Sjunde året, det värsta, bästa året

Omg ny läsare här, älskar det ♥
Åh jag vill också baka kakor med Draco 83
Seamus är söt, fast jag shippar ändå Drida, jag kan ta Seamus haha ^^
Längtar efter mer

TRE FANTASTISKA KAPITEL!!! Älskar dom!

JAG VILL OCKSÅ HA EN DRACO!! Helt grymt sträckläst och e fast längtar till nästa del!!

Ja, jag är lite värdelös. Men lite småbra är jag kanske, eftersom ni får ett julkapitel på självaste julafton(+ att det är lite längre än ett vanligt kapitel)!

Enjoy!



Kapitel 42

Två dagar senare vaknade Ida vid sjutiden på morgonen. Det var juldagen. Ida kröp försiktigt bort från Dracos varma kropp och rullade ur sängen. Madrassen på golvet låg i princip orörd kvar på golvet. Det var fortfarande becksvart ute, men hon hörde att hennes föräldrar var vakna eftersom hon hörde att de rörde sig i köket under hennes fötter. Därför gissade hon på att klockan kanske inte var mer än sju.
Ida smög försiktigt ut ur rummet och gick in i badrummet. En snabb blick i spegeln räckte för att se att det blonda håret var ruffsigt och stod åt alla håll. Inte på långa vägar lika mycket som Hermiones hår när hon vaknade, men inte helt olikt. Hon hoppade snabbt in i duschen efter att ha dragit av sig pyjamasen och lät det skållheta vattnet strila ner över henne. Ida stod inte i duschen särskilt länge och var snart tillbaka i sitt rum igen där Draco fortfarande sov djupt. Hon torkade håret snabbt med hjälp av sin trollstav innan hon drog på sig en röd, stickad tröja och ett par svarta jeans.
En plötslig flämtning från Draco fick henne snabbt att vända sig om bara för att finna honom fortfarande i en djup sömn, men med små pärlor av svett som började bryta sig ut ur pannan på honom och han hade ett krampaktigt grepp om hennes kudde. Hon gick försiktigt fram och började försiktigt smeka honom över håret och pannan i en gest för att lugna honom. Hans grepp om kudden lättade. Ögonlocken fladdrade till men han fortsatte att sova.
Ida kastade en sista orolig blick på honom innan hon gick ut ur sitt rum återigen, men gick denna gång ner för trappan.
”God morgon Ida, och god jul!” hälsade hennes föräldrar så fort hon steg in i köket som var upptänt med julljus och doftade starkt av kalkon.
”Sover han fortfarande?” frågade John och blinkade mot sin dotter som när han ville genera henne. ”Ja, han sover fortfarande.” sade hon utan att rodna, för en gångs skull. ”Hur går det för den lilla kalkonen?”
”Perfekt, det känns som om detta kommer bli den bästa kalkonen på flera år!” svarade hennes mamma Lucy. ”När hade du tänkt att väcka Draco sen?”
”Innan tolv i alla fall, om han inte vaknar själv innan dess förstås.”

