Vanilla och Marodörerna

^ aaw! tack
nu kommer en till!! (lite försenat med jag lekte med mina hundvalpar!)

Kap.7

/Vanilla

Lauren väckte mig på morgonen och vi klädde på oss och gick ner till stora salen för att äta frukost.
När vi hade ätit en stund av den gudomliga maten så kom Marodörerna ner och satte sig bredvid oss. James såg inte så glad ut.
"Hey.. Hur är det med dig?" frågade Lauren.
"Han fick nobben av Lily, igen." sa Sirius hon log bekymrat.
Jag kramade James och sa
"Hon är knäpp om hon inte ser hur bra och snäll och underbar du är"
Han log mot mig och såg inte lika ledsen ut.

Eftersom vi hade varit duktiga och vaknat tidigt så kom vi i tid till förvandlingskonst.
Jag lämnade min uppsats och satte mig längst ner. Jag brukade alltid sitta med Lauren men hon hade satt sig med James.. Jag log mot dem. Istället kom Sirius och satte sig bredvid mig.

Det var en ganska kul lektion när vi skulle försöka förvandla en knapp till en myra.
Jag skrattade när Sirius hade förvandlat sin till en knapp med ben som sprang runt i cirklar. Jag klarade det efter ungefär trettio försök.
"HA! Kolla! jag klarade det" sa jag även om halva klassen hade redan gjort det inklusive Sirius som skrattade åt mig.

Sen så hade vi försvar mot svartkonster som var ganska tråkig för att vara en av mina favoritämnen. Vi skulle skriva en lång uppsats om vampyrer till läxa.
Och eftersom vi hade håltimma så gick jag till biblioteket för att göra en läxa som jag var sen med.

"Roberts, visst heter du det?" Jag kollade upp, det var en slytherinelev som stod böjd över mig. Jag hade sett han förut, en riktig tjejmagnet. En snygg sådan.
"Eh.. ja? vad vill du?" frågade jag och fortsatte med min läxa.
Han flinade och satte sig mittemot.
"Går det bra om jag sitter här?" frågade han och fortsatte utan svar
"Du är riktigt söt när du läser." sa han och log ett charmigt leende.
Vad nu? Jag höjde ett ögonbryn och kollade på han med en frågade min.
Fast jag brydde mig inte så mycket om det och fortsatte med min läxa.
Han hade bara suttit där och kollade på mig i tio minuter när jag blev klar med läxan och plockade ihop mina saker.
"Jag måste gå nu, hejdå" sa jag snabbt och gick därifrån mot stora salen innan han hann säga något.

"Vars har du varit då?" frågade Lauren när jag satte mig bredvid henne i stora salen.
Jag var hungrig så jag började ta av den goda maten.
"I biblioteket och gjort läxan vi har tills imorgon." sa jag och tänkte att jag kunde berätta om den där killen senare.
Sen började jag prata med Remus om en förstaårselev som hade börjat gråta under en lektion.

Jag gick trött till den sista lektionen för idag som var spådom, och längst upp.
Lauren gick bredvid mig men marodörerna hade inte samma lektion som oss som dom brukar.
När vi kom in i rummet var det ganska varm så jag tog av mig så att jag hade bara skjorta på mig som dom flesta redan hade gjort.
Våran lärare sa att vi skulle kolla i kulor och skriva en uppsats om vad dom såg två och två och hon hade gjort upp vilka som skulle vara med vilka.
" Jane och Lauren. Claire och John, Oliver och Rob, Vanilla och Thomas... o.s.v"
Jag kollade upp när jag hörde mitt namn och kände igen namnet på killen men kommer inte ihåg vem.
"Så, det verkar som att vi ska jobba ihop." Sa Thomas och jag vände mig om för att se ven det var. Ojdå, Det var killen från biblioteket. Jag hade inte ens vetat att vi hade samma lektion. Jag log när han satte sig och vi började arbeta.
________________________

haha bra/dåligt

Good kapitel, Moore ;D♥

bravo!

Me gusta

Det var bra! Mer?

Love_dumle_love- Ja, det kommer ett innan jag far till träningen

Vad bra!!

meer

Kap. 8

/Vanilla

Jag och Thomas träffades senare några gånger för att göra vårat projekt och han var väldigt snäll! Och söt.. Ibland blev det mer skratt och prat än läxa.
"Men jo! Jag lovar, det blir så." sa Thomas skrattande.
" Men nej! Det betyder att solen inte kommer upp, alltså typ att man är ledsen hela dagen." sa jag och tänkte till en extra gång. Jag räknade ihop till samma svar igen och kollade menande på Thomas.
" Haha, okej.Jag ger upp, jag sa så bara för att du är så söt när du är förvirrad." Thomas flinade och jag tog en bok och slog han med den. "Idiot!" fast jag skrattade också.

