Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg upp och log svagt.
"Hej." Hon tog sig ur sängen och tassade fram till honom och lade huvudet på sned.
"Jag känner mig så sliten. Jag stannar nog hemma idag." Hon nickade och lade huvudet på sned.

Han mötte hennes blick och smekte hennes kind lätt. "Då är det bäst att du försöker sova lite till." Föreslog Gabriel med ett mjukt leende.

Hon nickade och vände sig om.
"Det finns mat i kylen. Hämta mig om någon kommet." Hon lade si i sängen och somade om och drog ihop sig.

Försiktigt så bäddade Gabriel ned henne igen innan han gick ned till köket, men han började med att plocka ur den rena disken innan han gjorde i ordning en enkel frukost till sig.

Det knackade på dörren och Kíh kom in. log och lade huvudet på sned.
"Du verkar ha bosatt dig här. Mår väktaren inte bra? Ska vi tillkalla läkaren." Han såg på honom.
"Ni var bortaa länge igår. Vart var ni?"

Gabriel blev något chockad av att Kíh kom in. Han reste sig och skrattade till. "Inte bosatt mig, jag har när hit och hon är ensam." Svarade han för att sedan rycka på axlarna. "Hon är trött. " Svarade han sedan för att le snett. "Vi åkte bara iväg och råkade somna i bilen. Vi kom tillbaka när det var sent." Förklarade han lugnt.

Han såg på honom och nickade svagt.
"Ja det är sent så vad ska du göra? Sova här eller gå till din flock? " Han tippade huvudet på sned och log svagt.
"Jag har märkt hur du ser på henne." Viskade han mjukt.

Gabriel svalde hårt och lutade sig mot väggen. "Jag har lovat att stanna. "Förklarade han för att sedan se bort. "Ser på henne? Vad pratar du om Kíh?" Frågade Gabriel men mötte inte hans blick. Kunde inte förmå sig att möta hans blick.

"Gabriel jag ser det. jag är inte arg för det. Du får älska henne om du vill för mig, för magikkarna. Hon är uppenbarligen så förälskad i dig." Han log.
"Hon verkar inte vilja ha någon annan."

Gabriel svalde hårt och vände upp blicken mot honom, försökte avgöra ifall han talade sanning. Vilket var tydligt. "Magikerna och vampyrerna. Det är en bra början. "Viskade han med ett leende på läpparna. "Vi känner starkt för varandra. "Viskade han som förklaring. Att säga vi älskar varandra kändes lite väl mycket men samtidigt så var det sant.