Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på dören ihop om att han skulle komma in, ta henne i famnen och säga att han älskade henne. Att han ville besegra hennes sorg och göra henne lycklig. Med en suck satte hon på datorn och började att skriva på boken. Om några dagar skulle hon behöva åka in till stade för att skicka iväg manuset men nu var det bara hon, datorn och en sorgsen kärlek som störde henne.

I ungefär en halvtimme satt Gabriel i köket, helt förvirrad och förtvivlad tills han reste sig upp. Obesvarad kärlek måste vara värre än olycklig kärlek. Det trodde i alla fall han. Han tog sig försiktigt fram till hennes arbetsrum, knackade på och gick sedan in. "Olivia. "Viskade han och gick fram till henne och la armarna omkring henne. "Vi måste lösa detta. "Viskade han tyst och såg på henne. Så vacker, snäll- rolig, underbar. "Det är klart jag älskar dig, hur skulle jag inte kunna göra det?" Frågade han mjukt och pussade hennes panna.

Hon hade inte jobbat utan stirrade på skärmen som hade blivit svart. När Gabriel kom in lade hon armarna om honom och klamrade sig fast vid honom.
"Varför gör du det så svårt?" Viskade hon och smekte hans kind.
"Kan du stanna över natten?" Viskade hon tyst.

Gabriel sjönk ned på golvet och drog med henne till sitt knä med armarna hårt omkring henne. "För att detta inte är rätt, väktare och varg. Det skulle kunna bli krig. "Viskade han. "För att du ställer vargarna högre än dem andra. " Försökte han förklara men det var svårt, men han visste själv hur han skulle reagera om väktaren var involverad 'privat' med någon från en annan art, han skulle tappa det totalt.
Han svalde hårt och nickade. "Om du verkligen vill det."Viskade han.

Hon såg på honom oc suckade.
"Vem är det som säger så? Jag ställer ngen högre. Jag ställer inte dig högre." Hon nickade.
"#Jag kommer att göra något dumt om jag är ensam." Hon såg på honom och suckade.
"Så ja tack jag vill ha dig här. Om du måste va i ditt rum. Men jag måste kunna ta mig till dig."

Han såg på henne och nickade. "Jag vet det, jag vet att du inte värderar mig högre men se det från ett annat perspektiv. Som att du verkligen vill ha igenom något och det nekas och så får man reda på att någon är involverad med dig, det är klart det kan bli oroligt. "Viskade han. "Åh gör aldrig något dumt. "Viskade han bedjande och pussade hennes kind. "Jag stannar. "Viskade han.

"Jag tror jag vet vad du menar." Hon log och kramade hans händer innan hon smet upp på rummet, lade sig i sängen och somnade kort efter hon hade lagt sig.

Gabriel följde henne förvånat med blicken men han kunde höra att hon sov och han själv gick in i sitt sovrum. Tog av sig kläderna och skiftade form och rullade ihop sig till en boll intill hörnet.

När morgonen grydde så klev hon inet upp utan låg i sängen, grubblade och såg mot dörröppningen Skulle hon behöva jobba som författare nu är hon skulle få pengar av de andra? Hon satte sig upp och drog handen genom håret och suckade. Hon var fortfarande trött och lade armen om sig.

Gabriel vaknade hyfsat utvilad men hade varit orolig under natten, för Olivia så nu när han hörde att hon var vaken så skiftade han form, tog på sig sina kläder och gick upp.
Han vandrade till hennes sovrum och knackade på utan att se in i det. Väntade på hennes svar.