Draco vaknade bara 45 minuter senare, när han av misstag föll ur sängen. Ida hörde dunsen från nedervåningen och gick upp för att se till honom. Hon fann Draco fortfarande liggandes på golvet, helt förvirrad som man är precis när man är nyvaken och finner sig själv på golvet.
”God jul Draco.” sade hon och flinade åt honom.
”Varför väckte du mig inte och hur länge har du varit vaken?” frågade han och ställde sig upp.
”Ett tag, och jag väckte dig inte för att jag tyckte du behövde sömnen.”
Draco hade ingen tröja på sig när han sov, vilket hon inte hade något emot, men när han stod upp på morgonen spred det sig alltid en rodnad över Idas kinder. Tack och lov hade han åtminstone byxor, vilket gjorde det mindre pinsamt.
”Jag antar att dina föräldrar är uppe.” sade han och hon nickade till svar.
Draco gick fram till sin koffert och drog fram en exklusiv skjorta och ett par svarta byxor.
”Vad har du gjort medan jag sov?” frågade han medan han rotade runt i sin koffert i jakt på något mer.
”Förberett lite bara…” sade Ida undvikande samtidigt som ett leende lekte på hennes läppar.
”Okej, då ska jag nog inte gräva djupare i det.” svarade han och log ett litet leende som om han förstod undermeningen i det hon sagt. ”Jag antar att du redan duschat.”
”Det stämmer.”
”Och är alltså inte intresserad av en andra?” Draco gick långsamt fram mot henne och log samtidigt ett snett leende.
”Intresset är väckt.” medgav hon och försökte se allvarlig ut. ”Men som jag har sagt de tidigare dagarna så skulle mina föräldrar inte uppskatta det...”
”Med ett par små förtrollningar skulle de inte ens märka det. Och julen är ju högtiden då man är rebellisk.” viskade han och drog henne mot sig. Ida lade märke till som så många andra gånger hur pass mycket längre han var än henne. Inte på något direkt störande sätt, men ändå tillräckligt med 15 centimeter.
”Du har nog fått det här med julen lite om bakfoten.” sade hon lätt och skrattade. Han lutade sig närmare henne tills bara några millimeter skilde deras ansikten åt.
”Det tror jag inte.” svarade han mjukt och kysste henne försiktigt men samtidigt så innerligt att det gjorde henne knäsvag.
”Har du ändrat dig?” viskade han mot hennes läppar.
”Om vadå?” frågade hon retsamt.
”Du… jag… duschen…” hans grå ögon såg stadigt in i Idas.
”Jaha det.” flinade hon. ”Du hade inte direkt behövt övertyga mig eftersom jag redan ville, men…”
Han kysste henne igen.
”Inga men.” mumlade han och fattade hennes ena hand. Ida drog sig undan och log lite.
”Du får lov att duscha ensam idag igen. Vi är tillräckligt rebelliska med att vi sover i samma säng.”
Draco såg på henne och skakade lite på huvudet samtidigt som han försökte dölja ett leende innan han gick ut från rummet.

Resten av juldagen förflöt utan några vidare incidenter. Julmiddagen dukades fram med ugnsbakade potatisar, kokta ärtor och morötter, tranbärssås och givetvis den helstekta kalkonen samt lite annat smått och gott. Samtalet runt bordet var otvunget och lättsamt. De pratade om allt mellan himmel och jord. Från skolan till varandras favoritböcker. Allt utom Dracos familj, vilket Ida hade påpekat till sina föräldrar som ett ”känsligt ämne”. Vad hon också borde ha lagt till som ett känsligt ämne var Idas och Dracos förhållande vilket hennes föräldrar tydligen gärna pratade livligt om. Draco var inte direkt till någon hjälp när han artigt svarade på deras frågor och näst intill hjälpte dem att driva konversationen vidare. Idas kinder blev bara rödare och rödare för varje minut som gick. Vem visste vad som skulle bli nästa fråga, om de hade gjort det än?! Den frågan kunde mycket väl bli ställd och hon tyckte att de haft roligt på hennes bekostnad tillräckligt länge redan.
”Kan vi snälla byta samtalsämne?” frågade hon högt och satte sig till rätta i stolen. Ida kastade en menande blick mot sina föräldrar.
”Som du vill.” svarade Lucy. ”Har alla fått tillräckligt med plumpudding? För då skulle vi ju kunna förflytta oss in till vardagsrummet och granen.”
Alla gav sitt medgivande och tackade för maten innan de förflyttade sig till vardagsrummet.
Rummet var lagom stort med en stor mjuk matta och en mörk soffgrupp. I eldstaden sprakade en eld och granen tindrade minst lika mycket som samma kväll som den kommit upp. Skillnaden med granen var att idag låg det en ansenlig mängd med julklappar under den.
Ida hade egentligen inte önskat sig något speciellt i år, men fick ändå ett antal böcker, kläder (varav en var en ”Weasley”-tröja som Molly Weasley tagit sig besvär nog att göra åt henne) och andra nyttosaker. Av Harry fick hon en ask av Patenterade dagdrömsförtrollningar som han utan tvekan inhandlat hos tvillingarna Weasley. Av Hermione fick hon en volym med mugglarbokklassiker samt ett litet etui med nya fjäderpennor vilket hon verkligen behövde och av Ron fick hon en stor chokladask som innehöll allt från chokladgrodor till små men ytterst smakrika praliner.
Draco fick galleoner av sina föräldrar som de skickat med en uggla, men han fick också ett par böcker och godis från Idas föräldrar. Han verkade nästan bli lite mållös när han tog emot julklapparna från hennes föräldrar eftersom han inte förväntat sig något alls från dem.
”Jag har något till dig.” sade Draco och gav Ida en liten ask inslagen med silversnöre. Hon tog försiktigt emot den och lossade på snöret innan hon öppnade asken. Inuti låg ett tunt berlockarmband av silver. Ett litet hjärta av silver och en liten gyllende kvick hängde i den.
”Åh, tack så mycket Draco!” log hon och försökte ta på sig det. Det gick inte bra.
”Jag hjälper dig…” mumlade han och Dracos svala fingrar tog tag i armbandet och snuddade ständigt hennes hud. John harklade sig när Dracos hand dröjde sig kvar lite för länge. Ida kastade en blick som sa ”men-lägg-av-pappa”. John ryckte på axlarna och skrockade tyst. Ida vände sig mot Draco igen.
”Jag har faktiskt något till dig också.” sade hon och plockade fram en julklapp som låg lite halvt dold bakom granen. Draco kände försiktigt på paketet innan han slet bort pappret utan att ens försöka dölja sin nyfikenhet. Inuti låg en svart, läderinbunden bok. Han kastade en misstänksam blick på Ida och öppnade försiktigt boken som om det var ömtåligt. På första sidan visades ett stort foto, taget från julbalen under den första dansen. Ida såg koncentrerad ut på bilden medan Draco såg mer avslappnad ut. Draco tittade upp på Ida igen och log innan han fortsatte att bläddra i albumet. De flesta bilderna var från julbalen eftersom det var enda gången Ida haft kameran i skolan. Men de fanns ett fåtal bilder från dagen efter julbalen och några från under dagarna Draco varit hemma hos Ida.
”Det är alltså det du har gjort medan jag har sovit?” frågade han.
”Något måste jag ju sysselsätta mig med. Du är inte så intressant att titta på samtidigt som du sover.” flinade hon.
”Det tror jag inte på.” sade han. ”Men jag tycker jättemycket om den, tack så mycket!” Han kysste henne på kinden och det lät som om båda Idas föräldrar höll på att kvävas.
”Men lägg av!” sade Ida och tittade strängt på dem.

