Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna hade visserligen lugnat sig avsevärt, men hon var sannerligen betydligt skakad ännu. Men vem skulle inte vara det efter en sådan händelse? Men hon kände det åtminstone som om hon kunde slappna av lite mer nu - barnen var i säng igen och säkra, och hon kände sig åtminstone mer säker i sin makes armar. Hon drog hans kavaj tätare omkring sig för att sen lägga armarna om hans nacke sedan istället, försökte lugna sina nerver som fortfarande var på helspänn.
"Tack." viskade hon tyst, ville inte ens tänka på vad som skulle hänt ifall han kommit bara lite senare.

Han såg på henne och kände att hon var spänd och det var även han.
Minsta lilla ljud fick honom att vilja ta upp pistolen igen.
Men han satt stilla, lät sina händer smeka hennes rygg och hår i hopp om att det skulle lugna henne ännu mera.
"Du måste till sjukhuset imorgon älskling. Medan jag kontaktar polis och våra familjer." Viskade han och såg på henne.
De behövde göra vad de kunde för att sätta fast dessa människor som tagit sig in.

Sienna hade fått tid på sig att lugna ner sig, och hon var mycket mer avslappnad igen än hon varit föregående kväll. Ändå var hon förstås ännu lite skakad, och betydligt mer orolig över att någonting skulle hända. Hon hade inte varit överförtjust i tanken på att åka till läkaren, men det var bättre att vara på den säkra sidan plus att hon tvivlade på att hon skulle kunna övertala Edvard till något annat. Men hon hade inte tagit den minsta skada, och tvärtom hade hon väl fått ännu en mindre chock idag utav läkaren - men en betydligt roligare än den föregående dag. Att hon var gravid igen var inget hon ens haft minsta lilla misstanke om ännu. Hon hade allt lite kluvna tankar om det också - det var ju jätteroligt att få ännu en liten, men samtidigt var hon nervös inför graviditeten och förlossningen. Hon hade ju inte direkt bara bra minnen av sånt, även om Evelyns förlossning hade varit bättre.
Väl hemma igen hade hon först tänkt bara berätta nyheten för Edvard, men till sist bestämt sig för att hitta på nåt lite roligare - så hon hade letat fram en liten bebisbody, mössa och leksak och packat in för att placera på hans skrivbord innan hon själv slog sig ner för att fixa vidare på sin annons i väntan på honom.

Edvard hade råddat hela dagen i samtal med polis och deras familjer och ingen riktigt klar bild hade ännu fastställt om deras motiv.
När hans älskade skulle till läkaren ville han inget hellre än att följa med men någon behövde ju passa barnen också.
Så han satt med dem och lekte och pratade lite.
Han hade fått ned alla barn till att sova middag och gick först då in i kontoret där han fann sin älskling.
"Älskade, varför?"Började han men såg sedan paketet på skrivbordet och kom av sig.
" Vad är?" Sa han och tog upp det och studerade det noga.
En present? Det var väldigt konstigt. Men nog var han nyfiken.

Att få reda på det här just idag hade nog ändå gjort Sienna gott - efter gårdagens händelser så kunde hon verkligen behöva något annat att tänka på och något roligt. Det kunde de båda behöva. Hon vände upp blicken då han dök upp, log lite - ett mer uppriktigt leende än sen igår.
"Jag ville fortsätta lite på annonsen om hjälp med barnen. Jag är nog ändå rätt säker på att vi kommer behöva det mer." log hon smått, hon skulle aldrig klara av tre stycken på egen hand som gravid. Det hade räckt med två förra gången.
"Öppna det." bad hon med ett förväntansfullt leende, såg fram emot hans reaktion på nyheten.

Edvard såg på henne med en förvånad blick. La huvudet lite på snedden.
Behöva det mer?
"Ja fortsätt med annonsen du." Log han och flinade till.
"Till mig?" Frågade han nyfiket och öppnade sedan paketet och såg innehållet.
Det tog honom en ganska lång tid att fatta.
Vad skulle han med det här till.
Men sen så såg han på henne och hon verkade lycklig, sådär speciellt lycklig som vid en graviditet.
Han bet sig lite i läppen och studerade henne.
"Är du? Igen?" Flinade han och gick fram och sjönk ned på knä framför henne och tog hennes händer.
"Åh älskling." Viskade han lyckligt.

Sienna kunde inte låta bli att le roat emot honom, dels över hur han knappt verkade tro det var till honom och sen över den tiden det verkade ta innan han förstod vad det handlade om. Vilket var riktigt gulligt, men betydligt mycket mer gulligt då poletten verkade trilla ner och han kom fram till henne. Hon log stort och nickade, lite ivrigt till och med kanske.
"Ja, vi ska ha barn igen". log hon lyckligt.
"Jag hade inte ens en misstanke på det innan, det var läkaren som upptäckte det." det hade förvånat henne, men för tillfället var hon bara lycklig - kanske skulle oron för förlossningen komma mer när den första glädjelyckan lagt sig. Hon brukade ju ändå ha det relativt jobbigt under graviditeterna, hade under båda mått illa ofta och haft det jobbigt.

Edvard log större, bredare och omfamnade henne och kysste henne ivrigt.
" Åh älskling." Viskade han och lät sina händer försiktigt smeka över hennes mage.
Han lutade ansiktet mot det och försökte få bort hennes kläder så han kunde se magen.
"Hej där. "Viskade han mot magen.
"Försök och inte göra mamma så dålig. Men väx. "Viskade han lyckligt.
Det var en otrolig lycka att han denna gången skulle få vara med. Han hade ju missat en graviditet och han ville inte missa en sekund av denna.

Sienna besvarade genast kyssen, log sedan stort emot honom. Det var en sådan lycka att få ännu ett barn ihop med honom, och att han denna gången skulle få ta del av allting. Förhoppningsvis kunde det bli deras första barn utan en massa oro och problem - första gången hade de ju inte ens varit gifta, och andra hade han rest iväg och missat åtta månader. Men den här gången hoppades hon det skulle bli bättre. Hon skrattade lätt till.
"Om jag tagit mig igenom allt med de andra tre busarna ska nog den här också gå bra." log hon, även om det var med betydligt mer oroliga ögon än tidigare.

Han skrattade lågt och såg på henne, smekte hennes kind sakta.
" Du är så duktig och stark. Det kommer gå bra." Viskade han och kysste henne igen med ett leende.
Det måste gå bra.