Erfas armé- mugglarna som räddade värden

Så sant

tackar

Vsg

[[Just då ringde det på ytterdörren.

'Å herregud, de är redan här!' sade moster Petunia alldeles utom sig – och ett ögonblick senare ko Dudleys bäste vän, Piers Polkiss, intravande med sin mamma. Han var för det mesta den som höll fast armarna bakom ryggen på folk medan Dudley slog dem. Dudley slutade omedelbart att låtsasgråta.]]

- Han kan inte gråta inför sina vänner? frågade Ron
- Du har aldrig gjort det, sa Hermione.
- Jo, sa Harry, när du vart förstenad och Ginny nersläpad i kammaren.
- Och när Harry gick in efter henne, sa Ron
- VAD? frågade båda Siriusarna, båda Remusarna, Lily och James.
- Hemligheternas kammare, sa Harry lågt.
- Ni hittade den? frågade unga Sirius och James upphetsat.
Harry och Ginny fnös.
- Va?
- Ginny blev nersläpad, Jag och Ron följde efter, medan Hermione var förstenad på sjukhus flygeln, förklarade han.
- Och Lockman, upplyste Ron.
- Ja, och han försökte radera våra minnen men det sprängde tunneln.
- Och, sen självklart gick Harry ensam...
- och Räddade mig, avslutade Ginny.
- Varför vad tänkte du på du bo.... började Lily, äldre Remus och Äldre Sirius.
- Tonks?
- Ja
- läs
[["En halvtimme senare satt Harry, som knappt kunde tro sin lycka, i baksätet på familjen Dursleys bil tillsammans med Piers och Dudley, på väg till djurparken för första gången i sitt liv. Hans moster och morbror hade inte kommit på någonting annat att göra med honom, men innan de gav sig iväg hade morbror Vernon tagit Harry avsides.

'Jag varnar dig', sade han och lade sitt stora blodröda ansikte tätt intill Harrys, 'jag varnar dig nu, gosse lille, om du hittar på några konstigheter, vad det än är, så får du stanna i det där skrymslet från och med nu ända fram till jul.'

'Jag tänker inte göra nånting', sade Harry. 'På hedersord …'

Men morbror Vernon trodde honom inte. Det var det aldrig någon som gjorde.]]

- Och det har inte förändrats, muttrade Harry.
- Vad menar du...
- Läs

[[Problemet var att underliga saker ofta hände runt Harry och det var ingen idé att tala om för Dursleys att det inte var han som fick dem att hända.]]

- Ovasiktlig magi, och det vet Petunia mycket väl, Lily kunde inte hålla tillbaka ett skratti slutet.
- Vad? frågade James.
- En sak jag gjorde med en gunga för flera år sedan.
James såg ut att vilja fråga med men Tonks läste på.

[[ En gång hade moster Petunia, som var trött på att Harry kom tillbaka från frisören och såg ut som om han inte hade varit där över huvud taget, tagit en kökssax och klippt hans hår så kort att han nästan blev skallig med undantag av luggen, som hon lämnade kvar 'för att dölja det där hemska ärret'.]]

- Ew, sa alla utom Malfoy, som skrattade.

[[Dudley hade närapå skrattat ihjäl sig åt Harry, som tillbringade en sömnlös natt med att föreställa sig hur det skulle bli dagen därpå i skolan, där alla redan skrattade åt honom för hans säckiga kläder och tejpade glasögon]]

- Alvarligt så borde de säga till de som växt upp som mugglare att de är magiska, så att vi inte tror att vi är värsta freaken, sa Harry och Hermione och Lily nickade.

[[Men när han steg upp på morgonen hade han funnit sitt hår exakt likadant som det hade varit innan moster Petunia klippte av det]]

- Är du en metamorfmahus? frågade Tonks och bytte sitt går till gult, de som inte visste att hon var en hoppade till.
- Nej, sa Harry och skakade på huvudet.
- Det är en del av Potter förbannelsen, sa Siriusarna.
- VA?
- Jo, liten, smal, svart hår som är omöjligt att stoppa, ja och förälska sig i en rödhårig.
Alla kastade en blick på Ginny, som var den ända rödhåriga där (Mugglarna räknades inte).
- Då får vi se om vi vinner stsningen, viskade Fred till George, som nickade.
- Va? Remusarna hade hört dem med sin förhöjda varulvshördel.
- Vi satsade med Ron och Bill, om Harry och Ginny skulle bli ett par eller inte, förklarade han.
Harry och Ginny rodnade djupt och kastade kuddar på dem.
Fred, Ron, George och Bills ansikten skiftade nu från Lila till gult och sen tilllbaka igen.
Alla stirrade på Harry och Ginny.
- Vad?
- Ni gör oavsiktlig magi, sa Dumbledore.
- Okej...
- Det är tänkt att sluta vid elva års ålder.
- Är det, men varför händer det fortfarande, det är så irriterande.
Tonks tog tillfälle till akt och började läsa.

[["En annan gång hade moster Petunia försökt kränga på honom en motbjudande gammal tröja som hade varit Dudleys (brun med orangegula prickar)]]

- Ew
- Så fult.

[[Ju hårdare hon försökte pressa ner den över huvudet på honom, desto mindre verkade den bli, tills den till sist kunde ha passat en marionettdocka, men definitivt inte passade Harry.]]

- Kan ha gjort, sa Ron och förtjänade en smäll av Hermione.
- Ginny gjorde så med en klänning, skrockade Mr Weasley.
Ginny rodnade.
- Jag gillade inte klänningar.

[[Moster Petunia hade kommit fram till att den måste ha krympt i tvätten och till sin stora lättnad slapp Harry något straff."]]

- Bra.

[[Å andra sidan hade han råkat väldigt illa ut när han upptäcktes på taket till skolköket]]

- Vad gjorde du där? frågade Lily ilsket.
- Du får se.

[[Dudleys gäng hade so vanligt jagat honom, när Harry, lika mycket till sin egen förvåning som till någon annans, plötsligt befann sig sittande där på skorstenen.]]

- Du transfererade dig, fråga McGonagall storögt.
- Jag tror att jag flög, sa han med efetr tanke.
- Han gjorde, sa Lily.
- Hur vet du det? frågade James.
- Jag gjorde det med gungan, sa hon.
- Harry varför talade du inte om för oss att du kunde flyga? frågade Fred och George.
- Kan inte längre tror jag, har inte försökt.
- Vi prövar sen,
- Kanske...

[[Dursleys hade fått ett mycket ilsket brev från Harrys rektor som meddelade att Harry hade klättrat upp på skolbyggnaderna. Men det enda han hade försökt göra (vilket han ropade till morbror Vernon genom den låsta dörren till sitt skrymsle) var att hoppa bakom de stora soptunnorna utanför köksdörrarna. Harry antog att vinden hade fångat honom mitt i språnget.]]

- Harry inte ens du är så mager, sa Ron.
- Hey, jag är inte mager, sa Harry
- Jo, sa hälften av människorna i rummet.
Harry tjurade.

[[Men i dag skulle ingenting gå snett. Det var till och med värt att vara tillsammans med Dudley och Piers för att få tillbringa dagen på ett annat ställe än skolan, hans trånga krypin eller mrs Figgs kålstinkande vardagsrum.]]

- Sorgligt.





__________________



Kommer snart

Superdupermegajättesuperbra!!!!!
Meeeeeeeeeeeer!!!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

super-duper!!!!!!!!
meeeeeeerisch

Bäst hittils! I think

tack

Åh snälla mer!!!!!