Det var nästan midnatt när de bröt upp för att gå och lägga sig. Draco hade just gått för att borsta tänderna när Hedwig, Harrys uggla, knackade på rutan. Ida öppnade förbryllat fönstret och tog emot brevet. Det bildades plötsligt en klump i magen på henne och hon stoppade undan brevet i en av hennes jeansfickor för att kunna läsa det inne på toaletten sedan. Brevet som hon just hade fått kunde omöjligt innehålla någon ”God Jul”-hälsning.
”Flyg hem till Harry igen, jag skickar mitt svar med Dazzle.” viskade hon till Hedwig samtidigt som hon smekte hennes vita fjäderskrud. Ida såg i hennes bärnstensfärgade ögon att hon förstod och sekunden därpå flög hon iväg. Ida stängde fönstret och i samma ögonblick hon plockade fram sin pyjamas kom Draco in i rummet igen. Hon log mot honom innan hon smet ut genom dörren och in på toaletten. Ida tog snabbt upp brevet och slet upp det. Brevet var kort och hade spår av tårar utspritt över sig. Knuten i magen hårdnade. Det var i Hermione handstil som hon läste:


Ida, det har hänt något förfärligt! Sirius är död. Du måste komma till Grimmaldiplan så snabbt du kan!

Hermione.

*applåderar* Aww, det var jättefint och mysigt osv osv )))

jättebäst! nu måste skriva den 11 januari med! MIn fördelsedag!

Asbra! Kan du skriva den 4/1 med? Det e nämligen min födelsedag då? Hehe

Skriv mer nu!!!!!!

Åhnej vad bra ♥
Blev riktigt avundsjuk på Ida att hon får dela säng med Draco hehe c;
Älskar det långa kapitlet, ju mer desto bättre ^^
Shippar ihjäl mig på Drida de är bara för söta 83
Längtar efter mer, keep going ^^

Yeeey nyttbkapittel :>