Senare så kom hans vänner för att hämta honom, jag hade lärt mig deras namn: John och Oliver. Oliver var en lång kille med mörkt hår och ganska gulligt ansikte, John har ljust hår och var lika lång som Thomas som är ungefär två decimeter längre än mig. Jag känner mig så kort! Thomas har mörkt brunt hår, som nästan alltid var lite rufsigt.
Thomas drog handen genom håret och blinkade till mig.
" Vi ses snart!, hoppas jag" sen gick han.


/Lauren

Lauren och Lily satt och pratade när Vanilla kom in i rummet. Hennes svarta hår var lite rufsigt när hon kollade åt sidorna för att leta efter mig.
"Van! här!" ropade jag och hon gick fram till oss.
"Såå, hur gick det med Thomas?" frågade jag och flinade mot henne. Hon himlade med ögonen och sa
" Vi gjorde våran läxa inget annat. "
" Säker? Jag har sett han, han är ingen man säger nej till.." jag flinade ännu mer.
" hundra procent" sa hon trött. "Vars är marodörerna? " frågade Vanilla mig.
Jag tänkte efter en stund innan jag kom på vars dom var.
" Dom gick till husalferna för att hämta mat. Letar du efter någon?"
" Ja. Jag ska fråga om Sirius tog mina anteckningar." Hon himlade med ögonen igen och reste sig upp .
" Ska vi spela knallkort?" frågade jag Lily som nickade.

/Vanilla

Jag gick för att möta marodörerna och hörde ett skrik, fast det var inte högt.
Jag sprang dit för att se vad det var och såg ett gäng äldre slytherinelever stå i grupp med en mörk kille längst fram som riktade sin stav mot en liten pojke som kämpade för att få luft.
" Smutskalle, du skulle aldrig ha börjat här." spottade han fram.
Jag tog upp min stav och riktade den mot killen.
"LAMSLÅ!" skrek jag och han flög och landade på rygg.
Den lilla pojken kom upp på fötter och sprang iväg.
Hans tre andra vänner tog upp deras stavar. Jag hann inget mer när någon träffade mig och jag flög bakåt och träffade väggen. Jag tappade andan men kastade en sista besvärjelse men missade. Skit också. Sen hörde jag en av dom skrika något men hörde inte vad. Sen svimmade jag.

" Vanilla! VANILLA! Hör du mig? Vanilla!! Hon svarar inte!" Jag kände igen den rösten.. Sirius!
" Hon vaknar snart, ta det lugnt nu! " en annan röst med lugn och oro.. Remus var det.
Jag öppnade ögonen och tänkte ställa mig upp när jag for in i någon.
" Vanilla! du lever!" Jag skrattade fast ångrade det när jag kände hur det gjorde ont i ryggen.
" Sirius, kom igen! varför skulle jag dö av en liten lamslå-besvärjelse?" Frågade jag och höjde ett ögonbryn.
Han kollade på mig surt och sen lyfte han försiktigt upp mig i sin famn. James och Remus skrattade lättat. Peter började också skratta. försiktigt.
" Vart är vi på väg?" frågade jag och kollade upp på Sirius.
" Vart tror du? Till sjukhusflygeln såklart." sa han surt.
" Är du jätte arg?" Frågade jag försiktigt.
"Ja det är jag. Fattar varför du inte väntar på mig innan du spöar upp några slytherinare!" sa han och jag såg hur hans ansikte döljde ett leende.

Madame Pomfrey kom fram och skakade på huvudet.
" Vad har hänt här då?"
" Eh.. Jag snubblade" jag försökte se så oskyldig ut som möjligt
Hon muttrade något som säkert och gick iväg för att hämta något.
" Tack, men nu borde ni gå och äta något innan dom stänger i stora salen." sa jag och kollade på marodörerna och log.
" Hon har rätt " sa James och drog iväg Sirius mot utgången. Mest nog så att han skulle sluta vara orolig.
" Krya på dig, vi kommer sen och kollar hur det är med dig!" Remus log och följde efter hans tre vänner.
Sen somnade jag.
______________________

Hur var den här då? Bra/dålig? kommer en till ikväll tror jag

Bra, mera ;3