Tidvändar (o)lycka

Här är EN NY ATOMBOMB!!!
Nej, faktiskt inte, bara ett nytt kapitel

Kap. 10

Vilket smeknamn Harry skulle få diskuterade de dag och natt. Förslagen var; Virvelpäls, Vassklo. Tassvrål, Pumatass, Glimmeröga, Skarptand, Mörkpäls, Snabbfot, Snabbsprång, Nattöga, Rufspäls, Blixttass, Silverklo och Svarttass. (A/N: Tack Soz, Katla, iidaahh, Simonlack och LolligaLunaLovegoodför alla förslag! (hoppas jag inte glömde någon))

De hade Harry att förvandla sig om och om igen och till sist utropade Sirius;
”HUGGTAND!!!” han såg entusiastiskt på Harry ”Du har ju två spetsiga huggtänder! Alltså Huggtand!” James dunkade honom i ryggen.
”Bra, Tramptass!” Harry flinade.
Remus gick genast efter marodörkartan och förtrollade den så att det stod;

Måntand, Tramptass, Slingersvans, Huggtand och Tagghorn,
Leverantörer av hjälpmedel för magiska marodörer,
Presenterar med stolthet:
Marodörkartan

Efter att ha skojat och skrattat tills de fick ont i magen, gick de ner till Stora Salen för att äta middag.
Maten var lika god som alltid och James försökte hela tiden göra sig cool inför Lily, men det liknade mest ett bråk.
”Kärlek börjar aaalltid med bråk” sa Sirius glatt, med en fånigt tillgjord röst, och Lily slog surt till honom med trolldrycksboken ”Aajj-eeh” sa han ”Visst har jag rätt Huggtand?”

[Lilys POV]
”Visst har jag rätt Huggtand?” frågade Srius. Men vem var Huggtand? De hade ju alla de där löjliga smeknamnen Tagghorn, Slingersvans, Måntand och Tramptass eller vad det nu var...
”Absolut” flinade Harry. Harry? Var han en ”marodör” nu också? ”Åh, nej! Jag som tyckte han verkade okej” tänkte hon

[Harrys POV]
Remus började bli mer sliten igen, fullmånen var nära. På kvällen smög alla fem ut. Peter förvandlade sig till en råtta och sprang iväg och tryckte på knölen som stillade Piskande Pilträdet. De kröp in och började gå genom gången till Spökande Stugan.

James förvandlade sig till en kronhjort, med lite mörkare brun markering runt ögonen där glasögonen skulle ha suttit och samma hasselnötsbruna ögon. Sirius förvandlade sig till en stor svart hund, som Harry hade tagit för en Grymm under sitt tredje år.
Han själv förvandlade sig till en varg, han hade ljusare grå markering runt ögonen, vilket han inte hade märkt första gången han förvandlade sig. Peter som ännu var en råtta gick och gömde sig i ett hål i väggen.

Långsamt flyttade sig molnen och fullmånen syntes.
Remus pupiller utvidgades och han började förvandlas, man såg smärtan av förvandlingen i hans ögon.
Till sist blev han en varulv, som i början var ganska aggressiv. Harry visste att James och Sirius fick skador någonstans och han själv fick ett smärtsamt sår på frambenet.

Sedan lugnade Remus ner sig och man kunde skymta den riktige Remus bakom varulven.
När Remus väl blev människa igen, släpade de sig till sjukhusflygeln.
James vänstra ben hade fått ett rejält sår, så han knappt kunde stödja på det.
På Harrys högra överarm fanns ett förskräckligt djupt sår, men han hade varit med om värre. Till exempel den gången när han skulle ta den Ungerska Taggsvansens guldägg.
Srius sår var ungefär i midjehöjd, men var inte så djupt. De hade allihopa små sår lite överallt, t.o.m Peter, när Remus slitit sönder en stol hade träflisor flugit och en träffade Peter. Alla fem hade stora blodfläckar på klädnaderna, dels för att de fick stödja varandra och blodet bara rann.

Väl uppe i sjukhusflygeln fick de bära James för att få upp honom i den vita sängen. Madam Pomfrey gick genast till Remus och tvingade honom att lägga sig i en säng och dricka en trolldryck som gjorde att han sov drömlöst och smärtfritt.
Sirius fick bandage runt hela magen, och James ryckte till varenda gång hon rörde hans ben, så hon tvingade i honom samma dryck som hon get åt Remus så hon skulle få hela hans ben i lugn och ro.
Peter hade smitit iväg till deras sovsal, hans sår var inte allvarliga.

När madam Pomfrey kom till Harry började hon oja sig för hur djupt det var och hur det såg ut. Harry blev irriterad, himlade med ögonen och innan han kunde hejda sig så sa han;
”Men det kan väl inte vara värre än den gången jag fick armen genomborrad av en basilisktand?” Sirius, som ännu var vaken satt bara och gapade. Pomfrey blev så chockad att hon glömde vad hon höll på med.

”Har du fightats mot en basilisk?” frågade Sirius imponerat
”Öhm, ja.” sa Harry ”Jag dödade den med ett svärd gjort av svartalfer och nör jag körde svärdet genom huvudet på den fick jag tanden genom armen. En fågel Fenix räddade mig med sina tårar” Madam Pomfrey blinkade några gånger
”Vilken tur att fenixen var där, annars kunde det ha slutat illa” sa hon lite förvirrat och började fixa Harrys sår igen.
”Wow, Huggtand! Inte ens jag skulle klara av att döda en basilisk!” sa Sirius. Han skulle bara veta vad Harry har gjort för andra saker..

