Lauras magiska liv

bevakar det hära nu!

fortsätt! älskar när du skriver så här!

Tack allihopa ♥ Här kommer ett extra långt kapittel ni har ju fått vänta så

Kapitel 6- Vanheims köpcentrum
Mickael, stod bara där och flinade åt våra ansiktsuttryck.
– Det trodde ni inte va? Ett köpcentrum i köpcentrumet.
Nä det trodde jag verkligen inte,
Vanheims köpcentrum såg ungefär likadant ut som Valbo Köpcentrum.
Fast ändå tvärt om på något konstigt sätt.
Där BR Leksaker brukade ligga, låg affären Magiska lekstunder, där flög små barn ut och in på mini kvastar.
Kvastarna nådde bara några centimeter över marken, så att deras tåspetsar nuddade vid marken.
En liten häxa, kan inte ha vart äldre än Vilma, tjatade på sin mamma om leksaksdrake som var en perfekt kopia av en riktig.
Bredvid leksaksaffären där Djurmagazinet skulle ligga, låg istället Hildas husdjursaffär.
Ett svagt hoande hördes där ifrån och blandades med ljuden av jamanden och kraxande.
Och där Apoteket vanligtvis låg, fanns det en apotekarbod, med draklever, kackerlackasögon och mycket mer konstiga saker.
Och sen fanns det en mängd klädaffärer, för festklädnader, skoluniformer, vardagsklädnader, klädnader för utomhusbruk och även konstigt nog en affär med vanliga mugglarkläder.
Och såklart bokhandeln Stefans & Dennis, istället för Bokia.
Och alla affärer låg exakt, som de gjorde i det vanliga köpcentret.
– Wow, sa Vilma med stora ögon, hur har vi kunnat missat allt det här?
– Ja, sa Mickael, det beror på att det är kastat en mugglarförtrollning över det här stället.
Så mugglare vill helt inte öppna denna dörr, sa han och pekade på dörren vi just hade gått igenom.
Men nu när det är en häxa med så försvinner den förtrollningen över hela familjen.
Och om jag inte tar fel så, blir det två häxor snart i familjen, sa Mickael och log mot Vilma och vände sig till mig.
– Nå min unga fröken vad står det på din lista, vi börjar med din klädnad?
Jag var fortfarande i stum överraskning, men ruskade på huvudet och tog fram listan ur byxfickan.
– Få se nu jag ska ha Tre ombyten av svarta jeans, svart T-shirt, vit skjorta, ett par svarta skyddshandskar av drakskinn. en svart vintermantel i ylle, svarta skor och namnlappar. Sa jag med ett leende mot Mikael.
– Ja då går vi till klädaffären för skoluniformer, sa Mickael.
Vi gick mot klädaffären som hette Uniformer för unga häxor och trollkarlar.
En fin herre i hög hatt och svart klädnad, kom och mötte oss i dörren.
Han kollade på mig, nickade för sig själv och sa,
– Bifrost lilla vän?
Jag nickade stumt, och Vilma den gullungen tog min hand, hon förstod precis hur jag kände det i det ögonblicket.
Den fine herren visade mig till en rund plattform, och visade att jag skulle ställa mig där.
Jag ställde mig upp på plattformen, jag kände en pirrande känsla från fingertopparna ända ut i de röda hår topparna.
Och rätt som det var stod jag där i min Bifrost uniform.
Jag kollade i spegeln bredvid, och såg ett förvånat ansikte kolla tillbaka.
Sen hoppade jag till för spegeln sa
– Du ser riktigt snygg ut i det där sötnos!
– Ja, tackar sa jag nervöst till spegeln.
Var detta verkligen normalt? Med kläder som flyger på och talande speglar.
Mickael och den fine herrn skrattade åt mig.
– Mugglarfödd eller hur? sa den fina Herrn
Jag älskar det varje gång, det är det som är kul med att jobba här.
Han knäppte med fingrarna, kläderna flög av och la sig vikta och fina på disken.
Och jag stod där i mina vanliga kläder, förvånad och tänkte att jag inte skulle låta mig överraskas igen.
Mamma betalade för kläderna och vi gick vidare.
– Ja nu behöver du böcker, sa Mickael.
Så vi styrde stegen mot bokhandeln Stefans & Dennis.
– En uppsättning förstaårsböcker, pergament, fjäderpennor och en bok om Bifrosts historia, det är alltid bra att känna till den sa han och log mot mig.
Vi fick mina böcker och gick vidare till apotekarboden.
Där köpte vi en uppsättning glasflaskor och burkar, en våg och lite trolldrycksingredienser.
Sedan gick vi vidare till en affär som hette Allt i allo och co, där köpte vi min kittel och stjärnkikare.
– Ja få se nu, vi har bara trollstav, en kvast och ett djur om du vill?
