljudet av vågornas brus, tillbringar vi resten av natten.

Albus
Det gör ont när jag skrattar. Det gör ont när jag andas. Jag kan inte ens röra på nacken utan att det gör ont. Tack gode gud för smärtstillande medicin, annars skulle jag nästan önska att jag låg i koma igen. Då kände jag i alla fall inte smärtan. Och då slapp jag också se hur min mamma plågas när hon ser min smärta.
- Vill du ha lite vatten? frågar hon.
- Nej tack, säger jag.
- Fleur säger att Victorie är jätteorolig för dig, säger mamma och fluffar till min kudde.
Jag lyfter på ett ögonbryn.
- Borde hon inte oroa sig för bröllopet som är om, vad blir det? En vecka? frågar jag.
Mamma skrattar. Det är ett tomt skratt.
- Victorie är tjej. Hon kan göra två saker samtidigt, säger mamma.
James kommer in. Varje gång han kommer in i rummet känner jag allt annat än bra känslor. Jag vet inte varför. Han sätter sig ner på en stol intill min säng.
- Mamma, botaren letar efter dig, säger James.
Hon nickar och lämnar rummet. Då blir det bara jag och min storebror. Min storebror som jag helt plötsligt har någonting emot. Han vet självklart inte om det. Jag menar, jag går på höga mediciner. Jag kan mycket väl inbilla mig.
- Så, jag vet inte riktigt om du kommer ihåg detta men efter att du vaknade så nämnde du ett namn. Ett tjejnamn. Trine, säger James.
Jag känner ett stick i bröstkorgen och vrider bort huvudet. Det gör ondare att tänka på henne än vad mina skador gör.
- Nämn henne aldrig igen, säger jag sammanbitet.
James öppnar munnen för att fortsätta diskussionen men stänger den sen när han inser att det inte är någon idé att försöka argumentera med mig. Han lutar sig bakåt i stolen. Dörren öppnas igen och mamma kommer in med min botare efter sig. Hon ler.
- Albus, gissa vad? De skickar dig till sjukhuset hemma i London, säger mamma och smeker min kind.
Jag drar en lättad, med smärtsam, suck. Jag har fått nog av Bulgarien och jag vill aldrig mer komma hit igen.
- När åker vi? frågar James.
- De skickar honom med helikopter redan imorgon eftermiddag, säger mamma och börjar gråta glädjetårar.
Han nickar.
- Hur mår du Albus? Har du ont? frågar botaren och lyser i mina ögon med sin lampa.
- Lite, erkänner jag.
Botaren nickar.
- Jag ska be en sköterska komma med smärtstillande om en liten stund. Passa på att vila lite också, säger han och lämnar sedan rummet.
- Jag måste gå och ringa er pappa och syster, säger mamma.
Pappa och Lily åkte hem igår eftersom pappa hade fått ett akutsamtal från jobbet. De ska egentligen komma tillbaka i morgon kväll men eftersom jag blir flyttad till London så behöver de inte längre åka hit. Återigen blir det bara jag och James.
- Åka hem, det måste väl kännas skönt, säger han.
- Hem och hem. Det är till ett annat sjukhus James. När tänker du föresten berätta vad du har gjort än så länge på lovet? frågar jag.
- Vi behöver inte ta det nu, säger James snabbt.
Det knackar på dörren och vi båda två antar att det är sköterskan som kommer med de smärtstillande men det är de inte. Det är Sarah. Jag blinkar men hon försvinner inte. Hon står verkligen där i dörren.
- Sarah, säger James och ställer sig upp.
- Hej, säger hon.
Han går ur vägen och låter henne komma fram till min säng. Sarah sätter sig i stolen som James satt i.
- Vad gör du här? frågar jag.
- Jag var orolig. James ringde och berättade vad som hänt, säger hon och flackar med blicken.
Jag tittar på min bror. Han har ställt sig mot väggen med korsade armar.
- Hur är Frankrike? frågar jag.
- Frankrike är fantastiskt. Men jag kom inte hit för att prata om det. Hur mår du? undrar Sarah och en tår faller ner för hennes kind.
- Jag har ont, säger jag.
Det gör ont att se henne. Särskilt när jag vet att hon har gått vidare. Sköterskan kommer in med medicinerna.
- Jag väntar utanför, lovar Sarah och lämnar rummet.
James följer efter henne. Sköterskan ger mig piller och fyller på mitt dropp. Sakta men säkert kan jag känna hur allt ont domnar bort. Jag känner också hur min ögonlock blir allt svårare att hålla upp. Innan jag stänger den helt tittar jag ut genom fönstret. Där står de. Sarah går fram och tillbaka framför James. De pratar. Plötsligt stoppar James henne och tar henne i sin famn. Han håller om henne. Sarah slappnar av i hans famn. Hon tittar upp på honom och han kysser hennes panna. Allting slår mig. Plötsligt är allt så klart. Killen som svarade i telefonen. James som vägrar berätta vad han har gjort. Ifrån någonstans dyker James ord upp i mitt huvud. Någonting som han måste ha sagt medan jag låg i koman.”När du vaknar och frågar efter Sarah, då hoppas jag att du kommer kunna förlåta oss. Jag vet att vi har gjort fel men jag älskar henne Al. Jag älskar henne mer än något annat och det har jag gjort hela tiden”. Där har vi förklaringen till mina hårda känslor mot James. De har varit tillsammans i Frankrike. Jag blundar. Dörren öppnas och jag förstår att de kommer in igen.
- Sarah, mumlar jag.
- Jag är här Albus, säger hon och lägger sin hand på min.
Jag tvingar upp mina ögonlock.
- Jag vet inte om det är medicinerna som pratar men jag måste veta, vill du fortfarande gå på bröllopet med mig? frågar jag.
Sarah suckar.
- Självklart Albus, säger hon.
Jag tittar på James. Han ser sammanbiten ut. Jag tänker slåss för henne James.. Jag tänker inte ge upp. Jag tänker få dig känna samma smärta som jag kände när jag hörde dig svara i hennes telefon. Just nu är du inte min bror. Nu är du bara en kille som tror att du kan ta ifrån mig min flickvän.

Du skriver helt fantastiskt! Fast det ska vara Sames, såklart. Snälla hitta något åt Albus, han får inte leva ensam hela livet när James och Sarah har gift sig och har två barn