Life - Lupple & Medi PRS

Hon satt kvar i huset en lång stund och åt under tystnad. Bytte om innan hon tog sig ner för att ställa in disken i diskmaskinen. Snabbt började hon röja undan ifall läkare skulle komma. Vem var han?

Gabriel klev in i sitt hus och tog sig till duschen för att vara värdig de äldstes råd. Och sedan skulle han ha möte med flocken.

Det hade gått några timmar, läkaren hade kommit och tagit sina prover och försäkrat sig att det var bara bra.
Hon tog ut en matlåda och stoppade den i mikron innan hon öppnade bakdörren för att släppa in höstvärme och satte sig på stentrappan.

Gabriel hade suttit länge i alla möten och förklarat, beslutat och tänkt. Han hade tänkt ta upp Olivia men det hade inte varit ett bra läge, inte alls eftersom det pratades om besök från en annan flock. Men ingen hade riktigt förklarat varför eller när dessa skulle komma.

Hon såg sig om och kände något inom sig där hon satt och åt. När hon ätit klart hämtade hon sin dator för att sedan sätta sig och arbeta. Skrev i flera timmar tills det börjjade skymma och då såg hon upp.

Det knackade försiktigt på hennes dörr, en älva stod utanför med en skadad vinge och kunde varken lyfta eller skifta. Hon knackade igen och igen och hoppades att hon skulle höras.

Hon hörde henne och sprang till framsidan.
"Hej jag satt på baksidan." Hon såg och tog henne i handen och log.
"Om du inte har något emot detta allså. Det blir lättarre för oss båda. Du får snabbare hjälp och jag trampar inte på dig."

Älvan tittade upp och såg på henne. "Hej, det är väldigt långa avstånd när man inte kan flyga eller skifta. "Viskade hon och greppade tag om hennes tumme för att hålla sig fast när hon lyfte henne och satte sig sedan ned på handflatan. "Det ska bli skönt med lite lift." Kvittrade älvan och pekade sedan mot sin rygg. "Min vinge, jag klättrade lite för högt och föll och hann inte lyfta. "Viskade hon sorgset.

Hon log och satte henne på bordet efter ha lagt en dyna för mjukheten.
"Så låt mig kolla. Jag kommer tillbaka snart." Hon tog fram lite frukt och lade fram dem åt henne vid hennes sida.
"Jag vet att ni gillar frukt."
Hon försvann och hämtade boken om älvor och kom snart ut.
"Vinge sa du?"

Älvan log och satte sig tacksamt på dynan och tog åt sig lite frukt. "Det är väldigt god frukt du har väktare." Viskade hon glatt och tog lite mer. "Jag tackar." La hon till och nickade sedan. "Ja, se på den- helt knövlig." Klagade hon och pekade samtidigt som hon vände ansiktet bakåt för att själv kunna skåda den men tappade balansen och föll ned på bordet. Hon fnissade till. " Jag är lite väl klumpig för att passa in bland mitt folk." Viskade hon, lite sorgset innan hon klättrade upp på kudden igen och satte sig ned.