Många protester senare så gick Harry och Sirius med på att dricka en sömndryck så de skulle sova drömlöst.
Harry förde glaset till munnen och drack det i djupa klunkar. Det brände i strupen och hans huvud blev genast tungt. Han hann nätt och jämt lägg glaset på nattduksbordet innan han somnade.

När han vaknade nästa morgon var James och Sirius redan uppe, och Sirius satt på James' säng. De pratde upphetsat med varandra och Harry kunde uppfatta orden ”Basilisk och ”Svärd”
”Go'morgon Tramptass och Tagghorn” sa han och gäspade
”Go'morrn Huggtand” sa de i korus
”Huggtand, nu måste du berätta allt om när du fightades mot basilisken!” sa James ivrigt
”Tja, det började med att mugglarfödda blev förstenade, och att ett hotfullt meddelande skrevs på väggen” började han, rädd att försäga sig ”Till sist var det en flicka som förts ner i Hemligheternas kamm...are” han förbannade sig själv
”Hemligheternas kammare..?” frågade Sirius ”Det finns en legend om en sådan här på Hogwarts”
”Vilket sammanträffande” sa Harry med falsk förvånad röst, hur länge skulle det ta innan de också visste vem han egentligen var?
”Iallafall, jag hittade kammaren och där nere var basilisken och.. öh.. väntade på mig. Och turligt nog hittade jag ett svärd, basilisken började ”jaga” mig, och så kom fenixen och borrade sina klor i dess ögon så basilisken blev blind. Flera gånger gjorde den blinda utfall mot mig och till sist fick jag svärdet genom huvudet på den, på samma gång som huggtanden borrades igenom armen. Här” sa han och pekade på armen, där ett bandage täckte såret han fått under natten. ”Fenixen kom och grät på min arm och dess tårar hindrade giftet att sprida sig och det läktes. På så sätt klarade jag mig och räddade flickan, basilisken lämnades kvar..”
Både James och Sirius stirrade imponerat på honom, han kände hur kinderna brände.
”Coolt” mumlade James halvhögt.
”Det var sannerligen en otrolig händelse” sa madam Pomfrey, som tydligen hört allt och ljudlöst gått till Remus och granskat hans sår.
Remus började röra på sig och vaknade. Sirius sprang till hans säng, med ett glatt ansiktssuttryck.
”Måntand! Du kan aldrig gissa vad Huggtand har varit med om!” utropade han och började berätta det Harry hade sagt att hade hänt i Hemligheternas kammare och Remus såg chockat på Harry.
”Wow” sa han halvhögt

Madam Pomfrey insisterade att James skulle ligga kvar i sängen i sjukhusflygeln, men efter att ha argumenterat i flera minuter så fick han gå runt med kryckor. Remus var tvungen att stanna kvar i ett par dagar.

När de -äntligen- kom upp till Gryffindortornet, var det många som stirrade på James med sina mugglarkryckor, Sirius som gick väldigt försiktigt och Harry med bandage över hela armen, det mpste vara en ovanlig syn.
Det gick viskningar genom hela rummet.
”Vad har de gjort?”
”Varför har de alla de där skadorna?”
De kämpade sig genom folkmassan och gick upp till sovsalen. Sirius satte sig, med viss svårighet, ner på huk vid sin säng och tog fram något han hade under sängen.
”Vad är det där Tramptass?” frågade James och haltade fram på kryckorna och satte sig på Sirius' säng.
”Det här...” sa han och höll upp något som såg ut som ett akvarium ”...är en jättebläckfisk!”
”Den ser inte så stor ut” sa James och rynkade på ögonbrynen ”När köpte du den?”
”Jag smet iväg och köpte den på Svinhuvudet” förklarade han ”När den kommer i kontakt med saltvatten blir den jäättestor!” fortsatte han med ett flin. Harry började fatta vart han tänkte komma ”Jag ska slänga den i Svartsjön!”
James och Harry småskrattade, nu visste Harry varifrån den tio-armade jättebläckfisken kom ifrån.
Efter en stund kom Peter upp till sovsalen, och då berättade James ivrigt för honom om när Harry dödade basilisken. Peter såg beundrande på Harry när de berättat klart.
Men det var något som inte stämde... James såg konstigt på Harry...
----
Det där med bläckfisken var leumas väns idé!

Bra kapitel!

Jag är nästan(!) stolt över att vara din syster!

GUUUUD vad spännande! Meeeer! Och bra idé leumas vän!

Iidaahh: Pöhh, ska jag ta det där som en komplimang?

HaHa, tycker du borde det! XD

Det tycker jag också, det är inte alla dagar du får höra något sånt av mig! ;D

Jätte spännande !!! längtar efter mer

Du fick verkligen in min idé på ett bra sätt. Förresten. Elihhns forumssignatur är på latin och är Hogwarts motto och det betyder: Kittla aldrig den drake om sover. Lite "funfact".

har läst nu, mitt internät fuka inte men den va sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååbraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Mermemrmemrmrmemrmremrmrm

Ge mig ett T,
Ge mig ett I,
Ge mig ett D,
Ge mig ett V,
Ge mig ett Ä,
Ge mig ett N,
Ge mig ett D,
Ge mig ett A,
Ge mitt ett R,

Ge mig ett O,
Ge mig ett L,
Ge mig ett Y,
Ge mig ett C,
Ge mig ett K,
Ge mig ett A.

VAD BLIR DET?!