Jag nickade och vi styrde stegen mot kvastbutiken.
– Här Laura ska du få se mitt intresse, kvastar och flygning!
Första gången jag såg dig så tänkte jag detta blir min nya Quidditch stjärna, du ser helt enkelt ut som en.
– En vadå? Frågade jag förvånat.
– Sorry Laura, jag glömmer att du är mugglare jo du förstår Quidditch är vårt spel.
Alla följer reglerna i Quidditch.
Det finns tre målringar högt uppe i luften, det är tre jagare som försöker göra mål med en boll som kallas klonken i målringarna.
Sen finns det en vaktare, ja som vaktar ringarna så att det inte görs något mål.
Sen finns det två slagmän som skyddar sina spelare mot dunkarna, och slår iväg dem mot det andra laget.
Dunkarna är två bollar som gör allt för att få ner en från kvasten.
Och sen har vi sökaren den söker efter den gyllene kvicken, en liten guldfärgad boll som är nästan omöjlig att se och sen spelar man liksom, man flyger på kvastar högt uppe i luften, typ som fotboll nästan, sa han med ett glatt leende.
– Låter ganska våldsamt tycker jag, sa pappa.
– Men kom igen nu pappa, snälla, sa jag irriterad över att han skulle behandla mig som en barnunge.
– Javisst mitt hjärta är det eran sport så är det, men då ska hon ha den bästa kvasten på marknaden, sa han och såg på den storleende Mickael.
– Ja då ska hon ha den här det är en åskvigg modell 99, den bästa i marknaden, sa han.
Och det var som om han visade upp ett nyfött barn.
Men kvasten var underbar, den hade ett silkeslent skaft i mörk mahogny där ”Åskvigg 99” stod ingraverat i guld.
Borsten var fin och inte en änd kvist var fel.
Pappa såg på mig med ett leende åt mitt hänförda ansikte.
– Vi tar den, sa han och jag såg tacksamt upp mot honom.
Vi köpte kvasten och jag lät Vilma bära den.
Sen gick vi vidare till Hildas husdjursaffär och köpte mig en uggla.
För Mickael berättade att den kunde lämna och hämta ens post,
Och då kunde jag ju hålla kontakten med min familj.
Jag fick en kolsvart uggla med djupgröna ögon, ugglan hette Vidar.
Expediten sa att den både var klok och duktig.
Ja och nu skulle jag skaffa mig en trollstav, det jag hade väntat på hela den här långa underbara mystiska och magiska dagen.
Vi gick in i en mörk lite dammig butik som låg i ett hörn avskilt ifrån de andra.
Jag la mina inhandlade saker på ett tomt bord och gick fram till disken.
Plötsligt kom det fram en tanig kvinna med järngrått hår och lite lömskt ansikte.
– Första året lilla vän? sa hon med en hest darrande röst.
Jag nickade förskräckt medans hon gick bak i butiken och plockade fram en massa lådor.
Som hon la på disken framför mig.
Hon tog fram en trollstav och gav den till mig.
Jag tog emot den och höll i den.
Hon tittade förväntansfullt på mej.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
– Men vifta med den då, sa hon lite irriterat.
Jag kände mig hemskt fånig när jag stod där, och viftade lite lätt på staven.
Kvinnan ryckte staven ifrån mig och jag försökte en gång till.
Men det gick lika som den första, vi försökte gång på gång.
Till sist tog hon upp den sista trollstaven och gav den till mig.
Då kände jag det, en värme kändes i hela fingertopparna och jag blev varm inombords.
Ett par gröna gnistor kom ut ur stavens ända, och jag hoppade till av förskräckelse.
– Bra, bra, bra, sa kvinnan och log för första gången.
Den här staven är 10 tum gjord av fläder och har en kärna av drakhjärtesträng.
Kvinnan slog in min trollstav och vi begav oss ut mot utgången, mot mugglarnas värld.
– Adjö då Laura, syns på Bifrost, sa Mikael och med ett pang var han försvunnen.
Jag skakade på huvudet ingenting nä ingenting skulle förvåna mig mer.
Tänkte jag medans vi gick ut genom dörren, och satte oss på bussen hem med alla min paket.

Ännu ett jättebra kapitel!

Tackar ♥

jätte bra mer

jätte bra ! det är alltid lika mysigt att läsa din ff

fortsätt!

---------------------------------------------------------------
Ellis Lovegood tjejen som trodde att hon kunde allt om Harry Potter. Men på svenska? Nej!

Jättebra!

ååhh! är nyfiken på vad som kommer att hända henne när hon kommer till skolan ;o